Rasister är vi allihopa, allihopa...

Eftersom några hundratusen har röstat på sd och lika många ungefär har anmält sig till kampanjen som en kvällstidning driver mot likhet (vad säger tvillingar om det) så är det väl lika bra att vi återstående i landet skaffar oss en ny sång till midsommaraftonens dans runt stången:

Rasister är vi allihopa, allihopa, allihopa du med och jag med... sången ska förstås medföljas av ihärdigt pekande, så att det inte blir något missförstånd om vilka vi menar.

Och så kan vi ju ta till lite flagellanttåg genom landet, där vi klädda i trasor piskar oss själva blodiga för att få ut den där djävulen ur kroppen, som inte kan låta bli att se ned på oss själva och våra medmänniskor. Vi kan mumla böner om att bli befriade från den där outhärdliga förmågan att särskilja mellan oss och andra.

Vi kan be helt ödmjukt om att vi ska kunna se att vi är en enda stor varelse, som bara uttrycker sig genom olika kroppar. Att vi egentligen alla borde kräla i stoftet och tugga jord.

Och att vår hierarkiska syn på världen, inpräntad genom trappor av olika slag, måste försvinna. Av alla efter var och ens förmåga. Till alla efter var och ens behov, som den underbara s-ledaren så insiktsfullt har uttryckt det.

Men tänk att hon har behov av mer än alla vi andra nästan. Hon måste vara en mycket stor människa, som har så stora behov.