UPPDATERAT
Jag började med intresse läsa den artikel som kultur i DN har publicerat i dag. Den handlade om att Ann Heberlein tyckte att det är oroande att så många gillar Borzoo Tavakolis artikel. Den handlade bland annat om att han kom hit för 25 år sedan som invandrare och är en mycket duktig sådan. Detta var ett öppet brev han skrev till Kent Ekeroth i sd, som han sedan inte ville besvara. Ann Heberlein tycker det är oroande att Borzoo Tavakoli måste framställa sig som en så ordentlig medborgare, för inte har vi vårt värde av prestationer? Människovärdet är medfött menar hon.
Jo så är det. Vi har ett värde för att vi är människor, men någonstans går detta också över i andra värden. Det är helt rätt att dela vår sista skinka med de flyktingar som kommer hit från Syrien eller andra länder. Det är i godhetens tecken och den kristna lärans sätt att uppföra sig. Dock har vi andra värden än det medfödda människovärdet. Våra släktingar och vänner har ett immateriellt värde för oss. Annars skulle aldrig några barn födas för de kostar kring en miljon eller mer att uppfostra i vårt land. Men vi tycker ändå att det är njutbart med både barn, andra släktingar och vänner. Vi är sociala varelser.
Vi har också ett politiskt värde, men för den vanlige väljaren är det ganska försumbart. Det politiska värdet blir naturligtvis större för de som engagerar sig i samhället och särskilt stort är det för de som väljs in i riksdagen, där de också belönas rikligt ekonomiskt. Och som grupp ingår vi i ett maktblock som politiker måste ta hänsyn till och är mer eller mindre värda. I vårt land ställs grupper mot varandra för så blir det alltid när pengar är inblandade och det är pengar i vårt samhälle fast en del, som Olof Palme, menar att politik är att vilja. Men allt kostar samhällsresurser, som beslutas i riksdag, kommun eller landsting. Att inte tala om detta är att föra människor bakom ljuset. Det är att utöva politiska påtryckningar för att exempelvis ge medborgare dåligt samvete över att det finns eller har funnits människor, som inte ser andra människor vara lika mycket värda som de själva. Nyss tillkomna utifrån har ofta ett större politiskt och ekonomiskt värde i samhällets ögon än de pensionärer som är födda här och har bott här hela sitt liv. Så har vi ordnat det.
Detta är rätt självklart i ett ekonomiskt och politiskt perspektiv att detta gäller för då uppfattas de som beslutar om detta som goda människor, som inte är främlingsfientliga eller rasister, utan som några som välkomnar nya medborgare till vårt land. Dessa medborgare är som vi och ska uppfattas exakt som vi. Vi framstår som folk just nu som mest välvilliga och goda i Europa eftersom vi inte har några restriktioner mot syriska flyktingar. De blir svenska omedelbart på dagen när de kommer hit.
Efter nyår tvingas kommuner att ta emot ensamkommande barn. Och SVT har nyligen berättat om den lilla ettåriga flickan som reste ensam från Syrien till Malmö som illegalt flyktingbarn. I Skåne fanns släktingar till henne, som tog hand om henne, men hennes familj är kvar i Syrien. Detta inslag hade en tydlig vinkel för att stå emot den propaganda från höger som säger att det är vuxna män mest som kommer hit och låtsas vara ensamkommande barn. De kostar dessutom kring en miljon var för samhället på mycket kortare tid än våra egna barn.
Ann Heberlein skriver en artikel i tiden, för snart är det jul. Då ska vi ta hand om våra svagaste vilken härkomst de än har. Så skriver hon. Människor som genom sjukdom, arbetslöshet och olyckor är i nöd. Det är en växande grupp som hamnar utanför skyddsnätet. Hon slutar med en fråga: Hur ska vi ta hand om varandra? Ja hon har rätt där. Hur ska vi göra det? Är det i första hand samhället som ska ta hand om oss var och en eller vi själva? Mer och mer har det gått över till att kraven på att bli omhändertagen av samhället är stora, särskilt då från vänster. Men människor utifrån har ofta haft det så svårt att även små skolbarn mobbar varandra för de är krigsskadade och traumatiserade. Samhället är sent i sin reaktion emot detta för i praktiken har vi alltid i första hand att se till oss själva, att sköta oss och ta hand om det vi har fått från födelsen genom våra föräldrar och andra släktingar.
När jag föddes fanns inte några stora sociala nätverk skapade av samhället. Inte något barnbidrag, inte någon socialhjälp att tala om. Var och en fick klara sig själv med hjälp av släktingar. Mina föräldrar bodde i andra hand ända tills de skulle få ett barn till då var de berättigade till två rum och kök av samhället i en nybyggd förort i Stockholm genom att min mamma hade läkarintyg på att hon behövde bo modernt och högt upp från marken. Hon tålde inte fukt och damm. Hon hade astma. Nu är barnbidrag något självklart och att det finns läkarhjälp alltid för barnen och de vuxna. Bostäder ska ordnas genast särskilt för barnfamiljer.
Vi kan operera sjukdomar som människor dog av förr i tiden. Vi kan byta ut delar i kroppen och ordna så att slitna människor nästan blir som nya. Dessutom går det att få barn genom att spara bitar av äggstockar när någon måste strålbehandlas för cancer. Det är det senaste. Dessa barn måste kosta för samhället för det är de värda.
Jag minns en artikel som vår lärare gav oss år 1964 när vi skulle ta studenten. Den handlade om hur bra vi hade det jämfört med hur det var tidigare. Hur tacksamma vi kunde vara mot vetenskapen som hade gjort sådana framsteg och hur härligt det var att krigen var slut. Han gav oss säkerligen denna uppmuntrande artikel för att vi var ljuset och framtiden då och skulle lyfta Sverige genom vårt arbete. Det har vi gjort genom årtiondena då vi har betalat för våra föräldrars pensioner, för våra barn full avgift på dagis, för bankerna på 90-talet när räntorna steg till som mest 24 procent. Det är ett förvandlat Sverige som dagens tonåringar kan gå ut i för att njuta frukterna av vårt arbete. Det är viktigt med ordentliga medborgare.
2.12.2013
Här har då Kent Ekeroth från sd svarat till sist på Borzoo Tavakolis artikel.
Jag började med intresse läsa den artikel som kultur i DN har publicerat i dag. Den handlade om att Ann Heberlein tyckte att det är oroande att så många gillar Borzoo Tavakolis artikel. Den handlade bland annat om att han kom hit för 25 år sedan som invandrare och är en mycket duktig sådan. Detta var ett öppet brev han skrev till Kent Ekeroth i sd, som han sedan inte ville besvara. Ann Heberlein tycker det är oroande att Borzoo Tavakoli måste framställa sig som en så ordentlig medborgare, för inte har vi vårt värde av prestationer? Människovärdet är medfött menar hon.
Jo så är det. Vi har ett värde för att vi är människor, men någonstans går detta också över i andra värden. Det är helt rätt att dela vår sista skinka med de flyktingar som kommer hit från Syrien eller andra länder. Det är i godhetens tecken och den kristna lärans sätt att uppföra sig. Dock har vi andra värden än det medfödda människovärdet. Våra släktingar och vänner har ett immateriellt värde för oss. Annars skulle aldrig några barn födas för de kostar kring en miljon eller mer att uppfostra i vårt land. Men vi tycker ändå att det är njutbart med både barn, andra släktingar och vänner. Vi är sociala varelser.
Vi har också ett politiskt värde, men för den vanlige väljaren är det ganska försumbart. Det politiska värdet blir naturligtvis större för de som engagerar sig i samhället och särskilt stort är det för de som väljs in i riksdagen, där de också belönas rikligt ekonomiskt. Och som grupp ingår vi i ett maktblock som politiker måste ta hänsyn till och är mer eller mindre värda. I vårt land ställs grupper mot varandra för så blir det alltid när pengar är inblandade och det är pengar i vårt samhälle fast en del, som Olof Palme, menar att politik är att vilja. Men allt kostar samhällsresurser, som beslutas i riksdag, kommun eller landsting. Att inte tala om detta är att föra människor bakom ljuset. Det är att utöva politiska påtryckningar för att exempelvis ge medborgare dåligt samvete över att det finns eller har funnits människor, som inte ser andra människor vara lika mycket värda som de själva. Nyss tillkomna utifrån har ofta ett större politiskt och ekonomiskt värde i samhällets ögon än de pensionärer som är födda här och har bott här hela sitt liv. Så har vi ordnat det.
Detta är rätt självklart i ett ekonomiskt och politiskt perspektiv att detta gäller för då uppfattas de som beslutar om detta som goda människor, som inte är främlingsfientliga eller rasister, utan som några som välkomnar nya medborgare till vårt land. Dessa medborgare är som vi och ska uppfattas exakt som vi. Vi framstår som folk just nu som mest välvilliga och goda i Europa eftersom vi inte har några restriktioner mot syriska flyktingar. De blir svenska omedelbart på dagen när de kommer hit.
Efter nyår tvingas kommuner att ta emot ensamkommande barn. Och SVT har nyligen berättat om den lilla ettåriga flickan som reste ensam från Syrien till Malmö som illegalt flyktingbarn. I Skåne fanns släktingar till henne, som tog hand om henne, men hennes familj är kvar i Syrien. Detta inslag hade en tydlig vinkel för att stå emot den propaganda från höger som säger att det är vuxna män mest som kommer hit och låtsas vara ensamkommande barn. De kostar dessutom kring en miljon var för samhället på mycket kortare tid än våra egna barn.
Ann Heberlein skriver en artikel i tiden, för snart är det jul. Då ska vi ta hand om våra svagaste vilken härkomst de än har. Så skriver hon. Människor som genom sjukdom, arbetslöshet och olyckor är i nöd. Det är en växande grupp som hamnar utanför skyddsnätet. Hon slutar med en fråga: Hur ska vi ta hand om varandra? Ja hon har rätt där. Hur ska vi göra det? Är det i första hand samhället som ska ta hand om oss var och en eller vi själva? Mer och mer har det gått över till att kraven på att bli omhändertagen av samhället är stora, särskilt då från vänster. Men människor utifrån har ofta haft det så svårt att även små skolbarn mobbar varandra för de är krigsskadade och traumatiserade. Samhället är sent i sin reaktion emot detta för i praktiken har vi alltid i första hand att se till oss själva, att sköta oss och ta hand om det vi har fått från födelsen genom våra föräldrar och andra släktingar.
När jag föddes fanns inte några stora sociala nätverk skapade av samhället. Inte något barnbidrag, inte någon socialhjälp att tala om. Var och en fick klara sig själv med hjälp av släktingar. Mina föräldrar bodde i andra hand ända tills de skulle få ett barn till då var de berättigade till två rum och kök av samhället i en nybyggd förort i Stockholm genom att min mamma hade läkarintyg på att hon behövde bo modernt och högt upp från marken. Hon tålde inte fukt och damm. Hon hade astma. Nu är barnbidrag något självklart och att det finns läkarhjälp alltid för barnen och de vuxna. Bostäder ska ordnas genast särskilt för barnfamiljer.
 |
| Copyright familjen Rudberg |
Jag minns en artikel som vår lärare gav oss år 1964 när vi skulle ta studenten. Den handlade om hur bra vi hade det jämfört med hur det var tidigare. Hur tacksamma vi kunde vara mot vetenskapen som hade gjort sådana framsteg och hur härligt det var att krigen var slut. Han gav oss säkerligen denna uppmuntrande artikel för att vi var ljuset och framtiden då och skulle lyfta Sverige genom vårt arbete. Det har vi gjort genom årtiondena då vi har betalat för våra föräldrars pensioner, för våra barn full avgift på dagis, för bankerna på 90-talet när räntorna steg till som mest 24 procent. Det är ett förvandlat Sverige som dagens tonåringar kan gå ut i för att njuta frukterna av vårt arbete. Det är viktigt med ordentliga medborgare.
2.12.2013
Här har då Kent Ekeroth från sd svarat till sist på Borzoo Tavakolis artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar