UPPDATERAT
Hon har gett tillstånd till att filma hennes bok Mig äger ingen och vet inte varför nu när hon ser resultatet. Denna bok som är en nostalgisk tillbakablick på en tid som inte finns längre på en pappa som var alkis och en flicka som trots allt älskade honom. Som alla små flickor gör.
Men hon är tydligen inte vuxen än utan ryggar när hon ser att pappans arbetsplats Metallverken är borta. Härdarverkstan finns inte och de 37 år hennes pappa tillbringade där är som bortblåsta. Hon säger att hon inte vill se på den tiden med sentimentala ögon för det var en rätt hård tid. Men det fanns jobb. Visst gjorde det men dessa jobb förstörde människor.
Hon är född ett år efter min äldste son, men har inte lyft från detta barndomens 70-tal och den kommunistiska övertygelse som hennes mamma gav henne. Hon är en relik från en svunnen tid och det är alldeles följdriktigt att hon har dragit sig tillbaka till Aftonbladets kultursida.
Jag känner till Västerås där hon är uppvuxen som min släkts stad. Där bodde häradshövdingen Max Schenström, som är min farmors far. Där jobbade min mamma ett tag på Konsum, men hon slutade för där fanns det "så oordentliga" flickor som hon skriver till sin pappa, när hon redan har flyttat till Stockholm.
Min mammas pappa, min morfar, ägde ingenting. Han var torpare underställd gården Lindö som ägde torpet. Och min mamma växte upp där ett par mil utanför Västerås. Det fanns eller finns varken vatten inomhus eller avlopp, bara utedass och ingen el. Så som fattigt folk hade levt i århundraden.
Min farmors far var med och såg till att järnvägen kom till Västerås och moderniserade staden så att Åsa Lindeborgs pappa kunde få jobb på Metallverken. Min farmors far lät ASEA få en tomt där det fanns tillräckligt med vatten som räckte till all den tillverkning i elindustrin som behövdes. Så knyts samhällen ihop. Alla människor har sin egen roll i dem. Min farbror som var läkare har bott i Västerås. Min kusin som är läkare bor där. Men ingen behöver bli kommunist eller fascist. Det är en - sett ur vår synvinkel - rätt lång parentes i mänsklighetens historia.
Jag har skrivit min egen bok om min släkt I ormbärarens tid. Det handlar om släktband som gick förlorade i industrins och omflyttningarnas Sverige. Och om att återfinna och knyta dessa ursprungliga band samman igen. Att förstå vad som hände, att läka det som sprack sönder. Men så mycket som gick förlorat och så mycket annat som upptäcktes under de årtionden som hann passera.
Tiden och historien handlar inte om torp eller verkstäder. Inte om platser utan om människor. Vad de kände och upplevde. Om de kunde utvecklas och upptäcka vilka de var. Om deras själar kände till varifrån de kom och vart de var på väg. Resten är rekvisita. Ur det perspektivet är gallerior heller inte några historiska platser och kommer aldrig att bli det. Men torp kan vara det om de har bevarat den anda och själ hos människorna som fanns då att inandas av nyare generationer.
17:28
Mikael Persbrandt bryr sig inte om vad Åsa Linderborg tycker eller säger om filmen. Det är hans bästa roll säger han. Den som hennes pappa, gjord med hjärta.
Hon har gett tillstånd till att filma hennes bok Mig äger ingen och vet inte varför nu när hon ser resultatet. Denna bok som är en nostalgisk tillbakablick på en tid som inte finns längre på en pappa som var alkis och en flicka som trots allt älskade honom. Som alla små flickor gör.
Men hon är tydligen inte vuxen än utan ryggar när hon ser att pappans arbetsplats Metallverken är borta. Härdarverkstan finns inte och de 37 år hennes pappa tillbringade där är som bortblåsta. Hon säger att hon inte vill se på den tiden med sentimentala ögon för det var en rätt hård tid. Men det fanns jobb. Visst gjorde det men dessa jobb förstörde människor.
Hon är född ett år efter min äldste son, men har inte lyft från detta barndomens 70-tal och den kommunistiska övertygelse som hennes mamma gav henne. Hon är en relik från en svunnen tid och det är alldeles följdriktigt att hon har dragit sig tillbaka till Aftonbladets kultursida.
Jag känner till Västerås där hon är uppvuxen som min släkts stad. Där bodde häradshövdingen Max Schenström, som är min farmors far. Där jobbade min mamma ett tag på Konsum, men hon slutade för där fanns det "så oordentliga" flickor som hon skriver till sin pappa, när hon redan har flyttat till Stockholm.
Min mammas pappa, min morfar, ägde ingenting. Han var torpare underställd gården Lindö som ägde torpet. Och min mamma växte upp där ett par mil utanför Västerås. Det fanns eller finns varken vatten inomhus eller avlopp, bara utedass och ingen el. Så som fattigt folk hade levt i århundraden.
Min farmors far var med och såg till att järnvägen kom till Västerås och moderniserade staden så att Åsa Lindeborgs pappa kunde få jobb på Metallverken. Min farmors far lät ASEA få en tomt där det fanns tillräckligt med vatten som räckte till all den tillverkning i elindustrin som behövdes. Så knyts samhällen ihop. Alla människor har sin egen roll i dem. Min farbror som var läkare har bott i Västerås. Min kusin som är läkare bor där. Men ingen behöver bli kommunist eller fascist. Det är en - sett ur vår synvinkel - rätt lång parentes i mänsklighetens historia.
Jag har skrivit min egen bok om min släkt I ormbärarens tid. Det handlar om släktband som gick förlorade i industrins och omflyttningarnas Sverige. Och om att återfinna och knyta dessa ursprungliga band samman igen. Att förstå vad som hände, att läka det som sprack sönder. Men så mycket som gick förlorat och så mycket annat som upptäcktes under de årtionden som hann passera.
Tiden och historien handlar inte om torp eller verkstäder. Inte om platser utan om människor. Vad de kände och upplevde. Om de kunde utvecklas och upptäcka vilka de var. Om deras själar kände till varifrån de kom och vart de var på väg. Resten är rekvisita. Ur det perspektivet är gallerior heller inte några historiska platser och kommer aldrig att bli det. Men torp kan vara det om de har bevarat den anda och själ hos människorna som fanns då att inandas av nyare generationer.
17:28
Mikael Persbrandt bryr sig inte om vad Åsa Linderborg tycker eller säger om filmen. Det är hans bästa roll säger han. Den som hennes pappa, gjord med hjärta.
Kanske lite utanför ämnet men ändå. Det är i alla fall detta som är så fantastiskt med svensk journalistik, nämligen varför svenska kommunister nästan utan undantag går skottfria när de intervjuas.
SvaraRaderaIngen kan väl undgå att uppmärksamma att till exempel Sven Wollter och Gudrun Schyman inte fått en enda kritisk fråga under de senaste 30 åren. Andra vänsterikoner inte att förglömma.
Vi kan leka med tanken vilken skillnad det vore om Carl Bildt eller den salige Sven Stolpe skulle ha drabbats av svensk journalistik.
Sedan måste jag vara lite besserwisser. En relik är ett föremål som kan knytas till ett helgon. En relikt är däremot något ålderdomligt som inte riktigt passar in i nutiden. Linderborg är alltså snarare en relikt.
Lasse O
Jag skriver det jag menar. Hon är en relik. Kommunister är ju helgon (fast kanske inte i din värld). Enligt den rådande doktrinen är kommunister som dessutom är journalister som Moder Teresa ungefär. Senast i raden är Schibbye och Persson.
RaderaDet verkar vara ett stående tema att dessa radikala kvinnor har ett komplext förhållande till sin pappa och sedan bedömer män som grupp utifrån det.
SvaraRaderaOch det har de dessutom ofta fått från sin mamma, som har förkastat deras pappa. Svårt problem. Har kämpat med det själv. Men till slut måste man inse att var och en gjorde så gott den kunde under de omständigheter som var. Och inte överföra detta till alla män i samhället och göra det till något som sitter i strukturerna, vilket är så svårt att göra något åt. Om man däremot börjar med sig själv och sitt eget förhållande till omvärlden framstår det som något enklare.
RaderaVarför dessa hårda ord? Är man "omogen"/barnslig för att man reagerar på att något som ens pappa slet ut sig på och delvis gav sitt liv till helt plötsligt inte finns? Jag skulle hellre säga att en person som inte gör det, eller reagerar på någon som gör det, verkar avstängd eller t o m empatilös.
SvaraRaderaOch varför ordet "relik"? Kallar du även liberaler så? Denna ideologi är ju äldre... Och har skapat rätt mycket skit den med...
För mig är Åsa Linderborg en fantastisk kombination av hjärta och hjärna - och jag har oerhört svårt att se att något i din "kritik" (påhopp) har relevans.
Därtill är det väl inte konstigt om man reagerar med ett "varför tillät jag detta?", när någon filmar ens liv och ganska grovt förvanskar det.
Du och jag lever i olika världar och lär så fortsätta att göra. Eftersom jag inte känner dig vet jag inte varför. Men jag har sett tillräckligt mycket av kommunism för att också tycka illa om de som hyser dessa idéer. Dessa går inte att jämföra på samma dag med tex socialdemokrati eller liberalism. Men kommunism står emot fascism. Och jag ogillar båda dessa tankevärldar lika mycket.
RaderaFörresten hade du missuppfattat ordet "relik".
SvaraRadera