Jag har försökt att kommentera ett antal ggr och tacka Mercedes Gill för att hon (?) gillar min blogg. Kommentaren registreras, men sedan när jag tittar efter så finns den inte där. Det är något konstigt med kommentarsfunktionen fast den är inställd på att alla får kommentera, men åtminstone jag kan det inte. Bara så ni vet...
PS. Ni får gärna prova att kommentera och om det inte registreras meddela mig per mejl. DS.
tisdag 6 juli 2010
Gudrun Schyman tänker elda upp 100 000 kronor
Nu på tisdagsmorgonen så tänker Fi starta denna brasa med pengar, för att visa hur orättvisa lönerna är.
Gudrun Schyman har naturligtvis råd att elda upp pengarna för hon har så länge varit avlönad av alla skattebetalare och är det fortfarande.
Riksdagsmän/kvinnor har ett särskilt apanage av staten när de har jobbat i mer än sex år och tas om hand av oss andra. De anses ha så svårt att klara sig på den vanliga arbetsmarknaden.
Att elda upp hundratusen kronor är förstås desperat och spektakulärt, men omkring 95 procent tycker inte att det är en bra idé enligt en enkät, som Aftonbladet har gjort.
Nej, det är ett hån mot alla, som har ungefär den summan att leva av under ett år.
PS. Enligt TV4 så har nu Gudrun Schyman eldat upp hundratusen kronor för att protestera mot att kvinnor har mindre i lön än män. Detta är enligt Fi den summa som kvinnor förlorar varje minut gentemot män.
Ja vi är två olika folk, som alltid krigar mot varandra och kvinnor har aldrig någon kontakt med män. Inte heller lever män och kvinnor i gemensamma hushåll och delar på ekonomin och män är aldrig underbetalda. Naturligtvis.
De har makten och härligheten i all evighet amen och det enda sättet att ta den ifrån dem är enligt könsmaktsordningen att ta död på dem och att aldrig mer föda några pojkar. Sic! DS.
Det går fortfarande inte att kommentera för mig kl 15.15 så jag skriver svar till Maria här:
Maria: Jo jag hörde det, men det skulle lika gärna kunna ha varit skattebetalarnas pengar. Det är fortfarande så dumt så jag har svårt att tro att det är sant. Att jämföra med vad en halv sida kostar i en kvällstidning visar ännu mer hur urbota korkad hon är. Det är ett års försörjning för en pensionär, till och med mer än så om man är fattigpensionär. Och för en arbetslös ungdom är det multum... oöverstigligt belopp.
Mina kommentarer går fortfarande inte fram 17.05, men jag håller med dig Maria...
Gudrun Schyman har naturligtvis råd att elda upp pengarna för hon har så länge varit avlönad av alla skattebetalare och är det fortfarande.
Riksdagsmän/kvinnor har ett särskilt apanage av staten när de har jobbat i mer än sex år och tas om hand av oss andra. De anses ha så svårt att klara sig på den vanliga arbetsmarknaden.
Att elda upp hundratusen kronor är förstås desperat och spektakulärt, men omkring 95 procent tycker inte att det är en bra idé enligt en enkät, som Aftonbladet har gjort.
Nej, det är ett hån mot alla, som har ungefär den summan att leva av under ett år.
PS. Enligt TV4 så har nu Gudrun Schyman eldat upp hundratusen kronor för att protestera mot att kvinnor har mindre i lön än män. Detta är enligt Fi den summa som kvinnor förlorar varje minut gentemot män.
Ja vi är två olika folk, som alltid krigar mot varandra och kvinnor har aldrig någon kontakt med män. Inte heller lever män och kvinnor i gemensamma hushåll och delar på ekonomin och män är aldrig underbetalda. Naturligtvis.
De har makten och härligheten i all evighet amen och det enda sättet att ta den ifrån dem är enligt könsmaktsordningen att ta död på dem och att aldrig mer föda några pojkar. Sic! DS.
Det går fortfarande inte att kommentera för mig kl 15.15 så jag skriver svar till Maria här:
Maria: Jo jag hörde det, men det skulle lika gärna kunna ha varit skattebetalarnas pengar. Det är fortfarande så dumt så jag har svårt att tro att det är sant. Att jämföra med vad en halv sida kostar i en kvällstidning visar ännu mer hur urbota korkad hon är. Det är ett års försörjning för en pensionär, till och med mer än så om man är fattigpensionär. Och för en arbetslös ungdom är det multum... oöverstigligt belopp.
Mina kommentarer går fortfarande inte fram 17.05, men jag håller med dig Maria...
måndag 5 juli 2010
Jag skrattade när jag såg...
... den senaste bilden av Robert Spencer, som ska prata i Almedalen för sd. Aftonbladet har publicerat en bild, som liknar de nidteckningar på judar, som publicerades på 30-talet i Hitlers Tyskland.
Det går väl att ta en riktig bild och inte en nidbild även om naturligtvis Aftonbladet, lika lite som jag gillar sd. Men Robert Spencer finns på massor med andra bilder, där han ser trevligare ut.
Det går väl att ta en riktig bild och inte en nidbild även om naturligtvis Aftonbladet, lika lite som jag gillar sd. Men Robert Spencer finns på massor med andra bilder, där han ser trevligare ut.
Jaha nu går det att koppla av...
.. för den här veckan kommer att domineras av Almedalen. Det är nog roligt för de som befinner sig där, men för oss andra är det ganska ointressant vad som händer där.
Det känns som om det är för långt till valet. Hela 76 dagar om jag har räknat rätt och redan är jag så utless på vad politikerna kommer att säga i fortsättningen.
Precis som större delen av befolkningen har jag för länge sedan bestämt mig hur jag ska rösta. Och politikerna kör hela den här återstående tiden för att övertyga några procent hit eller dit.
Naturligtvis är det viktigt för dem och då särskilt för Ohly, som framträdde i morse i TV med sin vanliga svada. Rösta bort karln från makten. Har vi inte haft kommunister tillräckligt länge i vår riksdag?
Det känns som om det är för långt till valet. Hela 76 dagar om jag har räknat rätt och redan är jag så utless på vad politikerna kommer att säga i fortsättningen.
Precis som större delen av befolkningen har jag för länge sedan bestämt mig hur jag ska rösta. Och politikerna kör hela den här återstående tiden för att övertyga några procent hit eller dit.
Naturligtvis är det viktigt för dem och då särskilt för Ohly, som framträdde i morse i TV med sin vanliga svada. Rösta bort karln från makten. Har vi inte haft kommunister tillräckligt länge i vår riksdag?
söndag 4 juli 2010
Om att slåss på nätet
Jag tycker det är så oerhört tråkigt att Monica Antonsson och Joakim Ramstedt har råkat i gräl. Det behövs verkligen inte. Båda har nog med sina egna liv och behöver inte råka i slagsmål med varandra. Det leder absolut ingenstans.
Jag skrev själv i vintras en artikel på Newsmill om barnen och att kungen och drottningen skulle starta ett barnforum. Detta var en gemensam dröm, som gick i uppfyllelse för dem.
I samma artikel nämner jag Joakim Ramstedt, men inte med namn, för han mådde så dåligt då, att han hade försökt ta livet av sig och skickat ut ett nödrop på internet.
Det allt handlar om är barnen och deras föräldrar och hur mycket de ska umgås. Detta blir till infekterade strider överallt i Sverige när vuxna inte kan komma överens. Så många som 40 000 barn träffar aldrig sin pappa och det beror inte av att så många pappor struntar i barnen. Omkring 200 000 barn ser sina pappor väldigt lite.
Det är en mycket stor sorg att vi inte kan komma överens män och kvinnor om hur vi ska umgås. För min egen del har det varit självklart att min äldste son skulle träffa sin pappa så mycket det var möjligt, fast jag hade vårdnaden om sonen.
Vår kung och drottning vill att alla länder i världen ska följa Barnkonventionen. Jag tycker att den borde bli lag i Sverige precis som den är i tex Finland och Belgien. Det är barnen vi borde sätta i centrum hela tiden, för det är de som inte kan försvara sig. Och självklart älskar alla barn båda sina föräldrar.
Barn har i alla tider farit illa och gör det knappast i mindre omfattning i dag. Jag är dock glad över att omkring två tredjedelar av alla barn verkligen växer upp med båda sina föräldrar i vårt land.
Men jag tycker det är en katastrof varje gång en tvist kring ett barn går till domstol. Tack och lov kan inte vårdnadsmål längre på ett enkelt sätt överklagas till hovrätten. Så barnet eller barnen slipper en mycket lång och utdragen process kring detta.
Förr i tiden så trodde man inte att små barn kände smärta. Men de känner inte bara fysisk smärta utan också psykisk. Min lillasyster hade för sig att hon hade haft en tvilling. Det var ett minne hon hade.
Det hon mindes var min äldste son, som föddes tolv dagar efter henne. De växte upp tillsammans under sitt första år. Sedan dog vår mamma och min lillasyster lämnades bort först till barnhem och sedan till fosterhem och vi förlorade kontakten med henne. Men hos henne fanns kvar ett minne av att hon hade haft en tvilling. Fast hon bara var ett år då han försvann.
Jag hoppas verkligen att Monica Antonsson inte gör allvar av sitt hot att i morgon kräva 20 000 kronor av Joakim Ramstedt. Varför öka på hans skuldbörda? Allt handlar inte om pengar. Se vad det handlar om istället. Att ett barn ska få tillgång till sina föräldrar.
Jag skrev själv i vintras en artikel på Newsmill om barnen och att kungen och drottningen skulle starta ett barnforum. Detta var en gemensam dröm, som gick i uppfyllelse för dem.
I samma artikel nämner jag Joakim Ramstedt, men inte med namn, för han mådde så dåligt då, att han hade försökt ta livet av sig och skickat ut ett nödrop på internet.
Det allt handlar om är barnen och deras föräldrar och hur mycket de ska umgås. Detta blir till infekterade strider överallt i Sverige när vuxna inte kan komma överens. Så många som 40 000 barn träffar aldrig sin pappa och det beror inte av att så många pappor struntar i barnen. Omkring 200 000 barn ser sina pappor väldigt lite.
Det är en mycket stor sorg att vi inte kan komma överens män och kvinnor om hur vi ska umgås. För min egen del har det varit självklart att min äldste son skulle träffa sin pappa så mycket det var möjligt, fast jag hade vårdnaden om sonen.
Vår kung och drottning vill att alla länder i världen ska följa Barnkonventionen. Jag tycker att den borde bli lag i Sverige precis som den är i tex Finland och Belgien. Det är barnen vi borde sätta i centrum hela tiden, för det är de som inte kan försvara sig. Och självklart älskar alla barn båda sina föräldrar.
Barn har i alla tider farit illa och gör det knappast i mindre omfattning i dag. Jag är dock glad över att omkring två tredjedelar av alla barn verkligen växer upp med båda sina föräldrar i vårt land.
Men jag tycker det är en katastrof varje gång en tvist kring ett barn går till domstol. Tack och lov kan inte vårdnadsmål längre på ett enkelt sätt överklagas till hovrätten. Så barnet eller barnen slipper en mycket lång och utdragen process kring detta.
Förr i tiden så trodde man inte att små barn kände smärta. Men de känner inte bara fysisk smärta utan också psykisk. Min lillasyster hade för sig att hon hade haft en tvilling. Det var ett minne hon hade.
Det hon mindes var min äldste son, som föddes tolv dagar efter henne. De växte upp tillsammans under sitt första år. Sedan dog vår mamma och min lillasyster lämnades bort först till barnhem och sedan till fosterhem och vi förlorade kontakten med henne. Men hos henne fanns kvar ett minne av att hon hade haft en tvilling. Fast hon bara var ett år då han försvann.
Jag hoppas verkligen att Monica Antonsson inte gör allvar av sitt hot att i morgon kräva 20 000 kronor av Joakim Ramstedt. Varför öka på hans skuldbörda? Allt handlar inte om pengar. Se vad det handlar om istället. Att ett barn ska få tillgång till sina föräldrar.
lördag 3 juli 2010
Jag blir alldeles förtvivlad...
...när jag läser om utvecklingen i Ronna och Södertälje. Tänk att vi har ett alldeles eget Chicago i miniatyr väldigt lång tid efter att gangsterväldet i USA är borta.
Polisen har i flera år velat stänga den illegala spelklubb där bröderna Moussa så kallblodigt sköts ihjäl för några dagar sedan. Men det behövdes att tre människor skulle dö innan den nu ska stängas.
Enligt fastighetsinnehavaren är Oasens hyresgäst uppsagd sedan förra dödsskjutningen i december förra året. Hur lång uppsägningstid har de? Och ska fler hinna dö?
Anders Lago i Södertälje är oroad över ett gängkrig. Ja det skulle jag också vara om jag var kommunstyrelsens ordförande i denna lilla stad, där det är samma sorts kriminalitet som i Malmö och Göteborg. Södertälje har drygt 85 000 invånare.
Anders Lago var den som berättade om att lilla Södertälje har tagit emot fler flyktingar från Irak än vad både USA och Kanada har gjort.
Och äntligen skriver Aftonbladet om vilka det handlar om. Vilka som leder dessa kriminella gäng och vad de har gjort.
Polisen tog in den kvarlevande brodern till de båda döda rätt fort. De tror att han vill hämnas. Jaha...tror de?
Det måste alltså till tre människors död för att någon ska reagera. Som sagt rena Chicago i lilla Södertälje.
Polisen har i flera år velat stänga den illegala spelklubb där bröderna Moussa så kallblodigt sköts ihjäl för några dagar sedan. Men det behövdes att tre människor skulle dö innan den nu ska stängas.
