Och medietränaren Paul Ronge är inte van vid att bli ifrågasatt. Han gick i taket över att jag frågade något på hans blogg. Här är mejlkonversationen mellan oss:
10 jul 2010 kl. 13.18 skrev Paul Ronge:
Vill bara att du ska veta att jag tycker det var skitdåligt av dig att säga att jag sprider rykten om SOL och Kapten Klänning, när jag ju skriver att det var ett RYKTE och tar det som exempel på hur ryktesspridningen exploderade. Jag skrev när vi alla visste att ryktet inte var sant. Tänker inte bemöta ditt lågvattensmärke på bloggen.
Taskigt, osakligt, insinuant också om att jag skulle ha någon att lobba för i detta (vilket jag INTE har).
Där sjönk du.
Paul Ronge
Paul Ronge Media AB
13.33 skrev jag tillbaka:
Tack Paul för den! Sjönk? Nä, jag simmar lugnt. Vem lobbar du för? Du skrev att det var från säker källa. "Det sista jag hörde igår ”från säker källa” var att Littorin var inblandad i Göran Lindbergs, aka ”Kapten Klännings” brottsutredning." Det är ordagrannt från bloggen. Du är inte van vid att bli ifrågasatt va? Det är jag. Van vid rent skitsnack också. Jag blir dagligen attackerad av anonyma. Och jag tycker fortfarande inte att det är ditt jobb att sprida rykten. Dementera det på bloggen genom att svara mig. Att jag missuppfattade vad det stod om du så tycker. Det är okej. Jag är inte ett dugg anonym. Fö har din kompis Monica sjunkit som en sten den senaste tiden. Hon gör sig till ovän med den ena efter den andra. Senast i går kallade hon mig för allt möjligt på sin blogg. Kan du läsa här: http://monicaantonsson1.blogspot.com/2010/07/privatpersoners-vardnadstvister-ar.html
Alldeles nyss fick jag ett nytt mejl:
Har svarat dig på bloggen.
Hade ingen aning om att min mening med citattecken och allt kunde missuppfattas på detta sätt. Jag har också svarat på insinuationen att jag går ärenden. Vad gäller Monica, som INTE är min kompis (åter en infamitet) så tycker jag du och hon skriver och argumenterar ganska lika.
Jag är van att bli ifrågasatt, ibland mycket hårdare än från dig. Men kulan att jag skulle vilja medverka i ryktesspridning tog bra.
/Paul
Och när jag tittar efter så har han svarat mig faktiskt på sin blogg:
Paul Ronge skriver:
10 juli, 2010 kl 12:42
Ann Helena Rudberg skriver att jag sprider rykten om att Littorin var inblandad i Kapten Klänning-härvan, Jag skrev i bloggen:
”Det sista jag hörde igår ”från säker källa” var att Littorin var inblandad i Göran Lindbergs, aka ”Kapten Klännings” brottsutredning.”
Jag trodde att citattecknen kring ”från säker källa” bara gick att uppfatta på ett sätt, nämligen: ”en källa som inte alls var säker, eftersom uppgiften visade sig inte stämma”.
Uppenbarligen gick det att läsa denna passus som fan läser bibeln, vilket jag beklagar.
Med anledning av samma inlägg från Rudberg: Jag lobbar INTE för någon och har INGEN kund med anledning av detta blogginlägg.
Tack för det Paul. Nu är detta alltså ur världen. Puss och kram.
lördag 10 juli 2010
Stackars Sven Otto Littorin
Nu vet vi för nu har Aftonbladet tagit bladet från munnen, som jag förutsåg redan i förrgår att de skulle göra.
Jovisst han har köpt sex. Gud så pinsamt. Det är alltså ingen ände på sexhistorierna i regeringskretsar. Makt och sex hör ihop. Visst gör de det. Tillhör samma chakra och han fick väl inget då på ett tag stackars Littorin.
Och lika synd är det om "Anna" som träder fram. Hon har slutat att sälja sex och går i terapi istället. Det är väl bra, men hon vill hjälpa till med en brottsutredning om det blir en sådan.
Men det var väl alldeles utmärkt att vi fick veta vad det handlade om till slut och att han inte var skyldig till något mer då? Eller kommer det mera Aftonbladet?
För övrigt har Sven Otto och Ann Littorin nu dragit sig tillbaka från domstolen för att istället prova att bli sams utanför den. Det är en bra modell. Varför dra in en domstol i en familj och göra en privat tvist till en offentlig?
PS. Till saken hör att Littorin själv har förnekat detta inför Reinfeldt, som kallade ihop till en presskonferens nu på förmiddagen och berättade. Så nu har "the shit hit the fan" som man brukar säga och allt kommer att dras i långbänk. Bra eller dåligt för valrörelsen? DS.
Jovisst han har köpt sex. Gud så pinsamt. Det är alltså ingen ände på sexhistorierna i regeringskretsar. Makt och sex hör ihop. Visst gör de det. Tillhör samma chakra och han fick väl inget då på ett tag stackars Littorin.
Och lika synd är det om "Anna" som träder fram. Hon har slutat att sälja sex och går i terapi istället. Det är väl bra, men hon vill hjälpa till med en brottsutredning om det blir en sådan.
Men det var väl alldeles utmärkt att vi fick veta vad det handlade om till slut och att han inte var skyldig till något mer då? Eller kommer det mera Aftonbladet?
För övrigt har Sven Otto och Ann Littorin nu dragit sig tillbaka från domstolen för att istället prova att bli sams utanför den. Det är en bra modell. Varför dra in en domstol i en familj och göra en privat tvist till en offentlig?
PS. Till saken hör att Littorin själv har förnekat detta inför Reinfeldt, som kallade ihop till en presskonferens nu på förmiddagen och berättade. Så nu har "the shit hit the fan" som man brukar säga och allt kommer att dras i långbänk. Bra eller dåligt för valrörelsen? DS.
fredag 9 juli 2010
Marianne Faithful kontra Mick Jagger
I dagens Svenskan intervjuas Marianne Faithful, men jag kommer aldrig igenom texten, för jag fastnar på bilden eller bilderna av henne. I dag ser hon yngre ut än när hon var 20 år. Och jag kan inte låta bli att undra hur mycket lidande och pengar detta utseende har kostat henne.
Samtidigt minns jag Mick Jagger från TV och folbolls-VM. Jag undrade vad det var för gammal ful gubbe, som lutade sig fram och skrev något, när han visades sittande intill planen. Han hade så djupa fåror och hål i ansiktet att det såg ut som om han hade blivit slagen och var blåsvart. Men när han satte sig upp och tittade rakt fram syntes det att det "bara" var åldern som hade tagit ut sin rätt.
Jag har aldrig "upptäckt" Marianne Faihtful som sångerska riktigt och jag kommer nog inte att göra det nu heller när hon 63 år gammal ska uppträda på Berns i Stockholm. Hennes låtar och hennes sätt att sjunga har lämnat mig oberörd, medan däremot Rolling Stones var något helt annat. Åtminstone när jag var ung på 60-talet.
Och nog tycker jag det är hederligare att åldras med värdigheten i behåll än att göra om ansiktet till en mask, som inte ens en tonåring har. Marianne Faithful är så stylad och retuscherad att hon ser konstgjord ut. Som ett konserverat lik. Brrr... otäckt.
Samtidigt minns jag Mick Jagger från TV och folbolls-VM. Jag undrade vad det var för gammal ful gubbe, som lutade sig fram och skrev något, när han visades sittande intill planen. Han hade så djupa fåror och hål i ansiktet att det såg ut som om han hade blivit slagen och var blåsvart. Men när han satte sig upp och tittade rakt fram syntes det att det "bara" var åldern som hade tagit ut sin rätt.
Jag har aldrig "upptäckt" Marianne Faihtful som sångerska riktigt och jag kommer nog inte att göra det nu heller när hon 63 år gammal ska uppträda på Berns i Stockholm. Hennes låtar och hennes sätt att sjunga har lämnat mig oberörd, medan däremot Rolling Stones var något helt annat. Åtminstone när jag var ung på 60-talet.
Och nog tycker jag det är hederligare att åldras med värdigheten i behåll än att göra om ansiktet till en mask, som inte ens en tonåring har. Marianne Faithful är så stylad och retuscherad att hon ser konstgjord ut. Som ett konserverat lik. Brrr... otäckt.
Om att fångas i det inre och göra livet till en strid
Hos Freud dominerade de klassiska gnostiska sexualmotiven och den onda fadersauktoriteten. Det blev gnostikernas Jahve, som framträdde i Freuds urfadersmyt och från denne Jahve fick han också överjaget. Hos Freud framträder denne gamle gud som en demon, som frambringar en värld av besvikelser, illusioner och lidanden.
Men Freud hoppar över en annan aspekt hos gnosticismen: urbilden av anden, som är en annan och högre gud. Det var denna högre gud, som till människors hjälp hade sänt kratern, det kärl där saker kunde blandas och omvandlas. Denna krater är en kvinnlig princip, men den hade inte någon plats i Freuds patriarkaliska värld.
Detta var en fördom, som stod sig gott på den tiden tillsammans med katolska kyrkans dogmer. Dock har sedan dess kyrkan ändrat sig och jungfru Maria upptagits till det gudomliga brudgemaket och fått ett erkännande. Detta skedde på 1950-talet.
Men ännu så dominerar fortfarande i den protestantiska, judiska och islamska världen Fadern. I den alkemiska hermetiska filosofi, som C G Jung ägnade en stor del av sitt liv, så dominerar ingendera. Den kvinnliga principen är jämbördig med den manliga.
Vi tror att vi i vår tid 2000-talet har kommit så långt att vi är jämlika, men mycket få människor begriper vad detta betyder. Och i våra inre föreställningar så utspelar sig oftast en kamp mellan den kvinnliga och manliga principen.
Denna kamp för många av oss ut i världen och så ser vi världen där ute som ett uppe och ett nere, som strid och kamp, som att vi alltid måste stå på barrikaderna och slåss. Detta kan yttra sig som ett stereotypt bekämpande av det vi tror är fienden och upprepa sig genom våra liv. Bara det yttre föremålet växlar.
Det är människor som själva har fallit offer för den manliga eller kvinnliga principen inom dem själva, som ser världen så omkring sig. De slåss och bekämpar alla, för de är fångna i sitt osynliga inre, som andra runt omkring dem lätt kan se, men inte de själva.
Målet för oss själva är att låta alla dessa inre motsättningar uppgå i något större. Om egot tar ett kliv tillbaka så hittar vi en mittpunkt inom oss själva, som inte bara rör oss utan också världen. Denna inre mittpunkt förbinder oss med andra människor och låter oss se att de är som vi själva. Det låter oss begripa att de inte är onda eller goda, utan att de, som vi själva, innehåller många sidor.
Det betyder inte att bli gränslös och uppgå i alla andra. För det leder till sjukdom. Vad som måste göras är att stå kvar i sig själv, att förbli den lilla människa vi alla är, men ändå inse att vi kan omfatta universum.
Målet är att bli en mogen människa, som inser och inte bara åser. Vi befinner oss inte där rent allmänmänskligt som art, men vi är på väg. När vi fascineras av böcker som gör guden till människa rent konkret, som Dan Browns Da Vincikoden, så fortgår denna berättelse om oss själva.
Hans bok handlar om detta käril, som kan användas för att blanda och omvandla och komma till en ny nivå, men på ett konkret sätt. Boken handlar om att Maria Magdalena var Jesus fru och födde konkreta barn, så att det finns ättlingar till Jesus här på jorden också i dag.
I varje sådan berättelse finns också en själslig, andlig och symbolisk nivå, som säger oss att en utveckling är på gång. Att det manliga och det kvinnliga blandas nu om igen och kan bli något helt nytt. Inte bara som konkreta barn, utan också som andliga sådana.
Det nuvarande psykologiska världsläget är sådant att vi står rådlösa inför terrorism och ondska, som yttrar sig i att en 21-åring tar död på sina småsyskon och sin styvfar eller att invandrare avslöjas med att hata och vilja utrota Lars Vilks. Eller att några i Norge avslöjas som ingående i en terrorgrupp. Eller att vi står förstummade inför att 16-åringar dödar.
Vi står inför ondskans ansikte och förstår inte vad vi ser och har inte något svar på hur "detta kunde hända". Ingen hade en aning. Nej människor har inte någon föreställning, men dessa föreställningar har oss i sitt grepp.
Alla är vi mer eller mindre fångna i vårt omedvetna och kan alltid bli bättre på att se vad vi egentligen gör. Och den mest intressanta serien på TV just nu är Merlin, som handlar om att trolldom inte får finnas i det rike, som föregår Arthurs kungadöme (nästa avsnitt går på lördag - i morgon - 18.15 i ettan).
Det är Arthurs far som är kung och han begriper inte mycket och Arthur har ännu ingen makt, utan är ung och rätt dum. Det är en riktig uppfattning av tiden, såsom vi befinner oss i den. För vi är ännu inte klara med berättelsen om Merlin, som uppstod på 1100-talet. C G Jung ville rista in orden "Le cri de Merlin" på den sten, som står uppställd vid hans hus i Bollingen.
Merlin var medeltidens omedvetna försök att gestalta en parallellfigur till Parsifal, som var den kristne hjälten. Merlin var son till djävulen och en ren jungfru. Och motsvarar Parsifals mörke broder. Merlin är oförstådd ännu i dag, men att vår svenska statliga fria television tycker det är värt att sända en TV-serie om den unge Merlin är ett tecken i tiden. Ett gott sådant om än omedvetet - troligen.
23.4.2013
Merlin fortsätter än i dag som serie i SVT2. Sista avsnittet den här säsongen sänds på lördag 27 april 18.10. Då får vi se om Merlin kan träda fram som den han är. Både på gott och ont. Kanske säger det något om oss själva. Det är en saga, men också sagor kan säga sanningen.
Men Freud hoppar över en annan aspekt hos gnosticismen: urbilden av anden, som är en annan och högre gud. Det var denna högre gud, som till människors hjälp hade sänt kratern, det kärl där saker kunde blandas och omvandlas. Denna krater är en kvinnlig princip, men den hade inte någon plats i Freuds patriarkaliska värld.
Detta var en fördom, som stod sig gott på den tiden tillsammans med katolska kyrkans dogmer. Dock har sedan dess kyrkan ändrat sig och jungfru Maria upptagits till det gudomliga brudgemaket och fått ett erkännande. Detta skedde på 1950-talet.
Men ännu så dominerar fortfarande i den protestantiska, judiska och islamska världen Fadern. I den alkemiska hermetiska filosofi, som C G Jung ägnade en stor del av sitt liv, så dominerar ingendera. Den kvinnliga principen är jämbördig med den manliga.
Vi tror att vi i vår tid 2000-talet har kommit så långt att vi är jämlika, men mycket få människor begriper vad detta betyder. Och i våra inre föreställningar så utspelar sig oftast en kamp mellan den kvinnliga och manliga principen.
Denna kamp för många av oss ut i världen och så ser vi världen där ute som ett uppe och ett nere, som strid och kamp, som att vi alltid måste stå på barrikaderna och slåss. Detta kan yttra sig som ett stereotypt bekämpande av det vi tror är fienden och upprepa sig genom våra liv. Bara det yttre föremålet växlar.
Det är människor som själva har fallit offer för den manliga eller kvinnliga principen inom dem själva, som ser världen så omkring sig. De slåss och bekämpar alla, för de är fångna i sitt osynliga inre, som andra runt omkring dem lätt kan se, men inte de själva.
Målet för oss själva är att låta alla dessa inre motsättningar uppgå i något större. Om egot tar ett kliv tillbaka så hittar vi en mittpunkt inom oss själva, som inte bara rör oss utan också världen. Denna inre mittpunkt förbinder oss med andra människor och låter oss se att de är som vi själva. Det låter oss begripa att de inte är onda eller goda, utan att de, som vi själva, innehåller många sidor.
Det betyder inte att bli gränslös och uppgå i alla andra. För det leder till sjukdom. Vad som måste göras är att stå kvar i sig själv, att förbli den lilla människa vi alla är, men ändå inse att vi kan omfatta universum.
Målet är att bli en mogen människa, som inser och inte bara åser. Vi befinner oss inte där rent allmänmänskligt som art, men vi är på väg. När vi fascineras av böcker som gör guden till människa rent konkret, som Dan Browns Da Vincikoden, så fortgår denna berättelse om oss själva.
Hans bok handlar om detta käril, som kan användas för att blanda och omvandla och komma till en ny nivå, men på ett konkret sätt. Boken handlar om att Maria Magdalena var Jesus fru och födde konkreta barn, så att det finns ättlingar till Jesus här på jorden också i dag.
I varje sådan berättelse finns också en själslig, andlig och symbolisk nivå, som säger oss att en utveckling är på gång. Att det manliga och det kvinnliga blandas nu om igen och kan bli något helt nytt. Inte bara som konkreta barn, utan också som andliga sådana.
Det nuvarande psykologiska världsläget är sådant att vi står rådlösa inför terrorism och ondska, som yttrar sig i att en 21-åring tar död på sina småsyskon och sin styvfar eller att invandrare avslöjas med att hata och vilja utrota Lars Vilks. Eller att några i Norge avslöjas som ingående i en terrorgrupp. Eller att vi står förstummade inför att 16-åringar dödar.
Vi står inför ondskans ansikte och förstår inte vad vi ser och har inte något svar på hur "detta kunde hända". Ingen hade en aning. Nej människor har inte någon föreställning, men dessa föreställningar har oss i sitt grepp.
Alla är vi mer eller mindre fångna i vårt omedvetna och kan alltid bli bättre på att se vad vi egentligen gör. Och den mest intressanta serien på TV just nu är Merlin, som handlar om att trolldom inte får finnas i det rike, som föregår Arthurs kungadöme (nästa avsnitt går på lördag - i morgon - 18.15 i ettan).
Det är Arthurs far som är kung och han begriper inte mycket och Arthur har ännu ingen makt, utan är ung och rätt dum. Det är en riktig uppfattning av tiden, såsom vi befinner oss i den. För vi är ännu inte klara med berättelsen om Merlin, som uppstod på 1100-talet. C G Jung ville rista in orden "Le cri de Merlin" på den sten, som står uppställd vid hans hus i Bollingen.
Merlin var medeltidens omedvetna försök att gestalta en parallellfigur till Parsifal, som var den kristne hjälten. Merlin var son till djävulen och en ren jungfru. Och motsvarar Parsifals mörke broder. Merlin är oförstådd ännu i dag, men att vår svenska statliga fria television tycker det är värt att sända en TV-serie om den unge Merlin är ett tecken i tiden. Ett gott sådant om än omedvetet - troligen.
23.4.2013
Merlin fortsätter än i dag som serie i SVT2. Sista avsnittet den här säsongen sänds på lördag 27 april 18.10. Då får vi se om Merlin kan träda fram som den han är. Både på gott och ont. Kanske säger det något om oss själva. Det är en saga, men också sagor kan säga sanningen.
torsdag 8 juli 2010
Aftonbladet säger bu men inte bä
Lena Mellin och Aftonbladet är så ledsna över att Sven Littorin avgick som minister för nu är han ju "bara" en privatperson och då kan de ju inte snaska i hans eventuella brott eller andra skandaler, som har med vårdnadstvisten mellan honom och Ann Littorin att göra.
Inte heller kan de vakta utanför barnens hem eller ringa upp dem på deras mobiltelefoner och fråga ut dem om deras pappa. För så gör inte en stor tidning med en privatperson.
Sven Littorin sitter nämligen inte i riksdagen och inte heller i moderaternas partistyrelse. Han är helt enkelt enbart en pappa med tre barn att bekymra sig om numera och hur det ska gå i tvisten med deras mamma. Han avsade sig all makt för att bli enbart pappa och privatperson. Och jag tycker att det var klokt och bra av honom.
I bakgrunden finns då uppgifter om att Aftonbladet har tipsats av en person, som vet att Littorin har begått ett brott, som eventuellt kunde ge fängelse. Men tidningen blir i dag en usel blaska, som inte kan ta bladet från munnen, men som ändå har jättevinjetten "Aftonbladet avslöjar" ovanför de båda artiklar, som behandlar saken.
Jag förstår att det känns hårt för journalisterna att bli snuvade på mållinjen, men varför inte berätta rakt ut istället för att komma med halvkvädna visor? Han var ju uppenbarligen minister då när detta hände - vad det än handlar om. Eller drar sig denna snaskiga tidning för att snaska nu i den privata familjens liv? Finns det verkligen en gräns också för Aftonbladets skriverier?
PS. Och här kan ni läsa om när Lars Ohly i våras skulle bojkotta Expressen för att de skrev om hans son, som gick i privatskola, fast fadern principiellt är emot privatskolor. Men nu är Expressen fina i kanten? Eller hur Thomas Mattsson? DS.
Inte heller kan de vakta utanför barnens hem eller ringa upp dem på deras mobiltelefoner och fråga ut dem om deras pappa. För så gör inte en stor tidning med en privatperson.
Sven Littorin sitter nämligen inte i riksdagen och inte heller i moderaternas partistyrelse. Han är helt enkelt enbart en pappa med tre barn att bekymra sig om numera och hur det ska gå i tvisten med deras mamma. Han avsade sig all makt för att bli enbart pappa och privatperson. Och jag tycker att det var klokt och bra av honom.
I bakgrunden finns då uppgifter om att Aftonbladet har tipsats av en person, som vet att Littorin har begått ett brott, som eventuellt kunde ge fängelse. Men tidningen blir i dag en usel blaska, som inte kan ta bladet från munnen, men som ändå har jättevinjetten "Aftonbladet avslöjar" ovanför de båda artiklar, som behandlar saken.
Jag förstår att det känns hårt för journalisterna att bli snuvade på mållinjen, men varför inte berätta rakt ut istället för att komma med halvkvädna visor? Han var ju uppenbarligen minister då när detta hände - vad det än handlar om. Eller drar sig denna snaskiga tidning för att snaska nu i den privata familjens liv? Finns det verkligen en gräns också för Aftonbladets skriverier?
PS. Och här kan ni läsa om när Lars Ohly i våras skulle bojkotta Expressen för att de skrev om hans son, som gick i privatskola, fast fadern principiellt är emot privatskolor. Men nu är Expressen fina i kanten? Eller hur Thomas Mattsson? DS.
onsdag 7 juli 2010
I Ormbärarens tid
Eftersom många uppenbarligen är nyfikna på I Ormbärarens tid så får ni ett litet smakprov här, utdraget kommer ca 30 sidor in i manus:
" Historien om oss i vår släkt var inte den om mayapräster, som hade makt över resten av befolkningen, som valde ut de, som skulle offras till gudarna, för att de ville ha blod. Vi har aldrig varit maktmänniskor, inte några som ville gå över lik. Vår släkt bestod av de enkla människorna, som hade anpassat oss i vårt nya hemland, som vi kom till för flera hundra år sedan och vi visste att vi hade det bättre än de mayaindianer, som var kvar där borta i Centralamerika.
Länge hade jag hört det där att vi nog härstammade från Spanien och att det i sin tur var indianer inblandade. Det hade varit släktens skröna om sig själv. Men nu hade det blivit sant. Gener ljög aldrig. Inte sjukdomar heller. Jag var samma person, men pusselbitarna ramlade mer på plats och jag förstod varför jag kände mig utanför, som liten, på ett annat sätt än förut. Och att jag hade del i andra sammanhang, som hängde ihop med andra länder och andra världsdelar. Såsom det var för så många människor. Att vi träffade släktingar, som varken jag eller min lillasyster kände och att vi ändå kunde känna igen dem. Att vi såg våra drag hos dem själva, det där undanflyende, lite blyga likaväl som det hjärtliga och välkomnande. Det goda, det glada och det varma sällskapliga. Sådana var vi.
Allt som vi upplevde de där korta timmarna gjorde mig lugnare. Det fanns mer att stå på än tidigare. Något att bottna i, som fanns kvar, därför att vi skulle aldrig vara utan släkt. De fanns där även om vi aldrig skulle se dem mer, aldrig träffa dem mer, så skulle vi minnas. De var våra släktingar och det var något helt annat än andra människor, som var våra vänner eller arbetskamrater. De var vår släkt och har liknande gener som vi. Liknande minnen. Aldrig tidigare hade jag riktigt förstått vad det betydde, men nu gjorde jag det på ett nytt sätt. Insåg det mer i grunden. Det var människor vi var lika, som vi kunde känna gemenskap med direkt. Fast vi aldrig har sett de flesta av tidigare. Jo, för mer än fyrtio år sedan hade jag sett en del av dem, väldigt få av dem. Mammas syskon var på begravningen och Everts fru kom ihåg min lillasyster, att hon var där bara ett år gammal på begravningskaffet efteråt hos vår moster. Jag mindes henne inte. Jag kom inte ens ihåg att min lillasyster var där. Bara att jag satt på gräsmattan utanför i min svarta klänning, för jag ville bara vara i fred med min sorg. Mindes inte mycket alls annars från det tillfället. För svårt och sorgligt att komma ihåg. Men nu kändes det som att vi hade fått tillbaka den släkt och de banden en smula genom att besöka våra kusiner och träffa vår kvarlevande moster och morbror. Även om det bara var en dag, några timmar av våra liv.
Jag drömde i natt att jag åkte tåg med en bunt mattor och var i ett land, där solen sken och det fanns starka färger och många sorters människor. När jag klev av tåget såg jag att stationen var Västerås Central. Denna stad, som både min mammas och pappas släkter kom ifrån och där min pappas morfar var Max Schenström, häradshövding och politiker på 18- och 1900-tal. Han som var med och bestämde att järnvägen måste byggas ut och gå från Stockholm till Västerås. Hans porträtt finns fortfarande i stadshuset. Som oljemålning. Vi har varit där och sett det en gång. På mammas sida fanns det inte en enda känd människa, inga maktmänniskor utan bara det enkla folket. De som bar upp landet utan så mycket väsen. Men i min dröm var Västerås Central förvandlat till en järnvägsstation i ett annat land. Med starka färger och ett starkt solsken. Mina släkter gick ihop och förenades på denna central.
Min anfader, som hade företagit resan över Atlanten, kunde inte ha varit mycket annat än en slav till det yttre, men han skulle ändå ha sett detta som sitt livs äventyr. Mycket större och bättre än att stanna kvar i ett land, där spanjorerna härskade helt och fullt och där han säkerligen aldrig kunde ha utvecklats till något mer som människa, utan där han alltid skulle ha befunnit sig längst ned i samhällets sociala skala. I myterna bland indianfolken fanns den om att deras befjädrade ormgud Quetzlcóatl skulle återvända till deras land. Guden var i en människas gestalt ljushyad och skäggig och hade försvunnit över havet i öster. Spanjoren Cortéz utnyttjade denna myt och uppträdde som den förlorade guden i sin erövring av Centralamerika på 1520-talet. Då intog han Tenochtitlan där Moctezuma härskade. Aztekhövdingen Moctezuma hade till dess haft kontakt med gudarna och varit lik dem själv, men när spanjorerna intog hans rike hade andra gudar kommit. Den tidigare hövdingen stenades till döds av sin egen befolkning, för han var nu en fallen gud och spanjorerna kunde ta över hans land. Hans palats och tempelbyggnader togs över av Cortés. De ligger numera under Mexiko City, för de erövrande spanjorerna byggde sina hus ovanpå de gamla tempelplatserna. La Malinche eller Dona Marina kallades en indianska, som hjälpte Cortéz vid erövringen. Hon var själv aztek och kunde både mayaspråk och nahuatl, som var ett aztekspråk. Hon var både informatör, rådgivare, tolk och älskarinna och lärde sig snabbt spanska.
En annan stor och mystisk mayastad är Teotihuacán i nuvarande Mexiko. Den grundades under den klassiska mayaperioden omkring 600 f Kr. Staden ligger 45 kilometer nordost om Mexiko City. Namnet betyder ungefär platsen där människor blir gudar. I själva staden bodde präster och andliga krigare av båda könen. Men runtomkring i byarna bodde många människor utanför det heliga området. Som mest fanns här ett par hundratusen människor. Ungefär den folkmängd, som också Tenochtitlan hade. I dalen, där staden Teotihuacán låg, finns naturligt ett antal grottor och de första människorna, som kom dit byggde ett system av tunnlar för att länka dem samman. En av grottorna, som kallas för universums hjärta tillägnades moder Jord. Den finns under den pyramid, som kallas Solpyramiden och grottan har formen av en fyrklöver. De andliga krigare, som fanns i staden kunde följa De dödas aveny, som går rakt igenom det heliga området, för att finna befrielse, frihet från fruktan för döden.
Resan börjar i Quetzalcóatlpalatset, den befjädrade ormens palats. Vandringen längs De dödas aveny och fram till Månpyramiden kunde ses som en initiering till ett nytt liv. Genom att släppa all förväntan och helt enkelt dö bort från den människa man tidigare var, så föddes män och kvinnor på nytt. Från Månpyramiden kunde man gå vidare till Fjärilspalatset, som symboliserade det himmelrike på jorden, som kunde uppnås. Bortom Fjärilspalatset låg Jaguarernas palats, där det sägs att gudarnas energi finns kvar. Den sista etappen på denna inre utveckling finns i Solpyramiden, där var och en kunde finna sitt personliga syfte, skilt från den allmänna mänskliga erfarenheten. Solpyramiden är den tredje största pyramiden i världen med 70 meters höjd och 222 meters bassida. Omkring tre miljoner ton sten, grus och tegel har skapat den. Att andligt uppleva Teotihuacán, var ett sätt att se denna stad, som var som störst och mest betydelsefull för länge sedan, ungefär samtidigt med Rom under romarriket. Båda städerna var lika storslagna och lika grymma, med blodbad för fiender och slavar. För mänskligheten hade inte insett mer än så då. Denna stad Teotihuacán, där människor kunde bli som gudar i Mexiko gick under till följd av inre sociala slitningar och antagligen därför att insikten om vad som kunde hända där inte längre kunde upprätthållas. Något annat och nyare tog över och precis, som att Moctezuma stenades av sin egen befolkning, så dödades prästerna och de andliga krigarna. De förstod inte hur de kunde förena vanliga människors syn med dessa de upphöjdas insikter. Klyftor mellan människors olika synsätt har alltid orsakat död och förintelse.
Min anfader begrep säkert inte mycket av allt detta, utom att han inte tillhörde denna elit. Varken den gamla eller den nya. Han levde alldeles säkert i föreställningen om att människorna var av högre eller lägre stående arter. Att vissa var förmer än andra och inte han hade den makten. Men att han kunde vara glad, som såg exotiskt bra ut och var ung och därför togs med över havet till ett annat liv. Det var alldeles säkert ett stort äventyr honom. En resa med ett av dessa segelskepp, som var ofattbart stora för en ung indian. Dessa spanska skepp, som kallades “flytande berg” av indianerna, för de hade aldrig sett något så stort på havet." copyright Ann Helena Rudberg
" Historien om oss i vår släkt var inte den om mayapräster, som hade makt över resten av befolkningen, som valde ut de, som skulle offras till gudarna, för att de ville ha blod. Vi har aldrig varit maktmänniskor, inte några som ville gå över lik. Vår släkt bestod av de enkla människorna, som hade anpassat oss i vårt nya hemland, som vi kom till för flera hundra år sedan och vi visste att vi hade det bättre än de mayaindianer, som var kvar där borta i Centralamerika.
Länge hade jag hört det där att vi nog härstammade från Spanien och att det i sin tur var indianer inblandade. Det hade varit släktens skröna om sig själv. Men nu hade det blivit sant. Gener ljög aldrig. Inte sjukdomar heller. Jag var samma person, men pusselbitarna ramlade mer på plats och jag förstod varför jag kände mig utanför, som liten, på ett annat sätt än förut. Och att jag hade del i andra sammanhang, som hängde ihop med andra länder och andra världsdelar. Såsom det var för så många människor. Att vi träffade släktingar, som varken jag eller min lillasyster kände och att vi ändå kunde känna igen dem. Att vi såg våra drag hos dem själva, det där undanflyende, lite blyga likaväl som det hjärtliga och välkomnande. Det goda, det glada och det varma sällskapliga. Sådana var vi.
Allt som vi upplevde de där korta timmarna gjorde mig lugnare. Det fanns mer att stå på än tidigare. Något att bottna i, som fanns kvar, därför att vi skulle aldrig vara utan släkt. De fanns där även om vi aldrig skulle se dem mer, aldrig träffa dem mer, så skulle vi minnas. De var våra släktingar och det var något helt annat än andra människor, som var våra vänner eller arbetskamrater. De var vår släkt och har liknande gener som vi. Liknande minnen. Aldrig tidigare hade jag riktigt förstått vad det betydde, men nu gjorde jag det på ett nytt sätt. Insåg det mer i grunden. Det var människor vi var lika, som vi kunde känna gemenskap med direkt. Fast vi aldrig har sett de flesta av tidigare. Jo, för mer än fyrtio år sedan hade jag sett en del av dem, väldigt få av dem. Mammas syskon var på begravningen och Everts fru kom ihåg min lillasyster, att hon var där bara ett år gammal på begravningskaffet efteråt hos vår moster. Jag mindes henne inte. Jag kom inte ens ihåg att min lillasyster var där. Bara att jag satt på gräsmattan utanför i min svarta klänning, för jag ville bara vara i fred med min sorg. Mindes inte mycket alls annars från det tillfället. För svårt och sorgligt att komma ihåg. Men nu kändes det som att vi hade fått tillbaka den släkt och de banden en smula genom att besöka våra kusiner och träffa vår kvarlevande moster och morbror. Även om det bara var en dag, några timmar av våra liv.
Jag drömde i natt att jag åkte tåg med en bunt mattor och var i ett land, där solen sken och det fanns starka färger och många sorters människor. När jag klev av tåget såg jag att stationen var Västerås Central. Denna stad, som både min mammas och pappas släkter kom ifrån och där min pappas morfar var Max Schenström, häradshövding och politiker på 18- och 1900-tal. Han som var med och bestämde att järnvägen måste byggas ut och gå från Stockholm till Västerås. Hans porträtt finns fortfarande i stadshuset. Som oljemålning. Vi har varit där och sett det en gång. På mammas sida fanns det inte en enda känd människa, inga maktmänniskor utan bara det enkla folket. De som bar upp landet utan så mycket väsen. Men i min dröm var Västerås Central förvandlat till en järnvägsstation i ett annat land. Med starka färger och ett starkt solsken. Mina släkter gick ihop och förenades på denna central.
Min anfader, som hade företagit resan över Atlanten, kunde inte ha varit mycket annat än en slav till det yttre, men han skulle ändå ha sett detta som sitt livs äventyr. Mycket större och bättre än att stanna kvar i ett land, där spanjorerna härskade helt och fullt och där han säkerligen aldrig kunde ha utvecklats till något mer som människa, utan där han alltid skulle ha befunnit sig längst ned i samhällets sociala skala. I myterna bland indianfolken fanns den om att deras befjädrade ormgud Quetzlcóatl skulle återvända till deras land. Guden var i en människas gestalt ljushyad och skäggig och hade försvunnit över havet i öster. Spanjoren Cortéz utnyttjade denna myt och uppträdde som den förlorade guden i sin erövring av Centralamerika på 1520-talet. Då intog han Tenochtitlan där Moctezuma härskade. Aztekhövdingen Moctezuma hade till dess haft kontakt med gudarna och varit lik dem själv, men när spanjorerna intog hans rike hade andra gudar kommit. Den tidigare hövdingen stenades till döds av sin egen befolkning, för han var nu en fallen gud och spanjorerna kunde ta över hans land. Hans palats och tempelbyggnader togs över av Cortés. De ligger numera under Mexiko City, för de erövrande spanjorerna byggde sina hus ovanpå de gamla tempelplatserna. La Malinche eller Dona Marina kallades en indianska, som hjälpte Cortéz vid erövringen. Hon var själv aztek och kunde både mayaspråk och nahuatl, som var ett aztekspråk. Hon var både informatör, rådgivare, tolk och älskarinna och lärde sig snabbt spanska.
En annan stor och mystisk mayastad är Teotihuacán i nuvarande Mexiko. Den grundades under den klassiska mayaperioden omkring 600 f Kr. Staden ligger 45 kilometer nordost om Mexiko City. Namnet betyder ungefär platsen där människor blir gudar. I själva staden bodde präster och andliga krigare av båda könen. Men runtomkring i byarna bodde många människor utanför det heliga området. Som mest fanns här ett par hundratusen människor. Ungefär den folkmängd, som också Tenochtitlan hade. I dalen, där staden Teotihuacán låg, finns naturligt ett antal grottor och de första människorna, som kom dit byggde ett system av tunnlar för att länka dem samman. En av grottorna, som kallas för universums hjärta tillägnades moder Jord. Den finns under den pyramid, som kallas Solpyramiden och grottan har formen av en fyrklöver. De andliga krigare, som fanns i staden kunde följa De dödas aveny, som går rakt igenom det heliga området, för att finna befrielse, frihet från fruktan för döden.
Resan börjar i Quetzalcóatlpalatset, den befjädrade ormens palats. Vandringen längs De dödas aveny och fram till Månpyramiden kunde ses som en initiering till ett nytt liv. Genom att släppa all förväntan och helt enkelt dö bort från den människa man tidigare var, så föddes män och kvinnor på nytt. Från Månpyramiden kunde man gå vidare till Fjärilspalatset, som symboliserade det himmelrike på jorden, som kunde uppnås. Bortom Fjärilspalatset låg Jaguarernas palats, där det sägs att gudarnas energi finns kvar. Den sista etappen på denna inre utveckling finns i Solpyramiden, där var och en kunde finna sitt personliga syfte, skilt från den allmänna mänskliga erfarenheten. Solpyramiden är den tredje största pyramiden i världen med 70 meters höjd och 222 meters bassida. Omkring tre miljoner ton sten, grus och tegel har skapat den. Att andligt uppleva Teotihuacán, var ett sätt att se denna stad, som var som störst och mest betydelsefull för länge sedan, ungefär samtidigt med Rom under romarriket. Båda städerna var lika storslagna och lika grymma, med blodbad för fiender och slavar. För mänskligheten hade inte insett mer än så då. Denna stad Teotihuacán, där människor kunde bli som gudar i Mexiko gick under till följd av inre sociala slitningar och antagligen därför att insikten om vad som kunde hända där inte längre kunde upprätthållas. Något annat och nyare tog över och precis, som att Moctezuma stenades av sin egen befolkning, så dödades prästerna och de andliga krigarna. De förstod inte hur de kunde förena vanliga människors syn med dessa de upphöjdas insikter. Klyftor mellan människors olika synsätt har alltid orsakat död och förintelse.
Min anfader begrep säkert inte mycket av allt detta, utom att han inte tillhörde denna elit. Varken den gamla eller den nya. Han levde alldeles säkert i föreställningen om att människorna var av högre eller lägre stående arter. Att vissa var förmer än andra och inte han hade den makten. Men att han kunde vara glad, som såg exotiskt bra ut och var ung och därför togs med över havet till ett annat liv. Det var alldeles säkert ett stort äventyr honom. En resa med ett av dessa segelskepp, som var ofattbart stora för en ung indian. Dessa spanska skepp, som kallades “flytande berg” av indianerna, för de hade aldrig sett något så stort på havet." copyright Ann Helena Rudberg
Trippelmördaren i Härnösand har asperger
Redan den 13 maj skrev jag om detta och människor tyckte att så fick jag inte skriva. Den senaste kommentaren upptäckte jag häromdagen, skriven av någon som kallade sig Anna och den strök jag för det var bara elaka tillmälen som gällde mig.
Idag bekräftades denna diagnos också i andra medier. Skjut inte budbäraren brukar man säga och det går verkligen att säga detta i dag.
Precis som jag skrev tidigt i morse så handlar det inte om att ha rätt, utan att berätta saker om vårt samhälle som journalist och författare. Och att utvidga medvetenheten hos oss människor. Att låta oss gå förbi egot och se den större bilden.
Jenny, som själv har asperger kommenterade också min artikel då i maj. Jenny har skrivit om detta i dag på sin blogg, som ni hittar här.
Om själva diagnosen vill jag säga att också människor i min närhet har i en utredning begärts att få den diagnosen. Dock så tyckte vi att den inte stämde och avstod från diagnos.
När man gör det så får man klara sig själv i samhället. En diagnos är ett tveeggat redskap, för den innebär hjälp, men också att bli stämplad. Man blir en särskild och utsatt person i hela sitt liv, istället för att ses med normala ögon.
Precis som jag tidigare också har berättat så är detta en vanlig diagnos i mina journalistiska kretsar - för den hänger ihop med kreativitet - och jag har också skrivit om detta på Newsmill. Den artikeln hittar ni här.
Jag har också uttryckt tidigare, att det skulle hjälpa om det inte var så mycket hysch-hysch i samhället om alla som får denna diagnos, utan att också kändisar kunde framträda och berätta om detta. Så att vi slipper vara rädda för alla, som har denna diagnos och tro att de är potentiella mördare.
Idag bekräftades denna diagnos också i andra medier. Skjut inte budbäraren brukar man säga och det går verkligen att säga detta i dag.
Precis som jag skrev tidigt i morse så handlar det inte om att ha rätt, utan att berätta saker om vårt samhälle som journalist och författare. Och att utvidga medvetenheten hos oss människor. Att låta oss gå förbi egot och se den större bilden.
Jenny, som själv har asperger kommenterade också min artikel då i maj. Jenny har skrivit om detta i dag på sin blogg, som ni hittar här.
Om själva diagnosen vill jag säga att också människor i min närhet har i en utredning begärts att få den diagnosen. Dock så tyckte vi att den inte stämde och avstod från diagnos.
När man gör det så får man klara sig själv i samhället. En diagnos är ett tveeggat redskap, för den innebär hjälp, men också att bli stämplad. Man blir en särskild och utsatt person i hela sitt liv, istället för att ses med normala ögon.
Precis som jag tidigare också har berättat så är detta en vanlig diagnos i mina journalistiska kretsar - för den hänger ihop med kreativitet - och jag har också skrivit om detta på Newsmill. Den artikeln hittar ni här.
Jag har också uttryckt tidigare, att det skulle hjälpa om det inte var så mycket hysch-hysch i samhället om alla som får denna diagnos, utan att också kändisar kunde framträda och berätta om detta. Så att vi slipper vara rädda för alla, som har denna diagnos och tro att de är potentiella mördare.
Sven Littorin avgår av privata skäl
UPPDATERAD 9.00
Arbetsmarknadsminister Sven Littorin (m) avgår av privata skäl meddelar TT. Han har länge varit inblandad i en vårdnadstvist med sin ex-fru Ann Littorin.
Sven Littorin meddelade tidigare sin fru att han inte kunde ha barnen boende växelvis hos sig pga av sitt arbete. Två av barnen har gått på Lundsberg, vilket kostar nästan 40 000 i månaden. Exfrun har stämt sin make på ett par miljoner för att de tre gemensamma barnen ska kunna upprätthålla sin levnadsstandard.
I går var deras vårdnadstvist uppe i tingsrätten och jag hoppas verkligen att detta att Sven Littorin nu avgår är med tanke på barnen. För att de ska få ordentliga liv och må bra. Det skulle i så fall hedra honom.
Sven Littorin har krävt ensam vårdnad om barnen för att hans ex-frus nya pojkvän är en man, som är inblandad i skumma affärer. Detta kan vara ett sätt att visa att han menar allvar med detta. Och att han verkligen kan och vill ta hand om sina barn.
Sven Littorin har tidigare bestridit sin ex-frus krav. Han tjänade inte tillräckligt för detta, menade han.
På en presskonferens i morse så sade ministern "att hans familj är värd mer än jobbet". Han motiverade avgången med den uppslitande tvist han befinner sig i och att det handlade om hans eget hälsotillstånd och att han har behövt professionell hjälp för att klara av detta. För att han har mått så illa av allt, som har hänt.
Jag tycker det är utmärkt att han som pappa tar ett stort ansvar för sina barn. Två av barnen är tonåringar och den yngste är åtta år.
Här skriver DN om att han avgår för sina barns skull.
Arbetsmarknadsminister Sven Littorin (m) avgår av privata skäl meddelar TT. Han har länge varit inblandad i en vårdnadstvist med sin ex-fru Ann Littorin.
Sven Littorin meddelade tidigare sin fru att han inte kunde ha barnen boende växelvis hos sig pga av sitt arbete. Två av barnen har gått på Lundsberg, vilket kostar nästan 40 000 i månaden. Exfrun har stämt sin make på ett par miljoner för att de tre gemensamma barnen ska kunna upprätthålla sin levnadsstandard.
I går var deras vårdnadstvist uppe i tingsrätten och jag hoppas verkligen att detta att Sven Littorin nu avgår är med tanke på barnen. För att de ska få ordentliga liv och må bra. Det skulle i så fall hedra honom.
Sven Littorin har krävt ensam vårdnad om barnen för att hans ex-frus nya pojkvän är en man, som är inblandad i skumma affärer. Detta kan vara ett sätt att visa att han menar allvar med detta. Och att han verkligen kan och vill ta hand om sina barn.
Sven Littorin har tidigare bestridit sin ex-frus krav. Han tjänade inte tillräckligt för detta, menade han.
På en presskonferens i morse så sade ministern "att hans familj är värd mer än jobbet". Han motiverade avgången med den uppslitande tvist han befinner sig i och att det handlade om hans eget hälsotillstånd och att han har behövt professionell hjälp för att klara av detta. För att han har mått så illa av allt, som har hänt.
Jag tycker det är utmärkt att han som pappa tar ett stort ansvar för sina barn. Två av barnen är tonåringar och den yngste är åtta år.
Här skriver DN om att han avgår för sina barns skull.
Om att skapa lidande för sig själv och andra
Ilska och bitterhet stärker egot genom att öka upplevelsen av separation, betona avståndet till andra och skapa en till synes ointaglig mental fästning i form av att "ha rätt".
Om du kunde se de fysiska påfrestningarna i din kropp när du befinner dig i ett sådant tillstånd så skulle det framgå att detta är ett sjukligt tillstånd. Detta är en form av lidande.
När man befinner sig i ett negativt tillstånd finns det något i var och en av oss som vill ha detta tillstånd. Vem skulle annars hålla fast vid detta tillstånd och skapa sjukdom i kroppen och göra sig själv och andra olyckliga?
Men om man märker att man bär på denna negativitet och samtidigt kan se att det finns något, som kan finna nöje i detta, så håller man på att bli mer medveten.
Då förändras medvetandet från ego till en större värld och det går att lyfta sig själv i håret och höja sig över begränsningen i egots inlärda tillstånd och reaktioner.
Detta öppnar vägen till oändliga möjligheter att hantera alla situationer på ett mer intelligent sätt. Man blir fri att släppa sitt lidande i samma sekund som man inser att det är ointelligent.
Egot kan vara smart, men inte intelligent. Att vara smart betyder att driva sina egna syften, medan intelligens är att se en större helhet i vilket allt hänger samman.
Smarthet är kortsiktig. De flesta politiker och affärsmän är smarta, men få är intelligenta.
Dessa tankar är hämtade ur En ny jord Ditt inre syfte av Eckhart Tolle sid 99-100
Om du kunde se de fysiska påfrestningarna i din kropp när du befinner dig i ett sådant tillstånd så skulle det framgå att detta är ett sjukligt tillstånd. Detta är en form av lidande.
När man befinner sig i ett negativt tillstånd finns det något i var och en av oss som vill ha detta tillstånd. Vem skulle annars hålla fast vid detta tillstånd och skapa sjukdom i kroppen och göra sig själv och andra olyckliga?
Men om man märker att man bär på denna negativitet och samtidigt kan se att det finns något, som kan finna nöje i detta, så håller man på att bli mer medveten.
Då förändras medvetandet från ego till en större värld och det går att lyfta sig själv i håret och höja sig över begränsningen i egots inlärda tillstånd och reaktioner.
Detta öppnar vägen till oändliga möjligheter att hantera alla situationer på ett mer intelligent sätt. Man blir fri att släppa sitt lidande i samma sekund som man inser att det är ointelligent.
Egot kan vara smart, men inte intelligent. Att vara smart betyder att driva sina egna syften, medan intelligens är att se en större helhet i vilket allt hänger samman.
Smarthet är kortsiktig. De flesta politiker och affärsmän är smarta, men få är intelligenta.
Dessa tankar är hämtade ur En ny jord Ditt inre syfte av Eckhart Tolle sid 99-100
tisdag 6 juli 2010
Två kommentarer till Monicas blogg
Jag har försökt att kommentera på Monica Antonssons blogg nu på morgonen, men de båda kommentarer jag skrev verkar försvinna. Här är kopia på den andra kommentaren.
"Tack så väldigt mycket Monica för att du släktforskade åt mig. Det var väldigt gulligt och rart av dig. Jag uppskattade det verkligen.
Vad gäller indianen så fanns det ingen, som du säger, så långt bakåt som du tittade i mina längder rakt bakåt från min mormor. Det fanns torpare, soldater och min mormors mor bodde i Gustavsberg (en mil härifrån) och det fick mig att begripa ännu djupare varför jag bor här på Värmdö.
Min släkt säger att mayaindianen kom hit på 1600-talet och då fanns det inga kyrkböcker (förrän andra delen). Så det skulle inte vara så lätt att hitta detta.
Dock så har vi genetiskt bevis på att vi har "mött" en indian någon gång i vår släkt. Min kusin (som är drygt 70) har berättat att hon har och har haft denna sjukdom ända sedan 30-årsåldern och att den kommer från indianer har hon hört av läkare.
Min morbror blev av med sin mage för läkarna trodde det var cancer och tog bort hela magen. Dock kunde de konstatera att det var en sällsynt sjukdom, som inte fanns i Europa utan bara hos ett antal (kring 300) mayaindianer i Guatemala. Denna sjukdom kan enligt uppgift gå vidare i 25 generationer, vilket betyder att den kan drabba också våra barn och barnbarn. Detta bla ska vi prata om vid den kusinträff vi ska ha i slutet av juli hemma hos min lillasyster.
Som du vet skriver jag på I Ormbärarens tid, som handlar om detta. Ormbäraren är ett tecken på vår konkreta himmel, som befinner sig mellan Skorpionen och Skytten, men det räknas inte in i zodiaken för då skulle det ju bli 13 tecken och inte tolv och inte så lätt kunna räknas i enkla tårtbitar med jämt antal delar.
Som du vet så finns det myter om vad som ska hända 2012 med oss alla, som sägs komma från mayaindianer (plus att andra har spätt på det). Då står planeterna och solen i en rak linje med vår vintergatas centrum (som är ett svart hål) och denna konstellation är väldigt sällsynt och anses betyda något.
För min egen del tror jag inte det betyder annat än att vi som vanligt har möjlighet att vakna upp lite mer och bli medvetna om varför vi är här på jorden och att det är viktigt allt vad vi gör och hur vi uppför oss mot våra medmänniskor.
Och jag tycker som sagt att det är väldigt tråkigt att du och Daddy har råkat in i denna stora strid. Det behövs inte. Vi bör genom våra handlingar sträva mot en bättre värld, inte en sämre. Ha de gott!"
PS. Nu har en snäll vän testat att kommentera och det går fram kommentarer på min egen blogg, men inte mina egna kommentarer på min egen blogg. Har någon något förslag till teknisk lösning på detta så mottages det tacksamt! DS.
PSPS. Jag har också skickat ovanstående kommentar som mejl till Monica för att hon verkligen ska få detta. Hon är en medmänniska precis som alla andra människor på jorden och naturligtvis mår hon inte bra av allt hon har fått dra omkring på sedan hon skrev sin bok Mia - Sanningen om Gömda. DSDS.
Jag försökte att kommentera det den vänlige anonyme har skrivit nedan men det gick inte. Så här är en kopia av kommentaren:
Ja kära Anonym. Visst är det lätt att kläcka ur sig vad som helst som anonym och fortsätta med skitsnacket. Jag är också sjukpensionär. Jag blev det år 2006 mot min vilja. För f-kassan och myndigheterna är det mycket billigare att sjukpensionera människor än att ge dem något vettigt att göra mot en lön. Dessutom blir det livslångt billigare för då sänks också ålderspensionen Och du vet väl ingenting om Ramona egentligen? Jag känner fler som är sjukpensionärer, både aspergare och andra. Det är ett sätt att ändå låta människor finnas i vårt samhälle trots att de inte anses kunna uträtta något av värde.
Jag har nyss mejlkonverserat med Monica om våra indianrötter. Om hon vill får hon gärna publicera dessa mejl.
Vad gäller Schyman så är hon en offentlig person, som försöker få mera makt och komma in i vår riksdag, så varför man inte skulle kunna kritisera henne förstår jag inte. Hon har levt på allmänna medel i åtminstone tjugo år nu och kommer att göra det livslångt. Jag har som sagt skrivit ett blogginlägg om henne på Newsmill också.
Den anonyme fortsätter nedan. Här är svaret: Men anmäl då Ramona till f-kassan och säg att hon är en fuskare. Så får du saken ur världen.
Mina egna kommentarer går fortfarande inte fram nu kl 16.35, men Monicas kom nu. De är överspelade eftersom vi har mejlväxlat under dagen. Diagnosen på min indiansjuke morbror var magcancer, men de upptäckte så småningom att det inte var det. Utan en indiansjukdom.
"Tack så väldigt mycket Monica för att du släktforskade åt mig. Det var väldigt gulligt och rart av dig. Jag uppskattade det verkligen.
Vad gäller indianen så fanns det ingen, som du säger, så långt bakåt som du tittade i mina längder rakt bakåt från min mormor. Det fanns torpare, soldater och min mormors mor bodde i Gustavsberg (en mil härifrån) och det fick mig att begripa ännu djupare varför jag bor här på Värmdö.
Min släkt säger att mayaindianen kom hit på 1600-talet och då fanns det inga kyrkböcker (förrän andra delen). Så det skulle inte vara så lätt att hitta detta.
Dock så har vi genetiskt bevis på att vi har "mött" en indian någon gång i vår släkt. Min kusin (som är drygt 70) har berättat att hon har och har haft denna sjukdom ända sedan 30-årsåldern och att den kommer från indianer har hon hört av läkare.
Min morbror blev av med sin mage för läkarna trodde det var cancer och tog bort hela magen. Dock kunde de konstatera att det var en sällsynt sjukdom, som inte fanns i Europa utan bara hos ett antal (kring 300) mayaindianer i Guatemala. Denna sjukdom kan enligt uppgift gå vidare i 25 generationer, vilket betyder att den kan drabba också våra barn och barnbarn. Detta bla ska vi prata om vid den kusinträff vi ska ha i slutet av juli hemma hos min lillasyster.
Som du vet skriver jag på I Ormbärarens tid, som handlar om detta. Ormbäraren är ett tecken på vår konkreta himmel, som befinner sig mellan Skorpionen och Skytten, men det räknas inte in i zodiaken för då skulle det ju bli 13 tecken och inte tolv och inte så lätt kunna räknas i enkla tårtbitar med jämt antal delar.
Som du vet så finns det myter om vad som ska hända 2012 med oss alla, som sägs komma från mayaindianer (plus att andra har spätt på det). Då står planeterna och solen i en rak linje med vår vintergatas centrum (som är ett svart hål) och denna konstellation är väldigt sällsynt och anses betyda något.
För min egen del tror jag inte det betyder annat än att vi som vanligt har möjlighet att vakna upp lite mer och bli medvetna om varför vi är här på jorden och att det är viktigt allt vad vi gör och hur vi uppför oss mot våra medmänniskor.
Och jag tycker som sagt att det är väldigt tråkigt att du och Daddy har råkat in i denna stora strid. Det behövs inte. Vi bör genom våra handlingar sträva mot en bättre värld, inte en sämre. Ha de gott!"
PS. Nu har en snäll vän testat att kommentera och det går fram kommentarer på min egen blogg, men inte mina egna kommentarer på min egen blogg. Har någon något förslag till teknisk lösning på detta så mottages det tacksamt! DS.
PSPS. Jag har också skickat ovanstående kommentar som mejl till Monica för att hon verkligen ska få detta. Hon är en medmänniska precis som alla andra människor på jorden och naturligtvis mår hon inte bra av allt hon har fått dra omkring på sedan hon skrev sin bok Mia - Sanningen om Gömda. DSDS.
Jag försökte att kommentera det den vänlige anonyme har skrivit nedan men det gick inte. Så här är en kopia av kommentaren:
Ja kära Anonym. Visst är det lätt att kläcka ur sig vad som helst som anonym och fortsätta med skitsnacket. Jag är också sjukpensionär. Jag blev det år 2006 mot min vilja. För f-kassan och myndigheterna är det mycket billigare att sjukpensionera människor än att ge dem något vettigt att göra mot en lön. Dessutom blir det livslångt billigare för då sänks också ålderspensionen Och du vet väl ingenting om Ramona egentligen? Jag känner fler som är sjukpensionärer, både aspergare och andra. Det är ett sätt att ändå låta människor finnas i vårt samhälle trots att de inte anses kunna uträtta något av värde.
Jag har nyss mejlkonverserat med Monica om våra indianrötter. Om hon vill får hon gärna publicera dessa mejl.
Vad gäller Schyman så är hon en offentlig person, som försöker få mera makt och komma in i vår riksdag, så varför man inte skulle kunna kritisera henne förstår jag inte. Hon har levt på allmänna medel i åtminstone tjugo år nu och kommer att göra det livslångt. Jag har som sagt skrivit ett blogginlägg om henne på Newsmill också.
Den anonyme fortsätter nedan. Här är svaret: Men anmäl då Ramona till f-kassan och säg att hon är en fuskare. Så får du saken ur världen.
Mina egna kommentarer går fortfarande inte fram nu kl 16.35, men Monicas kom nu. De är överspelade eftersom vi har mejlväxlat under dagen. Diagnosen på min indiansjuke morbror var magcancer, men de upptäckte så småningom att det inte var det. Utan en indiansjukdom.
Inga kommentarer fastnar
Jag har försökt att kommentera ett antal ggr och tacka Mercedes Gill för att hon (?) gillar min blogg. Kommentaren registreras, men sedan när jag tittar efter så finns den inte där. Det är något konstigt med kommentarsfunktionen fast den är inställd på att alla får kommentera, men åtminstone jag kan det inte. Bara så ni vet...
PS. Ni får gärna prova att kommentera och om det inte registreras meddela mig per mejl. DS.
PS. Ni får gärna prova att kommentera och om det inte registreras meddela mig per mejl. DS.
Gudrun Schyman tänker elda upp 100 000 kronor
Nu på tisdagsmorgonen så tänker Fi starta denna brasa med pengar, för att visa hur orättvisa lönerna är.
Gudrun Schyman har naturligtvis råd att elda upp pengarna för hon har så länge varit avlönad av alla skattebetalare och är det fortfarande.
Riksdagsmän/kvinnor har ett särskilt apanage av staten när de har jobbat i mer än sex år och tas om hand av oss andra. De anses ha så svårt att klara sig på den vanliga arbetsmarknaden.
Att elda upp hundratusen kronor är förstås desperat och spektakulärt, men omkring 95 procent tycker inte att det är en bra idé enligt en enkät, som Aftonbladet har gjort.
Nej, det är ett hån mot alla, som har ungefär den summan att leva av under ett år.
PS. Enligt TV4 så har nu Gudrun Schyman eldat upp hundratusen kronor för att protestera mot att kvinnor har mindre i lön än män. Detta är enligt Fi den summa som kvinnor förlorar varje minut gentemot män.
Ja vi är två olika folk, som alltid krigar mot varandra och kvinnor har aldrig någon kontakt med män. Inte heller lever män och kvinnor i gemensamma hushåll och delar på ekonomin och män är aldrig underbetalda. Naturligtvis.
De har makten och härligheten i all evighet amen och det enda sättet att ta den ifrån dem är enligt könsmaktsordningen att ta död på dem och att aldrig mer föda några pojkar. Sic! DS.
Det går fortfarande inte att kommentera för mig kl 15.15 så jag skriver svar till Maria här:
Maria: Jo jag hörde det, men det skulle lika gärna kunna ha varit skattebetalarnas pengar. Det är fortfarande så dumt så jag har svårt att tro att det är sant. Att jämföra med vad en halv sida kostar i en kvällstidning visar ännu mer hur urbota korkad hon är. Det är ett års försörjning för en pensionär, till och med mer än så om man är fattigpensionär. Och för en arbetslös ungdom är det multum... oöverstigligt belopp.
Mina kommentarer går fortfarande inte fram 17.05, men jag håller med dig Maria...
Gudrun Schyman har naturligtvis råd att elda upp pengarna för hon har så länge varit avlönad av alla skattebetalare och är det fortfarande.
Riksdagsmän/kvinnor har ett särskilt apanage av staten när de har jobbat i mer än sex år och tas om hand av oss andra. De anses ha så svårt att klara sig på den vanliga arbetsmarknaden.
Att elda upp hundratusen kronor är förstås desperat och spektakulärt, men omkring 95 procent tycker inte att det är en bra idé enligt en enkät, som Aftonbladet har gjort.
Nej, det är ett hån mot alla, som har ungefär den summan att leva av under ett år.
PS. Enligt TV4 så har nu Gudrun Schyman eldat upp hundratusen kronor för att protestera mot att kvinnor har mindre i lön än män. Detta är enligt Fi den summa som kvinnor förlorar varje minut gentemot män.
Ja vi är två olika folk, som alltid krigar mot varandra och kvinnor har aldrig någon kontakt med män. Inte heller lever män och kvinnor i gemensamma hushåll och delar på ekonomin och män är aldrig underbetalda. Naturligtvis.
De har makten och härligheten i all evighet amen och det enda sättet att ta den ifrån dem är enligt könsmaktsordningen att ta död på dem och att aldrig mer föda några pojkar. Sic! DS.
Det går fortfarande inte att kommentera för mig kl 15.15 så jag skriver svar till Maria här:
Maria: Jo jag hörde det, men det skulle lika gärna kunna ha varit skattebetalarnas pengar. Det är fortfarande så dumt så jag har svårt att tro att det är sant. Att jämföra med vad en halv sida kostar i en kvällstidning visar ännu mer hur urbota korkad hon är. Det är ett års försörjning för en pensionär, till och med mer än så om man är fattigpensionär. Och för en arbetslös ungdom är det multum... oöverstigligt belopp.
Mina kommentarer går fortfarande inte fram 17.05, men jag håller med dig Maria...
måndag 5 juli 2010
Jag skrattade när jag såg...
... den senaste bilden av Robert Spencer, som ska prata i Almedalen för sd. Aftonbladet har publicerat en bild, som liknar de nidteckningar på judar, som publicerades på 30-talet i Hitlers Tyskland.
Det går väl att ta en riktig bild och inte en nidbild även om naturligtvis Aftonbladet, lika lite som jag gillar sd. Men Robert Spencer finns på massor med andra bilder, där han ser trevligare ut.
Det går väl att ta en riktig bild och inte en nidbild även om naturligtvis Aftonbladet, lika lite som jag gillar sd. Men Robert Spencer finns på massor med andra bilder, där han ser trevligare ut.
Jaha nu går det att koppla av...
.. för den här veckan kommer att domineras av Almedalen. Det är nog roligt för de som befinner sig där, men för oss andra är det ganska ointressant vad som händer där.
Det känns som om det är för långt till valet. Hela 76 dagar om jag har räknat rätt och redan är jag så utless på vad politikerna kommer att säga i fortsättningen.
Precis som större delen av befolkningen har jag för länge sedan bestämt mig hur jag ska rösta. Och politikerna kör hela den här återstående tiden för att övertyga några procent hit eller dit.
Naturligtvis är det viktigt för dem och då särskilt för Ohly, som framträdde i morse i TV med sin vanliga svada. Rösta bort karln från makten. Har vi inte haft kommunister tillräckligt länge i vår riksdag?
Det känns som om det är för långt till valet. Hela 76 dagar om jag har räknat rätt och redan är jag så utless på vad politikerna kommer att säga i fortsättningen.
Precis som större delen av befolkningen har jag för länge sedan bestämt mig hur jag ska rösta. Och politikerna kör hela den här återstående tiden för att övertyga några procent hit eller dit.
Naturligtvis är det viktigt för dem och då särskilt för Ohly, som framträdde i morse i TV med sin vanliga svada. Rösta bort karln från makten. Har vi inte haft kommunister tillräckligt länge i vår riksdag?
söndag 4 juli 2010
Om att slåss på nätet
Jag tycker det är så oerhört tråkigt att Monica Antonsson och Joakim Ramstedt har råkat i gräl. Det behövs verkligen inte. Båda har nog med sina egna liv och behöver inte råka i slagsmål med varandra. Det leder absolut ingenstans.
Jag skrev själv i vintras en artikel på Newsmill om barnen och att kungen och drottningen skulle starta ett barnforum. Detta var en gemensam dröm, som gick i uppfyllelse för dem.
I samma artikel nämner jag Joakim Ramstedt, men inte med namn, för han mådde så dåligt då, att han hade försökt ta livet av sig och skickat ut ett nödrop på internet.
Det allt handlar om är barnen och deras föräldrar och hur mycket de ska umgås. Detta blir till infekterade strider överallt i Sverige när vuxna inte kan komma överens. Så många som 40 000 barn träffar aldrig sin pappa och det beror inte av att så många pappor struntar i barnen. Omkring 200 000 barn ser sina pappor väldigt lite.
Det är en mycket stor sorg att vi inte kan komma överens män och kvinnor om hur vi ska umgås. För min egen del har det varit självklart att min äldste son skulle träffa sin pappa så mycket det var möjligt, fast jag hade vårdnaden om sonen.
Vår kung och drottning vill att alla länder i världen ska följa Barnkonventionen. Jag tycker att den borde bli lag i Sverige precis som den är i tex Finland och Belgien. Det är barnen vi borde sätta i centrum hela tiden, för det är de som inte kan försvara sig. Och självklart älskar alla barn båda sina föräldrar.
Barn har i alla tider farit illa och gör det knappast i mindre omfattning i dag. Jag är dock glad över att omkring två tredjedelar av alla barn verkligen växer upp med båda sina föräldrar i vårt land.
Men jag tycker det är en katastrof varje gång en tvist kring ett barn går till domstol. Tack och lov kan inte vårdnadsmål längre på ett enkelt sätt överklagas till hovrätten. Så barnet eller barnen slipper en mycket lång och utdragen process kring detta.
Förr i tiden så trodde man inte att små barn kände smärta. Men de känner inte bara fysisk smärta utan också psykisk. Min lillasyster hade för sig att hon hade haft en tvilling. Det var ett minne hon hade.
Det hon mindes var min äldste son, som föddes tolv dagar efter henne. De växte upp tillsammans under sitt första år. Sedan dog vår mamma och min lillasyster lämnades bort först till barnhem och sedan till fosterhem och vi förlorade kontakten med henne. Men hos henne fanns kvar ett minne av att hon hade haft en tvilling. Fast hon bara var ett år då han försvann.
Jag hoppas verkligen att Monica Antonsson inte gör allvar av sitt hot att i morgon kräva 20 000 kronor av Joakim Ramstedt. Varför öka på hans skuldbörda? Allt handlar inte om pengar. Se vad det handlar om istället. Att ett barn ska få tillgång till sina föräldrar.
Jag skrev själv i vintras en artikel på Newsmill om barnen och att kungen och drottningen skulle starta ett barnforum. Detta var en gemensam dröm, som gick i uppfyllelse för dem.
I samma artikel nämner jag Joakim Ramstedt, men inte med namn, för han mådde så dåligt då, att han hade försökt ta livet av sig och skickat ut ett nödrop på internet.
Det allt handlar om är barnen och deras föräldrar och hur mycket de ska umgås. Detta blir till infekterade strider överallt i Sverige när vuxna inte kan komma överens. Så många som 40 000 barn träffar aldrig sin pappa och det beror inte av att så många pappor struntar i barnen. Omkring 200 000 barn ser sina pappor väldigt lite.
Det är en mycket stor sorg att vi inte kan komma överens män och kvinnor om hur vi ska umgås. För min egen del har det varit självklart att min äldste son skulle träffa sin pappa så mycket det var möjligt, fast jag hade vårdnaden om sonen.
Vår kung och drottning vill att alla länder i världen ska följa Barnkonventionen. Jag tycker att den borde bli lag i Sverige precis som den är i tex Finland och Belgien. Det är barnen vi borde sätta i centrum hela tiden, för det är de som inte kan försvara sig. Och självklart älskar alla barn båda sina föräldrar.
Barn har i alla tider farit illa och gör det knappast i mindre omfattning i dag. Jag är dock glad över att omkring två tredjedelar av alla barn verkligen växer upp med båda sina föräldrar i vårt land.
Men jag tycker det är en katastrof varje gång en tvist kring ett barn går till domstol. Tack och lov kan inte vårdnadsmål längre på ett enkelt sätt överklagas till hovrätten. Så barnet eller barnen slipper en mycket lång och utdragen process kring detta.
Förr i tiden så trodde man inte att små barn kände smärta. Men de känner inte bara fysisk smärta utan också psykisk. Min lillasyster hade för sig att hon hade haft en tvilling. Det var ett minne hon hade.
Det hon mindes var min äldste son, som föddes tolv dagar efter henne. De växte upp tillsammans under sitt första år. Sedan dog vår mamma och min lillasyster lämnades bort först till barnhem och sedan till fosterhem och vi förlorade kontakten med henne. Men hos henne fanns kvar ett minne av att hon hade haft en tvilling. Fast hon bara var ett år då han försvann.
Jag hoppas verkligen att Monica Antonsson inte gör allvar av sitt hot att i morgon kräva 20 000 kronor av Joakim Ramstedt. Varför öka på hans skuldbörda? Allt handlar inte om pengar. Se vad det handlar om istället. Att ett barn ska få tillgång till sina föräldrar.
lördag 3 juli 2010
Jag blir alldeles förtvivlad...
...när jag läser om utvecklingen i Ronna och Södertälje. Tänk att vi har ett alldeles eget Chicago i miniatyr väldigt lång tid efter att gangsterväldet i USA är borta.
Polisen har i flera år velat stänga den illegala spelklubb där bröderna Moussa så kallblodigt sköts ihjäl för några dagar sedan. Men det behövdes att tre människor skulle dö innan den nu ska stängas.
Enligt fastighetsinnehavaren är Oasens hyresgäst uppsagd sedan förra dödsskjutningen i december förra året. Hur lång uppsägningstid har de? Och ska fler hinna dö?
Anders Lago i Södertälje är oroad över ett gängkrig. Ja det skulle jag också vara om jag var kommunstyrelsens ordförande i denna lilla stad, där det är samma sorts kriminalitet som i Malmö och Göteborg. Södertälje har drygt 85 000 invånare.
Anders Lago var den som berättade om att lilla Södertälje har tagit emot fler flyktingar från Irak än vad både USA och Kanada har gjort.
Och äntligen skriver Aftonbladet om vilka det handlar om. Vilka som leder dessa kriminella gäng och vad de har gjort.
Polisen tog in den kvarlevande brodern till de båda döda rätt fort. De tror att han vill hämnas. Jaha...tror de?
Det måste alltså till tre människors död för att någon ska reagera. Som sagt rena Chicago i lilla Södertälje.
Polisen har i flera år velat stänga den illegala spelklubb där bröderna Moussa så kallblodigt sköts ihjäl för några dagar sedan. Men det behövdes att tre människor skulle dö innan den nu ska stängas.
Enligt fastighetsinnehavaren är Oasens hyresgäst uppsagd sedan förra dödsskjutningen i december förra året. Hur lång uppsägningstid har de? Och ska fler hinna dö?
Anders Lago i Södertälje är oroad över ett gängkrig. Ja det skulle jag också vara om jag var kommunstyrelsens ordförande i denna lilla stad, där det är samma sorts kriminalitet som i Malmö och Göteborg. Södertälje har drygt 85 000 invånare.
Anders Lago var den som berättade om att lilla Södertälje har tagit emot fler flyktingar från Irak än vad både USA och Kanada har gjort.
Och äntligen skriver Aftonbladet om vilka det handlar om. Vilka som leder dessa kriminella gäng och vad de har gjort.
Polisen tog in den kvarlevande brodern till de båda döda rätt fort. De tror att han vill hämnas. Jaha...tror de?
Det måste alltså till tre människors död för att någon ska reagera. Som sagt rena Chicago i lilla Södertälje.
Lars Vilks om enighetens problem
Här skriver Lars Vilks om detta världsproblem med att komma överens världen över.
Som jag skrev i en kommentar på hans blogg så är inte enighet egentligen något problem. Vi behöver inte enas om några grunder för världen eller oss själva, däremot behöver vi vara toleranta och låta andra människor vara det de är och tillåta dem att tro på vad de än tror. Så länge de inte begår något brott mot de lagar vi alla har kommit överens om i de olika länder, där vi lever.
Lars Vilks blogginlägg är illustrerat med en vacker bild av två nakna kvinnor, som är avbildade i en liknande stil, som arboriginer har använt i många år i sin folkkonst i Australien. De båda kvinnorna är försedda med känguruhuvuden.
Denna bild påminner mycket om det som kan beskådas på TV varje vecka i America´s Next Top Model med Tyra Banks som programledare.
Där tas "vanliga" tjejer med modelldrömmar in till en omgörning och en utveckling, som ska göra en av dem till nästa toppmodell. De görs om, stylas av experter. Håret klipps, färgas, rakas av eller förlängs. Många gråter när detta händer. Håret är en stor symbol fortfarande för kvinnor.
Dessa unga flickor genomgår många förvandlingar och blir så småningom till vuxna och proffsiga modeller om de är ihärdiga och inte ger upp. Och om de inte blir utslagna under processens gång.
På modevisningar eller fotograferingar kan de se ut nästan som kvinnorna på den bild jag berättade om ovan. Ett av de vanliga testen under tävlingens gång för de blivande modellerna är att fotograferas utan kläder, men dock utan att bröstvårtor och annat syns. Det ska vara en modebild inte en porrbild.
Detta program är en symbol för vår egen utveckling genom livet. Förr i tiden så genomgick unga pojkar och flickor detta i samhällets regi. I sk primitiva samhällen hade detta samband med puberteten. Pojkar och flickor genomgick olika ritualer, ofta med lidande inblandat, för att de rent kroppsligt skulle begripa att nu var en annan tid i deras liv.
I vårt samhälle har vi fortfarande kvar konfirmationen för att inviga unga tonåringar till också ett andligt liv. Och alla ska ta studenten, för att visa att de nu har blivit vuxna och färdiga att gå ut i yrkeslivet.
Dock har vi stundtals tappat bort de djupare sambanden i livet och vi lever ofta på ytan. Paradoxalt nog så framställer America´s Next Top Model det vi behöver i livet. Både det djupa och det ytliga. Både det kroppsligt fysiska och det själsligt andliga. Både yta och mognad.
Vi behöver inte enas över hela världen om en enda modell för utveckling. Det vore katastrofalt. Det vore att låta en diktator ta över nu igen och att säga att så här ska vi ha det över hela jorden. Istället behöver vi som sagt tolerans för de olika synsätt vi kan ha.
Och inom oss själva behöver vi tolerera de olika motstridiga element, som finns inom varje människa. I den yttre världen visas oss också hur det ser ut inuti oss själva som människor. Och den där bilden Lars Vilks visar på sin blogg är en av dessa, som framställer en bild av hur kvinnor ser ut.
Som jag skrev i en kommentar på hans blogg så är inte enighet egentligen något problem. Vi behöver inte enas om några grunder för världen eller oss själva, däremot behöver vi vara toleranta och låta andra människor vara det de är och tillåta dem att tro på vad de än tror. Så länge de inte begår något brott mot de lagar vi alla har kommit överens om i de olika länder, där vi lever.
Lars Vilks blogginlägg är illustrerat med en vacker bild av två nakna kvinnor, som är avbildade i en liknande stil, som arboriginer har använt i många år i sin folkkonst i Australien. De båda kvinnorna är försedda med känguruhuvuden.
Denna bild påminner mycket om det som kan beskådas på TV varje vecka i America´s Next Top Model med Tyra Banks som programledare.
Där tas "vanliga" tjejer med modelldrömmar in till en omgörning och en utveckling, som ska göra en av dem till nästa toppmodell. De görs om, stylas av experter. Håret klipps, färgas, rakas av eller förlängs. Många gråter när detta händer. Håret är en stor symbol fortfarande för kvinnor.
Dessa unga flickor genomgår många förvandlingar och blir så småningom till vuxna och proffsiga modeller om de är ihärdiga och inte ger upp. Och om de inte blir utslagna under processens gång.
På modevisningar eller fotograferingar kan de se ut nästan som kvinnorna på den bild jag berättade om ovan. Ett av de vanliga testen under tävlingens gång för de blivande modellerna är att fotograferas utan kläder, men dock utan att bröstvårtor och annat syns. Det ska vara en modebild inte en porrbild.
Detta program är en symbol för vår egen utveckling genom livet. Förr i tiden så genomgick unga pojkar och flickor detta i samhällets regi. I sk primitiva samhällen hade detta samband med puberteten. Pojkar och flickor genomgick olika ritualer, ofta med lidande inblandat, för att de rent kroppsligt skulle begripa att nu var en annan tid i deras liv.
I vårt samhälle har vi fortfarande kvar konfirmationen för att inviga unga tonåringar till också ett andligt liv. Och alla ska ta studenten, för att visa att de nu har blivit vuxna och färdiga att gå ut i yrkeslivet.
Dock har vi stundtals tappat bort de djupare sambanden i livet och vi lever ofta på ytan. Paradoxalt nog så framställer America´s Next Top Model det vi behöver i livet. Både det djupa och det ytliga. Både det kroppsligt fysiska och det själsligt andliga. Både yta och mognad.
Vi behöver inte enas över hela världen om en enda modell för utveckling. Det vore katastrofalt. Det vore att låta en diktator ta över nu igen och att säga att så här ska vi ha det över hela jorden. Istället behöver vi som sagt tolerans för de olika synsätt vi kan ha.
Och inom oss själva behöver vi tolerera de olika motstridiga element, som finns inom varje människa. I den yttre världen visas oss också hur det ser ut inuti oss själva som människor. Och den där bilden Lars Vilks visar på sin blogg är en av dessa, som framställer en bild av hur kvinnor ser ut.
fredag 2 juli 2010
Att vara journalist och författare
Det är ett svårt liv att vara journalist och författare. Det har visat sig särskilt de senaste dagarna då människor på nätet har hoppat än hit än dit. På varandra.
Jag lägger mig inte i dessa infekterade strider, som rasar. Det är ingen idé att tjata om vem som är störst, bäst och vackrast eller vem som är den mest hyllade och i särklass mest utbildade.
Vad det gäller att göra är att se på sig själv. Den lilla människa vi är - för det är vi alla - och ta hand om den med kärlek och överseende.
Ingenting i livet är så viktigt att det behövs att man hotar andra eller kommer med märkliga anklagelser hit eller dit. Det visar bara att den människan inte är färdig med sig själv. Att den har svaga sidor, som den absolut inte vill att någon ska se.
Men de syns aldrig så väl som där ute på nätet hur mycket någon än försöker att dölja dem och bevisa att det är den som står på piedestalen den dagen och är nummer ett.
Att vara journalist och författare är att ha tagit på sig en livslång utbildning i självkännedom och människokunskap. Det är mycket spännande om man vågar gå vidare ifrån det man såg dagen innan. För det finns alltid mer att upptäcka.
Varje dag riskerar vi, som har orden som verktyg, att fastna i någon oförutsedd skreva i vårt inre landskap och inte komma vidare därifrån. Eller i värsta fall att låta oss låsas in i ett bergspass, varifrån det kanske inte ser ut att finns någon utväg. Då gäller det att ha någon magisk formel, som gör att bergen ger vika.
I begynnelsen var Ordet står det i bibeln. Det är sant. Vi kan inte se världen eller oss själva, förrän vi kan prata om dessa företeelser, sätta ord på vad som händer och sker. Vi skapar på så sätt både oss själva och världen.
Tankar och ord är verktyg. Mycket konkreta sådana fast vi oftast inte kan se dem. De är på gott och ont, som allt annat här i världen. Det är upp till vårt eget omdöme att behandla orden, så att de skapar nya och ljusare världar, inte sämre och mörkare.
Jag lägger mig inte i dessa infekterade strider, som rasar. Det är ingen idé att tjata om vem som är störst, bäst och vackrast eller vem som är den mest hyllade och i särklass mest utbildade.
Vad det gäller att göra är att se på sig själv. Den lilla människa vi är - för det är vi alla - och ta hand om den med kärlek och överseende.
Ingenting i livet är så viktigt att det behövs att man hotar andra eller kommer med märkliga anklagelser hit eller dit. Det visar bara att den människan inte är färdig med sig själv. Att den har svaga sidor, som den absolut inte vill att någon ska se.
Men de syns aldrig så väl som där ute på nätet hur mycket någon än försöker att dölja dem och bevisa att det är den som står på piedestalen den dagen och är nummer ett.
Att vara journalist och författare är att ha tagit på sig en livslång utbildning i självkännedom och människokunskap. Det är mycket spännande om man vågar gå vidare ifrån det man såg dagen innan. För det finns alltid mer att upptäcka.
Varje dag riskerar vi, som har orden som verktyg, att fastna i någon oförutsedd skreva i vårt inre landskap och inte komma vidare därifrån. Eller i värsta fall att låta oss låsas in i ett bergspass, varifrån det kanske inte ser ut att finns någon utväg. Då gäller det att ha någon magisk formel, som gör att bergen ger vika.
I begynnelsen var Ordet står det i bibeln. Det är sant. Vi kan inte se världen eller oss själva, förrän vi kan prata om dessa företeelser, sätta ord på vad som händer och sker. Vi skapar på så sätt både oss själva och världen.
Tankar och ord är verktyg. Mycket konkreta sådana fast vi oftast inte kan se dem. De är på gott och ont, som allt annat här i världen. Det är upp till vårt eget omdöme att behandla orden, så att de skapar nya och ljusare världar, inte sämre och mörkare.
torsdag 1 juli 2010
Tyra Banks om sexmissbruk
Tyras show var intressant i dag för det handlade om människor, som missbrukade sex. Det handlade egentligen om en djup förlust, som bottnade i deras barndom.
Det yttrade sig i sexmissbruk, att använda partners som slit-och-släng-varor eller att förlora alla egna gränser och uppgå helt och hållet i en annan människa.
Fram trädde ex-supermodellen som letade efter en man, men som behövde en om dagen. För hennes pappa hade övergivit familjen när hon var tre år. Hon hade slösat bort tolv år på en man, som för henne var den ende, men som bara såg henne som en kvinna, som var besatt av honom.
Och så rockstjärnan som var arg och ledsen på sin mamma. För hon hade dött och därför sexmissbrukade han. Han behövde den närhet, som han hade förlorat när mamman försvann och sökte den hos groupies.
Där fanns den förlovade kvinnan, som hade bedragit sin fästman trehundra gånger, för hon tålde inte närhet utan flydde ifrån den ömhet och kärlek han ville ge henne.
Slutligen den gifta kvinnan, som inte kunde vara ifrån sin man, men som samtidigt var rädd att vara det, för hon var rädd för att bedra honom då. De båda hade blivit ett bokstavligen och förlorat sig själva.
Alla dessa människor hade gått i terapi för att få tag i sina känslor och få detta ur kroppen. De led av djupa övergivenhetskänslor och försökte lindra dem med sex.
Kärlek blev som heroin, som ex-supermodellen uttryckte det. Nya förälskelser skulle fixa allt. Hon blev deprimerad om hon inte hela tiden var förälskad i ett nytt objekt. De gick i vrede- och sorgterapi för att få tag i de känslor, som låg i botten av dem själva och äntligen bli hela människor.
Det yttrade sig i sexmissbruk, att använda partners som slit-och-släng-varor eller att förlora alla egna gränser och uppgå helt och hållet i en annan människa.
Fram trädde ex-supermodellen som letade efter en man, men som behövde en om dagen. För hennes pappa hade övergivit familjen när hon var tre år. Hon hade slösat bort tolv år på en man, som för henne var den ende, men som bara såg henne som en kvinna, som var besatt av honom.
Och så rockstjärnan som var arg och ledsen på sin mamma. För hon hade dött och därför sexmissbrukade han. Han behövde den närhet, som han hade förlorat när mamman försvann och sökte den hos groupies.
Där fanns den förlovade kvinnan, som hade bedragit sin fästman trehundra gånger, för hon tålde inte närhet utan flydde ifrån den ömhet och kärlek han ville ge henne.
Slutligen den gifta kvinnan, som inte kunde vara ifrån sin man, men som samtidigt var rädd att vara det, för hon var rädd för att bedra honom då. De båda hade blivit ett bokstavligen och förlorat sig själva.
Alla dessa människor hade gått i terapi för att få tag i sina känslor och få detta ur kroppen. De led av djupa övergivenhetskänslor och försökte lindra dem med sex.
Kärlek blev som heroin, som ex-supermodellen uttryckte det. Nya förälskelser skulle fixa allt. Hon blev deprimerad om hon inte hela tiden var förälskad i ett nytt objekt. De gick i vrede- och sorgterapi för att få tag i de känslor, som låg i botten av dem själva och äntligen bli hela människor.
Riksbanken höjer räntan hahahaha!
Det är verkligen inte något att bry sig om. Inte när man som vi har varit med om låneräntor på 24 procent i början av 90-talet, men nu blir det bekymrade varningsartiklar så fort räntan går upp en kvarts procent. Otroligt.
Vi lyckades bygga om vårt hus och ha ett löpande kreditiv på lånet med rörlig ränta då. Det kostade 10 000 mer per månad än vad vi hade räknat med. Det fanns ingen hejd på det helt enkelt.
Men vad skulle vi göra? Sluta bygga och ge upp? Nä, jag slutade med avgångsvederlag på DN och det pytsades in till banken. Vi bor fortfarande kvar och har inte så särskilt mycket högre lån än då.
Snart ska vi få kommunalt vatten- och avlopp också, så då är det dags att låna igen. Åtminstone 200 000 kommer det att kosta. Vet inte om det är värt det, men antagligen, för som det nu är smutsas Östersjön ned av alla avlopp som går rakt ut i havet.
Kommunen kan nämligen inte tvinga de som har gamla avlopp att göra om dem. Inte förrän det blir kommunalt. Det vore något att diskutera istället för att tjata om Öresundsbron, som miljöfara, som gjordes senast i morse på TV.
Vi lyckades bygga om vårt hus och ha ett löpande kreditiv på lånet med rörlig ränta då. Det kostade 10 000 mer per månad än vad vi hade räknat med. Det fanns ingen hejd på det helt enkelt.
Men vad skulle vi göra? Sluta bygga och ge upp? Nä, jag slutade med avgångsvederlag på DN och det pytsades in till banken. Vi bor fortfarande kvar och har inte så särskilt mycket högre lån än då.
Snart ska vi få kommunalt vatten- och avlopp också, så då är det dags att låna igen. Åtminstone 200 000 kommer det att kosta. Vet inte om det är värt det, men antagligen, för som det nu är smutsas Östersjön ned av alla avlopp som går rakt ut i havet.
Kommunen kan nämligen inte tvinga de som har gamla avlopp att göra om dem. Inte förrän det blir kommunalt. Det vore något att diskutera istället för att tjata om Öresundsbron, som miljöfara, som gjordes senast i morse på TV.
onsdag 30 juni 2010
Barn som rövas bort själsligt och psykiskt
Som ni vet har jag ett par barn i min släkt, som har tagits ifrån sin pappa. Det är alldeles förfärligt tycker jag och jag har tänkt mycket på det. Särskilt sedan jag skrev om dem på midsommaraftonen.
En av dem har en flickvän, som hade en blogg. När jag hade skrivit mitt inlägg om pojkarna stängdes hennes blogg. De båda pojkarnas mamma har i flera år hindrat all kontakt med pappan, efter att hon hade falskanklagat pappan för sexuella övergrepp. Tingsrätten friade honom och domaren vädjade till mamman att låta pappan träffa pojkarna.
Hon lyssnade inte utan har hindrat all kontakt. Allt som pappan har skickat till dem som gåvor till jul och till deras födelsedagar har skickats tillbaka. De har inte fått prata i telefon med varandra. När pappan har åkt dit har han inte fått träffa barnen. Socialen i Nynäshamn, där barnen bor, har inte hjälpt till, så att barnen och pappan har kunnat upprätthålla någon kontakt. De är helt enkelt förlorade för vår del av släkten.
Och ändå bor de inte särskilt många mil bort. Men så där har det gått till i massor med fall i Sverige. Omkring 40 000 barn träffar aldrig sina pappor. Och inte beror det av att papporna helt och hållet struntar i sina barn.
Det har helt enkelt varit så, att det har räckt att anklaga pappan för misshandel och sexuella övergrepp, så har det varit kört för hans del. Så har det varit.
Därför tycker jag att den här domen mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist ändå ger ett visst hopp. För den framstår som att här har tingsrätten verkligen ansträngt sig. Och det har varit kvinnor, som har dömt och försvarat. Två kvinnliga advokater och en kvinnlig domare. Skillnaden mot i min släkt var naturligtvis att det här handlade om kändisar. Mamman har varit med i TV och i kungliga kretsar. Båda föräldrarna ingår i gängen runt Stureplan.
Vårdnadstvisten har blivit omskriven och de som har handlagt detta har haft ögonen på sig från massmedierna. I min släkt är alla anonyma och mamman lade helt enkelt beslag på pojkarna. Exakt det som domstolen i Catarina Hurtigs fall befarar: att hon ska påverka pojken med sin oro över hur pappan är. För hon har anklagat honom för att ha misshandlat både henne och barnet och utåt sett framstår hon fortfarande som övertygad om det. Exakt detta har redan hänt i vår släkt.
I vår släkt har mamman övertygat sig själv om att pappan är skyldig till allt som hon anklagar honom för. Och mamman har hjärntvättat pojkarna till att tro att deras pappa är en skurk och ingenting annat. Det är lätt att göra så med barn. För vart ska de vända sig? Den enda de har är ju den förälder de har kontakt med och bor hos.
Och pappan i det här fallet har gett upp, för han vill inte skada barnen mer. Men det är en evig sorg att de båda pojkarna verkar vara helt förlorade för en stor del av sina anhöriga.
En av dem har en flickvän, som hade en blogg. När jag hade skrivit mitt inlägg om pojkarna stängdes hennes blogg. De båda pojkarnas mamma har i flera år hindrat all kontakt med pappan, efter att hon hade falskanklagat pappan för sexuella övergrepp. Tingsrätten friade honom och domaren vädjade till mamman att låta pappan träffa pojkarna.
Hon lyssnade inte utan har hindrat all kontakt. Allt som pappan har skickat till dem som gåvor till jul och till deras födelsedagar har skickats tillbaka. De har inte fått prata i telefon med varandra. När pappan har åkt dit har han inte fått träffa barnen. Socialen i Nynäshamn, där barnen bor, har inte hjälpt till, så att barnen och pappan har kunnat upprätthålla någon kontakt. De är helt enkelt förlorade för vår del av släkten.
Och ändå bor de inte särskilt många mil bort. Men så där har det gått till i massor med fall i Sverige. Omkring 40 000 barn träffar aldrig sina pappor. Och inte beror det av att papporna helt och hållet struntar i sina barn.
Det har helt enkelt varit så, att det har räckt att anklaga pappan för misshandel och sexuella övergrepp, så har det varit kört för hans del. Så har det varit.
Därför tycker jag att den här domen mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist ändå ger ett visst hopp. För den framstår som att här har tingsrätten verkligen ansträngt sig. Och det har varit kvinnor, som har dömt och försvarat. Två kvinnliga advokater och en kvinnlig domare. Skillnaden mot i min släkt var naturligtvis att det här handlade om kändisar. Mamman har varit med i TV och i kungliga kretsar. Båda föräldrarna ingår i gängen runt Stureplan.
Vårdnadstvisten har blivit omskriven och de som har handlagt detta har haft ögonen på sig från massmedierna. I min släkt är alla anonyma och mamman lade helt enkelt beslag på pojkarna. Exakt det som domstolen i Catarina Hurtigs fall befarar: att hon ska påverka pojken med sin oro över hur pappan är. För hon har anklagat honom för att ha misshandlat både henne och barnet och utåt sett framstår hon fortfarande som övertygad om det. Exakt detta har redan hänt i vår släkt.
I vår släkt har mamman övertygat sig själv om att pappan är skyldig till allt som hon anklagar honom för. Och mamman har hjärntvättat pojkarna till att tro att deras pappa är en skurk och ingenting annat. Det är lätt att göra så med barn. För vart ska de vända sig? Den enda de har är ju den förälder de har kontakt med och bor hos.
Och pappan i det här fallet har gett upp, för han vill inte skada barnen mer. Men det är en evig sorg att de båda pojkarna verkar vara helt förlorade för en stor del av sina anhöriga.
tisdag 29 juni 2010
En bra dom som tar hänsyn
Jag har läst domen i vårdnadstvisten mellan Catarina Hurtig och Ulf Elmqvist och det är en sorglig läsning så tillvida som att det kan gå så snett i ett förhållande, där ett barn föds.
Men jag tycker att domstolen har resonerat fram och tillbaka och gjort så gott de kunnat. Domstolen oroar sig för att Catarina ska belasta sin son med oro över fadern. Och det är bra med den oron. Att rätten uttrycker denna menar jag.
Tingsrätten oroar sig också över att hon eventuellt kan avvika med barnet. Samtidigt vill tingsrätten att mor och barn ska umgås. Så småningom hoppas de att det kan ske mer och med utvidgad tid.
De har gett vårdnaden till fadern för att han står för stabilitet och trygghet i den situation, som är nu. Det känns bra att de inser detta.
Jag skulle önska att alla tingsrätter var så kloka som den här. Domen ska överklagas senast den 20 juli i år till hovrätten. Jag hoppas vid Gud att ingen gör det. Barnets bästa är grunden för den här domen. Hoppas föräldrarna också inser detta. Inklusive modern.
Men jag tycker att domstolen har resonerat fram och tillbaka och gjort så gott de kunnat. Domstolen oroar sig för att Catarina ska belasta sin son med oro över fadern. Och det är bra med den oron. Att rätten uttrycker denna menar jag.
Tingsrätten oroar sig också över att hon eventuellt kan avvika med barnet. Samtidigt vill tingsrätten att mor och barn ska umgås. Så småningom hoppas de att det kan ske mer och med utvidgad tid.
De har gett vårdnaden till fadern för att han står för stabilitet och trygghet i den situation, som är nu. Det känns bra att de inser detta.
Jag skulle önska att alla tingsrätter var så kloka som den här. Domen ska överklagas senast den 20 juli i år till hovrätten. Jag hoppas vid Gud att ingen gör det. Barnets bästa är grunden för den här domen. Hoppas föräldrarna också inser detta. Inklusive modern.
Catarina Hurtig förlorade vårdnaden
Den går istället till pappan. Han får ensam hand om deras son. Tänk att sådant kan hända! Grattis till barnet och till pappan får jag säga.
Catarina Hurtig använde sin penna för att skriva till sin lille son. På en egen blogg, men det hjälpte alltså inte. Ulf Elmqvist får vårdnaden om sonen.
Här har jag också skrivit om detta. Och här.
28.6.2013
Mysteriet är varför människor ständigt går in på detta inlägg. Senast i dag så gjorde någon på Sveriges Radio detta. Varför? Är det så ovanligt att en pappa får vårdnaden? Är det därför?
15.11.2013
Och i dag var TT och kollade på detta. Varför?
21.11.2014
Och fortfarande går medierna in på detta inlägg. Sex stycken bara i dag. Varför?
1.4.2015
Här kan alla läsa om trebarnsmamman Catarina Hurtig. Åtta år har den äldste hunnit bli och sedan har vi treåringen och ettåringen. Livet går vidare!
Catarina Hurtig använde sin penna för att skriva till sin lille son. På en egen blogg, men det hjälpte alltså inte. Ulf Elmqvist får vårdnaden om sonen.
Här har jag också skrivit om detta. Och här.
28.6.2013
Mysteriet är varför människor ständigt går in på detta inlägg. Senast i dag så gjorde någon på Sveriges Radio detta. Varför? Är det så ovanligt att en pappa får vårdnaden? Är det därför?
15.11.2013
Och i dag var TT och kollade på detta. Varför?
21.11.2014
Och fortfarande går medierna in på detta inlägg. Sex stycken bara i dag. Varför?
1.4.2015
Här kan alla läsa om trebarnsmamman Catarina Hurtig. Åtta år har den äldste hunnit bli och sedan har vi treåringen och ettåringen. Livet går vidare!
Valenkäterna är snedvridna
Nu har jag testat var jag hör hemma i politiken. Jag har provat de olika valenkäterna, som man kan svara på i morgontidningarna.
De som jag provade finns i DN, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Det är ungefär samma frågor, men enkäterna är utformade så att svaren ändå leder fram till olika partier.
Mest vänstervriden blev jag i DN, lite mer åt höger i Svenska Dagbladet och ännu mer åt höger i Sydsvenskan. Jag tycker dessa valkompasser säger mer om redaktionerna, där de är gjorda, än om mig själv.
Dock så hamnade Sydsvenskan rätt för min del, när det gällde blocktillhörighet. Jag tänker rösta på Alliansen.
De som jag provade finns i DN, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Det är ungefär samma frågor, men enkäterna är utformade så att svaren ändå leder fram till olika partier.
Mest vänstervriden blev jag i DN, lite mer åt höger i Svenska Dagbladet och ännu mer åt höger i Sydsvenskan. Jag tycker dessa valkompasser säger mer om redaktionerna, där de är gjorda, än om mig själv.
Dock så hamnade Sydsvenskan rätt för min del, när det gällde blocktillhörighet. Jag tänker rösta på Alliansen.
måndag 28 juni 2010
Barn i utsatta situationer ska försvaras av Europarådet
Detta ska ske i Europarådets kommitte för barnfrågor, genom att Carina Ohlsson (s) ordförande för Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund tar plats som ordförande i detta råd.
Hon är helt inriktad på att försvara barnen mot de män, som kan komma att angripa dem. Kvinnor gör ju aldrig det som vi vet. De falskanklagar aldrig deras pappor för att få makten över dessa barn. Inte heller förtalar de dem inför socialen, så att männen framstår som skurkar.
Detta ingår i vårt statsstödda feministiska support för mammor och deras rätt till sina barn. Barnen har ingen som helst rätt till sina pappor om de råkar ha en mamma, som hjärntvättar barnen och ljuger för social och rättsväsende. Barnen tas genast ifrån pappan, som betraktas som farlig för dem även om mamman ljuger om honom.
När väl rättsprocess och utredningar är över så blir det mamman som får hand om dem ändå, för de har ju fjärmats från pappan och det var ju så länge sedan de hade kontakt. Och mamman kan göra detta utan att riskera straff. Staten bryr sig inte om att mammor ljuger och förtalar pappor.
Den vårdnadslag vi har nu i Sverige, framhastad av Thomas Bodström år 2006, gör att mammor alltid har rätt till sina barn. Det kan räcka med att hävda samarbetssvårigheter för att kontakten ska upphöra med pappan och hans släkt.
I Sverige lever omkring 40 000 barn skilda från sina pappor. Könsmaktsordningen och radikalfeminismen är statsideologi i Sverige. Nu ska den få inträde i Europarådet också.
Här kan ni läsa mer om detta.
Gör barnkonventionen till lag och försvara alla barns rätt till båda sina föräldrar.
Hon är helt inriktad på att försvara barnen mot de män, som kan komma att angripa dem. Kvinnor gör ju aldrig det som vi vet. De falskanklagar aldrig deras pappor för att få makten över dessa barn. Inte heller förtalar de dem inför socialen, så att männen framstår som skurkar.
Detta ingår i vårt statsstödda feministiska support för mammor och deras rätt till sina barn. Barnen har ingen som helst rätt till sina pappor om de råkar ha en mamma, som hjärntvättar barnen och ljuger för social och rättsväsende. Barnen tas genast ifrån pappan, som betraktas som farlig för dem även om mamman ljuger om honom.
När väl rättsprocess och utredningar är över så blir det mamman som får hand om dem ändå, för de har ju fjärmats från pappan och det var ju så länge sedan de hade kontakt. Och mamman kan göra detta utan att riskera straff. Staten bryr sig inte om att mammor ljuger och förtalar pappor.
Den vårdnadslag vi har nu i Sverige, framhastad av Thomas Bodström år 2006, gör att mammor alltid har rätt till sina barn. Det kan räcka med att hävda samarbetssvårigheter för att kontakten ska upphöra med pappan och hans släkt.
I Sverige lever omkring 40 000 barn skilda från sina pappor. Könsmaktsordningen och radikalfeminismen är statsideologi i Sverige. Nu ska den få inträde i Europarådet också.
Här kan ni läsa mer om detta.
Gör barnkonventionen till lag och försvara alla barns rätt till båda sina föräldrar.
Kapten Klänning hängs ut
Och det är förstås alldeles nödvändigt att berätta om Göran Lindbergs svarta väska, som han alltid hade med sig med diverse plågoredskap. Som om han vore en nutida inkvisitor, som skulle förnedra och piska kvinnor och flickor. Och våldta dem.
Han framstår som en medeltida man, som upprätthöll sitt sken som en kvinnoförsvarare. Hur kan en sådan man uppstå i vårt samhälle? Det är svårbegripligt om man inte tänker i termer som att historien upprepar sig, men på ett värre sätt än förut för att få oss att vakna.
För det var en minst lika stor skandal när justitieminister Lennart Geijers affärer med flickor och kvinnor täcktes över och inte minst av statsminister Olof Palme på den tiden. Och fortfarande minns jag den skam som drabbade DN:s redaktion (jag jobbade där då) när den svage chefredaktören Hans-Ingvar Johnsson inte kunde ta det kallt och ha lite is i magen och stå på Peter Bratts sida.
Pressen stod inte fri från regeringen på den tiden. Ifall Olof Palme och de andra sa ifrån så var det så. Här skulle inte granskas något mer inte. Och också nu försöktes det med att lägga locket på. För att skydda flickorna, offren sade åklagaren. Men var inte detta samma sorts andra som då på 70-talet?
Nu är tack och lov stora delar av den flertusensidiga förundersökningen offentliga. Bara några hundratal sidor är undantagna. Bra för rättvisan. Inför lagen ska vi alla vara jämlika, vare sig vi är ex-polischefer eller något annat. Och nu har Göran Lindberg fått den "diskussion" som han tyckte skulle vara så nyttig, men kanske inte riktigt på det vis han föreställde sig.
Och en liten sista fråga: Skulle en sådan man ha kunnat uppstå utan den feministiska extremvänstern, som finns som ett statsbärande element i vårt samhälle?
Han framstår som en medeltida man, som upprätthöll sitt sken som en kvinnoförsvarare. Hur kan en sådan man uppstå i vårt samhälle? Det är svårbegripligt om man inte tänker i termer som att historien upprepar sig, men på ett värre sätt än förut för att få oss att vakna.
För det var en minst lika stor skandal när justitieminister Lennart Geijers affärer med flickor och kvinnor täcktes över och inte minst av statsminister Olof Palme på den tiden. Och fortfarande minns jag den skam som drabbade DN:s redaktion (jag jobbade där då) när den svage chefredaktören Hans-Ingvar Johnsson inte kunde ta det kallt och ha lite is i magen och stå på Peter Bratts sida.
Pressen stod inte fri från regeringen på den tiden. Ifall Olof Palme och de andra sa ifrån så var det så. Här skulle inte granskas något mer inte. Och också nu försöktes det med att lägga locket på. För att skydda flickorna, offren sade åklagaren. Men var inte detta samma sorts andra som då på 70-talet?
Nu är tack och lov stora delar av den flertusensidiga förundersökningen offentliga. Bara några hundratal sidor är undantagna. Bra för rättvisan. Inför lagen ska vi alla vara jämlika, vare sig vi är ex-polischefer eller något annat. Och nu har Göran Lindberg fått den "diskussion" som han tyckte skulle vara så nyttig, men kanske inte riktigt på det vis han föreställde sig.
Och en liten sista fråga: Skulle en sådan man ha kunnat uppstå utan den feministiska extremvänstern, som finns som ett statsbärande element i vårt samhälle?
Svenskarna beroende av sina nallar
Telia har gjort en undersökning som bekräftar behovet av mobiltelefon. Så många som 86 procent tyckte att det viktigaste var mobiltäckning i sommarstugan. Det var viktigare än varmvatten och vattentoa.
Alla måste vara uppkopplade hela tiden. Det är som om proppen totalt skulle gå ur utan mobiltelefon. Om man nu får tro denna undersökning.
Själv har jag inte ens en mobiltelefon och har inte saknat det hitills, men å andra sidan bor jag på landet. Så detta är min sommarstuga också. Och går strömmen (som den tex gjorde i vintras i 15 timmar) så är det oerhört irriterande.
Inte så mycket för att jag inte kan vara uppkopplad mot nätet och inte kan ringa på vår bärbara, för vi har faktiskt sparat en gammal telefon, som går att koppla in då, som inte behöver ström. Det som är det värsta är att huset riskerar att frysa sönder.
Men vi lever i alla århundraden på samma gång. Så vi har en stadig svart liten vedspis i köket, bredvid den moderna med osynliga elplattor. Vi har en braskamin i plåt och en vedkamin i gjutjärn och med täljsten, som håller värmen. Och vatten går att fixa med hjälp av snö eller regnvatten.
Bil måste vi naturligtvis ha så vi kan få tag i köpevatten och stearinljus, plus ficklampor, batterier och annat som behövs. Värst är det när affärerna inte heller har ström. Men alla är snälla och ställer upp ändå och räknar för hand, när inte kassorna fungerar.
Så nu i dag kan vi leva lyxliv på vårt "sommarställe" som är allt för oss, både vinterboende och sommarstuga. Men vi hade torrdass när vi flyttade hit för snart tjugotre år sedan. För då var huset verkligen en sommarstuga på 50 kvm.
Men mobil? Nä det kommer jag nog aldrig att bli beroende av, men å andra sidan har alla andra i familjen mobiler. Så de kan vara ständigt uppkopplade.
Alla måste vara uppkopplade hela tiden. Det är som om proppen totalt skulle gå ur utan mobiltelefon. Om man nu får tro denna undersökning.
Själv har jag inte ens en mobiltelefon och har inte saknat det hitills, men å andra sidan bor jag på landet. Så detta är min sommarstuga också. Och går strömmen (som den tex gjorde i vintras i 15 timmar) så är det oerhört irriterande.
Inte så mycket för att jag inte kan vara uppkopplad mot nätet och inte kan ringa på vår bärbara, för vi har faktiskt sparat en gammal telefon, som går att koppla in då, som inte behöver ström. Det som är det värsta är att huset riskerar att frysa sönder.
Men vi lever i alla århundraden på samma gång. Så vi har en stadig svart liten vedspis i köket, bredvid den moderna med osynliga elplattor. Vi har en braskamin i plåt och en vedkamin i gjutjärn och med täljsten, som håller värmen. Och vatten går att fixa med hjälp av snö eller regnvatten.
Bil måste vi naturligtvis ha så vi kan få tag i köpevatten och stearinljus, plus ficklampor, batterier och annat som behövs. Värst är det när affärerna inte heller har ström. Men alla är snälla och ställer upp ändå och räknar för hand, när inte kassorna fungerar.
Så nu i dag kan vi leva lyxliv på vårt "sommarställe" som är allt för oss, både vinterboende och sommarstuga. Men vi hade torrdass när vi flyttade hit för snart tjugotre år sedan. För då var huset verkligen en sommarstuga på 50 kvm.
Men mobil? Nä det kommer jag nog aldrig att bli beroende av, men å andra sidan har alla andra i familjen mobiler. Så de kan vara ständigt uppkopplade.
söndag 27 juni 2010
Skicka goda tankar till Tore
Detta är min gamla "andrapappa", som var gift med min mamma ett tag. Han ligger på korttidsboende i Nacka för ett brutet bäcken. Han ramlade på flata marken och bröt höften när han skulle sätta tillbaka den där lilla ploppen, som sitter på däcket på bilen. När han hade fyllt det med luft.
Han skadade sig svårt, men en sjuksköterska (som råkade vara i närheten!) begrep vad som hade hänt och kallade på hjälp och en granne fick hem bilen.
Jo han är snart 89 och tillhörde de som körde bil. Nu gör han nog inte det. Han borde ha varit hemma för länge sedan, men kanske har han tappat livslusten.
Han ville inte ha en TV på rummet för att kunna följa VM i fotboll, men jag hoppas han istället har gått upp och kunnat ta sig ned till sällskapsrummet, där de kan titta tillsammans. Han borde inte ha missat matchen Tyskland-England. Vilken fart, vilket liv. Roligt att Tyskland vann!
Han har inte velat ha något besök, bara av min bror, som har hjälpt honom att betala hyran. Han har klarat sig hela sitt liv på egen hand, men nu gör han det inte längre. Snart, den 8 juli, fyller han 89 år.
Jag vet att han är gammal, men jag vill inte gå på begravning. Så krya på dej Tore så ses vi på din födelsedag!
Han skadade sig svårt, men en sjuksköterska (som råkade vara i närheten!) begrep vad som hade hänt och kallade på hjälp och en granne fick hem bilen.
Jo han är snart 89 och tillhörde de som körde bil. Nu gör han nog inte det. Han borde ha varit hemma för länge sedan, men kanske har han tappat livslusten.
Han ville inte ha en TV på rummet för att kunna följa VM i fotboll, men jag hoppas han istället har gått upp och kunnat ta sig ned till sällskapsrummet, där de kan titta tillsammans. Han borde inte ha missat matchen Tyskland-England. Vilken fart, vilket liv. Roligt att Tyskland vann!
Han har inte velat ha något besök, bara av min bror, som har hjälpt honom att betala hyran. Han har klarat sig hela sitt liv på egen hand, men nu gör han det inte längre. Snart, den 8 juli, fyller han 89 år.
Jag vet att han är gammal, men jag vill inte gå på begravning. Så krya på dej Tore så ses vi på din födelsedag!
Röda korset tvingas spara 150 miljoner
Organisationens rykte har drabbats hårt av Johan af Donners bedrägeri och svindel och vissa verksamheter kommer nu att läggas ned. Dessutom har medlemsantalet sjunkit.
Detta är den största humanitära organisationen i världen och den har funnits sedan 1800-talet. Den finns i 186 länder över hela världen. Röda korset har 97 miljoner medlemmar. Ett hundratal medlemmar måste sägas upp i Sverige och styrelsen tittar på en omorganisation.
Domarna i målet är överklagade både av advokaterna och av åklagaren.
Varför Bengt Westerberg kvarstår som ordförande framstår som underligt. Han är väl högst ansvarig, som gick ut och försvarade Johan af Donner det första han gjorde.
Detta är den största humanitära organisationen i världen och den har funnits sedan 1800-talet. Den finns i 186 länder över hela världen. Röda korset har 97 miljoner medlemmar. Ett hundratal medlemmar måste sägas upp i Sverige och styrelsen tittar på en omorganisation.
Domarna i målet är överklagade både av advokaterna och av åklagaren.
Varför Bengt Westerberg kvarstår som ordförande framstår som underligt. Han är väl högst ansvarig, som gick ut och försvarade Johan af Donner det första han gjorde.
fredag 25 juni 2010
En särskilt glad midsommar till två pojkar
Dessa fattas i vår släkt. Ni har nu fyllt 13 och 17 år och kan själva ta kontakt med er pappa. Glad midsommar på er!
Ni berövades er pappa för flera år sedan och sedan dess har ni inte fått ha någon kontakt med honom, fast ni alla bor i Sverige.
Han förtjänade verkligen inte att falskanklagas för sexuella övergrepp och utsättas för allt som han blev utsatt för.
Han drog sig tillbaka för att inte skada er mer. Er mamma har gjort så att ni har blivit fråntagna en hel släkt. Tyvärr. Er mamma har hindrat all kontakt med er.
Men ni kan återupptäcka den delen av släkten nu! Det skulle glädja oss alla att återigen få träffa er!
Ni berövades er pappa för flera år sedan och sedan dess har ni inte fått ha någon kontakt med honom, fast ni alla bor i Sverige.
Han förtjänade verkligen inte att falskanklagas för sexuella övergrepp och utsättas för allt som han blev utsatt för.
Han drog sig tillbaka för att inte skada er mer. Er mamma har gjort så att ni har blivit fråntagna en hel släkt. Tyvärr. Er mamma har hindrat all kontakt med er.
Men ni kan återupptäcka den delen av släkten nu! Det skulle glädja oss alla att återigen få träffa er!
torsdag 24 juni 2010
Newsmill hackas om och om igen
Uppenbarligen. Nu är det stopp igen. Inget rör sig när kommentarerna skrivs.
Och en sajt utan att kommentarer märks är inte bra förstås. Det har hållit på ett tag nu och Tomas Andersson är den siste som har kommenterat och fått det cementerat i dag.
Var det inte så rollfiguren i Matrix hette?
Här är det senaste inlägget jag skrev.
Och en sajt utan att kommentarer märks är inte bra förstås. Det har hållit på ett tag nu och Tomas Andersson är den siste som har kommenterat och fått det cementerat i dag.
Var det inte så rollfiguren i Matrix hette?
Här är det senaste inlägget jag skrev.
Se upp för falska gubbar!
Nu i midsommar ska vi se upp för falska gubbar, för de har smitit in i landet och bytt skepnad. Varning! Varning!
Med detta rasistiska anslag beskrivs de jordgubbar, som kommer från utlandet och som märks om till "svenska" och säljs för dyra pengar.
Alldeles förfärligt! Eller hur?
Och dessutom lär det finnas "svarta" pengar med i bilden, där jordgubbsförsäljarna dyker upp som svampar vid vägkanten. Ännu mer förskräckligt!
Jag som ärlig skattebetalare är så upprörd, så jag tror jag smäller av. Nä nu driver jag med er. För sjutton varje år dyker samma gubbe upp vid vägkanten innan Hemmestakurvan och säljer diverse. Och jag unnar honom verkligen alla pengar han kan tjäna på det, svart eller inte.
Också min mamma fuskade en del med skatten på kaféet hon hade på Högbergsgatan på 60-talet. Det upptäckte jag då när jag tog över efter henne (skötte dödsboet) och dagskassorna blev högre än vad hon hade uppgett till skattmasen. Det är preskriberat sedan länge.
Lite svinn i statskassan är bara nyttigt. Om vi skulle ha koll på varenda krona som bytte ägare skulle vi leva i en stat, där varenda invånare var övervakad av Säpo. Och vad skulle inte det kosta? Inte bara i pengar.
Med detta rasistiska anslag beskrivs de jordgubbar, som kommer från utlandet och som märks om till "svenska" och säljs för dyra pengar.
Alldeles förfärligt! Eller hur?
Och dessutom lär det finnas "svarta" pengar med i bilden, där jordgubbsförsäljarna dyker upp som svampar vid vägkanten. Ännu mer förskräckligt!
Jag som ärlig skattebetalare är så upprörd, så jag tror jag smäller av. Nä nu driver jag med er. För sjutton varje år dyker samma gubbe upp vid vägkanten innan Hemmestakurvan och säljer diverse. Och jag unnar honom verkligen alla pengar han kan tjäna på det, svart eller inte.
Också min mamma fuskade en del med skatten på kaféet hon hade på Högbergsgatan på 60-talet. Det upptäckte jag då när jag tog över efter henne (skötte dödsboet) och dagskassorna blev högre än vad hon hade uppgett till skattmasen. Det är preskriberat sedan länge.
Lite svinn i statskassan är bara nyttigt. Om vi skulle ha koll på varenda krona som bytte ägare skulle vi leva i en stat, där varenda invånare var övervakad av Säpo. Och vad skulle inte det kosta? Inte bara i pengar.
Här är stjärnan på slottet
Det blir inte Anita Ekberg och skönt är väl det. Hon skulle väl ha krävt att få vara ensam stjärna utan dom andra. Men det blir Monica Dominique.
Så blir det då någon balans och sans i gruppen. De övriga fyra är: Ulf Brunnberg, Marie Göranzon, Dan Ekborg samt Niklas Strömstedt.
Så blir det då någon balans och sans i gruppen. De övriga fyra är: Ulf Brunnberg, Marie Göranzon, Dan Ekborg samt Niklas Strömstedt.
onsdag 23 juni 2010
Furst Albert av Monaco förlovad
Äntligen! Vid 52 års ålder. Lite sent påtänkt, men ändå. Han har redan två barn, men inte med Charlene Wittstock, som han nu har bytt ringar med utan med andra damer. Charlene Wittstock född i Afrika (dåvarande Rhodesia) och medborgare i Sydafrika har varit en olympisk simmerska.
Hon är tjugo år yngre än Albert och de har varit ihop i fyra år. Arvingar är viktiga för Monaco för annars upphör landet att finnas till. Det blir då en del av Frankrike ifall ätten Grimaldi skulle utslockna.
Monaco är ett furstendöme och pappa till Albert var furst Rainier, som gifte sig med filmstjärnan Grace Kelly i ett sagobröllop 1956. Som av en händelse så är Charlene Wittstock mycket lik mamma Grace.
Här är furstens andra båda utomäktenskapliga barn: Med Tamara Rotolo Jazmin Grace Grimaldi f 1992 Med Nicole Coste Alexandre Coste f 2004.
Hon är tjugo år yngre än Albert och de har varit ihop i fyra år. Arvingar är viktiga för Monaco för annars upphör landet att finnas till. Det blir då en del av Frankrike ifall ätten Grimaldi skulle utslockna.
Monaco är ett furstendöme och pappa till Albert var furst Rainier, som gifte sig med filmstjärnan Grace Kelly i ett sagobröllop 1956. Som av en händelse så är Charlene Wittstock mycket lik mamma Grace.
Här är furstens andra båda utomäktenskapliga barn: Med Tamara Rotolo Jazmin Grace Grimaldi f 1992 Med Nicole Coste Alexandre Coste f 2004.
Ska Jenica Frisque utvisas?
Det är rubriken på mitt senaste inlägg på Newsmill. Läs och begrunda!
Och här får ni upplösningen på det hela den 26 oktober 2010.
Och här får ni upplösningen på det hela den 26 oktober 2010.
Livet blev trist för kapten Klänning
Så därför valde polischefen att ge sin in i en jakt på sex. Det har han hållit på med sedan han för fyra år sedan inte fick ett nytt förordnande som polischef.
Men varför kunde han då inte nöja sig med lagligt sex? Istället för att begå våldtäkter och jaga unga flickor. Jag tycker det verkar vara ett svårt fall av gubbsjuka bakom det hela.
Ungefär som att riksdagen och justitieministern Lennart Geijer var indragna i något liknande på 70-talet. Ingen av de där gubbarna kunde begripa vari en inre utveckling bestod . Lika lite har kapten Klänning Göran Lindberg förstått vad livet egentligen handlar om.
Sex handlar om chackra två i kroppen. Där ligger våra behov av makt och egotripper. Så när han inte fick makt över en organisation skulle han utöva den över unga flickor. Med våld om så behövdes. Han borde ha gått i terapi istället, tagit en yogaklass eller mediterat.
Som jag ser det är vi här för att utvecklas och det innefattar inte bara karriärer. Det är fel sätt när gamla gubbar och gummor tror att livet ska fortsätta som det alltid har gjort. I början av vårt liv, kring de 20-30 behöver vi utvecklas i samhället, få någonstans vi hör hemma i yttre bemärkelse.
Mellan 30-40 behöver vi bilda familj skaffa barn och gå in i den gemenskapen. Om vi inte har gjort det tidigare.
Mellan 40-50 behöver vi förkovra oss och utvecklas. Nu inte bara i samhället utan inuti också. Vi behöver stötas och blötas för att bli riktiga och själsligt utvecklade människor, så att vi känner att något har hänt med oss när vi uppnår 50.
Mellan 50-60 behöver vi förbättra allt som finns inuti oss. Och vi behöver göra en helhet av oss. Lägga gamla sår och ärr till vår kappa av stordåd, så att vi kan gå vidare som hela människor.
Mellan 60-70 är det dags att se över livet och fundera över vad det finns mera, som vi kan göra för oss själva och för människor omkring oss så att världen blir ett bättre ställe.
Mellan 70-80 är det dags att dra slutsatser av vad som har hänt. Människor med den överblicken kan vara oerhört visa.
Mellan 80-90 gäller det att försöka förmedla denna visdom till kommande släkten. Ingen som är 20 begriper vad detta betyder: att ha levt så länge.
Mellan 90-100 fördjupas denna uppgift. Det är ett stort ansvar att ha blivit så gammal. Och vi borde verkligen vörda dessa människor som har tagit på sig att leva så länge.
Men varför kunde han då inte nöja sig med lagligt sex? Istället för att begå våldtäkter och jaga unga flickor. Jag tycker det verkar vara ett svårt fall av gubbsjuka bakom det hela.
Ungefär som att riksdagen och justitieministern Lennart Geijer var indragna i något liknande på 70-talet. Ingen av de där gubbarna kunde begripa vari en inre utveckling bestod . Lika lite har kapten Klänning Göran Lindberg förstått vad livet egentligen handlar om.
Sex handlar om chackra två i kroppen. Där ligger våra behov av makt och egotripper. Så när han inte fick makt över en organisation skulle han utöva den över unga flickor. Med våld om så behövdes. Han borde ha gått i terapi istället, tagit en yogaklass eller mediterat.
Som jag ser det är vi här för att utvecklas och det innefattar inte bara karriärer. Det är fel sätt när gamla gubbar och gummor tror att livet ska fortsätta som det alltid har gjort. I början av vårt liv, kring de 20-30 behöver vi utvecklas i samhället, få någonstans vi hör hemma i yttre bemärkelse.
Mellan 30-40 behöver vi bilda familj skaffa barn och gå in i den gemenskapen. Om vi inte har gjort det tidigare.
Mellan 40-50 behöver vi förkovra oss och utvecklas. Nu inte bara i samhället utan inuti också. Vi behöver stötas och blötas för att bli riktiga och själsligt utvecklade människor, så att vi känner att något har hänt med oss när vi uppnår 50.
Mellan 50-60 behöver vi förbättra allt som finns inuti oss. Och vi behöver göra en helhet av oss. Lägga gamla sår och ärr till vår kappa av stordåd, så att vi kan gå vidare som hela människor.
Mellan 60-70 är det dags att se över livet och fundera över vad det finns mera, som vi kan göra för oss själva och för människor omkring oss så att världen blir ett bättre ställe.
Mellan 70-80 är det dags att dra slutsatser av vad som har hänt. Människor med den överblicken kan vara oerhört visa.
Mellan 80-90 gäller det att försöka förmedla denna visdom till kommande släkten. Ingen som är 20 begriper vad detta betyder: att ha levt så länge.
Mellan 90-100 fördjupas denna uppgift. Det är ett stort ansvar att ha blivit så gammal. Och vi borde verkligen vörda dessa människor som har tagit på sig att leva så länge.
tisdag 22 juni 2010
Superskurken Bernie Madoff gömde undan 72 miljarder
Det berättar The New York Post idag.
Hans fru Ruth Madoff har inte övergett honom, men älskarinnan blev blåst hon också. Precis som Madoffs kunder.
Det sägs att Madoff kunde smuggla undan denna enorma summa genom nära vänner. Som en jämförelse kan man säga att det var vad alla kommuner i Sverige fick i statsbidrag sammanlagt år 2007.
Madoffs karmatal är nio vilket betyder att han hade att kämpa med ökändhet. Det misslyckades han med kan man säga. En smula.
Hans fru Ruth Madoff har inte övergett honom, men älskarinnan blev blåst hon också. Precis som Madoffs kunder.
Det sägs att Madoff kunde smuggla undan denna enorma summa genom nära vänner. Som en jämförelse kan man säga att det var vad alla kommuner i Sverige fick i statsbidrag sammanlagt år 2007.
Madoffs karmatal är nio vilket betyder att han hade att kämpa med ökändhet. Det misslyckades han med kan man säga. En smula.
Daniel och Victoria i Söderhavet
Smekmånaden har gått till Franska Polynesien i en lånad privat jet. EF-grundaren Bertil Hult hade lånat ut sitt plan.
De mellanlandade i Tahiti och fortsatte sedan. En yacht väntade på dem för att ta dem vidare till det hemliga slutmålet.
De mellanlandade i Tahiti och fortsatte sedan. En yacht väntade på dem för att ta dem vidare till det hemliga slutmålet.
Detta är vulkansommar
För temperaturen sjunker när en vulkan har haft utbrott som Eyafjallajökull ju hade i vår närhet. I natt var det nästan minusgrader också där vi bor. Så jäkla kallt. Golven var iskalla nu på morgonen. I Dalarna hotade frost under natten.
Året utan sommar var 1816 för då hade vulkanen Tambora haft utbrott året innan och grödorna frös bort i Europa och Amerika. En snöstorm drabbade då nordöstra USA den 6 juni.
Året utan sommar var 1816 för då hade vulkanen Tambora haft utbrott året innan och grödorna frös bort i Europa och Amerika. En snöstorm drabbade då nordöstra USA den 6 juni.
måndag 21 juni 2010
Anita Ekberg tycker bröllopet var skandalöst
Det märks att den snart 79-åriga filmstjärnan inte har någon överdriven kontakt med Sverige. När hon nu blir intervjuad och pratar om människor som inte har mat för dagen så menar hon nog inte Sverige riktigt.
Vem är det som svälter här? Det låter nästan som om det var före franska revolutionens tid, när hon pratar, som om kronprinsessan och de andra satt och smorde kråset och de fattiga stod med mössorna i hand utanför. Nä hon har inte hängt med Anita.
Bröllopet visade att vi är en demokrati. Det hade varit skillnad om kungahuset hade någon makt. Men det har de inte. De jobbar bara åt Sverige och tar hand om slotten. Och vi tycker att de ska sköta det och vara lite tjusiga.
En president som har makt vore inte bättre och inte billigare. Och om Anita Ekberg tror att folk i Sverige har det så dåligt då kan hon väl sälja sina egendomar och dela ut pengarna till de fattiga.
Vem är det som svälter här? Det låter nästan som om det var före franska revolutionens tid, när hon pratar, som om kronprinsessan och de andra satt och smorde kråset och de fattiga stod med mössorna i hand utanför. Nä hon har inte hängt med Anita.
Bröllopet visade att vi är en demokrati. Det hade varit skillnad om kungahuset hade någon makt. Men det har de inte. De jobbar bara åt Sverige och tar hand om slotten. Och vi tycker att de ska sköta det och vara lite tjusiga.
En president som har makt vore inte bättre och inte billigare. Och om Anita Ekberg tror att folk i Sverige har det så dåligt då kan hon väl sälja sina egendomar och dela ut pengarna till de fattiga.
Kvinnorna tar över männens jobb
Så de ska bli sopåkare, rörmokare, elektriker och snöskottare då? Nä, så är det förstås inte. Utan de ska lyftas upp i samhället, för nu är vi sådana där eländiga offer allihop. Kvinnorna ska ta över som jurister, ekonomer, artiktekter, teologer och tandläkare.
Inga skitiga yrken här inte. Låt männen göra grovjobbet. Det har dom ju alltid gjort. Möjligen är veterinär en smula skitigt och där kommer också kvinnorna att dominera. Allt enligt SCB.
Så i nästa generation blir kvinnodrömmen sann. Papporna får vara hemma och ta hand om barnen medan mammorna jobbar. För de kommer att tjäna mer pengar. Tror ni på det?
Inga skitiga yrken här inte. Låt männen göra grovjobbet. Det har dom ju alltid gjort. Möjligen är veterinär en smula skitigt och där kommer också kvinnorna att dominera. Allt enligt SCB.
Så i nästa generation blir kvinnodrömmen sann. Papporna får vara hemma och ta hand om barnen medan mammorna jobbar. För de kommer att tjäna mer pengar. Tror ni på det?
söndag 20 juni 2010
Förnuft och känsla
Jag såg inte Daniels tal i går till sin hustru, men fick se ett litet utdrag ur det nu på morgonen i TV4. Det var ett mycket fint tal, särskilt höjdpunkten där han vände sig till henne och sade: Victoria, störst av allt är kärleken.
De båda har begripit vad det handlar om. Det är så uppenbart. Detta vi människor behöver förena inom oss själva. Detta som är så svårt för så många.
Detta som vi alla behöver, att förenas med en annan människa i nöd och lust. Att följas åt genom livet. Och att inom oss själva vara förenade med oss själva. Att ingå i en helhet.
Min yngste son tittade förbi i går kväll. Han och flickvännen är husvakter åt släkt i Nacka. Såg du bröllopet sade han? Också han hade begripit, fått del av känslan som detta utstrålade. Så bra. Då vet jag att jag har lyckats som förälder. Han har insett och begripit. Det var en bra dag i går.
De båda har begripit vad det handlar om. Det är så uppenbart. Detta vi människor behöver förena inom oss själva. Detta som är så svårt för så många.
Detta som vi alla behöver, att förenas med en annan människa i nöd och lust. Att följas åt genom livet. Och att inom oss själva vara förenade med oss själva. Att ingå i en helhet.
Min yngste son tittade förbi i går kväll. Han och flickvännen är husvakter åt släkt i Nacka. Såg du bröllopet sade han? Också han hade begripit, fått del av känslan som detta utstrålade. Så bra. Då vet jag att jag har lyckats som förälder. Han har insett och begripit. Det var en bra dag i går.
lördag 19 juni 2010
Äntligen bröllop!
Så skönt det ska bli när kronprinsessan äntligen har fått sin prins från Ockelbo. Dom är kluriga och underfundiga dom där hälsingarna. Det vet jag som är tillsammans med en sedan tjugosex och ett halvt år.
Det ser ut att bli vackert väder i dag än så länge sedan dundret i går och skyfallet när Tor var ute och körde. Han hade några jättar att ta dö på och passade på att rensa himlen från oknytt. Tydligen.
Grattis till brudparet!
Och här har jag också skrivit!
Det ser ut att bli vackert väder i dag än så länge sedan dundret i går och skyfallet när Tor var ute och körde. Han hade några jättar att ta dö på och passade på att rensa himlen från oknytt. Tydligen.
Grattis till brudparet!
Och här har jag också skrivit!
fredag 18 juni 2010
I ormbärarens tid
Han kom över havet min förfader. Han var indian, mayaindian och han träffade sin älskade i Spanien. De flydde från allt för att ta sig till ett nytt land. Ett land där de kunde vara fria. Där de kunde få vara fria med sin kärlek. Det blev Sverige. Och detta var på 1600-talet. Så länge sedan, men samtidigt bara en sekund bort.
I min släkt har länge funnits berättelsen om dem. De båda som kom hit som främlingar. Länge trodde jag att det var en skröna. Ett osann berättelse, men den handlar om det som måste döljas i tystnad under flera hundra år, för att till sist kunna berättas.
Det enklaste var för dem att glömma sitt ursprung, att inte ens prata om det, på så vis integrerades mina förfäder. Han en mayaindian och hon en spanjorska. Men sorgen bestod över tystnaden. Och den hemsöker vår släkt än i dag.
Så skulle min nya bok I ormbärarens tid kunna börja, för det är naturligtvis kärlek inblandat, plus en hel del dramatik. Men historien om dessa förfäder är mer än så. Det handlar om hur allt knöts samman i en människa, den människa som blev jag själv år 1945.
Jag har skrivit denna bok utifrån mig själv. För på något annat sätt kan ingen författare skriva. Det är historien om vår värld genom en människas psyke. Hela den förvandling som ständigt pågår på jorden. Varför är vi egentligen här?
Min mamma brukade slå bort mina frågor om varifrån vi kom med att säga: "Egentligen är vi väl tattare" med ett av hennes vanliga befriande skratt. En slags galghumor för att vi var mörka.
Mormor och morfar var egendomslösa torpare och morfar var också fiskare och möbelsnickare. Tio barn födde min mormor och den allra sista föddes när mormor var 45 år. Det blev min mamma.
När boken kommer? Vet inte. Det står än så länge skrivet i stjärnorna.
I min släkt har länge funnits berättelsen om dem. De båda som kom hit som främlingar. Länge trodde jag att det var en skröna. Ett osann berättelse, men den handlar om det som måste döljas i tystnad under flera hundra år, för att till sist kunna berättas.
Det enklaste var för dem att glömma sitt ursprung, att inte ens prata om det, på så vis integrerades mina förfäder. Han en mayaindian och hon en spanjorska. Men sorgen bestod över tystnaden. Och den hemsöker vår släkt än i dag.
Så skulle min nya bok I ormbärarens tid kunna börja, för det är naturligtvis kärlek inblandat, plus en hel del dramatik. Men historien om dessa förfäder är mer än så. Det handlar om hur allt knöts samman i en människa, den människa som blev jag själv år 1945.
Jag har skrivit denna bok utifrån mig själv. För på något annat sätt kan ingen författare skriva. Det är historien om vår värld genom en människas psyke. Hela den förvandling som ständigt pågår på jorden. Varför är vi egentligen här?
Min mamma brukade slå bort mina frågor om varifrån vi kom med att säga: "Egentligen är vi väl tattare" med ett av hennes vanliga befriande skratt. En slags galghumor för att vi var mörka.
Mormor och morfar var egendomslösa torpare och morfar var också fiskare och möbelsnickare. Tio barn födde min mormor och den allra sista föddes när mormor var 45 år. Det blev min mamma.
När boken kommer? Vet inte. Det står än så länge skrivet i stjärnorna.
torsdag 17 juni 2010
Elvis flyttar till Danmark
Eller åtminstone hans hus. Det ska kopieras av en tokig (?) dansk, som har fått ihop 33 miljoner för att bygga en exakt kopia av Graceland, det hus där Elvis dog 1977. Han dog i badrummet, där hans flickvän hittade honom.
Elvis var min idol i tonåren och jag hade hela väggen ovanför min säng fullklistrad med bilder av honom från alla möjliga tidningar. Han hade något visst. Och hans röst hade en särskild sorts melodi, och ett tonläge som går fram också nu. Han kom säkert hit för att sjunga sig in i människors (flickors) hjärtan.
Men jag tror jag avstår från Danmarksbesök bara för Elvis skull. I huset ska finnas massor med saker, kring 6 000 sägs det, som hör ihop med Elvis, men det är nog ändå bättre med det riktiga huset. Det är soligt och varmt där just nu.
Elvis var min idol i tonåren och jag hade hela väggen ovanför min säng fullklistrad med bilder av honom från alla möjliga tidningar. Han hade något visst. Och hans röst hade en särskild sorts melodi, och ett tonläge som går fram också nu. Han kom säkert hit för att sjunga sig in i människors (flickors) hjärtan.
Men jag tror jag avstår från Danmarksbesök bara för Elvis skull. I huset ska finnas massor med saker, kring 6 000 sägs det, som hör ihop med Elvis, men det är nog ändå bättre med det riktiga huset. Det är soligt och varmt där just nu.
Skulle du vilja gå på bröllopet?
Här är listan över mediefolket, som har tackat ja till inbjudan. Men varför ska man egentligen gå? Det går väl lika bra att se på TV?
Det är ju inte direkt som i Askungen, när hon suktade efter en bal på slottet och bara de elaka styvsystrarna skulle få gå. Men jag vet. Det finns människor som gärna vill frottera sig. Och så en gratis middag förstås. Det är inte fy skam.
PS. Här i Stockholm är det just nu (15.20) en halo runt solen. Det betyder ur vädersynvinkel att det blir regn snart, men det tolkades också som ett järtecken förr i tiden. Aj, aj, aj, aj, aj, som dom säger i Gudarna måste vara tokiga. DS.
Det är ju inte direkt som i Askungen, när hon suktade efter en bal på slottet och bara de elaka styvsystrarna skulle få gå. Men jag vet. Det finns människor som gärna vill frottera sig. Och så en gratis middag förstås. Det är inte fy skam.
PS. Här i Stockholm är det just nu (15.20) en halo runt solen. Det betyder ur vädersynvinkel att det blir regn snart, men det tolkades också som ett järtecken förr i tiden. Aj, aj, aj, aj, aj, som dom säger i Gudarna måste vara tokiga. DS.
Ny avrättning i USA
I går hade jag en boom i bloggen. Omkring 130 personer gick in på samma inlägg under ett par timmar. Det handlade om Eric Wrinkles, som var med i Oprahs program i vintras. Han väntade länge på sin död, men avrättades till slut år 2009.
Nu väntar en man till på att skjutas ihjäl, arkebuseras. I Utah i USA. Ronnie Lee Gardner. Han har själv valt detta sätt. Det är ett primitivt sätt att avrätta människor. Ska vi som stat göra så? Nej naturligtvis inte. Vi har inte rätt att avbryta en annan människas liv vad den än har gjort. Varken med skott eller giftinjektioner.
Han ska avrättas natten till i morgon ifall inte hans överklaganden tas upp. Brottet han står dömd för är att ha skjutit ihjäl en advokat. Så nu blir det öga för öga, tand för tand som det står i bibeln.
Omkring 1 100 människor har avrättats i USA sedan dödsstraffet återinfördes 1976 efter ett uppehåll på nio år.
PS. Jag har skrivit om detta också som blogginlägg på Newsmill. Tryck på de blå bokstäverna så kommer ni dit. DS.
Ronnie Lee Gardner avrättades på fredag morgon svensk tid.
Nu väntar en man till på att skjutas ihjäl, arkebuseras. I Utah i USA. Ronnie Lee Gardner. Han har själv valt detta sätt. Det är ett primitivt sätt att avrätta människor. Ska vi som stat göra så? Nej naturligtvis inte. Vi har inte rätt att avbryta en annan människas liv vad den än har gjort. Varken med skott eller giftinjektioner.
Han ska avrättas natten till i morgon ifall inte hans överklaganden tas upp. Brottet han står dömd för är att ha skjutit ihjäl en advokat. Så nu blir det öga för öga, tand för tand som det står i bibeln.
Omkring 1 100 människor har avrättats i USA sedan dödsstraffet återinfördes 1976 efter ett uppehåll på nio år.
PS. Jag har skrivit om detta också som blogginlägg på Newsmill. Tryck på de blå bokstäverna så kommer ni dit. DS.
Ronnie Lee Gardner avrättades på fredag morgon svensk tid.
onsdag 16 juni 2010
Jag spyr på bröllopet på lördag
Det är mera plågsamt än både VM i fotboll och valtjatet att lyssna dag ut och dag in på dessa "experter" om vad som händer. Minsta grej blåses upp och blir till "krig".
Som vanligt handlar det om pengar. TV-rättigheterna för SVT (som ju inte är en reklamkanal) lär inbringa bortåt 30 miljoner kronor. Trots att Reuters har meddelat att dom avstår. För dyr prislapp tyckte dom.
Omkring 700 journalister anländer till vår huvudstad för att täcka bröllopet och Expressen sänder live från och med i kväll med helikopterbevakning av allt som pågår. Booring! Triist!
Nu när det äntligen verkar bli lite sommar så finns det ju annat att göra än att titta på kungligheter. Eller bry sig om hur långt fram i altargången kungen ska hålla i sin dotter i Storkyrkan innan han lämnar över henne till Daniel.
Och det där starka varumärket som kungahuset är kan förvandlas till ett intet när till och med sådana som jag, som gillar kungahuset, inte orkar längre
Som vanligt handlar det om pengar. TV-rättigheterna för SVT (som ju inte är en reklamkanal) lär inbringa bortåt 30 miljoner kronor. Trots att Reuters har meddelat att dom avstår. För dyr prislapp tyckte dom.
Omkring 700 journalister anländer till vår huvudstad för att täcka bröllopet och Expressen sänder live från och med i kväll med helikopterbevakning av allt som pågår. Booring! Triist!
Nu när det äntligen verkar bli lite sommar så finns det ju annat att göra än att titta på kungligheter. Eller bry sig om hur långt fram i altargången kungen ska hålla i sin dotter i Storkyrkan innan han lämnar över henne till Daniel.
Och det där starka varumärket som kungahuset är kan förvandlas till ett intet när till och med sådana som jag, som gillar kungahuset, inte orkar längre
Tvångsäktenskap i Göteborg
Dessa förekommer och det finns ingen anledning att ha dem i Sverige. Förra året bodde 40 flickor på skyddade boenden pga av hot om tvångsäktenskap eller för att de flytt från giftermål i Göteborg.
Fem flickor och en pojke tvingades att gifta sig i Göteborg.
Detta är en barbarisk sedvänja som jag tycker borde avskaffas omedelbart. Ingen människa ska behöva tvingas till något så grundläggande.
Naturligtvis ska inte föräldrar ha detta inflytande över sina barn. En skärp lagstiftning mot detta är helt uppenbart alldeles nödvändig.
Integrationsministern Nyamko Sabuni vill stoppa dessa äktenskap och har gett utredaren Göran Lambertz i uppdrag att ta reda på hur man man ytterligare kan skärpa lagstiftningen kring detta.
Fem flickor och en pojke tvingades att gifta sig i Göteborg.
Detta är en barbarisk sedvänja som jag tycker borde avskaffas omedelbart. Ingen människa ska behöva tvingas till något så grundläggande.
Naturligtvis ska inte föräldrar ha detta inflytande över sina barn. En skärp lagstiftning mot detta är helt uppenbart alldeles nödvändig.
Integrationsministern Nyamko Sabuni vill stoppa dessa äktenskap och har gett utredaren Göran Lambertz i uppdrag att ta reda på hur man man ytterligare kan skärpa lagstiftningen kring detta.
tisdag 15 juni 2010
För mycket av Björn Ranelid
Han satt i "bröllopsstudion" i TV i morse. Hans röst var så störande och påträngande för mig där jag satt och jobbade vid datorn att jag blev tvungen att stänga av. Och nu ska han bli programledare i P4 också. Nä, det tänker inte jag lyssna på.
Han använder sig själv för mycket eller är det hans bokförlag, som tvingar honom?
Jag uppskattade honom i vinterns "Stjärnorna på slottet". Det var intressant att höra hur mycket han hade lidit och slitit för att få sin position som författare.
Men nu är jag rätt less på honom. Han har slitit ut sin solbränna och sin image. Den behöver vila en smula.
I söndags kommenterade han fotboll och så har han förstås en hemsida där han ser ut som om han har gått fel med sina ljusa ögon och hamnat i Sahara och alldeles stekt upp sig själv.
Ja jäklar nu har jag bidragit till den allmänt förekommande PR-kampanjen för Ranelid. Vad mer? Jo han hann åka till Malung också och dela ut pris till skolelever med författardrömmar. Så gulligt! När hinner karln skriva kan man undra?
Han har skrivit tjugofyra böcker och den senaste Kniven i hjärtat kom i år. Det är en lysande roman tyckte Magnus Eriksson i Svenskan.
Han använder sig själv för mycket eller är det hans bokförlag, som tvingar honom?
Jag uppskattade honom i vinterns "Stjärnorna på slottet". Det var intressant att höra hur mycket han hade lidit och slitit för att få sin position som författare.
Men nu är jag rätt less på honom. Han har slitit ut sin solbränna och sin image. Den behöver vila en smula.
I söndags kommenterade han fotboll och så har han förstås en hemsida där han ser ut som om han har gått fel med sina ljusa ögon och hamnat i Sahara och alldeles stekt upp sig själv.
Ja jäklar nu har jag bidragit till den allmänt förekommande PR-kampanjen för Ranelid. Vad mer? Jo han hann åka till Malung också och dela ut pris till skolelever med författardrömmar. Så gulligt! När hinner karln skriva kan man undra?
Han har skrivit tjugofyra böcker och den senaste Kniven i hjärtat kom i år. Det är en lysande roman tyckte Magnus Eriksson i Svenskan.
Jacqueline Kennedy kommer i långfilm och TV-serie
Jacqueline Kennedy är ständigt aktuell. En TV-serie är på gång med Katie Holmes. Den ska visas under 2011 i History Channel. Den blir åtta timmar lång. En långfilm med Rachel Weisz kommer att spelas in snart. Den kommer att handla om dagarna kring mordet på Jacqueline Kennedys man presidenten.
Jacqueline Kennedy var självständig som kvinna och hon hade utbildat sig både i USA och Frankrike, där hon hade rötter, för att sedan jobba som skrivande fotograf. Hon hade en egen kolumn i Washington-Times Herald. Där jobbade hon 1952-1953. Men hon avstod från jobbet när hon gifte sig med John F Kennedy.
Jacqueline Kennedy älskade verkligen sin man och hjälpte honom så mycket hon kunde under de tio år de fick tillsammans. Och han upptäckte att hon var en stor tillgång vid hans sida. Hon var något helt nytt som presidentfru.
Jacqueline Kennedy blev en ikon och hon är det fortfarande.
Jacqueline Kennedy var självständig som kvinna och hon hade utbildat sig både i USA och Frankrike, där hon hade rötter, för att sedan jobba som skrivande fotograf. Hon hade en egen kolumn i Washington-Times Herald. Där jobbade hon 1952-1953. Men hon avstod från jobbet när hon gifte sig med John F Kennedy.
Jacqueline Kennedy älskade verkligen sin man och hjälpte honom så mycket hon kunde under de tio år de fick tillsammans. Och han upptäckte att hon var en stor tillgång vid hans sida. Hon var något helt nytt som presidentfru.
Jacqueline Kennedy blev en ikon och hon är det fortfarande.
Vad hade hänt om Bobby Kennedy hade blivit president?
Han blev ju också mördad precis som sin bror John F Kennedy. Här är ett utdrag ur min kommande bok Jacqueline:
Robert Kennedy hade bestämt sig i mars 1968, för att försöka bli presidentkandidat. Hans fru Ethel stod bakom hans beslut. Hon tyckte att det var det moraliskt riktiga beslutet. Amerika behövde honom. Jacqueline Kennedy tyckte inte om det, för hon var rädd att historien skulle upprepa sig, att han också skulle råka illa ut. Hatet fanns kvar i USA och hon berättade om sina farhågor för Arthur Schlesinger, som hade varit expert och rådgivare till Jack när det gällde Latinamerika och också hade skrivit hans tal. I början på april 1968 när de träffades på en middag sade hon:
- Jag är rädd för att det går likadant för Bobby, som det gick för Jack. Det finns så mycket hat i det här landet och det finns ännu fler som hatar Bobby, än som tyckte illa om Jack.
Ett par dagar senare blev den svarte predikanten Martin Luther King skjuten och mördad i Memphis. Jacqueline Kennedy flög till Atlanta för hans begravning. Det var också ett politiskt beslut, för Robert Kennedy hade bett henne att göra det. Hon och Kings änka Coretta befann sig i en liknande situation och hon kunde hjälpa till genom att befinna sig på begravningen och visa att familjen Kennedy brydde sig. Att Robert Kennedy kunde hjälpa till, ifall han blev vald som president, att Kennedyfamiljen stödde den kamp, som Martin Luther King hade förkroppsligat. Landet befann sig i uppror och det var upplopp i de fattiga områdena över stora delar av Amerika. De längtade efter en frälsargestalt, som människor gör i svåra tider och Robert Kennedy framstod som en sådan. Den ende som fanns kvar. Detta skimmer som fanns runt familjen Kennedy på den tiden kan vara svårt att förstå, men det fanns verkligen en stor längtan efter en man, som skulle rädda USA, som skulle kunna fullfölja det som John F Kennedy hade hindrats att slutföra.
- Jag var rädd, inte bara för Bobbys skull utan för mig själv och barnen. Det verkade inte vara säkert att uppfostra dem i USA, ett land, som inte längre gick att känna igen, som inte var säkert och mina nerver var på helspänn under hela den tiden.
Det fanns så många galningar i Amerika och så mycket skjutvapen i omlopp att de kunde vara ute efter fler av släkten Kennedy. Men Robert Kennedy ville inte att Jacqueline Kennedy och barnen skulle lämna honom. Han hade själv försökt att så gott det gick att ersätta barnens far genom att ta hand om dem, prata med dem, följa dem till skolan och delta i deras vardagsliv. Bobby ville verkligen inte att Jacqueline skulle lämna varken honom eller USA och särskilt inte för en sådan lagbrytare och sjörövare som Onassis. Ted Kennedy och hans fru Joan fick hjälpa till att vädja till Jacqueline att inte göra något förrän efter valet i november det året.
Jacqueline Kennedy tillbringade några dagar i slutet av maj 1968 på lustjakten Christina tillsammans med bland andra Cary Grant. Aristoteles Onassis och Jacqueline Kennedy pratade då om det praktiska runt ett bröllop och ett äktenskap. Så långt hade de kommit i sina förberedelser. Den 28 maj lämnade hon yachten i St Thomas i Västindien och återvände till New York.
- En vecka senare ringde Lees man, min svåger, Stas Radziwill till mig tidigt på morgonen i New York. Han hade hört att något hade hänt Bobby, fast Stas befann sig i London. Jag visste ingenting. Jag hade inte hört någonting utan jag bara pratade på om hur underbart det var att Bobby hade vunnit dagen innan i denna viktiga delstat, att Kalifornien hade röstat på honom.
- Men hur mår han, sade Stas Radziwill.
- Han mår bra, han vann, sade jag.
- Men hur mår han, sade Stas igen.
- Vadå mår, han vann, vad menar du?
- Han har blivit skjuten.
Den 5 juni var Robert Kennedy på Ambassador Hotel i Los Angeles. Han hade den dagen hållit ett segertal på hotellet, eftersom han hade vunnit delstatsvalet i Kalifornien. Denna viktiga och stora stat hade röstat på honom som presidentkandidat. Det var efteråt, när han var på väg ut från hotellet och passerade genom köket, som han blev skjuten.
Jacqueline Kennedy ville inte att det skulle vara sant. Hon ville inte tro det fast hon hade pratat om det. Fast hon hade förutsett det. Det hade varit så enkelt att förutse. Det var så lätt att någon skulle inspireras till detta dåd, vilket motivet än var. Det liknande om igen en grekisk tragedi. En förvirrad man hade skjutit Robert Kennedy. Så meningslöst. Att samma sak skulle hända de båda bröderna. Vad var den statistiska möjligheten för sådant? Var den ens en på miljonen, en på tio miljoner? Men det var möjligt för någon att inspireras, att göra om samma sak igen, som en copycat, som tycker att blir man inte berömd för något bra, så går det åtminstone att bli känd för något grovt brottsligt. Mord på en känd politiker, en Kennedy, gav genklang över världen.
- Stas flög över till New York och Ros Gilpatric följde mig till flygplatsen och sedan fortsatte Stas och jag tillsammans i ett privat jetplan, som någon hade lånat oss. Jag var helt blank i huvudet. Det var en ny mardröm. Som om någon hade fått för sig att spela upp allt igen. En återupprepning av vad som hade hänt fyra och ett halvt år tidigare.
Bobby Kennedy levde fortfarande med hjälp av en respirator ända till den tidiga morgonen nästa dag. Jacqueline Kennedy var den som tog beslutet att stänga av maskinerna. Läkarna vågade inte ta beslutet, men han var hjärndöd. Det var bara kroppen, som hölls vid liv av maskiner. Hjärtat slog, men Bobby Kennedy var redan borta. Hans fru Ethel Kennedy låg på sängen bredvid honom och stönade och Teddy Kennedy låg på knä vid fotänden av sängen och bad när Jacqueline kom. De väntade på ett mirakel.
- Jag tog lugnande innan jag gick in i rummet. Det var först när jag kom in och sade åt läkarna att stänga av respiratorn, som de gjorde det och sedan upprepade sig allt. Bobbys kropp forslades tillbaka till New York med flyg och ännu en begravning förestod familjen. Jag hjälpte Ethel att ordna de praktiska detaljerna.
Efter jordfästningen av Robert Kennedy forslades kroppen till Arlingtonkyrkogården i Washington per tåg och där fick han en grav ganska nära sin storebror Jack Kennedy. Robert F Kennedy begravdes den 8 juni.
För Robert Kennedy, liksom för John F Kennedy, hade mod varit den största dygden en man kunde ha. Han hade varit modig. Innan Jack Kennedy dog hade människor uppfattat Bobby Kennedy som en hänsynslös sanningssägare, någon som kunde gå över lik, kall och kalkylerande. Men efter Jacks död så förändrades han. Han visade att han kunde vara deltagande, ömsint, romantisk och kärleksfull. Han sade sanningen, som han såg den och det gjorde att människor ibland uppfattade honom som hänsynslös, därför att de inte såg sanningen på samma sätt. De betraktade inte världen med de ögon, som han hade. Han hade satsat allt på sin politiska karriär och någon från ett annat land hade fått för sig att skjuta honom, som hämnd för något han inte var ansvarig för.
Det var en palestinier, som sköt Robert Kennedy och motivet var, sade han senare, att han ville hämnas vad som hade hänt i sexdagarskriget mot Israel, då Israel effektivt hade krossat allt motstånd från arabernas sida. Det hade varit arabstaterna Egypten, Jordanien och Syrien, som hade dragit ihop trupper för att anfalla Israel. Men Israel överraskade dem istället och förekom dem och anföll dem den 5 juni 1967 och intog Gazaremsan och Västbanken. Bara några dagar senare, den 10 juni var kriget över och Israel stod som segrare. Jacqueline Kennedy tyckte att det verkade totalt meningslöst:
- För detta skulle han döda Robert Kennedy på årsdagen av inledningen till detta krig. Det lät inte förnuftigt, inte som ett verkligt motiv, men människor kunde få för sig vad som helst. Inte skulle det hjälpa vare sig palestinierna eller någon annan att han sköt Bobby Kennedy.
Robert Kennedy hade bestämt sig i mars 1968, för att försöka bli presidentkandidat. Hans fru Ethel stod bakom hans beslut. Hon tyckte att det var det moraliskt riktiga beslutet. Amerika behövde honom. Jacqueline Kennedy tyckte inte om det, för hon var rädd att historien skulle upprepa sig, att han också skulle råka illa ut. Hatet fanns kvar i USA och hon berättade om sina farhågor för Arthur Schlesinger, som hade varit expert och rådgivare till Jack när det gällde Latinamerika och också hade skrivit hans tal. I början på april 1968 när de träffades på en middag sade hon:
- Jag är rädd för att det går likadant för Bobby, som det gick för Jack. Det finns så mycket hat i det här landet och det finns ännu fler som hatar Bobby, än som tyckte illa om Jack.
Ett par dagar senare blev den svarte predikanten Martin Luther King skjuten och mördad i Memphis. Jacqueline Kennedy flög till Atlanta för hans begravning. Det var också ett politiskt beslut, för Robert Kennedy hade bett henne att göra det. Hon och Kings änka Coretta befann sig i en liknande situation och hon kunde hjälpa till genom att befinna sig på begravningen och visa att familjen Kennedy brydde sig. Att Robert Kennedy kunde hjälpa till, ifall han blev vald som president, att Kennedyfamiljen stödde den kamp, som Martin Luther King hade förkroppsligat. Landet befann sig i uppror och det var upplopp i de fattiga områdena över stora delar av Amerika. De längtade efter en frälsargestalt, som människor gör i svåra tider och Robert Kennedy framstod som en sådan. Den ende som fanns kvar. Detta skimmer som fanns runt familjen Kennedy på den tiden kan vara svårt att förstå, men det fanns verkligen en stor längtan efter en man, som skulle rädda USA, som skulle kunna fullfölja det som John F Kennedy hade hindrats att slutföra.
- Jag var rädd, inte bara för Bobbys skull utan för mig själv och barnen. Det verkade inte vara säkert att uppfostra dem i USA, ett land, som inte längre gick att känna igen, som inte var säkert och mina nerver var på helspänn under hela den tiden.
Det fanns så många galningar i Amerika och så mycket skjutvapen i omlopp att de kunde vara ute efter fler av släkten Kennedy. Men Robert Kennedy ville inte att Jacqueline Kennedy och barnen skulle lämna honom. Han hade själv försökt att så gott det gick att ersätta barnens far genom att ta hand om dem, prata med dem, följa dem till skolan och delta i deras vardagsliv. Bobby ville verkligen inte att Jacqueline skulle lämna varken honom eller USA och särskilt inte för en sådan lagbrytare och sjörövare som Onassis. Ted Kennedy och hans fru Joan fick hjälpa till att vädja till Jacqueline att inte göra något förrän efter valet i november det året.
Jacqueline Kennedy tillbringade några dagar i slutet av maj 1968 på lustjakten Christina tillsammans med bland andra Cary Grant. Aristoteles Onassis och Jacqueline Kennedy pratade då om det praktiska runt ett bröllop och ett äktenskap. Så långt hade de kommit i sina förberedelser. Den 28 maj lämnade hon yachten i St Thomas i Västindien och återvände till New York.
- En vecka senare ringde Lees man, min svåger, Stas Radziwill till mig tidigt på morgonen i New York. Han hade hört att något hade hänt Bobby, fast Stas befann sig i London. Jag visste ingenting. Jag hade inte hört någonting utan jag bara pratade på om hur underbart det var att Bobby hade vunnit dagen innan i denna viktiga delstat, att Kalifornien hade röstat på honom.
- Men hur mår han, sade Stas Radziwill.
- Han mår bra, han vann, sade jag.
- Men hur mår han, sade Stas igen.
- Vadå mår, han vann, vad menar du?
- Han har blivit skjuten.
Den 5 juni var Robert Kennedy på Ambassador Hotel i Los Angeles. Han hade den dagen hållit ett segertal på hotellet, eftersom han hade vunnit delstatsvalet i Kalifornien. Denna viktiga och stora stat hade röstat på honom som presidentkandidat. Det var efteråt, när han var på väg ut från hotellet och passerade genom köket, som han blev skjuten.
Jacqueline Kennedy ville inte att det skulle vara sant. Hon ville inte tro det fast hon hade pratat om det. Fast hon hade förutsett det. Det hade varit så enkelt att förutse. Det var så lätt att någon skulle inspireras till detta dåd, vilket motivet än var. Det liknande om igen en grekisk tragedi. En förvirrad man hade skjutit Robert Kennedy. Så meningslöst. Att samma sak skulle hända de båda bröderna. Vad var den statistiska möjligheten för sådant? Var den ens en på miljonen, en på tio miljoner? Men det var möjligt för någon att inspireras, att göra om samma sak igen, som en copycat, som tycker att blir man inte berömd för något bra, så går det åtminstone att bli känd för något grovt brottsligt. Mord på en känd politiker, en Kennedy, gav genklang över världen.
- Stas flög över till New York och Ros Gilpatric följde mig till flygplatsen och sedan fortsatte Stas och jag tillsammans i ett privat jetplan, som någon hade lånat oss. Jag var helt blank i huvudet. Det var en ny mardröm. Som om någon hade fått för sig att spela upp allt igen. En återupprepning av vad som hade hänt fyra och ett halvt år tidigare.
Bobby Kennedy levde fortfarande med hjälp av en respirator ända till den tidiga morgonen nästa dag. Jacqueline Kennedy var den som tog beslutet att stänga av maskinerna. Läkarna vågade inte ta beslutet, men han var hjärndöd. Det var bara kroppen, som hölls vid liv av maskiner. Hjärtat slog, men Bobby Kennedy var redan borta. Hans fru Ethel Kennedy låg på sängen bredvid honom och stönade och Teddy Kennedy låg på knä vid fotänden av sängen och bad när Jacqueline kom. De väntade på ett mirakel.
- Jag tog lugnande innan jag gick in i rummet. Det var först när jag kom in och sade åt läkarna att stänga av respiratorn, som de gjorde det och sedan upprepade sig allt. Bobbys kropp forslades tillbaka till New York med flyg och ännu en begravning förestod familjen. Jag hjälpte Ethel att ordna de praktiska detaljerna.
Efter jordfästningen av Robert Kennedy forslades kroppen till Arlingtonkyrkogården i Washington per tåg och där fick han en grav ganska nära sin storebror Jack Kennedy. Robert F Kennedy begravdes den 8 juni.
För Robert Kennedy, liksom för John F Kennedy, hade mod varit den största dygden en man kunde ha. Han hade varit modig. Innan Jack Kennedy dog hade människor uppfattat Bobby Kennedy som en hänsynslös sanningssägare, någon som kunde gå över lik, kall och kalkylerande. Men efter Jacks död så förändrades han. Han visade att han kunde vara deltagande, ömsint, romantisk och kärleksfull. Han sade sanningen, som han såg den och det gjorde att människor ibland uppfattade honom som hänsynslös, därför att de inte såg sanningen på samma sätt. De betraktade inte världen med de ögon, som han hade. Han hade satsat allt på sin politiska karriär och någon från ett annat land hade fått för sig att skjuta honom, som hämnd för något han inte var ansvarig för.
Det var en palestinier, som sköt Robert Kennedy och motivet var, sade han senare, att han ville hämnas vad som hade hänt i sexdagarskriget mot Israel, då Israel effektivt hade krossat allt motstånd från arabernas sida. Det hade varit arabstaterna Egypten, Jordanien och Syrien, som hade dragit ihop trupper för att anfalla Israel. Men Israel överraskade dem istället och förekom dem och anföll dem den 5 juni 1967 och intog Gazaremsan och Västbanken. Bara några dagar senare, den 10 juni var kriget över och Israel stod som segrare. Jacqueline Kennedy tyckte att det verkade totalt meningslöst:
- För detta skulle han döda Robert Kennedy på årsdagen av inledningen till detta krig. Det lät inte förnuftigt, inte som ett verkligt motiv, men människor kunde få för sig vad som helst. Inte skulle det hjälpa vare sig palestinierna eller någon annan att han sköt Bobby Kennedy.
måndag 14 juni 2010
Kvinnor kan minsann
Två kvinnor tog livet av en släkting, en 43-årig taxichaufför, men med vad var till en början ett mysterium. Nu visar det sig att det var ett nervgift. Kvinnorna är i 50-årsåldern och 15 år gamla.
Vad motivet är vill ingen avslöja ännu, men det handlar om deras relation. Taxichauffören hittades död i vintras i sin taxi och två män satt till en början anhållna.
Nervgift? Det låter som en Hitchcockfilm och kvinnorna trodde förstås de skulle klara sig. Hämnd? Kanske trolig orsak. Men vilket motivet än var så får man inte döda människor. De båda kvinnorna är anhöriga.
Vad motivet är vill ingen avslöja ännu, men det handlar om deras relation. Taxichauffören hittades död i vintras i sin taxi och två män satt till en början anhållna.
Nervgift? Det låter som en Hitchcockfilm och kvinnorna trodde förstås de skulle klara sig. Hämnd? Kanske trolig orsak. Men vilket motivet än var så får man inte döda människor. De båda kvinnorna är anhöriga.
Hundratusen iranier redo bistå Gaza
Så många sägs ha anmält sig till de fartyg, som Iran tänker skicka med bistånd, ända tills blockaden av Gazaremsan hävs. Det första fartyget avgick i går söndag och nästa fredag är det dags för skepp nummer två.
Iran tycker inte att Israel ska finnas. Och Israel å sin sida anklagar Iran för att smuggla vapen till palestinerna på Gazaremsan.
Dock ska skeppet som nu har avseglat inte stöttas med militära fartyg från Iran. Det skulle ses som en stor provokation. Iran anses ha möjlighet att framställa atombomber. Ännu ett mycket stort hot tycker förstås Israel.
Men Israel bedöms också ha atombomber. Dags för ett litet trevligt kärnvapenkrig?
Iran tycker inte att Israel ska finnas. Och Israel å sin sida anklagar Iran för att smuggla vapen till palestinerna på Gazaremsan.
Dock ska skeppet som nu har avseglat inte stöttas med militära fartyg från Iran. Det skulle ses som en stor provokation. Iran anses ha möjlighet att framställa atombomber. Ännu ett mycket stort hot tycker förstås Israel.
Men Israel bedöms också ha atombomber. Dags för ett litet trevligt kärnvapenkrig?
Yasmine Gustafsson mobbades av tjejer
Flickor är värst i sina mobbningar. Det är också min erfarenhet här på bloggen. De elakaste och förfärligaste kommentarerna kommer från det egna könet. Det finns en avundsjuka och ett hat från andra av samma kön, vilket jag ser som att det beror av att kvinnor ser ned på sig själva.
Yasmine Gustafsson har fått nog. Hon är bara femton år, men har gått igenom något, som de flesta vuxna knappast överlever. Nu stäms Göteborgs stad på 240 000 kronor. För att Herrgårdsskolan inte kunde hjälpa henne mot mobbarna. Kommunen har erbjudit sig att betala 30 000 kronor.
Detta är mycket starkt av Yasmine och hennes mamma. Jag håller på dig Yasmine! Du gör att detta förfärliga som pågår dag ut och dag in får ett ansikte.
Du och många andra behöver en upprättelse! Och till mobbarna vill jag säga: försök att titta in i er själva istället. Hur mår ni?
Yasmine Gustafsson har fått nog. Hon är bara femton år, men har gått igenom något, som de flesta vuxna knappast överlever. Nu stäms Göteborgs stad på 240 000 kronor. För att Herrgårdsskolan inte kunde hjälpa henne mot mobbarna. Kommunen har erbjudit sig att betala 30 000 kronor.
Detta är mycket starkt av Yasmine och hennes mamma. Jag håller på dig Yasmine! Du gör att detta förfärliga som pågår dag ut och dag in får ett ansikte.
Du och många andra behöver en upprättelse! Och till mobbarna vill jag säga: försök att titta in i er själva istället. Hur mår ni?
Min äldsta familjemedlem har det jättebra
Ja han fyller snart 89 år min gamle styvfar, som höll ihop med min mamma längre än min egen pappa gjorde. De var gifta ett tag också, men skilde sig snart. Det höll inte riktigt längre när vi barn var vuxna.
Min andrapappa har klarat sig bra hela livet. Han har aldrig velat haft någon hemhjälp (inte velat ha dom springande där som han säger). Och det är så självklart att den som vill också kan klara sig.
Men nu hände något: han skulle ha luft i däcken (jo han kör bil fortfarande) och lyckades då att ramla så konstigt att han bröt höften, bäckenet. Tur i oturen så fanns det en sjuksköterska på bensinstationen (skyddänglarna var väl där) som förstod vad han hade råkat ut för, så hon såg till att han kom till sjukhus.
Det tog ett tag innan jag fick reda på att han hade råkat ut för det där. Genom släkten fick jag det till slut. När jag då ringde upp honom på det korttidsboende han låg på för en vecka sedan, så lät han trött, mycket trött. Inte så konstigt. All kraft måste gå åt till att försöka bli frisk. Det kommer att ta ett halvår.
Men när jag frågade honom om han ville ha besök så sa han: nej. Han skulle få komma hem när som helst. Dock ville han ha hjälp av oss i höst någon gång, när de ska byta fönster i hans lägenhet. Då måste det plockas undan och fixas.
Visst sa jag. Det ordnar vi.
Han ska få lägenheten handikappanpassad. Inga trösklar och en dusch han kan komma in i också med detta handikapp. Han måste gå med rollator nu. Alltså min uppfattning är att de gamla i vårt Sverige har det bra.
Jag trodde absolut att vi släktingar nu skulle tas i anspråk, men icke. Han har inte hört av sig till oss. Han får all omvårdnad han behöver. Samhället fixar det. Och nog kan det vara skönt att vara ifred för släkten för att få bli frisk i lugn och ro. Omhändertagen av proffs.
Hans pappa blev 94 år, så det vill nog gärna min andrapappa också bli. Han kryar säkert på sig.
Min andrapappa har klarat sig bra hela livet. Han har aldrig velat haft någon hemhjälp (inte velat ha dom springande där som han säger). Och det är så självklart att den som vill också kan klara sig.
Men nu hände något: han skulle ha luft i däcken (jo han kör bil fortfarande) och lyckades då att ramla så konstigt att han bröt höften, bäckenet. Tur i oturen så fanns det en sjuksköterska på bensinstationen (skyddänglarna var väl där) som förstod vad han hade råkat ut för, så hon såg till att han kom till sjukhus.
Det tog ett tag innan jag fick reda på att han hade råkat ut för det där. Genom släkten fick jag det till slut. När jag då ringde upp honom på det korttidsboende han låg på för en vecka sedan, så lät han trött, mycket trött. Inte så konstigt. All kraft måste gå åt till att försöka bli frisk. Det kommer att ta ett halvår.
Men när jag frågade honom om han ville ha besök så sa han: nej. Han skulle få komma hem när som helst. Dock ville han ha hjälp av oss i höst någon gång, när de ska byta fönster i hans lägenhet. Då måste det plockas undan och fixas.
Visst sa jag. Det ordnar vi.
Han ska få lägenheten handikappanpassad. Inga trösklar och en dusch han kan komma in i också med detta handikapp. Han måste gå med rollator nu. Alltså min uppfattning är att de gamla i vårt Sverige har det bra.
Jag trodde absolut att vi släktingar nu skulle tas i anspråk, men icke. Han har inte hört av sig till oss. Han får all omvårdnad han behöver. Samhället fixar det. Och nog kan det vara skönt att vara ifred för släkten för att få bli frisk i lugn och ro. Omhändertagen av proffs.
Hans pappa blev 94 år, så det vill nog gärna min andrapappa också bli. Han kryar säkert på sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)