Nu är det minus åtta grader här ute på Värmdö och några centimeter snö. I går när det var barmark lyckades en bilist köra på ett rådjur. Det låg mitt på vägen och såg inte skadat ut, men kanske var benen av. Jag såg inte.
Massor med bilar stannade, så jag tyckte inte jag behövde vara kvar. Men bilden av rådjuret, en hona, som låg där och såg sig omkring med alla bilar runt sig finns kvar. Jag har ett ljud- och bildminne, som är starkt.
I går körde de förstås fortare än i dag när några centimeter snö täcker de små vägarna, men ute på stora vägen saltade de, så att den är bar. Kör sakta säger jag. Det är det enda som hjälper.
För rådjuren blir förvirrade när det blir kallt. Här inträffar 250-300 rådjursolyckor per år. En av dessa såg jag alltså i går.
måndag 14 december 2009
Peter Bratt får revansch
Han har skrivit ett kapitel till, som ska läggas in i hans memoarer från 2007 Med rent uppsåt.
Det känns under orden i detta kapitel, att han är heligt förbannad, utan att han någonsin skriver ut det.
"Behärskar man det material som Guillou skriver om ser man hur han ofta arbetar. I normala fall utgår en journalist från sanningen och dramatiserar delar av materialet för att skapa en livfull och sammanhängande historia.
Guillou bestämmer sig istället för hur den historia som han vill berätta ska se ut och använder sedan delsanningar för att styrka den och i brist på material gör han konstruktioner. Ofta använder han kunskaper som kommit fram senare och låtsas att han kände till det långt tidigare. Hela tiden tänker han på att skriva så att det inte ska kunna dementeras."
Så skriver Peter Bratt.
Och sedan drar han historien, som också har berättats i massmedier, om att Bengt Erlandsson, sades vara den som hade avslöjat att IB - den socialdemokratiska spionbyrån - fanns och det redan på 60-talet. Detta påstod Jan Guillou i sina memoarer, som kom ut nu i höst.
Dock råkade denne Bengt Erlandsson fortfarande leva och kunde gå ut och dementera det Guillou hade påstått.
Peter Bratt menar också, att ifall detta om KGB hade kommit fram då redan 1973 hade hans eget och andras liv blivit fullständigt förstörda. Ingen skulle ha trott på att Peter Bratt inte visste något om detta.
Ibland mal ödets kvarnar mycket långsamt, men nu verkar det som om de börjar komma till slutet av denna historia om någon, som länge har haft en särdeles position i svensk media.
När Peter Bratt nu lägger till detta sista kapitel och låter det publiceras på Newsmill, så läggs ytterligare en tung sten till Jan Guillous syndaregister.
Det som avslöjas är den mentalitet som har behärskat denne Jan Guillou i hela hans liv. Att spela ett spel utan hänsyn till någon eller något. Att ljuga för sina egna syften, något som har har fortsatt med också i memoarerna om till exempel Peter Bratt och hans familj.
Att ha klarat sig undan så många gånger och fått så stora belöningar för denna livsstil, att det för Jan Guillou har setts som en självklarhet att fortsätta.
Peter Bratt skriver;
"Jan Guillou har erkänt att han under fem års tid, 1967-1972, hade regelbundna möten under konspiratoriska former med företrädare för den sovjetiska spionorganisationen KGB. Erkännandet publicerades i Expressen den 24 oktober 2009.
Vad betyder det?
Under samma tidsperiod som han hade dessa hemliga möten med KGB var han
1. Medlem i SKP, ett maoistiskt kommunistiskt parti med Sovjet som fiende.
2. Med om att bygga upp FiB/Kulturfront, en tidning som politiskt styrdes av SKP. Han var en av de första anställda. Det första numret kom ut i januari 1972.
3. Uppgiftslämnare till Säpo.
4. Uppgiftslämnare till Anders Thunborg, som 1969-74 var statssekreterare på försvarsdepartementet. Thunborg var 1961-69 sekreterare i den socialdemokratiska partistyrelsen och 1964-67 internationell sekreterare. Han efterträddes av Pierre Schori."
Dessa sakupplysningar visar att Guillou var ett slags förrädare mot allt och alla. Han följer sin egen agenda och verkar inte bry sig om resten av världen. Den är endast till för honom. För att användas och utnyttjas i hans egen karriär.
Ja vad kallar man en sådan människa? En trevlig sort är det definitivt inte.
Det känns under orden i detta kapitel, att han är heligt förbannad, utan att han någonsin skriver ut det.
"Behärskar man det material som Guillou skriver om ser man hur han ofta arbetar. I normala fall utgår en journalist från sanningen och dramatiserar delar av materialet för att skapa en livfull och sammanhängande historia.
Guillou bestämmer sig istället för hur den historia som han vill berätta ska se ut och använder sedan delsanningar för att styrka den och i brist på material gör han konstruktioner. Ofta använder han kunskaper som kommit fram senare och låtsas att han kände till det långt tidigare. Hela tiden tänker han på att skriva så att det inte ska kunna dementeras."
Så skriver Peter Bratt.
Och sedan drar han historien, som också har berättats i massmedier, om att Bengt Erlandsson, sades vara den som hade avslöjat att IB - den socialdemokratiska spionbyrån - fanns och det redan på 60-talet. Detta påstod Jan Guillou i sina memoarer, som kom ut nu i höst.
Dock råkade denne Bengt Erlandsson fortfarande leva och kunde gå ut och dementera det Guillou hade påstått.
Peter Bratt menar också, att ifall detta om KGB hade kommit fram då redan 1973 hade hans eget och andras liv blivit fullständigt förstörda. Ingen skulle ha trott på att Peter Bratt inte visste något om detta.
Ibland mal ödets kvarnar mycket långsamt, men nu verkar det som om de börjar komma till slutet av denna historia om någon, som länge har haft en särdeles position i svensk media.
När Peter Bratt nu lägger till detta sista kapitel och låter det publiceras på Newsmill, så läggs ytterligare en tung sten till Jan Guillous syndaregister.
Det som avslöjas är den mentalitet som har behärskat denne Jan Guillou i hela hans liv. Att spela ett spel utan hänsyn till någon eller något. Att ljuga för sina egna syften, något som har har fortsatt med också i memoarerna om till exempel Peter Bratt och hans familj.
Att ha klarat sig undan så många gånger och fått så stora belöningar för denna livsstil, att det för Jan Guillou har setts som en självklarhet att fortsätta.
Peter Bratt skriver;
"Jan Guillou har erkänt att han under fem års tid, 1967-1972, hade regelbundna möten under konspiratoriska former med företrädare för den sovjetiska spionorganisationen KGB. Erkännandet publicerades i Expressen den 24 oktober 2009.
Vad betyder det?
Under samma tidsperiod som han hade dessa hemliga möten med KGB var han
1. Medlem i SKP, ett maoistiskt kommunistiskt parti med Sovjet som fiende.
2. Med om att bygga upp FiB/Kulturfront, en tidning som politiskt styrdes av SKP. Han var en av de första anställda. Det första numret kom ut i januari 1972.
3. Uppgiftslämnare till Säpo.
4. Uppgiftslämnare till Anders Thunborg, som 1969-74 var statssekreterare på försvarsdepartementet. Thunborg var 1961-69 sekreterare i den socialdemokratiska partistyrelsen och 1964-67 internationell sekreterare. Han efterträddes av Pierre Schori."
Dessa sakupplysningar visar att Guillou var ett slags förrädare mot allt och alla. Han följer sin egen agenda och verkar inte bry sig om resten av världen. Den är endast till för honom. För att användas och utnyttjas i hans egen karriär.
Ja vad kallar man en sådan människa? En trevlig sort är det definitivt inte.
Göran Greider fyller 50 år
Han har gjort det redan. Fyllt år alltså. Han gjorde det i förrgår. Jag tycker att det är helt otroligt att han är bara 50 år. Jag tycker han ser äldre ut än vad jag gör, som är 64 år (bilden i min blogg är tagen i somras).
Men dna gör att vi inte ser likadana ut när vi kommer upp i åldrarna. En del åldras mycket långsamt till utseendet, medan andra, som har levt hårdare gör det fortare. Och det beror också, som sagt, på arv.
Jag är ingen vän av Göran Greider, som dyker upp överallt i TV-soffor och lite varstans. Jag tycker att han får alldeles för mycket plats i den världen.
Men det är som det brukar. De som jobbar på olika redaktioner har sina favoriter, som de bjuder in gång på gång.
Det gäller att vara lagom mycket i gasen och har lagom bra åsikter, stabila sådana, så att det inte blir några större överraskningar.
Greider fascinerar genom att han är både poet och chefredaktör och kan få ur sig en åsikt om i stort sett allting.
Hans senaste diktsamling kom i augusti och heter Katterna kommer in från mörkret.
Sov genom en massa år,
åren då jag var som mest verksam.
Febrilt sysselsatt – med att vakna?
Det är en strof från en dikt i hans nya samling. Och detta upplever jag ofta att de flesta människor sysslar med. Särskilt de som rusar omkring och aldrig riktigt har tid att sätta sig ned och genomskåda maya.
Men dna gör att vi inte ser likadana ut när vi kommer upp i åldrarna. En del åldras mycket långsamt till utseendet, medan andra, som har levt hårdare gör det fortare. Och det beror också, som sagt, på arv.
Jag är ingen vän av Göran Greider, som dyker upp överallt i TV-soffor och lite varstans. Jag tycker att han får alldeles för mycket plats i den världen.
Men det är som det brukar. De som jobbar på olika redaktioner har sina favoriter, som de bjuder in gång på gång.
Det gäller att vara lagom mycket i gasen och har lagom bra åsikter, stabila sådana, så att det inte blir några större överraskningar.
Greider fascinerar genom att han är både poet och chefredaktör och kan få ur sig en åsikt om i stort sett allting.
Hans senaste diktsamling kom i augusti och heter Katterna kommer in från mörkret.
Sov genom en massa år,
åren då jag var som mest verksam.
Febrilt sysselsatt – med att vakna?
Det är en strof från en dikt i hans nya samling. Och detta upplever jag ofta att de flesta människor sysslar med. Särskilt de som rusar omkring och aldrig riktigt har tid att sätta sig ned och genomskåda maya.
Fittja moské vill ha böneutrop
Fittja moské, som har den högsta minareten i Västeuropa, vill ha böneutrop på fredagar. Jag skrattade en smula när jag hörde den nyheten alldeles nyss på lokalnyheterna på TV.
Att ansöka om böneutrop måste ses som ett test av välviljan mot denna religion i dessa tider, när också SVT och TV4 har sänt kritiska program om nikaben och om församlingarna, som har direktkontakt med den svenska regeringen och riksdagen.
Böneutrop förekommer inte i Europa vad jag vet och att ropa ut bönen fem gånger om dagen (även om det bara är fredagar) från det höga minarettornet i Fittja - det är 32,5 meter högt - borde reta åtminstone någon i grannskapet.
Ja vad ska man säga om detta?
I Kungsmarken i Karlskrona så försäkrade imamen Abboud Sleiman att minareten vid deras moské inte ska användas till böneutrop. Det är förbjudet och i den muslimska religionen ingår att inte störa grannarna, menade han.
Den muslimska religionen i Fittja är tydligen inte likadan.
I det här fallet är det miljölagstiftningen som är avgörande. Då gäller att man ska förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Att ansöka om böneutrop måste ses som ett test av välviljan mot denna religion i dessa tider, när också SVT och TV4 har sänt kritiska program om nikaben och om församlingarna, som har direktkontakt med den svenska regeringen och riksdagen.
Böneutrop förekommer inte i Europa vad jag vet och att ropa ut bönen fem gånger om dagen (även om det bara är fredagar) från det höga minarettornet i Fittja - det är 32,5 meter högt - borde reta åtminstone någon i grannskapet.
Ja vad ska man säga om detta?
I Kungsmarken i Karlskrona så försäkrade imamen Abboud Sleiman att minareten vid deras moské inte ska användas till böneutrop. Det är förbjudet och i den muslimska religionen ingår att inte störa grannarna, menade han.
Den muslimska religionen i Fittja är tydligen inte likadan.
I det här fallet är det miljölagstiftningen som är avgörande. Då gäller att man ska förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
söndag 13 december 2009
Newsmilliseringen är här
Åsa Linderborg myntar det ordet i sitt inlägg om debatten kring muslimer och islamism i dag på kultursidan i Aftonbladet.
Med det menar hon sådant, som absolut inte skulle få debatteras och inte på det sätt, som inte hon har godkänt. Hon ondgör sig över Expressens kultursida, som för en vecka sedan tryckte en artikel av Ayann Hirsi Ali, tidigare holländsk parlamentsledamot och författare.
Denna skribent menar bland annat, att ifall det verkligen fanns främlingsfientlighet i Europa, så hade den muslimska befolkningen utvandrat härifrån. Och att när muslimer börjar bygga moskéer för miljontals kronor, då är det dags att dra öronen åt sig. För en muslim behöver inte annat än lite vatten, en kompass (för att ta ut riktningen till Mekka) och en bönematta, för att utöva sin religion.
Och Johanne Hildebrandt slår i sin krönika i dag i Aftonbladet fast att främlingsfientligheten i Sverige har minskat sedan början på 90-talet och att sverigedemokrater till och med är helt vanliga människor.
Jag ser Åsa Linderborgs ord newsmillisering, som ett positivt ord. På Newsmill har debattten om slöjan, nikaben och burkan förts fram och tillbaka under hösten. Newsmill har tillåtit extrema muslimer att uttrycka sina åsikter - till och med anonymt som skribenter - mer yttrandefrihet kan väl inte ges till islamismen.
Men för Linderborg duger det förstås inte. Utan hon vill inte att detta ska få debatteras överhuvudtaget. Vad var det hon kallade det? Jo, träck var det och det skulle inte tryckas. Alltså när motståndarna till slöjan, nikaben och burkan uttalar sig.
Ändå var det hennes egen tidning som tryckte Jimmie Åkessons debattartikel. Men sådana som Åsa Linderborg trodde väl att alla då skulle bli som henne, när de såg denna artikel. Och om hon hade haft makten över Aftonbladet hade denna artikel naturligtvis aldrig fått tryckas.
Det journalister av hennes inskränkta sort inte förstår är att vanliga människor inte längre bugar för den överhetliga journalistiken, utan tänker själva. De får sina åsikter av det de ser i sin vardag omkring sig. Inte från kultursidorna.
De åsikter, som alldeles säkert kommer att låta sverigedemokraterna komma in i riksdagen, har byggts upp under något decennium. Och det är dessa välgrundade åsikter, en misströstan, som sådana vanliga människor ger uttryck för. Som äldre släktingar till mig anför, när de säger att de tänker rösta på dem.
Jag menar vad har de att förlora. De har fråntagits sina pensioner under hela den tid -15 eller 20 år - som de har varit pensionärer. De har fått noll i standardhöjning, medan yngre har fått omkring 70 procent under samma tid. Rättvisa?
PS. Nu vill jag genast säga att det är ingen idé att länka sverigedemokratiska hatbloggar till min blogg. Lika lite som det är någon idé att länka extremfeministiska. Jag tar bort dem så fort jag ser dem. Alltså själv är jag varken extremkommmunist eller extremfascist. Jag är inte ens särskilt politisk. Vet inte ännu vad jag ska rösta på i valet eller om jag ska rösta. Utan jag bestämmer mig vad jag tycker och tänker i varje fråga när de dyker upp. Men jag gillar inte hat. Inte från något håll. PS.
Med det menar hon sådant, som absolut inte skulle få debatteras och inte på det sätt, som inte hon har godkänt. Hon ondgör sig över Expressens kultursida, som för en vecka sedan tryckte en artikel av Ayann Hirsi Ali, tidigare holländsk parlamentsledamot och författare.
Denna skribent menar bland annat, att ifall det verkligen fanns främlingsfientlighet i Europa, så hade den muslimska befolkningen utvandrat härifrån. Och att när muslimer börjar bygga moskéer för miljontals kronor, då är det dags att dra öronen åt sig. För en muslim behöver inte annat än lite vatten, en kompass (för att ta ut riktningen till Mekka) och en bönematta, för att utöva sin religion.
Och Johanne Hildebrandt slår i sin krönika i dag i Aftonbladet fast att främlingsfientligheten i Sverige har minskat sedan början på 90-talet och att sverigedemokrater till och med är helt vanliga människor.
Jag ser Åsa Linderborgs ord newsmillisering, som ett positivt ord. På Newsmill har debattten om slöjan, nikaben och burkan förts fram och tillbaka under hösten. Newsmill har tillåtit extrema muslimer att uttrycka sina åsikter - till och med anonymt som skribenter - mer yttrandefrihet kan väl inte ges till islamismen.
Men för Linderborg duger det förstås inte. Utan hon vill inte att detta ska få debatteras överhuvudtaget. Vad var det hon kallade det? Jo, träck var det och det skulle inte tryckas. Alltså när motståndarna till slöjan, nikaben och burkan uttalar sig.
Ändå var det hennes egen tidning som tryckte Jimmie Åkessons debattartikel. Men sådana som Åsa Linderborg trodde väl att alla då skulle bli som henne, när de såg denna artikel. Och om hon hade haft makten över Aftonbladet hade denna artikel naturligtvis aldrig fått tryckas.
Det journalister av hennes inskränkta sort inte förstår är att vanliga människor inte längre bugar för den överhetliga journalistiken, utan tänker själva. De får sina åsikter av det de ser i sin vardag omkring sig. Inte från kultursidorna.
De åsikter, som alldeles säkert kommer att låta sverigedemokraterna komma in i riksdagen, har byggts upp under något decennium. Och det är dessa välgrundade åsikter, en misströstan, som sådana vanliga människor ger uttryck för. Som äldre släktingar till mig anför, när de säger att de tänker rösta på dem.
Jag menar vad har de att förlora. De har fråntagits sina pensioner under hela den tid -15 eller 20 år - som de har varit pensionärer. De har fått noll i standardhöjning, medan yngre har fått omkring 70 procent under samma tid. Rättvisa?
PS. Nu vill jag genast säga att det är ingen idé att länka sverigedemokratiska hatbloggar till min blogg. Lika lite som det är någon idé att länka extremfeministiska. Jag tar bort dem så fort jag ser dem. Alltså själv är jag varken extremkommmunist eller extremfascist. Jag är inte ens särskilt politisk. Vet inte ännu vad jag ska rösta på i valet eller om jag ska rösta. Utan jag bestämmer mig vad jag tycker och tänker i varje fråga när de dyker upp. Men jag gillar inte hat. Inte från något håll. PS.
fredag 11 december 2009
President Barack Obama höll på att somna i Oslo
Såg ni det? Han blev tvungen att sätta sig med pekfingret på munnen och tummen under hakan. Det gör ont att sitta så och trycka på läppen, men det var väl meningen. Annars hade vi fått se en sovande fredspristagare. Vilken skandal!
Det hela berodde på att den nye ordföranden i den norska Nobelkommittén Thorbjörn Jagland tydligen kände sig tvungen att sätta sin prägel på sitt nya jobb och han lyckades gå igenom hela världshistorien och verkade aldrig kunna sluta tala. Varenda gång publiken applåderade hans ord tänkte jag:så bra nu är det slut. Men han fortsatte att mala.
Och sedan höll president Barack Obama ett tal, som redan har gett honom epitetet krigspresidenten, om nödvändigheten att ibland starta och föra krig. Vad ser han framför sig? Att islamismen brer ut sig? Till och med min blogg hålls det koll på i Iran har jag sett.
Jag har en karta över vilka som går in på min blogg varje dygn och någon sitter och håller koll från mullornas land ser det ut som. Friend och fo? Det vet man aldrig. Men till och med när Iran stängde internet häromdagen så höll någon koll.
Kanske är det något sådant, som den nya lilla krympta världen, som har föranlett också Amerikas president att nu ta bladet från munnen och deklarerar att västerlandets fri- och rättigheter kan behöva försvaras med vapen i hand ibland.
Fast vad skulle han annars säga? Slänga sig i backen och gno in sig med aska och säga att han inte förtjänade detta fredspris? Och räkna upp vilka fler som borde ha fått det?
Nä, det hade verkat för svagt, för hela världen lyssnar ju ändå till detta tal. Och inte minst de som krigar i Afghanistan och de amerikanska trupper, som är kvar i Irak. Och ingen kan utesluta att det blir fler oroshärdar under den period på tre år, som återstår innan det är val igen i USA.
Ifall han hade hållit ett sådant tal, så hade världen tyckt ungefär som Sovjet gjorde 1961, att president John F Kennedy bara var en ung spoling, som man kunde göra vad man ville med. Sovjet byggde sin mur i Berlin och västvärlden protesterade inte. Detta i sin tur ledde till Kubakrisen 1962, då Chrustjev trodde att han kunde bygga ramper för långdistansraketer på ön och därmed ha hela USA inom räckhåll.
Men den gången satte president Kennedy ned foten och de sovjetiska skeppen ute på havet, som var på väg till Kuba, fick vända.
Make no mistake, sade president Obama igår och använde en av George Bush favoritfraser. Mycket medvetet naturligtvis. Han är ingen duva den nye presidenten. Ingen man kan köra med. Om det gäller de värden, som Amerika alltid har kämpat för, så är han beredd att slåss för dem. Det var budskapet.
Det hela berodde på att den nye ordföranden i den norska Nobelkommittén Thorbjörn Jagland tydligen kände sig tvungen att sätta sin prägel på sitt nya jobb och han lyckades gå igenom hela världshistorien och verkade aldrig kunna sluta tala. Varenda gång publiken applåderade hans ord tänkte jag:så bra nu är det slut. Men han fortsatte att mala.
Och sedan höll president Barack Obama ett tal, som redan har gett honom epitetet krigspresidenten, om nödvändigheten att ibland starta och föra krig. Vad ser han framför sig? Att islamismen brer ut sig? Till och med min blogg hålls det koll på i Iran har jag sett.
Jag har en karta över vilka som går in på min blogg varje dygn och någon sitter och håller koll från mullornas land ser det ut som. Friend och fo? Det vet man aldrig. Men till och med när Iran stängde internet häromdagen så höll någon koll.
Kanske är det något sådant, som den nya lilla krympta världen, som har föranlett också Amerikas president att nu ta bladet från munnen och deklarerar att västerlandets fri- och rättigheter kan behöva försvaras med vapen i hand ibland.
Fast vad skulle han annars säga? Slänga sig i backen och gno in sig med aska och säga att han inte förtjänade detta fredspris? Och räkna upp vilka fler som borde ha fått det?
Nä, det hade verkat för svagt, för hela världen lyssnar ju ändå till detta tal. Och inte minst de som krigar i Afghanistan och de amerikanska trupper, som är kvar i Irak. Och ingen kan utesluta att det blir fler oroshärdar under den period på tre år, som återstår innan det är val igen i USA.
Ifall han hade hållit ett sådant tal, så hade världen tyckt ungefär som Sovjet gjorde 1961, att president John F Kennedy bara var en ung spoling, som man kunde göra vad man ville med. Sovjet byggde sin mur i Berlin och västvärlden protesterade inte. Detta i sin tur ledde till Kubakrisen 1962, då Chrustjev trodde att han kunde bygga ramper för långdistansraketer på ön och därmed ha hela USA inom räckhåll.
Men den gången satte president Kennedy ned foten och de sovjetiska skeppen ute på havet, som var på väg till Kuba, fick vända.
Make no mistake, sade president Obama igår och använde en av George Bush favoritfraser. Mycket medvetet naturligtvis. Han är ingen duva den nye presidenten. Ingen man kan köra med. Om det gäller de värden, som Amerika alltid har kämpat för, så är han beredd att slåss för dem. Det var budskapet.
Hur hann Tiger Woods med golfen?
Det undrar Gunilla Kinn i en artikel på Newsmill. Så många damer, som verkar ha passerat revy under den tid, som han har varit gift med Elin Nordegren. Han är uppenbarligen en sexmissbrukare.
Ja, hur hann president John F Kennedy med att vara president? Det är också en relevant fråga. Han kunde ibland inte nöja sig med ens en dam om dagen. Han var tvungen att ha flera. Plus sin fru då förstås. En uppenbar sexmissbrukare, som såg det där att ligga med olika damer, som en belöning för sitt hårda slit som politiker.
Han hade detta mönster med sig från fadern, som alltid tyckte det var intressant och spännande, att fälla villebråd i form av kvinnor. Men fadern Joseph Kennedy hade förstås inte den karisma och det goda utseende, som sonen fick, som alla bröderna Kennedy fick.
Jacqueline Kennedy förklarade det en gång för en av sina svägerskor. De bara var sådana. Som gift med en av dessa bröder fick man ta det goda med det onda.
Det betydde ingenting menade hon. Det var ett nöje och tidsfördriv de hade. Men eftersom de var katoliker, så skulle de aldrig skilja sig. Och särskilt inte hennes man kunde göra det. Hon kunde det inte heller så länge han var president.
Pressen höll tyst då på 60-talet om presidentens snedsprång, för alla presidenter hade haft älskarinnor. Utom möjligen Hover. Dock inte i den omfattning som Kennedy, som dessutom gick på sprutor för att stå ut med sin onda rygg, som han hade fått i andra världskriget. Dessa "hälsobringande" sprutor innehöll allt möjligt, men förmodligen också amfetamin.
Men president Kennedy hade blivit en fara för sitt land om han hade fortsatt med sitt sexliv. Han förstod det när en engelsk minister Profumo åkte dit på sommaren 1963, för han hade umgåtts med en prostituerad, Christine Keeler, som också umgicks med ryssar. Det ryktades att hon dessutom hade varit i USA och träffat kongressmedlemmar.
Nu satte några skott i Dallas Texas den 22 november 1963 stopp för president John F Kennedys presidentskap, men annars vet ingen riktigt hur det hade gått. Hade han kunnat genomföra en presidentperiod till utan att bli avslöjad? Och hade USA kunnat bära den skam och nesa det hade betytt ifall presidenten hade avslöjats under detta det kalla krigets dagar?
Detta är hypotetiska frågor. Men kanske gjorde John F Kennedys mördare sitt land en brutal tjänst. Ingen vet vad som hade hänt annars. I backspegeln fick nu John F Kennedy ett rykte om att vara en frälsare för Amerika. Någon som folket längtar tillbaka till och fortfarande ser i den nye presidenten Barack Obama.
Det var Kennedys änka Jacqueline, som såg till att denna ärbarhet för hennes man skapades, genom att mynta begreppet Camelot kring hans presidenttid. Detta slott, som kung Arthur och hans medeltida riddare hade samlats i kring runda bordet. Jacqueline Kennedy gjorde det, för att hans barn skulle få växa upp med minnet av en stor far. En riktig kung med riddare omkring sig.
John F Kennedy själv älskade sagorna kring kung Arthur.
Tiger Woods är en äkta efterföljare till sådana presidenter. Han är själv kung inom sitt område golfen. Men nu rullar historien vidare. Skandal efter skandal kommer att spåras av både bloggarna, tidningarna och TV. Ingen sten behöver låta bli att vändas, för det finns inga politiska hänsyn att ta.
Ja, hur hann president John F Kennedy med att vara president? Det är också en relevant fråga. Han kunde ibland inte nöja sig med ens en dam om dagen. Han var tvungen att ha flera. Plus sin fru då förstås. En uppenbar sexmissbrukare, som såg det där att ligga med olika damer, som en belöning för sitt hårda slit som politiker.
Han hade detta mönster med sig från fadern, som alltid tyckte det var intressant och spännande, att fälla villebråd i form av kvinnor. Men fadern Joseph Kennedy hade förstås inte den karisma och det goda utseende, som sonen fick, som alla bröderna Kennedy fick.
Jacqueline Kennedy förklarade det en gång för en av sina svägerskor. De bara var sådana. Som gift med en av dessa bröder fick man ta det goda med det onda.
Det betydde ingenting menade hon. Det var ett nöje och tidsfördriv de hade. Men eftersom de var katoliker, så skulle de aldrig skilja sig. Och särskilt inte hennes man kunde göra det. Hon kunde det inte heller så länge han var president.
Pressen höll tyst då på 60-talet om presidentens snedsprång, för alla presidenter hade haft älskarinnor. Utom möjligen Hover. Dock inte i den omfattning som Kennedy, som dessutom gick på sprutor för att stå ut med sin onda rygg, som han hade fått i andra världskriget. Dessa "hälsobringande" sprutor innehöll allt möjligt, men förmodligen också amfetamin.
Men president Kennedy hade blivit en fara för sitt land om han hade fortsatt med sitt sexliv. Han förstod det när en engelsk minister Profumo åkte dit på sommaren 1963, för han hade umgåtts med en prostituerad, Christine Keeler, som också umgicks med ryssar. Det ryktades att hon dessutom hade varit i USA och träffat kongressmedlemmar.
Nu satte några skott i Dallas Texas den 22 november 1963 stopp för president John F Kennedys presidentskap, men annars vet ingen riktigt hur det hade gått. Hade han kunnat genomföra en presidentperiod till utan att bli avslöjad? Och hade USA kunnat bära den skam och nesa det hade betytt ifall presidenten hade avslöjats under detta det kalla krigets dagar?
Detta är hypotetiska frågor. Men kanske gjorde John F Kennedys mördare sitt land en brutal tjänst. Ingen vet vad som hade hänt annars. I backspegeln fick nu John F Kennedy ett rykte om att vara en frälsare för Amerika. Någon som folket längtar tillbaka till och fortfarande ser i den nye presidenten Barack Obama.
Det var Kennedys änka Jacqueline, som såg till att denna ärbarhet för hennes man skapades, genom att mynta begreppet Camelot kring hans presidenttid. Detta slott, som kung Arthur och hans medeltida riddare hade samlats i kring runda bordet. Jacqueline Kennedy gjorde det, för att hans barn skulle få växa upp med minnet av en stor far. En riktig kung med riddare omkring sig.
John F Kennedy själv älskade sagorna kring kung Arthur.
Tiger Woods är en äkta efterföljare till sådana presidenter. Han är själv kung inom sitt område golfen. Men nu rullar historien vidare. Skandal efter skandal kommer att spåras av både bloggarna, tidningarna och TV. Ingen sten behöver låta bli att vändas, för det finns inga politiska hänsyn att ta.
torsdag 10 december 2009
Vi firar 26-årsdag
I kväll ska gubben och jag unna oss lite champagne. Det är på dagen tjugosex år sedan vi började vara tillsammans. Våra söner är 24 och 20 och är alltså vuxna.
Jag upplevde senast när jag fyllde år, att nu kunde jag kanske släppa mammarollen en smula. De är ju vuxna. Det har varit mycken oro för dem, särskilt i tonåren, när det händer så mycket. Nu kan gubben och jag få återgå till det förhållande vi hade innan dessa söner kom till oss.
Ja, inte riktigt förstås. För det har ju gått ett antal år och vi är lite andra människor än då. Jag önskar jag kunde beskriva känslan av att ha klarat av alla de här åren. Det finns en djup tillfredställelse i att ha gjort det. Och en tacksamhet över att vi, som är så olika, har kunnat uppskatta varandras olika egenskaper.
Jag råkade se Isabel Allende, när hon pratade med Malou igår förmiddag på TV och hon beskrev sitt förhållande till sin "blonde, långe cowboy", som hon sade, lite som gubbsingens och mitt förhållande.
De var också olika, men hade lyckats låta bli att gå åt var sitt håll genom att en gång, när det var ordentlig kris, inte säga ordet "skilsmässa" på tre veckor.
Ett enkelt och bra recept. Istället för att jobba på att skilja sig så borde människor mera jobba på att hålla ihop. I vårt förhållande fungerar det så, att den ene är klok nog att inte säga emot, när den andre tappar greppet.
Vi kompletterar varandra och upptäcker alltid nya sidor hos varandra. Jag hoppas att vi får leva länge än tillsammans. Skål!
Jag upplevde senast när jag fyllde år, att nu kunde jag kanske släppa mammarollen en smula. De är ju vuxna. Det har varit mycken oro för dem, särskilt i tonåren, när det händer så mycket. Nu kan gubben och jag få återgå till det förhållande vi hade innan dessa söner kom till oss.
Ja, inte riktigt förstås. För det har ju gått ett antal år och vi är lite andra människor än då. Jag önskar jag kunde beskriva känslan av att ha klarat av alla de här åren. Det finns en djup tillfredställelse i att ha gjort det. Och en tacksamhet över att vi, som är så olika, har kunnat uppskatta varandras olika egenskaper.
Jag råkade se Isabel Allende, när hon pratade med Malou igår förmiddag på TV och hon beskrev sitt förhållande till sin "blonde, långe cowboy", som hon sade, lite som gubbsingens och mitt förhållande.
De var också olika, men hade lyckats låta bli att gå åt var sitt håll genom att en gång, när det var ordentlig kris, inte säga ordet "skilsmässa" på tre veckor.
Ett enkelt och bra recept. Istället för att jobba på att skilja sig så borde människor mera jobba på att hålla ihop. I vårt förhållande fungerar det så, att den ene är klok nog att inte säga emot, när den andre tappar greppet.
Vi kompletterar varandra och upptäcker alltid nya sidor hos varandra. Jag hoppas att vi får leva länge än tillsammans. Skål!
Anders Pihlblad har fått svininfluensa
Det skriver han på TV4:s hemsida. Han ligger däckad och är sjukskriven för första gången i sitt liv. Drygt 40 år gammal alltså.
Philblad har jobbat som politisk reporter på TV4 under ett antal år och lyckades sitta på krogen och pussa krishanteraren Ulrica Schenström och orsaka skandal, fast han egentligen inte gillar tjejer.
Han gjorde också en slät figur när han var nere i Marbella och intervjuade Liza Marklund, som fick breda ut sig vitt och brett om hur Monica Antonsson borde be om ursäkt.
Vad ingen av dem brydde sig var ifall Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda verkligen var sann eller inte. Här gällde det att rädda ett varumärke och att visa att TV4 minsann ställde sig på gammelmedias och Piratförlagets sida.
Sedan dess har både förlagets och dess ägares rykte rasat i backen, när delägaren Jan Guillou avslöjades som spion för KGB av Expressen. Och Liza Marklund kunde inte heller hålla sig till sanningen.
Fast hon påstod det i något årtionde - för hennes bok var i alla delar dokumentär - och alla politiska kvinnoorganisationer tog hennes bok som kursmaterial. Men det var lögn och förbannad dikt hon hade presenterat.
Men påkommen så skyllde hon på sin sageskvinna. En mycket feg utväg. En journalist har till uppdrag att kolla sina källor även som författare.
Liza Marklund har skadat massor med barn i Sverige genom att påverka opinionen till att tro, att kvinnor i alla lägen är de utsatta i ett förhållande. Och därmed har hon hjälpt till att påverka lagstiftningen, så att det är så, att det går för en mamma att komma med falska anklagelser mot pappor och klara sig undan. Och lägga beslag på barnen.
Men fortfarande är Liza Marklund tydligen oavsättbar som Unicef-ambassadör.
Och Anders Pihlblad är nu utsatt, för han har astma och tillhör riskgrupperna. Stackars liten! Dock känns det litegrann som universums rättvisa att han har fått den beryktade svininfluensan. Han kryar säkert på sig.
Philblad har jobbat som politisk reporter på TV4 under ett antal år och lyckades sitta på krogen och pussa krishanteraren Ulrica Schenström och orsaka skandal, fast han egentligen inte gillar tjejer.
Han gjorde också en slät figur när han var nere i Marbella och intervjuade Liza Marklund, som fick breda ut sig vitt och brett om hur Monica Antonsson borde be om ursäkt.
Vad ingen av dem brydde sig var ifall Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda verkligen var sann eller inte. Här gällde det att rädda ett varumärke och att visa att TV4 minsann ställde sig på gammelmedias och Piratförlagets sida.
Sedan dess har både förlagets och dess ägares rykte rasat i backen, när delägaren Jan Guillou avslöjades som spion för KGB av Expressen. Och Liza Marklund kunde inte heller hålla sig till sanningen.
Fast hon påstod det i något årtionde - för hennes bok var i alla delar dokumentär - och alla politiska kvinnoorganisationer tog hennes bok som kursmaterial. Men det var lögn och förbannad dikt hon hade presenterat.
Men påkommen så skyllde hon på sin sageskvinna. En mycket feg utväg. En journalist har till uppdrag att kolla sina källor även som författare.
Liza Marklund har skadat massor med barn i Sverige genom att påverka opinionen till att tro, att kvinnor i alla lägen är de utsatta i ett förhållande. Och därmed har hon hjälpt till att påverka lagstiftningen, så att det är så, att det går för en mamma att komma med falska anklagelser mot pappor och klara sig undan. Och lägga beslag på barnen.
Men fortfarande är Liza Marklund tydligen oavsättbar som Unicef-ambassadör.
Och Anders Pihlblad är nu utsatt, för han har astma och tillhör riskgrupperna. Stackars liten! Dock känns det litegrann som universums rättvisa att han har fått den beryktade svininfluensan. Han kryar säkert på sig.
Ballingslöv dementerar
Annonsörerna i Villaliv och särskilt Ballingslöv drabbades i går av bloggarnas vrede, eftersom Villaliv skyllde förlusten av 450 000 i uteblivna annonspengar på Ingrid Carlqvists bloggande och alltså skyllde på annonsörerna, för att de gav henne sparken.
Detta sedan de hade påståtts drabbats av anonyma falska och lögnaktiga mejl, som smutskastade chefredaktören Ingrid Carlqvist.
Ballingslöv dementerar nu att de har något med saken att göra.
Ingrid Carlqvist blev uppringd av huvudägaren Fredrik Lindbladh och fick sparken. Medan Peter Ollén VD i förlaget, som ger ut tidningen och är ansvarig utgivare för Villaliv, säger till Resumé att det är förfärligt att ingen stöttar henne och att han var överens med Ingrid Carlqvist i alla publicistiska frågor.
Ja, ägaren har av någon anledning skyllt på annonsörerna, vilket inte är så smart. Tidningen Villaliv är nystartad och konkurrerar med Villaaktuellt.
I går så ringde ägaren alltså upp Ingrid Carlqvist och skrek i telefonen att hon hade kostat tidningen 450 000 i uteblivna annonskostnader. Hon fick sparken och ett företag i Småland driver nu tidningen.
Det luktar lite konstigt om hela affären. Ägaren ville uppenbarligen byta chefredaktör, antagligen sänka kostnaderna och skyller nu på annonsörerna.
Han har inte begripit att bloggarna är en maktfaktor i samhället. Att de når ut. Eller också trodde han att Ingrid Carlqvist skulle dra sig tillbaka och inte säga någonting alls.
Det ser ut att vara fullständigt olika världar och bedömningar som kolliderar. Den rättsliga och fackliga processen återstår.
Detta sedan de hade påståtts drabbats av anonyma falska och lögnaktiga mejl, som smutskastade chefredaktören Ingrid Carlqvist.
Ballingslöv dementerar nu att de har något med saken att göra.
Ingrid Carlqvist blev uppringd av huvudägaren Fredrik Lindbladh och fick sparken. Medan Peter Ollén VD i förlaget, som ger ut tidningen och är ansvarig utgivare för Villaliv, säger till Resumé att det är förfärligt att ingen stöttar henne och att han var överens med Ingrid Carlqvist i alla publicistiska frågor.
Ja, ägaren har av någon anledning skyllt på annonsörerna, vilket inte är så smart. Tidningen Villaliv är nystartad och konkurrerar med Villaaktuellt.
I går så ringde ägaren alltså upp Ingrid Carlqvist och skrek i telefonen att hon hade kostat tidningen 450 000 i uteblivna annonskostnader. Hon fick sparken och ett företag i Småland driver nu tidningen.
Det luktar lite konstigt om hela affären. Ägaren ville uppenbarligen byta chefredaktör, antagligen sänka kostnaderna och skyller nu på annonsörerna.
Han har inte begripit att bloggarna är en maktfaktor i samhället. Att de når ut. Eller också trodde han att Ingrid Carlqvist skulle dra sig tillbaka och inte säga någonting alls.
Det ser ut att vara fullständigt olika världar och bedömningar som kolliderar. Den rättsliga och fackliga processen återstår.
onsdag 9 december 2009
Olika falla ödets lotter
För övrigt tänker jag att Barbro Holmberg nog hade råd att kollapsa hemma hos sin dotter i Tiger Woods hus.
Vad det än kostade att lägga in henne för observation på ett amerikanskt sjukhus, så finns det nog pengar till det. Hon lär må bra och alla ser fram emot att se henne på jobbet som landshövding på måndag morgon.
Ifall socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson skulle bli sjuk i januari kan hon inkassera 86 000 i sjukpenning. Det är tio gånger mer än vad jag har utbetalt i sjukpension. Jo jag har nästan exakt 8 600 kronor. Men nu är det ju inte pengarna som gör livet. Det är en missuppfattning.
Och man ska aldrig jämföra sig med andra. Särskilt inte när det gäller pengar. Det är fult har jag lärt mig av Magdalena Ribbing på DN.
Det gör jag heller aldrig. Jag har börjat räkna i livskvalité istället. Att mina barn alla är friska och tjänar pengar (ja nästan). Och att min katt som är femton år har hälsan fortfarande. Och att jag bor bredvid havet, fast det inte är så kul här just nu. Dimma och regn hela dagen. Men på sommaren är det oslagbart.
Och att dom har börjat röja upp på Nisses tomt. Han som troligen drack sig till döds och som aldrig tog hand om sin sommarstuga. Nu har några rika grannar köpt upp både hans och två till näraliggande tomter. Men det är helt okej. Då slipper vi se träden växa upp kring hans hus och allt förfalla.
Ja olika falla ödets lotter, som de sade förr i tiden. Ta hand om er alla där ute. Vi vet aldrig hur länge vi får finnas på denna jorden. Eller hur länge den är kvar i rymden. Ni har väl sett 2012? Be afraid, be very afraid.
För de lyckas säkert inte komma överens om någonting i Köpenhamn heller och alldeles strax i morgon kommer president Barack Obama, för att ta emot Nobels fredspris i gammal god tradition. Han har nyss trappat upp kriget i Afghanistan.
De kunde ju ha avstått från att dela ut det. Det har de gjort under sammanlagt sexton år sedan det instiftades. För då var det krig eller som i Gandhis fall. Han hann bli mördad. Dock fick Dag Hammarskjöld fredspriset postumt.
Som sagt ta hand om er!
Vad det än kostade att lägga in henne för observation på ett amerikanskt sjukhus, så finns det nog pengar till det. Hon lär må bra och alla ser fram emot att se henne på jobbet som landshövding på måndag morgon.
Ifall socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson skulle bli sjuk i januari kan hon inkassera 86 000 i sjukpenning. Det är tio gånger mer än vad jag har utbetalt i sjukpension. Jo jag har nästan exakt 8 600 kronor. Men nu är det ju inte pengarna som gör livet. Det är en missuppfattning.
Och man ska aldrig jämföra sig med andra. Särskilt inte när det gäller pengar. Det är fult har jag lärt mig av Magdalena Ribbing på DN.
Det gör jag heller aldrig. Jag har börjat räkna i livskvalité istället. Att mina barn alla är friska och tjänar pengar (ja nästan). Och att min katt som är femton år har hälsan fortfarande. Och att jag bor bredvid havet, fast det inte är så kul här just nu. Dimma och regn hela dagen. Men på sommaren är det oslagbart.
Och att dom har börjat röja upp på Nisses tomt. Han som troligen drack sig till döds och som aldrig tog hand om sin sommarstuga. Nu har några rika grannar köpt upp både hans och två till näraliggande tomter. Men det är helt okej. Då slipper vi se träden växa upp kring hans hus och allt förfalla.
Ja olika falla ödets lotter, som de sade förr i tiden. Ta hand om er alla där ute. Vi vet aldrig hur länge vi får finnas på denna jorden. Eller hur länge den är kvar i rymden. Ni har väl sett 2012? Be afraid, be very afraid.
För de lyckas säkert inte komma överens om någonting i Köpenhamn heller och alldeles strax i morgon kommer president Barack Obama, för att ta emot Nobels fredspris i gammal god tradition. Han har nyss trappat upp kriget i Afghanistan.
De kunde ju ha avstått från att dela ut det. Det har de gjort under sammanlagt sexton år sedan det instiftades. För då var det krig eller som i Gandhis fall. Han hann bli mördad. Dock fick Dag Hammarskjöld fredspriset postumt.
Som sagt ta hand om er!
Newsmill invaderad av spamporr
För er som undrar varför de översta två platserna bland "mest besökta" på Newsmill är tomma så beror det på spamporr.
Redan igår invaderades sajten av någon annan sajt med bilder på, ja vad vet jag inte riktigt, för jag gick aldrig in där. Det varnades för skador på datorn ifall man gjorde det.
Dock när två sajter med samma upphovsman i morse hade lagt beslag på "mest besökta", så mejlade jag PM Nilsson och frågade om det skulle vara så här. Ett nytt slags besökare kanske skulle lockas till sajten? Var det meningen?
Han svarade att det hade varit spaminvasion och att det åtgärdades:
"Dessa spam-medlemmar är borttagna och vi sätter dit en säkerhetsfunktion som gör att de inte kan gå med igen."
Det gick fort när jag väl hade påpekat detta. Detta hände i förmiddags. Så det är alltså därför dessa översta två platser i "mest besökta-listan" inte har några namn.
Redan igår invaderades sajten av någon annan sajt med bilder på, ja vad vet jag inte riktigt, för jag gick aldrig in där. Det varnades för skador på datorn ifall man gjorde det.
Dock när två sajter med samma upphovsman i morse hade lagt beslag på "mest besökta", så mejlade jag PM Nilsson och frågade om det skulle vara så här. Ett nytt slags besökare kanske skulle lockas till sajten? Var det meningen?
Han svarade att det hade varit spaminvasion och att det åtgärdades:
"Dessa spam-medlemmar är borttagna och vi sätter dit en säkerhetsfunktion som gör att de inte kan gå med igen."
Det gick fort när jag väl hade påpekat detta. Detta hände i förmiddags. Så det är alltså därför dessa översta två platser i "mest besökta-listan" inte har några namn.
Yttrandefriheten kostar 450 000 kronor
Ingrid Carlqvist har fått sparken berättar Resumé. Hon fick inte blogga längre för sin chef på Villaliv och hon tvingades lägga ned sin blogg i somras.
Hon fick helt enkelt välja mellan jobbet och bloggen. Men nu har hon startat en ny blogg eftersom hon har gett ut boken: Inte utan mina söner. Då började mejlbombningarna till hennes arbetsplats igen. Och hoten om att mejlbomba annonsörerna.
När så Ballingslöv drog tillbaka annonser för 450 000 så fick arbetsgivaren nog. Ingrid Carlqvist fick sparken. Hon hade jobbet på frilansbasis.
Så ytttrandefriheten är värd 450 000 kronor och en journalist, som bloggar kan sparkas för att meningsmotståndare förföljer den med falska mejl. Vad säger journalistförbundet?
Monica Antonsson har adresslista till de, som hon tror är skyldiga. Vad säger journalistförbundet?
PS. Den 2 september i år skrev jag följande och förutspådde att hon skulle få nya problem. DS.
Hon fick helt enkelt välja mellan jobbet och bloggen. Men nu har hon startat en ny blogg eftersom hon har gett ut boken: Inte utan mina söner. Då började mejlbombningarna till hennes arbetsplats igen. Och hoten om att mejlbomba annonsörerna.
När så Ballingslöv drog tillbaka annonser för 450 000 så fick arbetsgivaren nog. Ingrid Carlqvist fick sparken. Hon hade jobbet på frilansbasis.
Så ytttrandefriheten är värd 450 000 kronor och en journalist, som bloggar kan sparkas för att meningsmotståndare förföljer den med falska mejl. Vad säger journalistförbundet?
Monica Antonsson har adresslista till de, som hon tror är skyldiga. Vad säger journalistförbundet?
PS. Den 2 september i år skrev jag följande och förutspådde att hon skulle få nya problem. DS.
tisdag 8 december 2009
Ständigt denna Anka
Kan vi inte slippa? Jag ber så snällt till alla som har något inflytande i sfären. Snälla låt oss glömma denna Anka, som föll över oss i höstas och som vi inte verkar bli kvitt.
Har hon inte emigrerat? Måste hon plåga oss stackare, som inte tycker som hon, med att ständigt dyka upp på löpsedlarna. Är hon ens svensk? Hon borde väl vara amerikansk medborgare, som har bott och verkat där så länge?
Jag gillar inte Kalle heller. Han som också heter Anka. Han blir för det mesta uppröd och förbannad över de mest vardagliga ting. Han exploderar över det minsta. Och inte är han snäll mot sina brorsöner heller.
Anna Anka heter kommer inte ens att få heta detta i framtiden sägs det. För maken vill inte att hon behåller hans namn, som är ett varumärke. Båda är de ursprungligen främlingar, som har funnit varandra i ett fjärran land. Det kunde ha blivit en sagolik historia. Men nu är det skilsmässa på gång.
Mest synd tycker jag om Ethan - fyra år - deras son, som inte kan ha begripit mycket av det som har hänt honom under hans korta liv.
Nä Anna får väl återgå till att heta Åberg-Yeager eller hon kan ta sig namnet Akka. Jag trodde det var namnet på gåsen i Nils Holgerssons äventyr i Sverige, men tydligen betyder det något fult på ett näraliggande språk.
Men nu när det är snart jul så kan vi slippa dessa ankor. Det är bara att låta bli att slå på TV:n och istället umgås med familjen. Tror jag kör på det.
Har hon inte emigrerat? Måste hon plåga oss stackare, som inte tycker som hon, med att ständigt dyka upp på löpsedlarna. Är hon ens svensk? Hon borde väl vara amerikansk medborgare, som har bott och verkat där så länge?
Jag gillar inte Kalle heller. Han som också heter Anka. Han blir för det mesta uppröd och förbannad över de mest vardagliga ting. Han exploderar över det minsta. Och inte är han snäll mot sina brorsöner heller.
Anna Anka heter kommer inte ens att få heta detta i framtiden sägs det. För maken vill inte att hon behåller hans namn, som är ett varumärke. Båda är de ursprungligen främlingar, som har funnit varandra i ett fjärran land. Det kunde ha blivit en sagolik historia. Men nu är det skilsmässa på gång.
Mest synd tycker jag om Ethan - fyra år - deras son, som inte kan ha begripit mycket av det som har hänt honom under hans korta liv.
Nä Anna får väl återgå till att heta Åberg-Yeager eller hon kan ta sig namnet Akka. Jag trodde det var namnet på gåsen i Nils Holgerssons äventyr i Sverige, men tydligen betyder det något fult på ett näraliggande språk.
Men nu när det är snart jul så kan vi slippa dessa ankor. Det är bara att låta bli att slå på TV:n och istället umgås med familjen. Tror jag kör på det.
Det skiljer sjuttio procent mellan rik och fattig
Det skiljer omkring 70 procent i ekonomisk utveckling mellan fattiga och rika i Sverige, enligt en LO-undersökning.
Jo, själv har jag blivit fråntagen mer än en halv miljon i kontanter av samhället under de senaste fem åren genom att min sjukpenning sänktes med så mycket.
Jag fick omkring 10 400 mindre rent i månaden när sossarna var klara med mig under förra regeringen. Jag gick alltså från den högsta sjukpenningen omkring 19 000 efter skatt till nu omkring 8 600 i sjukpension. Efter skatt. Vart har alla de här pengarna gått? Alltså för mig är det minus - ett stort minus i plånboken - och då är jag högutbildad och har jobbat i närmare 40 år.
Det är väl på tiden att LO åtminstone vaknar till nu då. Jag är ingen LO-medlem och har aldrig varit. Utan jag har alltid varit tjänsteman i mina olika sysselsättningar. Tjänsteman på Volvo, Södersjukhuset, Stockholms stad, Atlas Copco, Fläktfabriken, Esso, Dagens Nyheter, Aftonbladet etc.
Men 1991 hände något och nu har också LO upptäckt detta. Det var inte en dag för sent.
Jag har försökt påtala det länge och vi är många som har gjort det, men ibland tar det tid innan också "folkets" organisationer upptäcker vad som har hänt. Att vi som är 20-64 år har drabbats av detta (för att inte tala om alla som är yngre än så). Sedan 1991 har detta pågått. Alltså i närmare tjugo år. Och slut är det inte än.
Jo jag var över 20 år då 1991 och jag är 64 nu. Skillnaden mot 1991 för min familj är, att vi då hade små barn att ta hand om: de var sex och två år gamla. Och tack och lov har jag och min sambo hela tiden lyckats att hålla ihop, för annars hade våra barn fått det mycket eländigt.
Bland våra kompisar och bekanta tillhör vi undantagen. De flesta klarade inte att hålla samman familjen i så svåra tider. Vi gjorde det. Så nu är våra barn vuxna och vi har fått det lite lättare. Så bra för nästa år tar regeringen ifrån mig ännu lite mer pengar.
Ja, vem ska man skylla på? Det trista är att det inte finns någon särskild att anklaga. Kan man säga att det är de två miljoner invandrarnas fel? Nä, de flesta av dem kom från Finland, för att vi behövde arbetskraft. Och de flesta kom för länge sedan.
Möjligen kan man säga att det är de nytillkomna invandrarna, som har fått mina pengar då? Ja eventuellt. Det som har sparats in på mig räcker till två invandrarfamiljer i månaden. Socialbidraget ligger där någonstans för två vuxna. Nä, det räcker inte till en barnfamilj. Då måste det till mera skattepengar.
Men om man räknar ihop alla som nu är förtidspensionärer omkring 400 000 och lägger deras inbesparade pengar istället på de 400 000 nyanlända immigranterna, som sägs bebo vårt samhälle, så går det väl ihop där någonstans. Men det är väl för politiskt inkorrekt, att undersöka saken närmare.
Jag kan bara konstatera, att jag sedan länge lever det liv, som sägs vara det mest miljövänliga: inga resor, inga onödiga prylar, inga onödiga kläder, inte onödiga koldioxidutsläpp, inte mycket mat, rör mig mycket på de kvadrat där jag bor. Mest. Då borde väl sådana folkgrupper belönas då i dessa tider? Nä för tänk om vi skulle ge till alla dom, som inte har något. Då skulle det inte räcka till de rikaste.
Detta fattigdomstänkande styr alltid. Att det finns en pott, som alla måste ta av. Och kakan är så liten så liten. Inte mycket att dela på. Dags att ändra på det. Att gå vidare till ett tänkesätt, där vi inte belönar att människor roffar åt sig oförtjänt. Dags att lyssna och begripa. Dags att finna nya vägar för att lösa våra samhällsproblem. Och inte längre tro på alla domedagsprofeter.
Vi har det inte mindre bra nuförtiden än på 50-talet, men det uppfattas ofta så. En nedåtgående spiral med mindre och mindre inkomster för stora delar av befolkningen är en krutdurk. Vem vill sitta på en sådan?
Jo, själv har jag blivit fråntagen mer än en halv miljon i kontanter av samhället under de senaste fem åren genom att min sjukpenning sänktes med så mycket.
Jag fick omkring 10 400 mindre rent i månaden när sossarna var klara med mig under förra regeringen. Jag gick alltså från den högsta sjukpenningen omkring 19 000 efter skatt till nu omkring 8 600 i sjukpension. Efter skatt. Vart har alla de här pengarna gått? Alltså för mig är det minus - ett stort minus i plånboken - och då är jag högutbildad och har jobbat i närmare 40 år.
Det är väl på tiden att LO åtminstone vaknar till nu då. Jag är ingen LO-medlem och har aldrig varit. Utan jag har alltid varit tjänsteman i mina olika sysselsättningar. Tjänsteman på Volvo, Södersjukhuset, Stockholms stad, Atlas Copco, Fläktfabriken, Esso, Dagens Nyheter, Aftonbladet etc.
Men 1991 hände något och nu har också LO upptäckt detta. Det var inte en dag för sent.
Jag har försökt påtala det länge och vi är många som har gjort det, men ibland tar det tid innan också "folkets" organisationer upptäcker vad som har hänt. Att vi som är 20-64 år har drabbats av detta (för att inte tala om alla som är yngre än så). Sedan 1991 har detta pågått. Alltså i närmare tjugo år. Och slut är det inte än.
Jo jag var över 20 år då 1991 och jag är 64 nu. Skillnaden mot 1991 för min familj är, att vi då hade små barn att ta hand om: de var sex och två år gamla. Och tack och lov har jag och min sambo hela tiden lyckats att hålla ihop, för annars hade våra barn fått det mycket eländigt.
Bland våra kompisar och bekanta tillhör vi undantagen. De flesta klarade inte att hålla samman familjen i så svåra tider. Vi gjorde det. Så nu är våra barn vuxna och vi har fått det lite lättare. Så bra för nästa år tar regeringen ifrån mig ännu lite mer pengar.
Ja, vem ska man skylla på? Det trista är att det inte finns någon särskild att anklaga. Kan man säga att det är de två miljoner invandrarnas fel? Nä, de flesta av dem kom från Finland, för att vi behövde arbetskraft. Och de flesta kom för länge sedan.
Möjligen kan man säga att det är de nytillkomna invandrarna, som har fått mina pengar då? Ja eventuellt. Det som har sparats in på mig räcker till två invandrarfamiljer i månaden. Socialbidraget ligger där någonstans för två vuxna. Nä, det räcker inte till en barnfamilj. Då måste det till mera skattepengar.
Men om man räknar ihop alla som nu är förtidspensionärer omkring 400 000 och lägger deras inbesparade pengar istället på de 400 000 nyanlända immigranterna, som sägs bebo vårt samhälle, så går det väl ihop där någonstans. Men det är väl för politiskt inkorrekt, att undersöka saken närmare.
Jag kan bara konstatera, att jag sedan länge lever det liv, som sägs vara det mest miljövänliga: inga resor, inga onödiga prylar, inga onödiga kläder, inte onödiga koldioxidutsläpp, inte mycket mat, rör mig mycket på de kvadrat där jag bor. Mest. Då borde väl sådana folkgrupper belönas då i dessa tider? Nä för tänk om vi skulle ge till alla dom, som inte har något. Då skulle det inte räcka till de rikaste.
Detta fattigdomstänkande styr alltid. Att det finns en pott, som alla måste ta av. Och kakan är så liten så liten. Inte mycket att dela på. Dags att ändra på det. Att gå vidare till ett tänkesätt, där vi inte belönar att människor roffar åt sig oförtjänt. Dags att lyssna och begripa. Dags att finna nya vägar för att lösa våra samhällsproblem. Och inte längre tro på alla domedagsprofeter.
Vi har det inte mindre bra nuförtiden än på 50-talet, men det uppfattas ofta så. En nedåtgående spiral med mindre och mindre inkomster för stora delar av befolkningen är en krutdurk. Vem vill sitta på en sådan?
måndag 7 december 2009
Kalla Fakta visade verkligheten bakom islamismen
Egentligen förstod jag inte problemet med Alia Khalifas situation. Hon verkade inte särskilt religiös, utan mer som någon, som har ställt sig i spetsen för att få uppmärksamhet och för att hon till exempel har en bror, som driver detta.
Hon jobbade uppenbarligen redan på dagis och gick omkring där i nikaben med bara ett hål för ögonen. Men inne hade hon inte den på sig. Då fick barnen se hennes ansikte. Och jag såg åtminstone en liten flicka, som hade slöja.
Alltså från min synvinkel så vore detta inget som helst problem, ifall det inte var så att de hade en regim bakom sig i Iran, som hotar med vedergällning så fort det händer något i Europa, som handlar om muslimer. Ifall det inte fanns människor som är beredda att med krig genomföra jihad mot oss andra.
För ett år sedan kom Alia Khalifa på att hon skulle ta på sig det heltäckande plagget. Då var hon 23 år. Antagligen sammanföll det med att hon skulle utbilda sig till barnskötare. Det var en provokation mot det svenska samhället mer än något annat. Hon verkar lite barnslig i trotsåldern mot samhället.
Hennes föräldrar var djupt religiösa sade hon och de kom från Egypten. Men hon pratade inte om sin egen religion, inte om hur djupt övertygad hon hade blivit genom en uppenbarelse från Gud/Allah om att hon måste ta på sig den heltäckande nikaben. Uppriktigt sagt så verkar hon inte så smart.
Det sorgliga är väl att hon har fått så mycket uppmärksamhet. I debattartiklar och nu genom ännu ett TV-program. Allt pressar förstås in henne i ett hörn, där hon blir en förebild för andra lite naiva svenskor - för naturligtvis är hon svensk - som tycker att de ska stå upp för sina föräldrars hemland. Och som hejas på av sina brorsor.
Alltså redan finns det getton med muslimska dagis. Och är det något problem? Jo getton i sig är problem. När det skapas små utrymmen med människor, som inte känner att de bor i Sverige utan de bor på en särskild planet, som heter Allah. Det är ett problem.
För de här människorna kan se ut som om de lever i 2000-talet som vi andra, men egentligen är det 1400-talet som bestämmer över dem, mentalt och känslomässigt och vad en sedan länge död profet sade då och vad mullor har sagt sedan dess.
De här människorna har låtit andra ta över deras liv. Och gått in i något som är lika sektliknande som Knutby i Uppland. Fast på ett värre sätt. För de vill tvinga oss andra i förlängningen, att bli som de redan är. Där ligger problemet.
Men i sig är nikaben inte något problem, för det finns inte fler än några hundra, som går runt i dem. Och den är väl mest till besvär för dem själva. Inte för någon annan. Och de flesta är svenska unga tjejer, som vill skapa sig en plats i samhället.
Går det inte genom att vara tjusig, blond och stjärna. Genom att synas och ha någon talang. Så kan det gå genom att göra sig osynlig i en nikab.
Och Fi kommer aldrig att ställa sig upp och försvara dessa kvinnors rättigheter. För de har inga. De har själva avsagt sig dem genom att utesluta sig från samhället. De har själva skapat dessa getton, där de redan ingår.
Något problem är det inte utom för dem själva, som sagt. Så länge inte iranska eller andra länders terrorister tar sig hit, för att med våld ändra vårt samhälle.
Eller så länge inte sådana som Alia Khalifa eller hennes släktingar försöker göra det.
PS. Så här står det om Alias storebror på Wikipedia: Anas Khalifa, även kallad "Abu Malik", född 1983, är en radikal muslimsk förkunnare med bakgrund i Egypten och som "värsting". Han är verksam i Sverige. Han tillhör wahhabiyya-sekten som kallar sig själva "salafiter". Han är nu bosatt i Göteborg, Hjällbo, tillsammans med fru och barn. Han har allt från vanliga svenskar till tungt kriminellt belastade personer som lärlingar. Han håller bland annat föreläsningar i en liten moské i Hjällbo och i Kungälv.
DS.
Hon jobbade uppenbarligen redan på dagis och gick omkring där i nikaben med bara ett hål för ögonen. Men inne hade hon inte den på sig. Då fick barnen se hennes ansikte. Och jag såg åtminstone en liten flicka, som hade slöja.
Alltså från min synvinkel så vore detta inget som helst problem, ifall det inte var så att de hade en regim bakom sig i Iran, som hotar med vedergällning så fort det händer något i Europa, som handlar om muslimer. Ifall det inte fanns människor som är beredda att med krig genomföra jihad mot oss andra.
För ett år sedan kom Alia Khalifa på att hon skulle ta på sig det heltäckande plagget. Då var hon 23 år. Antagligen sammanföll det med att hon skulle utbilda sig till barnskötare. Det var en provokation mot det svenska samhället mer än något annat. Hon verkar lite barnslig i trotsåldern mot samhället.
Hennes föräldrar var djupt religiösa sade hon och de kom från Egypten. Men hon pratade inte om sin egen religion, inte om hur djupt övertygad hon hade blivit genom en uppenbarelse från Gud/Allah om att hon måste ta på sig den heltäckande nikaben. Uppriktigt sagt så verkar hon inte så smart.
Det sorgliga är väl att hon har fått så mycket uppmärksamhet. I debattartiklar och nu genom ännu ett TV-program. Allt pressar förstås in henne i ett hörn, där hon blir en förebild för andra lite naiva svenskor - för naturligtvis är hon svensk - som tycker att de ska stå upp för sina föräldrars hemland. Och som hejas på av sina brorsor.
Alltså redan finns det getton med muslimska dagis. Och är det något problem? Jo getton i sig är problem. När det skapas små utrymmen med människor, som inte känner att de bor i Sverige utan de bor på en särskild planet, som heter Allah. Det är ett problem.
För de här människorna kan se ut som om de lever i 2000-talet som vi andra, men egentligen är det 1400-talet som bestämmer över dem, mentalt och känslomässigt och vad en sedan länge död profet sade då och vad mullor har sagt sedan dess.
De här människorna har låtit andra ta över deras liv. Och gått in i något som är lika sektliknande som Knutby i Uppland. Fast på ett värre sätt. För de vill tvinga oss andra i förlängningen, att bli som de redan är. Där ligger problemet.
Men i sig är nikaben inte något problem, för det finns inte fler än några hundra, som går runt i dem. Och den är väl mest till besvär för dem själva. Inte för någon annan. Och de flesta är svenska unga tjejer, som vill skapa sig en plats i samhället.
Går det inte genom att vara tjusig, blond och stjärna. Genom att synas och ha någon talang. Så kan det gå genom att göra sig osynlig i en nikab.
Och Fi kommer aldrig att ställa sig upp och försvara dessa kvinnors rättigheter. För de har inga. De har själva avsagt sig dem genom att utesluta sig från samhället. De har själva skapat dessa getton, där de redan ingår.
Något problem är det inte utom för dem själva, som sagt. Så länge inte iranska eller andra länders terrorister tar sig hit, för att med våld ändra vårt samhälle.
Eller så länge inte sådana som Alia Khalifa eller hennes släktingar försöker göra det.
PS. Så här står det om Alias storebror på Wikipedia: Anas Khalifa, även kallad "Abu Malik", född 1983, är en radikal muslimsk förkunnare med bakgrund i Egypten och som "värsting". Han är verksam i Sverige. Han tillhör wahhabiyya-sekten som kallar sig själva "salafiter". Han är nu bosatt i Göteborg, Hjällbo, tillsammans med fru och barn. Han har allt från vanliga svenskar till tungt kriminellt belastade personer som lärlingar. Han håller bland annat föreläsningar i en liten moské i Hjällbo och i Kungälv.
DS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