Enligt fastighetsinnehavaren är Oasens hyresgäst uppsagd sedan förra dödsskjutningen i december förra året. Hur lång uppsägningstid har de? Och ska fler hinna dö?
Anders Lago i Södertälje är oroad över ett gängkrig. Ja det skulle jag också vara om jag var kommunstyrelsens ordförande i denna lilla stad, där det är samma sorts kriminalitet som i Malmö och Göteborg. Södertälje har drygt 85 000 invånare.
Anders Lago var den som berättade om att lilla Södertälje har tagit emot fler flyktingar från Irak än vad både USA och Kanada har gjort.
Och äntligen skriver Aftonbladet om vilka det handlar om. Vilka som leder dessa kriminella gäng och vad de har gjort.
Polisen tog in den kvarlevande brodern till de båda döda rätt fort. De tror att han vill hämnas. Jaha...tror de?
Det måste alltså till tre människors död för att någon ska reagera. Som sagt rena Chicago i lilla Södertälje.
Lars Vilks om enighetens problem
Här skriver Lars Vilks om detta världsproblem med att komma överens världen över.
Som jag skrev i en kommentar på hans blogg så är inte enighet egentligen något problem. Vi behöver inte enas om några grunder för världen eller oss själva, däremot behöver vi vara toleranta och låta andra människor vara det de är och tillåta dem att tro på vad de än tror. Så länge de inte begår något brott mot de lagar vi alla har kommit överens om i de olika länder, där vi lever.
Lars Vilks blogginlägg är illustrerat med en vacker bild av två nakna kvinnor, som är avbildade i en liknande stil, som arboriginer har använt i många år i sin folkkonst i Australien. De båda kvinnorna är försedda med känguruhuvuden.
Denna bild påminner mycket om det som kan beskådas på TV varje vecka i America´s Next Top Model med Tyra Banks som programledare.
Där tas "vanliga" tjejer med modelldrömmar in till en omgörning och en utveckling, som ska göra en av dem till nästa toppmodell. De görs om, stylas av experter. Håret klipps, färgas, rakas av eller förlängs. Många gråter när detta händer. Håret är en stor symbol fortfarande för kvinnor.
Dessa unga flickor genomgår många förvandlingar och blir så småningom till vuxna och proffsiga modeller om de är ihärdiga och inte ger upp. Och om de inte blir utslagna under processens gång.
På modevisningar eller fotograferingar kan de se ut nästan som kvinnorna på den bild jag berättade om ovan. Ett av de vanliga testen under tävlingens gång för de blivande modellerna är att fotograferas utan kläder, men dock utan att bröstvårtor och annat syns. Det ska vara en modebild inte en porrbild.
Detta program är en symbol för vår egen utveckling genom livet. Förr i tiden så genomgick unga pojkar och flickor detta i samhällets regi. I sk primitiva samhällen hade detta samband med puberteten. Pojkar och flickor genomgick olika ritualer, ofta med lidande inblandat, för att de rent kroppsligt skulle begripa att nu var en annan tid i deras liv.
I vårt samhälle har vi fortfarande kvar konfirmationen för att inviga unga tonåringar till också ett andligt liv. Och alla ska ta studenten, för att visa att de nu har blivit vuxna och färdiga att gå ut i yrkeslivet.
Dock har vi stundtals tappat bort de djupare sambanden i livet och vi lever ofta på ytan. Paradoxalt nog så framställer America´s Next Top Model det vi behöver i livet. Både det djupa och det ytliga. Både det kroppsligt fysiska och det själsligt andliga. Både yta och mognad.
Vi behöver inte enas över hela världen om en enda modell för utveckling. Det vore katastrofalt. Det vore att låta en diktator ta över nu igen och att säga att så här ska vi ha det över hela jorden. Istället behöver vi som sagt tolerans för de olika synsätt vi kan ha.
Och inom oss själva behöver vi tolerera de olika motstridiga element, som finns inom varje människa. I den yttre världen visas oss också hur det ser ut inuti oss själva som människor. Och den där bilden Lars Vilks visar på sin blogg är en av dessa, som framställer en bild av hur kvinnor ser ut.
Som jag skrev i en kommentar på hans blogg så är inte enighet egentligen något problem. Vi behöver inte enas om några grunder för världen eller oss själva, däremot behöver vi vara toleranta och låta andra människor vara det de är och tillåta dem att tro på vad de än tror. Så länge de inte begår något brott mot de lagar vi alla har kommit överens om i de olika länder, där vi lever.
Lars Vilks blogginlägg är illustrerat med en vacker bild av två nakna kvinnor, som är avbildade i en liknande stil, som arboriginer har använt i många år i sin folkkonst i Australien. De båda kvinnorna är försedda med känguruhuvuden.
Denna bild påminner mycket om det som kan beskådas på TV varje vecka i America´s Next Top Model med Tyra Banks som programledare.
Där tas "vanliga" tjejer med modelldrömmar in till en omgörning och en utveckling, som ska göra en av dem till nästa toppmodell. De görs om, stylas av experter. Håret klipps, färgas, rakas av eller förlängs. Många gråter när detta händer. Håret är en stor symbol fortfarande för kvinnor.
Dessa unga flickor genomgår många förvandlingar och blir så småningom till vuxna och proffsiga modeller om de är ihärdiga och inte ger upp. Och om de inte blir utslagna under processens gång.
På modevisningar eller fotograferingar kan de se ut nästan som kvinnorna på den bild jag berättade om ovan. Ett av de vanliga testen under tävlingens gång för de blivande modellerna är att fotograferas utan kläder, men dock utan att bröstvårtor och annat syns. Det ska vara en modebild inte en porrbild.
Detta program är en symbol för vår egen utveckling genom livet. Förr i tiden så genomgick unga pojkar och flickor detta i samhällets regi. I sk primitiva samhällen hade detta samband med puberteten. Pojkar och flickor genomgick olika ritualer, ofta med lidande inblandat, för att de rent kroppsligt skulle begripa att nu var en annan tid i deras liv.
I vårt samhälle har vi fortfarande kvar konfirmationen för att inviga unga tonåringar till också ett andligt liv. Och alla ska ta studenten, för att visa att de nu har blivit vuxna och färdiga att gå ut i yrkeslivet.
Dock har vi stundtals tappat bort de djupare sambanden i livet och vi lever ofta på ytan. Paradoxalt nog så framställer America´s Next Top Model det vi behöver i livet. Både det djupa och det ytliga. Både det kroppsligt fysiska och det själsligt andliga. Både yta och mognad.
Vi behöver inte enas över hela världen om en enda modell för utveckling. Det vore katastrofalt. Det vore att låta en diktator ta över nu igen och att säga att så här ska vi ha det över hela jorden. Istället behöver vi som sagt tolerans för de olika synsätt vi kan ha.
Och inom oss själva behöver vi tolerera de olika motstridiga element, som finns inom varje människa. I den yttre världen visas oss också hur det ser ut inuti oss själva som människor. Och den där bilden Lars Vilks visar på sin blogg är en av dessa, som framställer en bild av hur kvinnor ser ut.
fredag 2 juli 2010
Att vara journalist och författare
Det är ett svårt liv att vara journalist och författare. Det har visat sig särskilt de senaste dagarna då människor på nätet har hoppat än hit än dit. På varandra.
Jag lägger mig inte i dessa infekterade strider, som rasar. Det är ingen idé att tjata om vem som är störst, bäst och vackrast eller vem som är den mest hyllade och i särklass mest utbildade.
Vad det gäller att göra är att se på sig själv. Den lilla människa vi är - för det är vi alla - och ta hand om den med kärlek och överseende.
Ingenting i livet är så viktigt att det behövs att man hotar andra eller kommer med märkliga anklagelser hit eller dit. Det visar bara att den människan inte är färdig med sig själv. Att den har svaga sidor, som den absolut inte vill att någon ska se.
Men de syns aldrig så väl som där ute på nätet hur mycket någon än försöker att dölja dem och bevisa att det är den som står på piedestalen den dagen och är nummer ett.
Att vara journalist och författare är att ha tagit på sig en livslång utbildning i självkännedom och människokunskap. Det är mycket spännande om man vågar gå vidare ifrån det man såg dagen innan. För det finns alltid mer att upptäcka.
Varje dag riskerar vi, som har orden som verktyg, att fastna i någon oförutsedd skreva i vårt inre landskap och inte komma vidare därifrån. Eller i värsta fall att låta oss låsas in i ett bergspass, varifrån det kanske inte ser ut att finns någon utväg. Då gäller det att ha någon magisk formel, som gör att bergen ger vika.
I begynnelsen var Ordet står det i bibeln. Det är sant. Vi kan inte se världen eller oss själva, förrän vi kan prata om dessa företeelser, sätta ord på vad som händer och sker. Vi skapar på så sätt både oss själva och världen.
Tankar och ord är verktyg. Mycket konkreta sådana fast vi oftast inte kan se dem. De är på gott och ont, som allt annat här i världen. Det är upp till vårt eget omdöme att behandla orden, så att de skapar nya och ljusare världar, inte sämre och mörkare.
Jag lägger mig inte i dessa infekterade strider, som rasar. Det är ingen idé att tjata om vem som är störst, bäst och vackrast eller vem som är den mest hyllade och i särklass mest utbildade.
Vad det gäller att göra är att se på sig själv. Den lilla människa vi är - för det är vi alla - och ta hand om den med kärlek och överseende.
Ingenting i livet är så viktigt att det behövs att man hotar andra eller kommer med märkliga anklagelser hit eller dit. Det visar bara att den människan inte är färdig med sig själv. Att den har svaga sidor, som den absolut inte vill att någon ska se.
Men de syns aldrig så väl som där ute på nätet hur mycket någon än försöker att dölja dem och bevisa att det är den som står på piedestalen den dagen och är nummer ett.
Att vara journalist och författare är att ha tagit på sig en livslång utbildning i självkännedom och människokunskap. Det är mycket spännande om man vågar gå vidare ifrån det man såg dagen innan. För det finns alltid mer att upptäcka.
Varje dag riskerar vi, som har orden som verktyg, att fastna i någon oförutsedd skreva i vårt inre landskap och inte komma vidare därifrån. Eller i värsta fall att låta oss låsas in i ett bergspass, varifrån det kanske inte ser ut att finns någon utväg. Då gäller det att ha någon magisk formel, som gör att bergen ger vika.
I begynnelsen var Ordet står det i bibeln. Det är sant. Vi kan inte se världen eller oss själva, förrän vi kan prata om dessa företeelser, sätta ord på vad som händer och sker. Vi skapar på så sätt både oss själva och världen.
Tankar och ord är verktyg. Mycket konkreta sådana fast vi oftast inte kan se dem. De är på gott och ont, som allt annat här i världen. Det är upp till vårt eget omdöme att behandla orden, så att de skapar nya och ljusare världar, inte sämre och mörkare.
torsdag 1 juli 2010
Tyra Banks om sexmissbruk
Tyras show var intressant i dag för det handlade om människor, som missbrukade sex. Det handlade egentligen om en djup förlust, som bottnade i deras barndom.
Det yttrade sig i sexmissbruk, att använda partners som slit-och-släng-varor eller att förlora alla egna gränser och uppgå helt och hållet i en annan människa.
Fram trädde ex-supermodellen som letade efter en man, men som behövde en om dagen. För hennes pappa hade övergivit familjen när hon var tre år. Hon hade slösat bort tolv år på en man, som för henne var den ende, men som bara såg henne som en kvinna, som var besatt av honom.
Och så rockstjärnan som var arg och ledsen på sin mamma. För hon hade dött och därför sexmissbrukade han. Han behövde den närhet, som han hade förlorat när mamman försvann och sökte den hos groupies.
Där fanns den förlovade kvinnan, som hade bedragit sin fästman trehundra gånger, för hon tålde inte närhet utan flydde ifrån den ömhet och kärlek han ville ge henne.
Slutligen den gifta kvinnan, som inte kunde vara ifrån sin man, men som samtidigt var rädd att vara det, för hon var rädd för att bedra honom då. De båda hade blivit ett bokstavligen och förlorat sig själva.
Alla dessa människor hade gått i terapi för att få tag i sina känslor och få detta ur kroppen. De led av djupa övergivenhetskänslor och försökte lindra dem med sex.
Kärlek blev som heroin, som ex-supermodellen uttryckte det. Nya förälskelser skulle fixa allt. Hon blev deprimerad om hon inte hela tiden var förälskad i ett nytt objekt. De gick i vrede- och sorgterapi för att få tag i de känslor, som låg i botten av dem själva och äntligen bli hela människor.
Det yttrade sig i sexmissbruk, att använda partners som slit-och-släng-varor eller att förlora alla egna gränser och uppgå helt och hållet i en annan människa.
Fram trädde ex-supermodellen som letade efter en man, men som behövde en om dagen. För hennes pappa hade övergivit familjen när hon var tre år. Hon hade slösat bort tolv år på en man, som för henne var den ende, men som bara såg henne som en kvinna, som var besatt av honom.
Och så rockstjärnan som var arg och ledsen på sin mamma. För hon hade dött och därför sexmissbrukade han. Han behövde den närhet, som han hade förlorat när mamman försvann och sökte den hos groupies.
Där fanns den förlovade kvinnan, som hade bedragit sin fästman trehundra gånger, för hon tålde inte närhet utan flydde ifrån den ömhet och kärlek han ville ge henne.
Slutligen den gifta kvinnan, som inte kunde vara ifrån sin man, men som samtidigt var rädd att vara det, för hon var rädd för att bedra honom då. De båda hade blivit ett bokstavligen och förlorat sig själva.
Alla dessa människor hade gått i terapi för att få tag i sina känslor och få detta ur kroppen. De led av djupa övergivenhetskänslor och försökte lindra dem med sex.
Kärlek blev som heroin, som ex-supermodellen uttryckte det. Nya förälskelser skulle fixa allt. Hon blev deprimerad om hon inte hela tiden var förälskad i ett nytt objekt. De gick i vrede- och sorgterapi för att få tag i de känslor, som låg i botten av dem själva och äntligen bli hela människor.
Riksbanken höjer räntan hahahaha!
Det är verkligen inte något att bry sig om. Inte när man som vi har varit med om låneräntor på 24 procent i början av 90-talet, men nu blir det bekymrade varningsartiklar så fort räntan går upp en kvarts procent. Otroligt.
Vi lyckades bygga om vårt hus och ha ett löpande kreditiv på lånet med rörlig ränta då. Det kostade 10 000 mer per månad än vad vi hade räknat med. Det fanns ingen hejd på det helt enkelt.
Men vad skulle vi göra? Sluta bygga och ge upp? Nä, jag slutade med avgångsvederlag på DN och det pytsades in till banken. Vi bor fortfarande kvar och har inte så särskilt mycket högre lån än då.
Snart ska vi få kommunalt vatten- och avlopp också, så då är det dags att låna igen. Åtminstone 200 000 kommer det att kosta. Vet inte om det är värt det, men antagligen, för som det nu är smutsas Östersjön ned av alla avlopp som går rakt ut i havet.
Kommunen kan nämligen inte tvinga de som har gamla avlopp att göra om dem. Inte förrän det blir kommunalt. Det vore något att diskutera istället för att tjata om Öresundsbron, som miljöfara, som gjordes senast i morse på TV.
Vi lyckades bygga om vårt hus och ha ett löpande kreditiv på lånet med rörlig ränta då. Det kostade 10 000 mer per månad än vad vi hade räknat med. Det fanns ingen hejd på det helt enkelt.
Men vad skulle vi göra? Sluta bygga och ge upp? Nä, jag slutade med avgångsvederlag på DN och det pytsades in till banken. Vi bor fortfarande kvar och har inte så särskilt mycket högre lån än då.
Snart ska vi få kommunalt vatten- och avlopp också, så då är det dags att låna igen. Åtminstone 200 000 kommer det att kosta. Vet inte om det är värt det, men antagligen, för som det nu är smutsas Östersjön ned av alla avlopp som går rakt ut i havet.
Kommunen kan nämligen inte tvinga de som har gamla avlopp att göra om dem. Inte förrän det blir kommunalt. Det vore något att diskutera istället för att tjata om Öresundsbron, som miljöfara, som gjordes senast i morse på TV.
onsdag 30 juni 2010
Barn som rövas bort själsligt och psykiskt
Som ni vet har jag ett par barn i min släkt, som har tagits ifrån sin pappa. Det är alldeles förfärligt tycker jag och jag har tänkt mycket på det. Särskilt sedan jag skrev om dem på midsommaraftonen.
En av dem har en flickvän, som hade en blogg. När jag hade skrivit mitt inlägg om pojkarna stängdes hennes blogg. De båda pojkarnas mamma har i flera år hindrat all kontakt med pappan, efter att hon hade falskanklagat pappan för sexuella övergrepp. Tingsrätten friade honom och domaren vädjade till mamman att låta pappan träffa pojkarna.
Hon lyssnade inte utan har hindrat all kontakt. Allt som pappan har skickat till dem som gåvor till jul och till deras födelsedagar har skickats tillbaka. De har inte fått prata i telefon med varandra. När pappan har åkt dit har han inte fått träffa barnen. Socialen i Nynäshamn, där barnen bor, har inte hjälpt till, så att barnen och pappan har kunnat upprätthålla någon kontakt. De är helt enkelt förlorade för vår del av släkten.
Och ändå bor de inte särskilt många mil bort. Men så där har det gått till i massor med fall i Sverige. Omkring 40 000 barn träffar aldrig sina pappor. Och inte beror det av att papporna helt och hållet struntar i sina barn.
Det har helt enkelt varit så, att det har räckt att anklaga pappan för misshandel och sexuella övergrepp, så har det varit kört för hans del. Så har det varit.
Därför tycker jag att den här domen mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist ändå ger ett visst hopp. För den framstår som att här har tingsrätten verkligen ansträngt sig. Och det har varit kvinnor, som har dömt och försvarat. Två kvinnliga advokater och en kvinnlig domare. Skillnaden mot i min släkt var naturligtvis att det här handlade om kändisar. Mamman har varit med i TV och i kungliga kretsar. Båda föräldrarna ingår i gängen runt Stureplan.
Vårdnadstvisten har blivit omskriven och de som har handlagt detta har haft ögonen på sig från massmedierna. I min släkt är alla anonyma och mamman lade helt enkelt beslag på pojkarna. Exakt det som domstolen i Catarina Hurtigs fall befarar: att hon ska påverka pojken med sin oro över hur pappan är. För hon har anklagat honom för att ha misshandlat både henne och barnet och utåt sett framstår hon fortfarande som övertygad om det. Exakt detta har redan hänt i vår släkt.
I vår släkt har mamman övertygat sig själv om att pappan är skyldig till allt som hon anklagar honom för. Och mamman har hjärntvättat pojkarna till att tro att deras pappa är en skurk och ingenting annat. Det är lätt att göra så med barn. För vart ska de vända sig? Den enda de har är ju den förälder de har kontakt med och bor hos.
Och pappan i det här fallet har gett upp, för han vill inte skada barnen mer. Men det är en evig sorg att de båda pojkarna verkar vara helt förlorade för en stor del av sina anhöriga.
En av dem har en flickvän, som hade en blogg. När jag hade skrivit mitt inlägg om pojkarna stängdes hennes blogg. De båda pojkarnas mamma har i flera år hindrat all kontakt med pappan, efter att hon hade falskanklagat pappan för sexuella övergrepp. Tingsrätten friade honom och domaren vädjade till mamman att låta pappan träffa pojkarna.
Hon lyssnade inte utan har hindrat all kontakt. Allt som pappan har skickat till dem som gåvor till jul och till deras födelsedagar har skickats tillbaka. De har inte fått prata i telefon med varandra. När pappan har åkt dit har han inte fått träffa barnen. Socialen i Nynäshamn, där barnen bor, har inte hjälpt till, så att barnen och pappan har kunnat upprätthålla någon kontakt. De är helt enkelt förlorade för vår del av släkten.
Och ändå bor de inte särskilt många mil bort. Men så där har det gått till i massor med fall i Sverige. Omkring 40 000 barn träffar aldrig sina pappor. Och inte beror det av att papporna helt och hållet struntar i sina barn.
Det har helt enkelt varit så, att det har räckt att anklaga pappan för misshandel och sexuella övergrepp, så har det varit kört för hans del. Så har det varit.
Därför tycker jag att den här domen mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist ändå ger ett visst hopp. För den framstår som att här har tingsrätten verkligen ansträngt sig. Och det har varit kvinnor, som har dömt och försvarat. Två kvinnliga advokater och en kvinnlig domare. Skillnaden mot i min släkt var naturligtvis att det här handlade om kändisar. Mamman har varit med i TV och i kungliga kretsar. Båda föräldrarna ingår i gängen runt Stureplan.
Vårdnadstvisten har blivit omskriven och de som har handlagt detta har haft ögonen på sig från massmedierna. I min släkt är alla anonyma och mamman lade helt enkelt beslag på pojkarna. Exakt det som domstolen i Catarina Hurtigs fall befarar: att hon ska påverka pojken med sin oro över hur pappan är. För hon har anklagat honom för att ha misshandlat både henne och barnet och utåt sett framstår hon fortfarande som övertygad om det. Exakt detta har redan hänt i vår släkt.
I vår släkt har mamman övertygat sig själv om att pappan är skyldig till allt som hon anklagar honom för. Och mamman har hjärntvättat pojkarna till att tro att deras pappa är en skurk och ingenting annat. Det är lätt att göra så med barn. För vart ska de vända sig? Den enda de har är ju den förälder de har kontakt med och bor hos.
Och pappan i det här fallet har gett upp, för han vill inte skada barnen mer. Men det är en evig sorg att de båda pojkarna verkar vara helt förlorade för en stor del av sina anhöriga.
tisdag 29 juni 2010
En bra dom som tar hänsyn
Jag har läst domen i vårdnadstvisten mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist och det är en sorglig läsning så tillvida som att det kan gå så snett i ett förhållande, där ett barn föds.
Men jag tycker att domstolen har resonerat fram och tillbaka och gjort så gott de kunnat. Domstolen oroar sig för att Catarina ska belasta sin son med oro över fadern. Och det är bra med den oron. Att rätten uttrycker denna menar jag.
Tingsrätten oroar sig också över att hon eventuellt kan avvika med barnet. Samtidigt vill tingsrätten att mor och barn ska umgås. Så småningom hoppas de att det kan ske mer och med utvidgad tid.
De har gett vårdnaden till fadern för att han står för stabilitet och trygghet i den situation, som är nu. Det känns bra att de inser detta.
Jag skulle önska att alla tingsrätter var så kloka som den här. Domen ska överklagas senast den 20 juli i år till hovrätten. Jag hoppas vid Gud att ingen gör det. Barnets bästa är grunden för den här domen. Hoppas föräldrarna också inser detta. Inklusive modern.
Men jag tycker att domstolen har resonerat fram och tillbaka och gjort så gott de kunnat. Domstolen oroar sig för att Catarina ska belasta sin son med oro över fadern. Och det är bra med den oron. Att rätten uttrycker denna menar jag.
Tingsrätten oroar sig också över att hon eventuellt kan avvika med barnet. Samtidigt vill tingsrätten att mor och barn ska umgås. Så småningom hoppas de att det kan ske mer och med utvidgad tid.
De har gett vårdnaden till fadern för att han står för stabilitet och trygghet i den situation, som är nu. Det känns bra att de inser detta.
Jag skulle önska att alla tingsrätter var så kloka som den här. Domen ska överklagas senast den 20 juli i år till hovrätten. Jag hoppas vid Gud att ingen gör det. Barnets bästa är grunden för den här domen. Hoppas föräldrarna också inser detta. Inklusive modern.
Catarina Hurtig förlorade vårdnaden
Den går istället till pappan. Han får ensam hand om deras son. Tänk att sådant kan hända! Grattis till barnet och till pappan får jag säga.
Catarina Hurtig använde sin penna för att skriva till sin lille son. På en egen blogg, men det hjälpte alltså inte. Ulf Elmqvist får vårdnaden om sonen.
Här har jag också skrivit om detta. Och här.
28.6.2013
Mysteriet är varför människor ständigt går in på detta inlägg. Senast i dag så gjorde någon på Sveriges Radio detta. Varför? Är det så ovanligt att en pappa får vårdnaden? Är det därför?
15.11.2013
Och i dag var TT och kollade på detta. Varför?
21.11.2014
Och fortfarande går medierna in på detta inlägg. Sex stycken bara i dag. Varför?
1.4.2015
Här kan alla läsa om trebarnsmamman Catarina Hurtig. Åtta år har den äldste hunnit bli och sedan har vi treåringen och ettåringen. Livet går vidare!
Catarina Hurtig använde sin penna för att skriva till sin lille son. På en egen blogg, men det hjälpte alltså inte. Ulf Elmqvist får vårdnaden om sonen.
Här har jag också skrivit om detta. Och här.
28.6.2013
Mysteriet är varför människor ständigt går in på detta inlägg. Senast i dag så gjorde någon på Sveriges Radio detta. Varför? Är det så ovanligt att en pappa får vårdnaden? Är det därför?
15.11.2013
Och i dag var TT och kollade på detta. Varför?
21.11.2014
Och fortfarande går medierna in på detta inlägg. Sex stycken bara i dag. Varför?
1.4.2015
Här kan alla läsa om trebarnsmamman Catarina Hurtig. Åtta år har den äldste hunnit bli och sedan har vi treåringen och ettåringen. Livet går vidare!
Valenkäterna är snedvridna
Nu har jag testat var jag hör hemma i politiken. Jag har provat de olika valenkäterna, som man kan svara på i morgontidningarna.
De som jag provade finns i DN, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Det är ungefär samma frågor, men enkäterna är utformade så att svaren ändå leder fram till olika partier.
Mest vänstervriden blev jag i DN, lite mer åt höger i Svenska Dagbladet och ännu mer åt höger i Sydsvenskan. Jag tycker dessa valkompasser säger mer om redaktionerna, där de är gjorda, än om mig själv.
Dock så hamnade Sydsvenskan rätt för min del, när det gällde blocktillhörighet. Jag tänker rösta på Alliansen.
De som jag provade finns i DN, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Det är ungefär samma frågor, men enkäterna är utformade så att svaren ändå leder fram till olika partier.
Mest vänstervriden blev jag i DN, lite mer åt höger i Svenska Dagbladet och ännu mer åt höger i Sydsvenskan. Jag tycker dessa valkompasser säger mer om redaktionerna, där de är gjorda, än om mig själv.
Dock så hamnade Sydsvenskan rätt för min del, när det gällde blocktillhörighet. Jag tänker rösta på Alliansen.
måndag 28 juni 2010
Barn i utsatta situationer ska försvaras av Europarådet
Detta ska ske i Europarådets kommitte för barnfrågor, genom att Carina Ohlsson (s) ordförande för Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund tar plats som ordförande i detta råd.
Hon är helt inriktad på att försvara barnen mot de män, som kan komma att angripa dem. Kvinnor gör ju aldrig det som vi vet. De falskanklagar aldrig deras pappor för att få makten över dessa barn. Inte heller förtalar de dem inför socialen, så att männen framstår som skurkar.
Detta ingår i vårt statsstödda feministiska support för mammor och deras rätt till sina barn. Barnen har ingen som helst rätt till sina pappor om de råkar ha en mamma, som hjärntvättar barnen och ljuger för social och rättsväsende. Barnen tas genast ifrån pappan, som betraktas som farlig för dem även om mamman ljuger om honom.
När väl rättsprocess och utredningar är över så blir det mamman som får hand om dem ändå, för de har ju fjärmats från pappan och det var ju så länge sedan de hade kontakt. Och mamman kan göra detta utan att riskera straff. Staten bryr sig inte om att mammor ljuger och förtalar pappor.
Den vårdnadslag vi har nu i Sverige, framhastad av Thomas Bodström år 2006, gör att mammor alltid har rätt till sina barn. Det kan räcka med att hävda samarbetssvårigheter för att kontakten ska upphöra med pappan och hans släkt.
I Sverige lever omkring 40 000 barn skilda från sina pappor. Könsmaktsordningen och radikalfeminismen är statsideologi i Sverige. Nu ska den få inträde i Europarådet också.
Här kan ni läsa mer om detta.
Gör barnkonventionen till lag och försvara alla barns rätt till båda sina föräldrar.
Hon är helt inriktad på att försvara barnen mot de män, som kan komma att angripa dem. Kvinnor gör ju aldrig det som vi vet. De falskanklagar aldrig deras pappor för att få makten över dessa barn. Inte heller förtalar de dem inför socialen, så att männen framstår som skurkar.
Detta ingår i vårt statsstödda feministiska support för mammor och deras rätt till sina barn. Barnen har ingen som helst rätt till sina pappor om de råkar ha en mamma, som hjärntvättar barnen och ljuger för social och rättsväsende. Barnen tas genast ifrån pappan, som betraktas som farlig för dem även om mamman ljuger om honom.
När väl rättsprocess och utredningar är över så blir det mamman som får hand om dem ändå, för de har ju fjärmats från pappan och det var ju så länge sedan de hade kontakt. Och mamman kan göra detta utan att riskera straff. Staten bryr sig inte om att mammor ljuger och förtalar pappor.
Den vårdnadslag vi har nu i Sverige, framhastad av Thomas Bodström år 2006, gör att mammor alltid har rätt till sina barn. Det kan räcka med att hävda samarbetssvårigheter för att kontakten ska upphöra med pappan och hans släkt.
I Sverige lever omkring 40 000 barn skilda från sina pappor. Könsmaktsordningen och radikalfeminismen är statsideologi i Sverige. Nu ska den få inträde i Europarådet också.
Här kan ni läsa mer om detta.
Gör barnkonventionen till lag och försvara alla barns rätt till båda sina föräldrar.
Kapten Klänning hängs ut
Och det är förstås alldeles nödvändigt att berätta om Göran Lindbergs svarta väska, som han alltid hade med sig med diverse plågoredskap. Som om han vore en nutida inkvisitor, som skulle förnedra och piska kvinnor och flickor. Och våldta dem.
Han framstår som en medeltida man, som upprätthöll sitt sken som en kvinnoförsvarare. Hur kan en sådan man uppstå i vårt samhälle? Det är svårbegripligt om man inte tänker i termer som att historien upprepar sig, men på ett värre sätt än förut för att få oss att vakna.
För det var en minst lika stor skandal när justitieminister Lennart Geijers affärer med flickor och kvinnor täcktes över och inte minst av statsminister Olof Palme på den tiden. Och fortfarande minns jag den skam som drabbade DN:s redaktion (jag jobbade där då) när den svage chefredaktören Hans-Ingvar Johnsson inte kunde ta det kallt och ha lite is i magen och stå på Peter Bratts sida.
Pressen stod inte fri från regeringen på den tiden. Ifall Olof Palme och de andra sa ifrån så var det så. Här skulle inte granskas något mer inte. Och också nu försöktes det med att lägga locket på. För att skydda flickorna, offren sade åklagaren. Men var inte detta samma sorts andra som då på 70-talet?
Nu är tack och lov stora delar av den flertusensidiga förundersökningen offentliga. Bara några hundratal sidor är undantagna. Bra för rättvisan. Inför lagen ska vi alla vara jämlika, vare sig vi är ex-polischefer eller något annat. Och nu har Göran Lindberg fått den "diskussion" som han tyckte skulle vara så nyttig, men kanske inte riktigt på det vis han föreställde sig.
Och en liten sista fråga: Skulle en sådan man ha kunnat uppstå utan den feministiska extremvänstern, som finns som ett statsbärande element i vårt samhälle?
Han framstår som en medeltida man, som upprätthöll sitt sken som en kvinnoförsvarare. Hur kan en sådan man uppstå i vårt samhälle? Det är svårbegripligt om man inte tänker i termer som att historien upprepar sig, men på ett värre sätt än förut för att få oss att vakna.
För det var en minst lika stor skandal när justitieminister Lennart Geijers affärer med flickor och kvinnor täcktes över och inte minst av statsminister Olof Palme på den tiden. Och fortfarande minns jag den skam som drabbade DN:s redaktion (jag jobbade där då) när den svage chefredaktören Hans-Ingvar Johnsson inte kunde ta det kallt och ha lite is i magen och stå på Peter Bratts sida.
Pressen stod inte fri från regeringen på den tiden. Ifall Olof Palme och de andra sa ifrån så var det så. Här skulle inte granskas något mer inte. Och också nu försöktes det med att lägga locket på. För att skydda flickorna, offren sade åklagaren. Men var inte detta samma sorts andra som då på 70-talet?
Nu är tack och lov stora delar av den flertusensidiga förundersökningen offentliga. Bara några hundratal sidor är undantagna. Bra för rättvisan. Inför lagen ska vi alla vara jämlika, vare sig vi är ex-polischefer eller något annat. Och nu har Göran Lindberg fått den "diskussion" som han tyckte skulle vara så nyttig, men kanske inte riktigt på det vis han föreställde sig.
Och en liten sista fråga: Skulle en sådan man ha kunnat uppstå utan den feministiska extremvänstern, som finns som ett statsbärande element i vårt samhälle?
Svenskarna beroende av sina nallar
Telia har gjort en undersökning som bekräftar behovet av mobiltelefon. Så många som 86 procent tyckte att det viktigaste var mobiltäckning i sommarstugan. Det var viktigare än varmvatten och vattentoa.
Alla måste vara uppkopplade hela tiden. Det är som om proppen totalt skulle gå ur utan mobiltelefon. Om man nu får tro denna undersökning.
Själv har jag inte ens en mobiltelefon och har inte saknat det hitills, men å andra sidan bor jag på landet. Så detta är min sommarstuga också. Och går strömmen (som den tex gjorde i vintras i 15 timmar) så är det oerhört irriterande.
Inte så mycket för att jag inte kan vara uppkopplad mot nätet och inte kan ringa på vår bärbara, för vi har faktiskt sparat en gammal telefon, som går att koppla in då, som inte behöver ström. Det som är det värsta är att huset riskerar att frysa sönder.
Men vi lever i alla århundraden på samma gång. Så vi har en stadig svart liten vedspis i köket, bredvid den moderna med osynliga elplattor. Vi har en braskamin i plåt och en vedkamin i gjutjärn och med täljsten, som håller värmen. Och vatten går att fixa med hjälp av snö eller regnvatten.
Bil måste vi naturligtvis ha så vi kan få tag i köpevatten och stearinljus, plus ficklampor, batterier och annat som behövs. Värst är det när affärerna inte heller har ström. Men alla är snälla och ställer upp ändå och räknar för hand, när inte kassorna fungerar.
Så nu i dag kan vi leva lyxliv på vårt "sommarställe" som är allt för oss, både vinterboende och sommarstuga. Men vi hade torrdass när vi flyttade hit för snart tjugotre år sedan. För då var huset verkligen en sommarstuga på 50 kvm.
Men mobil? Nä det kommer jag nog aldrig att bli beroende av, men å andra sidan har alla andra i familjen mobiler. Så de kan vara ständigt uppkopplade.
Alla måste vara uppkopplade hela tiden. Det är som om proppen totalt skulle gå ur utan mobiltelefon. Om man nu får tro denna undersökning.
Själv har jag inte ens en mobiltelefon och har inte saknat det hitills, men å andra sidan bor jag på landet. Så detta är min sommarstuga också. Och går strömmen (som den tex gjorde i vintras i 15 timmar) så är det oerhört irriterande.
Inte så mycket för att jag inte kan vara uppkopplad mot nätet och inte kan ringa på vår bärbara, för vi har faktiskt sparat en gammal telefon, som går att koppla in då, som inte behöver ström. Det som är det värsta är att huset riskerar att frysa sönder.
Men vi lever i alla århundraden på samma gång. Så vi har en stadig svart liten vedspis i köket, bredvid den moderna med osynliga elplattor. Vi har en braskamin i plåt och en vedkamin i gjutjärn och med täljsten, som håller värmen. Och vatten går att fixa med hjälp av snö eller regnvatten.
Bil måste vi naturligtvis ha så vi kan få tag i köpevatten och stearinljus, plus ficklampor, batterier och annat som behövs. Värst är det när affärerna inte heller har ström. Men alla är snälla och ställer upp ändå och räknar för hand, när inte kassorna fungerar.
Så nu i dag kan vi leva lyxliv på vårt "sommarställe" som är allt för oss, både vinterboende och sommarstuga. Men vi hade torrdass när vi flyttade hit för snart tjugotre år sedan. För då var huset verkligen en sommarstuga på 50 kvm.
Men mobil? Nä det kommer jag nog aldrig att bli beroende av, men å andra sidan har alla andra i familjen mobiler. Så de kan vara ständigt uppkopplade.
söndag 27 juni 2010
Skicka goda tankar till Tore
Detta är min gamla "andrapappa", som var gift med min mamma ett tag. Han ligger på korttidsboende i Nacka för ett brutet bäcken. Han ramlade på flata marken och bröt höften när han skulle sätta tillbaka den där lilla ploppen, som sitter på däcket på bilen. När han hade fyllt det med luft.
Han skadade sig svårt, men en sjuksköterska (som råkade vara i närheten!) begrep vad som hade hänt och kallade på hjälp och en granne fick hem bilen.
Jo han är snart 89 och tillhörde de som körde bil. Nu gör han nog inte det. Han borde ha varit hemma för länge sedan, men kanske har han tappat livslusten.
Han ville inte ha en TV på rummet för att kunna följa VM i fotboll, men jag hoppas han istället har gått upp och kunnat ta sig ned till sällskapsrummet, där de kan titta tillsammans. Han borde inte ha missat matchen Tyskland-England. Vilken fart, vilket liv. Roligt att Tyskland vann!
Han har inte velat ha något besök, bara av min bror, som har hjälpt honom att betala hyran. Han har klarat sig hela sitt liv på egen hand, men nu gör han det inte längre. Snart, den 8 juli, fyller han 89 år.
Jag vet att han är gammal, men jag vill inte gå på begravning. Så krya på dej Tore så ses vi på din födelsedag!
Han skadade sig svårt, men en sjuksköterska (som råkade vara i närheten!) begrep vad som hade hänt och kallade på hjälp och en granne fick hem bilen.
Jo han är snart 89 och tillhörde de som körde bil. Nu gör han nog inte det. Han borde ha varit hemma för länge sedan, men kanske har han tappat livslusten.
Han ville inte ha en TV på rummet för att kunna följa VM i fotboll, men jag hoppas han istället har gått upp och kunnat ta sig ned till sällskapsrummet, där de kan titta tillsammans. Han borde inte ha missat matchen Tyskland-England. Vilken fart, vilket liv. Roligt att Tyskland vann!
Han har inte velat ha något besök, bara av min bror, som har hjälpt honom att betala hyran. Han har klarat sig hela sitt liv på egen hand, men nu gör han det inte längre. Snart, den 8 juli, fyller han 89 år.
Jag vet att han är gammal, men jag vill inte gå på begravning. Så krya på dej Tore så ses vi på din födelsedag!
Röda korset tvingas spara 150 miljoner
Organisationens rykte har drabbats hårt av Johan af Donners bedrägeri och svindel och vissa verksamheter kommer nu att läggas ned. Dessutom har medlemsantalet sjunkit.
Detta är den största humanitära organisationen i världen och den har funnits sedan 1800-talet. Den finns i 186 länder över hela världen. Röda korset har 97 miljoner medlemmar. Ett hundratal medlemmar måste sägas upp i Sverige och styrelsen tittar på en omorganisation.
Domarna i målet är överklagade både av advokaterna och av åklagaren.
Varför Bengt Westerberg kvarstår som ordförande framstår som underligt. Han är väl högst ansvarig, som gick ut och försvarade Johan af Donner det första han gjorde.
Detta är den största humanitära organisationen i världen och den har funnits sedan 1800-talet. Den finns i 186 länder över hela världen. Röda korset har 97 miljoner medlemmar. Ett hundratal medlemmar måste sägas upp i Sverige och styrelsen tittar på en omorganisation.
Domarna i målet är överklagade både av advokaterna och av åklagaren.
Varför Bengt Westerberg kvarstår som ordförande framstår som underligt. Han är väl högst ansvarig, som gick ut och försvarade Johan af Donner det första han gjorde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)