Jag råkade se finalen i sprint när alla ramlade och Emil Jönsson blev stum och trodde han skulle bli sist. Men eftersom alla föll låg han plötsligt trea. Han tog en bronsmedalj genom att pressa sig in i mål och sedan ramla ihop. Såg när de svenska hjälparna sprang fram efter en stund och samlade ihop resterna av honom.
Han orkade ingenting, inte att ta av sig skidorna, inte att ta sig upp. Han låg ned och blundade helt slut och borta. Men de andra hjälpte honom bort från mållinjen och han fick återhämta sig. Sjukvårdarna tog hand om honom.
Hans brons i OS är nog den märkligaste medaljfight jag har råkat se. Det var som livet självt där ingenting egentligen är förutbestämt, utan där andras fall kan bli någons stora framgång. Annars är OS just så ointressant att TV:n står på och skvalar för sig själv. Det är för mycket sport numera för att orka bry sig. Vem klarar att gå igång på allt?
Han orkade ingenting, inte att ta av sig skidorna, inte att ta sig upp. Han låg ned och blundade helt slut och borta. Men de andra hjälpte honom bort från mållinjen och han fick återhämta sig. Sjukvårdarna tog hand om honom.
Hans brons i OS är nog den märkligaste medaljfight jag har råkat se. Det var som livet självt där ingenting egentligen är förutbestämt, utan där andras fall kan bli någons stora framgång. Annars är OS just så ointressant att TV:n står på och skvalar för sig själv. Det är för mycket sport numera för att orka bry sig. Vem klarar att gå igång på allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar