söndag 12 juli 2009

Stalkare gillar Liza Marklund



Det finns ett gäng stalkare, som tycker att eftersom de är kvinnor och feminister så har de rätt att förfölja andra.

Jag råkar ständigt ut för dem. Nu senast i kommentarerna till min artikel på Newsmill om blogghatet på nätet och hur detta kan användas och utnyttjas av kändisar.

En synpunkt är att jag ska minsann läras att det finns andra åsikter och det får jag stå ut med. De har rätt att kommentera anonymt.

Dessa damer - för det är för det mesta tjejer även om det också finns en och annan kille, som hänger på svansen - tycker de har rätt att göra som de vill för de har blivit kränkta någon gång i sitt liv.

De gillar Liza Marklund för hon har under det politiska projektets fana ljugit sig till en plats hos dem. Hon är den heliga förebilden för alla dessa kvinnor, som har råkat ut för besvärligheter och som tycker att det ger dem rätt att uppföra sig precis hur som helst under hela sitt liv.

Alla som inte håller med dem ska straffas. En kvinna skrev till mig på min blogg (den nedlagda) att eftersom jag hade svikit kvinnosaken (var med i Grupp 8 för snart 40 år sedan) så var jag en förrädare.

Jag är glad att vi lever i en demokrati för annars hade väl hon anmält mig till Säpo och jag hade blivit deporterad till tvångsarbete i gruvorna i Norrland.

Jag är så trött på radikalfeminister så jag kräks. Ända sedan jag råkade ut för Gudrun Schyman på 80-talet har jag sett vad de går för. När de sätter igång så finns det bara ett kön här i världen och det ska ha makten.

Nu är det inte så att jag och min familj aldrig har råkat ut för manligt våld. Min mamma blev svårt misshandlad av sin sambo innan hon dog i ett astmaanfall 1968. Bara 43 år gammal. Men det gjorde inte att jag började hata alla män. Det var just den här mannen, som det var något allvarligt fel med och honom ville jag aldrig mer se. Han är för övrigt död nu.

Själv blev jag som barn överfallen två gånger på väg från skolan. En gång av en pedofil och en annan gång av ett gäng pojkar. Jag klarade mig undan bägge gångerna. Den första för att jag skrek och den andra för att jag blev så arg att jag skrek och grät att jag visste vilka de var och att jag skulle berätta allt.

Björkhagen var ett hårt och tufft ställe, men jag är tacksam för allt som har hänt mig i livet. Det går inte att förneka det dåliga. Allt som händer oss ute i verkligheten är på riktigt och allt går att använda till att bli starkare och till att utvecklas mer som människor.

Det måste till en ny kvinnosyn från kvinnorna själva. Det är inte så att det inte finns någon kvinnomakt, men genom att ständigt utpeka sig själva som offer lämnar kvinnorna ifrån sig den makten. Kvinnor är inte offer. De kan precis som män göra allt vad de har lust till.

Och att låta kvinnor som Liza Marklund fortsätta med att utpeka männen som våldsverkare och kvinnor som svaga är att befästa det sämsta i könsrollerna. Observera att det är roller och att det går att ta sig en annan roll.

Kvinnor kan använda alla sina erfarenheter. Baka in dem i sig själva och gå vidare i livet stärkta och därigenom skapa ett nytt och bätttre samhälle för sig själva, männen och barnen.

Och tro inte att det går att få mig att tycka synd om stalkare, som någon försökte i kommentarerna till min artikel på Newsmill.





19 kommentarer:

  1. Jag undrar om det är bara frågan om en isolerad stalkaregäng eller är det frågan om ett djupt förankrat samhällesproblem där strutstaktiken används av alldeles för många kombinerad med parollen "den som inte är med oss är emot oss"...
    Johanne Hildebrandt skriver i dagens Aftonbladet om de utsatta bloggare och på ett utmärkt sätt sammanfattar:
    I stället fortsätter de rakryggat att kritisera, förändra samt bekämpa pk-fnoskler. Så till skillnad från dramadrottningarna med sitt varumärkesbyggargnäll är de värda all respekt, både som förebilder och sanningssägare. Eller som George Orwell uttryckte det:
    I en värld av svek är yttrande om sanning en revolution

    SvaraRadera
  2. Du är klok som vanligt Valens.. och tack för tipset om Johanne... hade inte sett det.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig, precis som oftast. Men måste du använda det där s-ordet? http://newsmill.se/inlagg/2009/07/02/kidnappad-psykterm-ihjalsnackad

    /Claes

    SvaraRadera
  4. Ann Helena!

    Du är stark och tuff som vågar ta matchen med dina stalkers och skriva vad du tycker om dem och deras metoder. Att du dessutom vågar stå upp mot radikalfeministerna är ännu tuffare!

    För övrigt håller jag med dig om det du skrev i din artikel på Newsmill. Jag refererade till den på min blogg igår:

    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/07/natmobbing-och-kvinnohat.html

    SvaraRadera
  5. Hej Claes och tack för kommentar. Stalkare? Jo jag gillar det ordet. Men jag skriver också förföljare. Och jag vet ju inte om de är vanliga knäppisar eller något annat... bryr mig faktiskt inte heller. Gillar inte psykiska diagnoser sedan en släkting till med skulle bli aspergare efter ett test och en intervju... tyckte det liksom blev lite lättvindigt och verkade som om samhället hade problem istället för denna släkting.

    Medborgare X : Såg att du refererade i din blogg i går och höll på att skriva något till dig, men nåt annat kom i vägen. Jag gillar din blogg och har den på min lista som du ser!

    SvaraRadera
  6. Psykiatriska diagnoser är vanskliga, men stalking är inte en diagnos utan ett symptom.

    Den som ägnade sig åt stalking var - innan ordet vattnades ut - till exempel hon som visste att Påven hade blivit utbytt mot en maskerad antikrist och därför outtröttligt försökte komma till tals med Vatikanen i ärendet, samtidigt som hon smidde attentatsplaner.

    Det du är utsatt för är någonting jämförelsevis trivialt, nämligen det gruppdynamiska fenomenet mobbning. Som i Vilda västern, när rättskaffens medborgare eggade varandra och red ut efter någon utpekad. Nu tror jag inte att de radikala kvinnorna tänker hänga dig i ett träd, men väl håna och överrösta dig tills du tröttnar och tystnar.

    Du är inte stalkad, utan häcklad.

    Det ironiska med häcklare är att när man förebrår dem deras beteende brukar de övergå till att skrika om att man hotar deras "yttrandefrihet".

    De eldas av offrets reaktioner. Får de ingen respons drar de vidare.

    Radera häcklarna och svara de seriösa. Lycka till. Stå på dig. / Claes

    SvaraRadera
  7. Tack för din långa förklaring Claes, men jag har provat alla modeller under min tid som bloggare... och nu tänker jag bemöta alla som vill häckla, stalka, mobba eller förfölja...vare sig de är paranoiker eller inte.

    Och jag är inte något offer. Nu tror jag bestämt du ramlade in i ett gammalt mönster... och ingen kan överrösta eller håna mig så att jag tystnar för jag tycker inte ens att det är intressant... sakfrågor däremot är intressanta.

    Lynchning är heller inte något trivialt. Och att du jämför med vilda västern är intressant...jag som trodde vi levde i 2000-talet.

    SvaraRadera
  8. 2000-tal? Visst, men på nätet är det ändå nybyggartid och ganska vilt här och var. Våra barnbarn kommer att se storfilmer av typen How The Wild Web Was Won. /Claes

    SvaraRadera
  9. Okej du förstår jag vad du menar... ;) Den filmen skulle jag vilja se!

    SvaraRadera
  10. Scary Devil Monastery12 juli 2009 kl. 14:02

    Väl rutet. Tyvärr är det oftast enklare att krypa ihop och gnälla över hur alla är emot en än att inse att man har fel. Och då händer det lätt att obekväma sanninsgssägare får stå som symbol för allt som är fel i världen.

    Det gäller i alla åldrar och kön. Och som Valens uttryckte det är "Den som inte är med oss är mot oss" ett uttryck som trots den outspädda idiotin i påståendet är populärt bland alla grupper som borde veta bättre.

    F.Ö.
    Ordet som definierar häcklare på nätet är ej "stalkers" eller "förföljare". De kallas för "Troll".
    Och forumtrollet är en särdeles sunkig uppenbarelse i sanning som tyvärr lever gott på att bli nedgjord då det är en av de få bekräftelser denna vidriga varelse kan få till sin egen existens.

    SvaraRadera
  11. Tack för kommentar Scary Devil: Jovisst och trollen var delvis orsak till att jag lade ned min gamla blogg, men nu känns det helt okej efter några veckors semester att återuppstå i en ny blogg.

    SvaraRadera
  12. Scary Devil Monastery12 juli 2009 kl. 18:43

    Det går bra att bara säga SDM.

    För framtida sammandrabbningar med den säregna livsform som kallas forumtroll rekommenderas varmt följande länk:

    http://www.flayme.com/troll/

    Tyvärr måste sägas att "nytillkomna" nätanvändare är favoritmaten för dessa. Men vad jag kan se är du åtminstonde på god väg att lära dig hantera dem på passande sätt. Ovan nämnda länk tar upp trolljakten i detalj vilket torde underlätta åtskilligt i livet på nätet.
    På återseende. 8)

    SvaraRadera
  13. Okej SDM: Någon måste ha vaccinerat mig för jag är helt klart immun...

    SvaraRadera
  14. Scary Devil Monastery12 juli 2009 kl. 23:21

    Immun blir man aldrig. Fördelen med ett oinskränkt internet är att det har vuxit sig till att blir världens första exempel på ett fungerande demokratiskt forum.

    Nackdelen är att alla som sticker ut hakan och vågar säga vad de tycker även gör sig till måltavlor - både för de som representerar extrema åsikter och de småtroll som får stå som representanter för allmän andefattighet.

    Jag anser mig själv vara gammal nätveteran - jag applåderar att nätet äntligen vunnit rätt mängd erkännande hos gemene man.
    Samtidigt förvånas jag jämt och ständigt över hur många "civila" som strövar omkring i de domäner som länge tillhörde datanördar och akademiker enbart - och som nu bryter ny mark i oanad takt.
    Men trollen finns kvar, som alltid. Bara att det nu är som att se Tolkien's mossiga gamla vederstyggligheter vandra gatan fram i sliten T-shirt istället för att de bor under unkna broar i skymundan där bara ett fåtal vandrar.

    SvaraRadera
  15. Så rätt Scary och AHR.

    Vill du prata diskutera med mig. Brukar jag tänka som Indianerna faktiskt brukar säga.

    "Först när du gått några mil i mina sandaler så kan jag börja lyssna om du visat dig kunna sätta dig in i min sitution."

    Då kan vi börja diskutera.

    Även om vi har olika erfarenhet eller åsikt.


    Leroy - avklädd utan rustning.
    (Dom bara rostar och är i vägen.)

    SvaraRadera
  16. Jag har bett Leo Lagercrantz att inte ta bort alla märkliga kommentarer på min artikel. Jag tycker de kan stå kvar som ett historiskt exempel på internettroll. De gillar att dyka upp där förstås för då får de mer uppmärksamhet. Och Maja Lundgren är väldigt snäll som låter dem häcka på hennes blogg...

    SvaraRadera
  17. SDM: Jo jag känner mig fullständigt immun för det dom presterade var så fullständigt vansinnigt... men tack för att du är min vän!

    Leroy: du är snäll du... men jag klarar mig ändå... faktiskt när man kommer till en viss ålder så (kanske) man är en hel människa och kan stå för sig själv. Det är det dom där trollen inte begriper... de befinner sig inte där ännu... och kommer förmodligen inte uppleva detta i sitt nuvarande liv... jag kommer jämt att tänka på Sagan om Ringen när såna dyker upp. Tolkien visste. Han hade blivit det människor ska bli.
    Jag klarar mig som sagt, men bloggvänner är oerhört värdefulla så det är skönt att ha sådana. Tack till er båda!:))

    SvaraRadera
  18. Scary Devil Monastery13 juli 2009 kl. 18:52

    Å, Det finns säkerligen åsikter du har som jag inte håller med om. Då förbehåller jag mig även där möjligheten att snabbt och starkt rätta till dessa. Liksom jag i verkliga världen inte direkt är känd för att lägga fingrarna i kors - inte alltid till min fördel, måste sägas.

    Men det finns en klar och tydlig skillnad mellan att godta att internet är fritt, och uppskatta god debatt...eller att låta troll härja vilt i apati. Vanlig nätmedborgare upmuntrar sin nästa precis som de skulle göra på öppen gata.

    Det betyder att smälla närmaste vandal man kan nå på fingrarna är en allmännyttig välgärning. Och så sker även på de flesta forum jag besökt.

    Vi kommer aldrig att bli av med troll och skumfolk - vare sig på nätet eller i verkliga livet. Men med sunt förnuft kommer man långt, bara man inte ger upp. Och så länge det hör till vanligt

    Vad jag menar att säga är att jag är ärad av förtroendet, men kan inte anse mig värd titeln av "vän" bara för att jag beter mig med den sedvanlig hyfs som varit kutym bland datorkunniga sedan 10 år tillbaka eller mer.
    Säg snarare "internetgranne" i detta väldiga samfund vi bygger. Litet högljudd på helgerna och stundtals irriterande samt pratglad, men i grunden inget fel på.

    Internet är gränslöst och var mans egendom. Då blir det för var och en att ta ansvar för sitt uppförande.

    SvaraRadera
  19. Okej SDM... visst det är klart att vi har olika åsikter...men du verkar vara en riktig människa, vilket man kan tvivla över när det gäller trollen...

    SvaraRadera