Familjen Grönfors under lupp

Jag lyssnade och såg igenom historien om familjen Grönfors, som den framställdes hos Malou i förrgår förmiddag. Hon tog upp att familjen genom en rättsprocess i stort sett allihop har spärrats in i fängelse. Oskyldigt som familjen anser det.

En av dem Allan, slog ned en granne med yxa och denne blev så när mördad. Allan Grönfors har erkänt detta. Grannen blev svårt skadad, blev av med ett öga och fick gå igenom flera operationer bland annat för att hjärnsubstans läckte ned genom näsan.

I går var systrarna till Allan hos Malou och fick prata. De var båda mycket upprörda. Det märktes inte så mycket på hur de pratade, utan på att de satt och andades häftigt och såg rädda ut när de var där.

Denna rättshistoria har pågått i närmare 25 år och kan väl ses som ett samhälles oförmåga att lösa grannfejder. Mellan 6-8 familjer har under årens lopp inte stått ut med att vara grannar till familjen utan känt sig tvungna att flytta.

Jag tänker på hur det har varit i Värmdö, där jag bor under liknande omständigheter. Att den här familjen har hästhållning har tydligen också varit ett problem. Vi har varit med om grannar, som har haft hästar och får på sina små tomter, vilket har varit fel mot djuren, men de har så småningom flyttat till större ställen, där de kunde fortsätta med djurhållningen. Dock borde detta med hästhållning i Norrbotten vara möjligt.

När jag ser på kartan över området där familjen Grönfors bor, så ser det ut ungefär, som här där jag bor. Vi bor också ganska tätt med grannar inpå oss. Det ser lite för litet ut för hästar, men jag känner inte till de närmare omständigheterna kring detta.

I TV4 sade systrarna att hela det långa och invecklade bråket med grannarna startade med att en av dem körde på en av deras hästar, som skenade till skogs, skadade sig och måste avlivas.

Det obegripliga i hela den här historien är hur myndigheterna i Haparanda har kunnat misslyckas med att hjälpa familjen under alla dessa år. De har tydligen inte vågat ta i detta på riktigt. Utan de mentalt handikappade bröderna i familjen har fått anhörigvårdare i familjen. På så vis har denna familj lämnats åt sig själv.

Konflikterna med omgivningen har förvärrats eftersom tiden har gått. Det har uppstått ett svart hål kring familjen. Jag säger inte att de är onda, för jag tror inte det finns genuint onda människor, men onda handlingar både från deras sida och från omgivningens sida har medfört att det har uppstått som ett svart hål i landskapet, som bara blir värre och värre. Det verkar ha varit eskalerande rädsla, som har medfört en del av det som har hänt.

Rättsprocessen kring familjen har gått till högsta domstolen och är på väg till Europadomstolen.

Här är den rättsliga processen kring detta:

Domen från Hovrätten för Övre Norrland
Meddelad 2009-04-02

Allan Grönfors, född 1969, erkände yxhugg och fick 8 år för försök till mord.

Demetri Grönfors, född 1976 fick 6 år för medhjälp till försök till mord. Han förekommer under nio avsnitt i belastningsregistret, bla dömd till 10 månaders fängelse för olaga hot 2007.

Yrjö Grönfors, född 1935, fick 6 år för medhjälp till försök till mord. Han förekommer under tolv avsnitt i belastningsregistret sedan 1992. Han har dömts för våldsamt motstånd, olaga hot och ofredande.

Hilkka Grönfors, född 1967, fick 8 månader för skyddande av brottsling. Hon förekommer under åtta avsnitt i belastningsregistret.

Anneli Grönfors, född 1968, fick 6 månader för skyddande av brottsling. Hon förekommer under tre avsnitt i belastningsregistret.

Taisto Tikkala född 1941 och vän till familjen, fick 6 månader för skyddande av brottsling. Han förekommer i belastningsregistret endast för en trafikförseelse.

Haparanda tingsrätt, mål nr B 329-08
Hovrätten för Övre Norrland, mål nr B 972-08 / B 105-09

Feija Grönfors, född 1970, friades helt av hovrätten.
I tingsrätten fick Feija Grönfors 6 års fängelse för medhjälp till försök till mord. Han förekommer under sju avsnitt i belastningsregistret
Nu får han sammanlagt 180.000 kronor i ersättning av JK. Han satt häktad i drygt ett halvår under 2008 och 2009.

Nu har jag inte så här långt nämnt att de är romer. Dessa människor, som ganska mycket liknar en del av mina släktingar. Mamma hävdade att vi nog var tattare, men i släkten finns en historia om en mayaindan och en spanjorska - zigenare? Jag känner igen det häftiga humöret och att det blev slagsmål efter ett tag på släktkalasen, när jag var liten. Vi hade våra konflikter inbäddade i familjen.

En del hade ljusa blå ögon och ljust hår, en del rött hår och bruna ögon och en del var mycket mörka med mörk hud. För mig framstår denna konflikt uppe i norra Sverige, som något som hör till 50-talet, men som har fått förbli olöst där uppe genom isolering, så att det har blivit värre och värre.

På plats hos Malou fanns också Haparandabladets VD och ansvarig utgivare Örjan Pekka, som har följt denna historia sedan 1997. Mot honom stod DN:s skribent Maciej Zaremba, som åkte till Norrbotten och skrev en artikelserie om familjen och förhållandena i byn.

Hela veckan kommer allt att handla om romer som tema hos Malous Efter tio. Detta är intressant. Det framstår för mig som att vi nu gräver upp saker i Europa, som länge, länge har sopats under mattan. Det är bra i sig, för dessa gropar av svarta och onda känslor, behöver grävas upp och luftas.