söndag 12 juli 2009

Mitt liv som mayaindian i blogglandet Sverige



Ja nog känner jag mig som en mayaindian många gånger i detta land. Det var först när jag förra hösten fick veta att jag har sådana gener i min kropp, från mayaindianer, som jag begrep många av mina känslor.

Såg just ett program på TV4 fakta som hette Det försvunna folket. Det handlade om den massaker på indianer som genomfördes av militären under det inbördeskrig som pågick i trettiosex år i Guatemala. Därifrån kommer också en del av mina förfäder.

Omkring 200 000 mayaindianer ligger begravda utan namn i sitt hemlands jord och arkeologer har nu börjat att lokalisera gravarna för att försöka identifiera offren och ge dem riktiga begravningar.

Vart åttonde offer var ett barn och alla dödades urskillningslöst av militären: män, kvinnor och barn. De överlevande sörjer fortfarande. Omkring 30 000 indianer är hittade av arkeologer, som hotas till livet när de försöker ta rätt på de skjutna och med machete sönderhuggna kropparna.

Några tand- eller läkarjournaler finns inte utan istället försöker arkeologerna upprätta en före-döden-profil och alla de många morden har lett till rättegångar bara i ett fåtal fall, men det är fortfarande öppna fall. För enligt registren så lever dessa "försvunna" personer fortfarande.

Alla dessa mayaindianer är offer för en enda persons makthunger, säger speakern i programmet. Indianerna skulle dödas för att inte i framtiden kunna hota militärens och José Rios Montts makt. Ännu ett folkmord, som inte många i Sverige har hört talas om förrän nu.

Den förre militären och presidenten José Rios Montt har nu fråntagits sin immunitet och kan ställas inför rätta.

Det var först år 1996 som det blev fred i Guatemala.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar