Författaren från Grekland var på TV i morse och talade om sin nya bok Det gångna är inte en dröm. Den bok, som inte skulle skrivas för han hade bestämt sig för att det var slut med detta arbete.
Men han fick så långtråkigt så att han började skriva lite för sig själv ändå, utan tanke på utgivning. Och så blev det till slut denna berättelse och uppgörelse med hans egen ungdom. Då han blev tvungen att ta sig från Grekland till något annat land, för han hade ingen framtid i ett land, där hans pappa hade blivit angiven för att han var vänster.
Hur förlåter man då att ens eget land inte gick att leva i utan att han var tvungen att utvandra till Sverige? Han säger att det var möjligt när han återvände till byn, som hade förstört hans pappas liv och där hans bror hade blivit svårt misshandlad.
När han sitter där på torget så vet han att de som gjorde detta alla är döda. Runt honom finns barn och barnbarn till dessa människor, men de har ingenting med detta att göra. Och han själv är där för att byn vill hylla honom.
Han tror att det är borgmästaren och den lokala bokklubben, som vill äta middag med honom, men det visar sig att det är hela byn som vill delta i hyllandet av honom som författare i landet Sverige.
Det gångna är inte en dröm. Det gäller att komma ihåg det, men att inte gräva ned sig i bitterhet, utan att försonas med det. Och vad skulle han ha gjort ifall de som angav hans pappa hade suttit där på torget?
Han säger att han skulle ha tagit det råd, som han fick av en annan vänstermänniska, som hade blivit svårt misshandlad och hade sviter av det livet igenom: han skulle ha bjudit på en öl och sedan skulle det vara borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar