söndag 13 november 2011

Vargjakten är över

För första gången på 140 år har en varg skjutits utanför Älmhult i Småland. Där ska inte finnas varg.

Jag förundrar mig alltid över att det finns varg i Italien och Spanien, länder som är mer tättbefolkade än vårt och där går det bra att ha vargar. Kanske för att det fortfarande finns fåraherdar? En man och en hund som håller ordning på flocken?

I Småland är bönderna glada. Nu slipper de ta in fåren varje natt. I Italien lever 500 fridlysta vargar i tättbefolkade och vägrika områden med 60 miljoner människor. Ändå är det sällsynt att människor och vargar möts. Den italienska vargen är lite mindre än vår, kring 35 kg tung, men där i Italien är lösspringande hundar, som finns i hundratusental ett större problem.

Kombinationen 300 får, en fåraherde och två vakthundar fungerar utmärkt mot rovdjur i Italien. Ett och annat får förloras ibland till vargen, men inte så många som går åt i olyckor och sjukdomar.

Det är olika kulturer helt enkelt. I dessa länder, där den finns, betraktas vargen som ett naturligt inslag, men hos oss ska allt fungera utan några rovdjur i naturen. Och bönderna ska inte behöva vakta sina djur.

Här bestämmer länstyrelsen över alla vilda djur. Och de som stör ordningen får inte leva. Läs TT-telgrammet så framgår den kyliga synen på vargen.

2 kommentarer:

  1. Den svenska inställningen till rovdjur, och varg i synnerhet, är mycket märklig.

    Min syster är björnansvarig i ett vanligt villområde utanför en nordamerikansk storstad.

    Jag skriver det igen, hon är björnansvarig i ett vanligt villaområde utanför en nordamerikansk storstad. Hon undervisar folk bl a i hur man beter sig NÄR (obs, inte om) man möter en björn på sin promenad.


    Där anses det vara självklart att människan ska anpassa sig till de djur som finns i området, oavsett om det är späckhuggare i havet, skallerormar i bergen, eller svartbjörn som går in i folks trädgårdar. Syrran tycker att det är lite jobbigt att mocka björnskit, tydligen är den för starkt för att gödsla med.

    Man lämnar inte hushållssopor ute över natten, man håller koll på sin hund, en flock coyotes kan anfalla en tamhund, som de förstås uppfattar som en konkurrent. Man följer med sitt barn hela vägen till skolbyggnaden, i träden kan det ligga en puma som kan känna sig pressad och anfalla ett barn. Skolbarnen lär sig att de ska lyfta upp sina skolväskor på huvudet för att se större ut.
    Djurägare, kanske framför allt fåruppfödare, brukar ha lamor som föser bort björn, varg och coyote.
    (Här passar jag på att påpeka att vanlig räv kan ta lamm. Ska vi skjuta ihjäl varenda räv som finns i landet? Vad händer då med allt småvilt?)

    Det låter väldigt dramatiskt, men faktum är att det sker väldigt få olyckor, trots att rovdjuren finns där och trots att många innerstadsbor ger sig ut på vandring eller långfärdsskidor i bergen runt denna stad.

    Jag förstår inte den här hysterin många känner.

    SvaraRadera
  2. Annika: I Sverige har vi sedan urgamla tider hemska berättelser om vargar... ta bara vår Nobelpristagare Selma Lagerlöf... vargarna som förföljer en släde som riktiga hämnare från det svarta.

    Här ska alla människor få röra sig fritt i naturen, likaså husdjur. Så anses det.

    Men där vi bor tar räven katter om han får tag i dem och lodjuret stryker omkring, fast de är skyggare än räven.

    Men i Sverige är bönderna sedan urminnes tider ett fritt folk och ska skyddas från allt ont. Det där lever kvar fast vi inte är bönder längre, knappt.

    Och jägarna ser alltid en varg som konkurrent och björnar är alltid livsfarliga... det är de som har satt normen för hur vi ser på vilda djur.

    http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Nyheter/2011/11/Attackerande-bjorn-skots-av-jagare-1.18636/

    SvaraRadera