I Frankrike ska pensionsåldern höjas från 60 till 62 och hundratusentals människor går ut och demonstrerar.
Frankrike är drömlandet för en pensionär. Även en svensk sådan. Ett klimat som vi bara kan drömma om och en skatt, som ligger så lågt som nedåt 11 procent på vanlig pension.
Jag skulle bums flytta dit ifall det inte var så att min sambo är yngre och jobbar fortfarande nu när jag blir 65 och får ålderspension.
Sjukvården är bättre än i Sverige och den likaså den sociala omsorgen om de gamla. Kostnaderna för sjukvård och medicin är likvärdig eller mindre. Gratis om man tar en försäkring. Det kan man ha råd till med så lite i skatt.
Och någon kommunalskatt att tala om blir det inte heller. För några tusenlappar ingår sophämtning, fastighetsskatt, kommunal, regional och departementsskatt. Plus fria soppåsar.
Det var inte så länge sedan lokförarna i Frankrike gick i pension vid 50 års ålder. För de andra offentliganställda var pensionsåldern 55 år. För kvinnor som fött tre eller fler barn är pensionsåldern lägre. En bonus. Frankrikes kvinnor lever längst i världen efter de japanska.
Ack ja någon gång kanske jag kommer iväg till ett bättre klimat och får mer pengar över. Tänk att få behålla kring 90 procent av pensionen!
PS. Eftersom Frankrike har flera departement, som ligger utanför Europa går det också att pensionera sig i Västindien eller i Indiska Oceanen. Med ännu lägre skatt än i Frankrike. DS.
Nåja, du och jag är så gott om jämngamla om jag förstått saken rätt. Jag har klarat mig ganska helskinnat genom mitt arbetsliv trots utbrändhet och hjärtinfarkt på sluttampen. De materiella behoven blir inte större med åren, ändå tävlar blocken om att köpa pensionärerna med skattesänkningar. Mitt hopp är att bli väl omhändertagen om/när jag blir dement; i övrigt att leva i ett samhälle där omtanken sträcker sig längre än till den snäva familjekretsen.
SvaraRaderaPurusha: Tänker du testamentera allt du äger till mänskligheten? Du låter som om du tänker låta dig berövas på sista kronan. Utbrändhet och hjärtinfarkt tyder på icke-omhändertagande av dig själv. Dina materiella behov har tydligen blivit allt större. Vad har inte det kostat samhället? Och gå inte in för att bli dement också. Tack! Vad du tänker om dig själv blir lätt verklighet.
SvaraRaderaAnn Helena: Nog är det så att jag testamenterar allt till mänskligheten! I övrigt är jag inte så bekymrad för vad som sker här på jorden när jag lämnat kroppen. Utbrändheten och kanske hjärtinfarkten var ren dumhet från min sida. Numera går jag i min egen takt, tar hand om mig själv. Låter inte ekorrhjulen styra min tillvaro. Samhället har fått in skatter mer än vad jag kan komma att kosta efter drygt 40 års yrkesliv. I övrigt har jag kommit att omfatta Jesuorden i Bergspredikan: ”…bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador…”
SvaraRaderaHa, ha, kanske håller jag redan på att bli dement.
Urpo: Så bra att du tar hand om dig. Och det är alldeles rätt att man inte ska bekymra sig så mycket om det lekamliga. Du verkar andlig. Det är inte så tokigt enligt min ringa åsikt. Ha det gott!
SvaraRadera