Tänk så svårt det är att göra detta till fattiga. Ge bort pengar. Man kan inte ge till enskilda personer, som är fattiga. Bara om man känner dem personligen eller om de träder fram.
Den 96-åriga Eva Bergdahl hade inte koll på att hon skulle förlora sin garantipension om hon flyttade utanför Europa. När hon flyttade till Thailand blev hon av med den, men räddades av femton byggföretagare i Karlskrona, som ville ge henne några tusenlappar i månaden så att hon hade egna pengar. Där gick det att lösa, så att privatpersoner trädde in.
Själv ville jag ge pengar till "Lisa och Erik", som Anna Asker hade skrivit om i Svenska Dagbladet. Men det går inte. Svenska Dagbladet kan inte starta någon insamling för dem har jag fått veta. Det är företagets policy och insamlingar går inte ihop med det journalistiska uppdraget. Naturligtvis måste jag respektera detta.
Istället kunde jag skänka till diakonin i Skärholmen, så skulle detta fördelas jämnt över de stackars fattiga. Men jag har ingen lust med det. Jag ville ge pengar till just "Lisa och Erik", för deras fall kändes ömmande.
Men de vill vara anonyma så det är stört omöjligt att ge dem en slant. Allt jag behöver är ett bankkonto, men det kan jag inte få.
Ifall "Lisa och Erik" känner igen sig och ifall ni vill ha en slant så kan ni få av mig. Jag har också tystnadsplikt om ni hör av er. Nu har ju "Lisa" skulder och betalningsanmärkningar, så du kanske hellre hör av dig till Lyxfällan? De kan också hjälpa till i sådana här fall.
Eller också löser sig er situation när "Erik" går ut skolan om några veckor och han skaffar sig jobb. Men jag funkar gärna som en extramormor och ger er en slant, som sagt.
Den 96-åriga Eva Bergdahl hade inte koll på att hon skulle förlora sin garantipension om hon flyttade utanför Europa. När hon flyttade till Thailand blev hon av med den, men räddades av femton byggföretagare i Karlskrona, som ville ge henne några tusenlappar i månaden så att hon hade egna pengar. Där gick det att lösa, så att privatpersoner trädde in.
Själv ville jag ge pengar till "Lisa och Erik", som Anna Asker hade skrivit om i Svenska Dagbladet. Men det går inte. Svenska Dagbladet kan inte starta någon insamling för dem har jag fått veta. Det är företagets policy och insamlingar går inte ihop med det journalistiska uppdraget. Naturligtvis måste jag respektera detta.
Istället kunde jag skänka till diakonin i Skärholmen, så skulle detta fördelas jämnt över de stackars fattiga. Men jag har ingen lust med det. Jag ville ge pengar till just "Lisa och Erik", för deras fall kändes ömmande.
Men de vill vara anonyma så det är stört omöjligt att ge dem en slant. Allt jag behöver är ett bankkonto, men det kan jag inte få.
Ifall "Lisa och Erik" känner igen sig och ifall ni vill ha en slant så kan ni få av mig. Jag har också tystnadsplikt om ni hör av er. Nu har ju "Lisa" skulder och betalningsanmärkningar, så du kanske hellre hör av dig till Lyxfällan? De kan också hjälpa till i sådana här fall.
Eller också löser sig er situation när "Erik" går ut skolan om några veckor och han skaffar sig jobb. Men jag funkar gärna som en extramormor och ger er en slant, som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar