Det senaste i filmväg är en miljardsatsning för att visa hur det uppstår strid mellan en drottning och hennes styvdotter. Snövit omgjord till en slags kämpande man och en ond drottning helt och hållet narcissistiskt upptagen med sin egen makt, som är beroende av utseendet.
Kristen Stewart spelar Snövit och har en inre skönhet samtidig med den yttre. Det går att se denna film, som en spegling av hur långt vi kvinnor har kommit i vår utveckling. Vi är inte längre enbart några, som är fagra att se och som måste räddas av män.
Vi har tagit åt oss den ondska som finns i världen och bearbetar den så gott det går. Drottningen i filmen är beroende av män på så vis, att hon tror att hon måste förhålla sig ung, för annars kastas hon åt hundarna av männen. Det är hennes fixa idé.
Allt utspelar sig inom ett gammalt paradigm, som låter män vara den inramande världsbilden, även om det är kvinnan som växer genom lidande och faror och blir sådan att hon tar åt sig sin inre animus. Därmed möter hon honom också ute i den yttre verkligheten i form av en jägare och en prins.
Fortfarande är sagan intakt: en drottning har gått snett i ondska och förföljer och försöker döda alla omkring sig, suger ut dem som en riktig storvampyr. Denna sorts kvinna finns naturligtvis, liksom den yngre prinsessvarianten, som ställer sig upp mot all denna inneboende ondska. Hon är en blek flicka från början, men liknar en modern Jeanne d´Arc till slut.
Sagor innehåller arketyper, som vilar någonstans inuti vårt omedvetna. Ondska kan sticka upp sitt fula huvud tillsammans med makt. Maktgalningar finns lite varstans i vår värld.
Filmen Snow White and the Huntsman är en medeltida skräckthriller och där lever vi också många gånger i vår yttre värld. För vi har inte gjort upp med de tankar, känslor och stämningar, som har behärskat mänskligheten sedan dess.
Ständigt behöver allt detta göras om inuti oss. Och filmens värld hjälper oss i bästa fall med detta. Den här gör det genom specialeffekter, som skakar om oss, så att vi inte kan stänga igen utan förblir öppna. Och vem vill inte vinna över en ond drottning?
Kristen Stewart spelar Snövit och har en inre skönhet samtidig med den yttre. Det går att se denna film, som en spegling av hur långt vi kvinnor har kommit i vår utveckling. Vi är inte längre enbart några, som är fagra att se och som måste räddas av män.
Vi har tagit åt oss den ondska som finns i världen och bearbetar den så gott det går. Drottningen i filmen är beroende av män på så vis, att hon tror att hon måste förhålla sig ung, för annars kastas hon åt hundarna av männen. Det är hennes fixa idé.
Allt utspelar sig inom ett gammalt paradigm, som låter män vara den inramande världsbilden, även om det är kvinnan som växer genom lidande och faror och blir sådan att hon tar åt sig sin inre animus. Därmed möter hon honom också ute i den yttre verkligheten i form av en jägare och en prins.
Fortfarande är sagan intakt: en drottning har gått snett i ondska och förföljer och försöker döda alla omkring sig, suger ut dem som en riktig storvampyr. Denna sorts kvinna finns naturligtvis, liksom den yngre prinsessvarianten, som ställer sig upp mot all denna inneboende ondska. Hon är en blek flicka från början, men liknar en modern Jeanne d´Arc till slut.
Sagor innehåller arketyper, som vilar någonstans inuti vårt omedvetna. Ondska kan sticka upp sitt fula huvud tillsammans med makt. Maktgalningar finns lite varstans i vår värld.
Filmen Snow White and the Huntsman är en medeltida skräckthriller och där lever vi också många gånger i vår yttre värld. För vi har inte gjort upp med de tankar, känslor och stämningar, som har behärskat mänskligheten sedan dess.
Ständigt behöver allt detta göras om inuti oss. Och filmens värld hjälper oss i bästa fall med detta. Den här gör det genom specialeffekter, som skakar om oss, så att vi inte kan stänga igen utan förblir öppna. Och vem vill inte vinna över en ond drottning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar