lördag 23 januari 2010

Loa Falkman som kvinna

Jag satt och svettades ensam och allena på natten med redigeringen av teatersidan på DN, på den tiden böcker var finare än andra kulturyttringar (två avdelningar och bokkulturen hade egen chefredaktör). Och jag lyckades göra bort mig när jag trodde att Loa Falkman var en kvinna.

Han hade uppträtt och någon hade skrivit en recension (ingen fotograf hade varit där) och jag klämde i med "Fem kvinnor i leken" som rubrik till detta. Fick inte veta att jag hade missuppfattat, förrän en par dagar senare av kollegorna (redigerare är lediga emellan passen) och de upplyste mig också om att Aftonbladet hade drivit med den okunniga redigeraren.

Aftonbladet kultur tyckte det var så kul, att de gjorde en liten notis på, att det satt så icke faktakunniga människor på den fina redaktionen. Kul för dom också att häckla DN en smula. Själv var jag anonym som utgörare av sidan och slapp schavottera offentligt.

Men mina snälla kollegor sa att de också skulle ha trott att Loa var ett flicknamn, om de inte hade vetat.

Och så där kan det gå till i tidningsbranschen, precis som det gjorde i går kväll alltså, när Karin Eder-Ekman lyckades sätta in en bild på Stig Larsson på Newsmill, fast min artikel handlar om Stieg Larsson och ifall han nu hade en spökskrivare eller inte.

Det är mycket mänskligt att fela. Det sitter inga gudar på våra tidningar fast ibland verkar det som om läsarna kräver det. Att journalister och andra makthavare ska vara höjda över populasen och sitta uppe på något berg liknande Olympen.

Bilden på Stig Larsson var mycket tjusigare än den på Stieg Larsson, som nu finns där. Han ser så där utsjasad ut och trött, som han enligt Kurdo Baksi i nya boken om honom också var. Han hade sömnproblem och somnade ofta inte förrän fyra-fem på morgonen.

PS. Som ni ser om ni trycker på de blå bokstäverna där uppe så är Loa ett namn från Island och både män och kvinnor kan ha det. Det betyder fågeln som kom om våren. Passar till en sångare. DS.

7 kommentarer:

  1. Nej, det är sannerligen inte lätt. Och tänk alla läsare som tror att man skriver rubriken? Man är så inne i sin text men redigeraren slänger upp nya ord som rubrik och så blir hela grejen konstig. Men dom är ju anonyma men själv fick man möta läsarna på gatan och måste urskulda sig. Inte kul.

    Det lönar sig att klaga tydelinge för nu ligger din grej på Front Page. Det måste man för annars försvinner man.

    SvaraRadera
  2. Så rätt så Helena Palena. Ett av de värsta exemplen jag själv har råkat ut för med redigering på stora redaktionen på DN var när jag hade gjort reportage om filmen Vägvisaren, du vet där där filmen om samer och vad som händer dem:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Vägvisaren_(1987)

    Ett slags vilda-västern-historia fast i vildmarken där uppe. Och då satte redigeraren den underbara rubriken "Tjudiskan flödar" en föraktfull rubrik, nästan rasistisk mot samer (fast det skulle vara för tusen år sen ungefär och de var tjuder som pratade tjudiska, men det var verkligen inte poängen med filmen).

    Jag gick och pratade med redigeraren, som jag kände sen förut dessutom från annat håll. Han gick och såg filmen och kom och bad om ursäkt sedan. Han hade trott att det handlade om något inskränkt intellektuellt verk, som skulle ha en sådan obegriplig rubrik. Han var en copycat, som härmade den stil, som han såg fanns på DN i rubriker över hopplösa recensioner. Glömmer det aldrig.

    Det är en jäkla stark film. Den bygger också på hjälten som lyckas med något, fast hela hans familj har blivit utplånad och i slutet (läs inte vidare nu om ni inte har sett den och tänker se den) så tror man att han är död, men han lever. En äkta hjältehistoria. Med ett lyckligt slut.

    SvaraRadera
  3. Helena: Jo det var bra att dom la upp detta högst upp hela ämnet. Märker du att du får heta Helena Palena nu och inte Parnassen? Bra va.

    SvaraRadera
  4. Som i Japan och Kina där både män och kvinnor heter "Kim", tja vi är människor och då är det okej att fela, bara man lär sig av sitt misstag, vilket dessvärre inte verkar vara faller i en dels världar.

    Ha en skön lördagskväll!

    SvaraRadera
  5. Ja som Kim Basinger och Kim Novak och så Kim Andersson lagkapten i det svenska fotbollslandslaget... försvarade just en medskribent, som hade fått någon småsint kommentar om att "små vardagstriumfer ska man inte förakta" för att denne tyckte den hade lyckats ta en poäng på skribentens bekostnad. Jo det ska man visst.

    Talesättet lyder små sår och fattiga vänner ska man inte förakta. Och det går alldeles utmärkt att kommentera utan att vara föraktfull, nedlåtande eller på annat sätt trycka till folk.

    Ha en underbar lördagskväll Ramona
    och lycka till med självbiografin!

    SvaraRadera
  6. Det märkte jag direkt. Aha! Har Ann Helena ändrat i inställningarna. Ja, bra!
    Vet du vad den största njutningen var med att ha en egen tidning. Jo, ja bestämde allt. Rubrik, ingress, innehåll. Vad jag skulle skriva om och vad jag skulle fota. Snacka njutning! Skrev om allt som föll mig in utan att fråga en skit! Ha, ha, ha... vilken lycka!

    SvaraRadera
  7. Helena: Så ser jag på att ha blogg... Äntligen! så fanns det yttrandefrihet... härligt, men en egen tidning alltså jag förstår att det var lycka! Ha det så gott och trevligt du också... skjutsade just yngste sonen till party.. blir lite stillsam hemmakväll för oss vuxna.

    SvaraRadera