fredag 16 november 2012

Forever Lulu

Den här filmen gick i dag på eftermiddagen på TV4 film. Se den! Det är en romantisk dyster historia om en mentalsjuk kvinna som spelas av Melanie Griffith och en ofrivillig pappa i form av Patrick Swayze.

Den är dubbelt tragisk eftersom vi vet att Patrick Swayze inte längre är med oss. Men i filmen så gör människorna så gott de kan.

Har ni upplevt att ni kan vara alla rollerna i en film? Det är en sådan film. Man kan själv vara alla rollerna plus lite till: det övergivna barnet, föräldrarna som tog hand om det, pappan som inte visste något, mamman som var galen och frun som känner sig lurad. Och författaren som skriver en bok.

Melanie Griffith är så bra på att spela galen och mjuk kvinna. Och att vara den som säger sanningar. Patrick Swayze är en av mina favoriter. Så sorgligt att han dog.

Meningen med livet är att vi ska upptäcka detta att vi kan spela alla roller och att intet är oss främmande. Att vi har del i allt och ständigt går vidare.

"Allt det jag har nedtecknat här är en kod. Men för att ni ska kunna förstå den måste ni inte kunna matematik eller kunna tyda gamla chiffer. Nej, ni måste se in i er själva och när ni har gjort det tillräckligt länge och djupt får ni nycklarna till ert inre och därmed till världens och er egen utveckling. Livet är mycket enkelt och samtidigt ett mycket svårlagt pussel.

Och koden kan inte ges, för den finns inuti er själva. Där ligger den gömd och väntar på att ni ska upptäcka den. Och det ni hittar är inte en skattkammare full med guld. Det är något mycket bättre. Det är nyckeln till hur vi som människor ska kunna gå vidare."

Ur min nya bok I ormbärarens tid

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar