Maria Leissner vill att det ska bli en sanningskommission, som tar itu med vårt förflutna med förföljelserna av romer. Varför då? Jag har inte sett en enda av dessa på åratal. Det är kanske inte så märkligt eftersom de knappast finns.
Omkring 10 000 beräknades de vara i antal 1996 och dessutom tillkom omkring 3 000 finska romer. Jag har aldrig förföljt några romer. Tvärtom har jag och min familj tagit hand om barn till en romsk pappa. Vem är det som har förföljt dem? Det är väl i så fall samma sorts människor som tvångssteriliserade flickor, som ansågs vanartiga.
Ungefär som den där läkaren, som frågade min mamma hur hon hade gjort det där, när hon hade fått missfall. Men hon var mörk och brunögd så han trodde att hon hade gjort abort.
Det har funnits misstro mot alla som inte har sett ut som den gängse svensken. Ungefär så som Maria Leissner själv ser ut. Jag var en av de få som hade bruna ögon i småskolan när jag var liten och jag kunde aldrig identifiera mig med det storsvenska.
Hur gammal är jag då? Nä inte hundra år. Och när jag har frågat runt i släkten så har skiljelinjen gått mellan blå ögon och ljust hår och mellan mera bruna ögon och mörkt hår. För vi har alla sorters utseenden i vår släkt. En av mina kusiner, som skulle gifta sig med en "vanlig" svensk flicka troddes vara utlänning. Hennes släkt frågade varför hon skulle gifta sig med en sådan.
Jag undrar om inte denna sanningskommission nu är ett sätt för Sverige, att utmärka sig igen och visa hur duktiga vi är i ett Europa, där romer inte ses med blida ögon. Särskilt inte i Rumänien, som i många fall är deras hemland. Vore det inte bättre att hjälpa Rumänien, som haft det tufft med diktatorer och en allmän fattigdom?
Det finns ungefär 15 miljoner romer i Europa varav de flesta i Östeuropa. Det vet vi ju att den delen av världen har lidit svårt under kommunistiska regimer. De föll för omkring 20 år sedan. Hur vore det att hjälpa dem där?
Men en sanningskommission där vi piskar oss själva ser naturligtvis mycket bättre ut. Då upprätthåller vi bilden av Sverige, som hela världens samvete.
Sedan kan man ju alltid fråga sig vad zigenare gjort själva för att förbättra sin situation.
SvaraRaderaFör att överleva i vår typ av samhälle måste man anpassa sig till det, det gäller oss andra som lever här,varför ska det inte gälla även dom? Dock är det olagligt enligt lagen om hets mot folkgrupp att ens tänka tanken på att zigenare själva skulle ha den minsta skuld till sitt utanförskap och påstådda förföljelse.Resultatet blir en vinklad debatt som istället bara spär på fördomar och hat.
Anonym: Lustigt nog så är en familj som framstår som den i stort sett enda romska familjen i Sverige: Den heter Grönfors och en berömd gren av den finns i Vojakkala i Norrbotten. Rosita Grönfors är den som dyker upp när medierna vill ha någon representant. Hon fick 8 000 i skadestånd senast av DO för att ett hotell ifrågasatte henne som gäst.
SvaraRaderahttp://www.restauratoren.se/artikel/rosita-ifrågasatt-som-gäst-5854
Dock är inte alla som heter Grönfors romer och inte alla som heter Rosita heller. Jag har själv en kusin som heter Rosita.
Läste i "Der Spiegel" för en vecka sedan att romska flickor gifts bort i 12-årsåldern och de får aldrig slutföra skolan. Av 150 romska elever som börjar första klass är det 15 kvar i åttan - bara pojkar. Detta gällde Rumänien.
SvaraRadera"De familjer som lever såhär kan inte skicka sina barn till någon skola, barnen har inte sådana kläder, och de blir självklart mobbade om de dyker upp i skolan i skitiga, trasiga kläder. Och det är inte bara barnen som uppför sig illa mot zigenarbarn, många lärare är också öppet rasistiska. De zigenarbarn som kommer till skolan placeras ofta långt bak i klassen och får ingen egentlig undervisning. Lärarna skriver ut betyg åt dem, men barnen kan aldrig komma vidare, eftersom de inte har de kunskaper som förutsätts.
SvaraRaderaNomadbarn utan skola
Det finns också en del zigenare som inte sänder sina barn till skolan, helt enkelt därför att de inte ser någon nytta med skolgång. Det här gäller främst de familjer som lever nomadliv och bor ett halvår här, ett halvår där. De här familjerna klarar sig vanligen ganska bra, de lever på småskalig affärsverksamhet, säljer kläder, husgeråd och handarbeten, och tycker att de själva klarat sig bra utan skola, så varför skulle de tvinga sina barn dit?"
Utdrag ur artikel i Ny Tid om romer/zigenare i Rumänien
http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-1701.html
Etnologiproffessorn Karl-Olov Arnstberg har skrivit en tjock o spännande bok som heter "Svenskar och zigenare". Han har analyserat en uppsjö av socialt välvilliga och kostsamma projekt som alla syftat till att få romer att gå i skolan, arbeta, sluta med kriminalitet, narkotika, bidragsberoende och mycket annat. Slutsatsen är att trots massor av pengar o resurser i form av välvilliga men naiva terapeuter, kuratorer, pedagoger mm, har i stort sett allt misslyckats. De vill inte. Om några romer, via ett påkostat projekt, fått en enklare utbildning som resulterat i en av samhället kraftigt subventionerad anställning, har det inte dröjt länge förrän de "blivit sjuka" o inte kunnat fortsätta.
SvaraRaderaSlutsatsen efter att ha läst boken, som man gärna streckläser, är att det bara inte går att få ut dem på banan. Maria Leissner borde läsa denna innan hon låter grodorna fara ut ur munnen.
//Pops
Pops: Här står en del intressant om den boken:
SvaraRaderahttp://fib.se/fib_1/multikul.html
Jan Guillou var en av de som ville diskutera utifrån fakta, men inte fick.
Jag kommer ihåg Rekordmagazinet där Guillou bjudit in Bo Strömstedt, Rosa Taikon och Joakim Israel. Dessa tre, i synnerhet Israel, skällde som hysteriska bandhundar på Guillou, för hans tilltag att skildra zigenarnas kriminalitet.
SvaraRaderaDet var ett rent nöje att se Guillous lugn då han lät dessa personer fullkomligt göra bort sig genom att koppla bort allt intellekt o låta känslorna löpa i väg, medan han själv satt o njöt av situationen.
//Pops