Uppfostrad av män heter den. Den handlar om hennes liv och hon berättar om hur det har varit att tas om hand av män. Hon var chef på DN samtidigt som jag jobbade där och jag pratade med henne innan jag tog avgångsvederlaget och slutade.
Jag var rätt förbannad på hennes torped (jo Christina kallade henne så), hennes personalchef, som var en rätt hemsk människa (var alla överens om) men hon är död nu så vi ska inte prata mer om henne.
Christina Jutterström är uppfostrad av män. Hennes pappa var poliskommissarie i Uppsala och det vet vi ju hur den andan ser ut där nuförtiden. När Christina Jutterström kom till DN var hon väldigt utvald. Redaktionen ville ha henne, men hon begrep inte mycket av hur hon skulle hantera tidningen.
Det låg väl också i tidsandan och i henne själv att hon skulle vända sig mot de högst upp i huset eller de som talade med henne. Hon satt och väntade på att människor skulle göra det istället för att själv tala med redaktionen.
Dock verkar det som om Christina Jutterström har begripit en del av livet till slut. Det beror väl på hennes jordnära man också, som hellre ville bo på landet än att vara chef på Rapport.
På så vis har kanske Christina Jutterströn nu när hon är 70 år knutit ihop delar av hennes liv. Hennes farfar var statare och hon och hennes man är storbönder.
Hon säger att hon led mycket av en abort, som hon kände sig tvingad att genomföra när hon hade varit chefredaktör en kort tid på DN. Så synd att hon inte begrep mer av livet än så. Det hade varit helt okej att gå igenom en graviditet på DN. Jag gjorde det själv. Hon och jag hade ett samtal när jag var i åttonde månaden. Den sonen är 21 år nu och vuxen.
Om Chistina Jutterström hade kunnat gå igenom den graviditeten hade hennes liv sett helt annorlunda ut.
- I dag går ekonomismen och individualismen hand i hand, vilket leder till ett kallt och hårt samhälle där de starka mår bättre och de svaga allt sämre. En utveckling jag velat skildra.
Så säger hon. Riktigt allt har hon fortfarande inte begripit. Det ser jag. Detta hade hon velat skildra i dokumentärfilmens form. Visst hade hon kunnat göra det, men då skulle hon ha bestämt sig för det för länge sedan. Och samhället ser inte riktigt så enkelt ut heller.
Och till slut har hon vänt sig till den store Mannen i himlen igen. Så det där med männen sitter i.
"Uppfostrad av män", det låter som att om hon skulle ha råkat bete sig som en hänsynslös maktmänniska på sin väg uppåt på karriärstegen så är det för att hon varit ett offer för manssamhället. Var det så hon menade?
SvaraRaderaCatweazle: Jag vet inte hur hon menade, men om sin mamma säger hon:
SvaraRadera"Mamma ville ut i yrkeslivet, men familjen var inte generös nog att låta henne göra det. I stället blev hon föreningsmänniska och läste engelska på ABF."
Det där kan inte vara sant riktigt. Det är en efterkonstruktion. "Familjen" var inte generös nog att låta henne jobba. Vilken familj? Hennes barndomsfamilj eller poliskommissarien?
Jag vet hur det var för min mamma och min mormor. Det var ingen som behövde vara "generös" mot dem. De jobbade. Punkt och slut. För att försörja familjen.
De kvinnor som inte jobbade hade en man förr i tiden (50-talet) som arbetade för dem och som fick skattereduktion med hemmafru, men som straffades skattemässigt ifall kvinnan jobbade. Så såg det ut ända in på 60-talet. För alla som var gifta.
Hej Ann-Helena, ja så var det. Feministerna och genusteoretikerna är som gökungar som snart knuffat ut alla andra fågelungar ur alla andra bon. Det enda som snart hörs är deras entoniga skränande. Angående min första kommentar så ser jag att den var tvetydig. Jag menade alltså att ifrågasätta om hon ursäktar sitt eventuella hänsynslösa karriärsklättrande med att hon lärt sig av de onda männen och att hon sentomsider, bekvämt nog när karriärsklättrandet är avklarat, funnit sitt sanna feministiska jag och därför kan få frisedel för ev "manligt beteende" och kan delta i ondgörandet av män och manlighet.
SvaraRaderaCatweazle: Jag upplever henne som så många andra människor. De går omkring med en omedveten klyvnad mellan jaget och världen och ser inte sig själva som de är i situationen, utan gör om sig till en mekanisk roll, en opersonlig funktion.
SvaraRaderaDe tar på sig en könsroll av något slag, eller en annan roll (som maktmänniska eventuellt) och blir skådespelare i sitt eget liv. Lite sovande och känslolösa. Intuti oss alla finns en kärna och den inbegriper känslor av alla sorter.
När vi på allvar möter dessa impulser och känslor kan vi se vilka vi är på riktigt. Men många vaknar aldrig utan lever sina liv sovande, gungande på ytan av tillvaron. Inbäddade i något kollektivt som religiös tro eller någon -ism. Finns många att välja på.
Huva`tänker jag direkt. Har vuxit upp med henne i media. Och vissta var hon väl Palmes lilla älskling också. Skrev hon inget om det. Inne i sosse-smeten var hon med all tydlighet i alla fall. Så upplevde jag henne. Tänk när hon var på Expressen och fockade Ulf Nilson. Det skriver han bra om. Vilken revansch han har fått.
SvaraRaderaHelena: Jo Ulf Nilson fick komma tillbaka sedan. När hon hade slutat. Majorskan har någon medarbetare på DN kallat henne. Det är nog inte lätt att ha en poliskommissarie till pappa. Hon kan nog vara glad att hon inte föddes i ett annat land eller i en annan tid. Vad hade hon blivit då? Kommandora?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera