tisdag 28 december 2010

Tonåringar lider och har värk i själen

Men det är det vanliga tillståndet för tonåringar. Det är den värsta perioden i en människas liv och har alltid varit det. Nu petar framför allt tjejer i sig tabletter mot detta.

Vanliga värktabletter tar omkring femton procent bland flickorna i stort sett dagligen. Mot allt möjligt. Bland pojkarna var siffran omkring nio procent.

Det är ungefär samma siffra som brukar representera de, som råkar illa ut i alla möjliga sammanhang. En eller två i klassen har problem med föräldrar, med alkohol, med rökning, med omgivningen överhuvudtaget.

Är det då allvarligare för att det är fler flickor? De har så stora krav på sig. Ska vara bäst i klassen och samtidigt vara smala och vackra, hänga med överallt och vara framstående socialt.

Nej, förklaringen är den vanliga. Vissa vill ingå i vissa mönster och gör det genom att droga sig för att orka mer. Detta brukar vara övergående för tonåringar.

När samhället väl har accepterat dem, så kan de komma in i andra banor. Till dess får väl föräldrarna ta hand om dem? De har ansvar för sina barn.

5 kommentarer:

  1. "smala och vackra, hänga med överallt och vara framstående socialt."

    Gäller för killar också.

    De står dessutom för 75% av alla självmord.

    Så det stora problemet är inte värktabletter, utan något som inte nämns i sveriges vänstervridna feministiska tidningar- Sveriges pojkar.

    SvaraRadera
  2. Andreas: Jo jag vet. Har själv tre söner och deras tonårstid var inte lätt. Är lite förvånad över att Svenskan har blivit en feministisk tidning. Men kanske kommer de att ta upp en artikelserie om tonåriga killar sedan?

    SvaraRadera
  3. Ja, det är konstigt. Men många flickor verkar fullständigt regrediera när de kommer upp i 14-årsåldern. Från att ha varit begåvade, förnuftiga o harmoniska, vrids deras känslomässiga mognad i vissa avseenden tillbaka till en 4-årings nivå.

    Det underlättar att stå ut med, om man vet att deras hjärnor genomgår en utveckling där detta knäppa stadium ingår som en del i utvecklingen.
    //Pops

    SvaraRadera
  4. Pops: Tyvärr är det inte bara på den nivån, 14-årsåldern, utan det kvarstår för en del hela livet. Mest mobbad livet igenom har jag blivit av tjejer och kvinnor. Tyvärr. Och det verkar som om vi verkligen har gått tillbaka till 50-talet när det gäller könsrollerna. Flickor och kvinnor är mer offer än någonsin.

    När jag var 14 konfirmerades jag och på mitt konfirmationskort sitter en massa unga damer, som är beredda att gå ut och ta för sig i livet. Trots hormoner och annat.

    Om det är synd om tjejerna så är det också synd om killarna. Men vad är det för gnällsamhälle vi har fått? Alla har det bättre än någonsin. Det vet jag som nyss har tröskat igenom min släkthistoria. Förr i tiden var människor glada om de överlevde en sådan vinter som vi har nu.

    SvaraRadera