Jimmy Fredriksson, som inte längre får vara sjukskriven för att regelverket ser ut så, enligt försäkringskassan, ska överklaga beslutet. Hans lilla dotter dog i cancer och han har ännu inte orkat att jobba mer än halvtid. Och nu är han utförsäkrad.
Han beskrev nu i morse i TV att han inte kunde sova på nätterna och därför inte mådde så bra på dagarna och inte orkade jobba, inte kunde koncentrera sig.
Han satt i Gomorronsoffan och pratade om detta tillsammans med en representant för de sex olika förbund i Sverige, som tycker att det ska finnas en sorgpenning.
Den ska fungera ungefär som en föräldrapenning. Ingen ska bestämma när man ska gå till jobbet efter en förlust. Sorgen ska betraktas som personlig och något man får bestämma själv över.
Det finns redan en tillfällig sorgpenning. Den omfattar tio dagar och måste tas ut inom en månad efter det att ett barn har avlidit. Den kom till 1 januari 2011. Men nu menar de olika organisationerna att detta ska gälla alla och var och en ska få bestämma själv hur lång tid sorgen tar.
Det låter som ett fullständigt omöjligt regelverk. Var går gränsen? En del människor sörjer sina husdjur djupt. Andra bryr sig inte så mycket om att en förälder de inte har haft någon större kontakt med dör. Ska alla som råkar ut för en förlust kunna sörja med ersättning från oss andra? Hur länge? Ska det vara en månad, två månader, ett halvår eller ett år?
Ska en folkstorm på nätet få dessa konsekvenser? Enligt Jimmy Fredriksson hade kring 100 000 varit inne och delat hans Facebooks-brev om detta (fast det står drygt 81 000 när jag tittar). Är inte känslor en sak och att få pengar för att stå ut med dem en helt annan? Borde inte sjukvården fungera bättre istället?
Han beskrev nu i morse i TV att han inte kunde sova på nätterna och därför inte mådde så bra på dagarna och inte orkade jobba, inte kunde koncentrera sig.
Han satt i Gomorronsoffan och pratade om detta tillsammans med en representant för de sex olika förbund i Sverige, som tycker att det ska finnas en sorgpenning.
Den ska fungera ungefär som en föräldrapenning. Ingen ska bestämma när man ska gå till jobbet efter en förlust. Sorgen ska betraktas som personlig och något man får bestämma själv över.
Det finns redan en tillfällig sorgpenning. Den omfattar tio dagar och måste tas ut inom en månad efter det att ett barn har avlidit. Den kom till 1 januari 2011. Men nu menar de olika organisationerna att detta ska gälla alla och var och en ska få bestämma själv hur lång tid sorgen tar.
Det låter som ett fullständigt omöjligt regelverk. Var går gränsen? En del människor sörjer sina husdjur djupt. Andra bryr sig inte så mycket om att en förälder de inte har haft någon större kontakt med dör. Ska alla som råkar ut för en förlust kunna sörja med ersättning från oss andra? Hur länge? Ska det vara en månad, två månader, ett halvår eller ett år?
Ska en folkstorm på nätet få dessa konsekvenser? Enligt Jimmy Fredriksson hade kring 100 000 varit inne och delat hans Facebooks-brev om detta (fast det står drygt 81 000 när jag tittar). Är inte känslor en sak och att få pengar för att stå ut med dem en helt annan? Borde inte sjukvården fungera bättre istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar