Copyright Ann Helena Rudberg
Här står min mamma Harriet med en katt i famnen. Detta är sommaren 1937 (troligen ska försöka kolla med släkten) och min mamma är då tolv år, ska fylla tretton i augusti. Bakom henne i vida långbyxor och fin blus (jo kvinnor hade långbyxor på 30-talet) står hennes syster Ebba, som är sexton år den sommaren och som redan har jobbat i ungefär två år. Det är därför hon ser så vuxen ut.
På den tiden blev man vuxen efter konfirmationen. Det var vuxenintroduktionen in i arbetslivet efter skolan. Min mamma gick i sexårig folkskola, skolkök på sommaren och började jobba på ASEA i Västerås. Jag tror det var som fjortonåring. Hösten innan andra världskriget startade.
Lägg märke till att de fötter man ser är bara. Inga skor. Det var dyrt med skor på den tiden och på sommaren gick man barfota eller i träskor. Titta också på mammas klänning så stor fållen är nedtill. Det var för att hon skulle kunna växa i den. Säkerligen är den ärvd av någon av de äldre systrarna. Hon hade tre systrar förutom Ebba, som var närmast henne i ålder.
Titta också hur de andra kvinnorna är klädda. Typisk klädedräkt för arbetande hemmakvinnor på 30-talet. Förkläde hade alla för att skydda kläderna under. Och sjalett som huvudbonad ingick för att skydda håret. Så gick även mor i Blekinge omkring ett par decennier senare, när jag var på hennes och fars bondgård.
Mannen som står bakom har också typiska arbetarkläder på sig. Inte så väldigt rena, men skjorta, byxor och kavaj. Den lilla flickan är den som ser mest modern ut i sin lilla klänning. Troligen hemmasydd, som det mesta var på den tiden. Min mamma sydde också alla klänningar till mig när jag var liten.
Min mamma har 31 år kvar att leva när denna bild tas, men det är inte något hon vet om eller tänker på, där hon står med katten och den mycket kluriga minen. Hennes egen mamma har dött tre år tidigare av astma och min mamma skulle också komma att dö av samma sjukdom.
Tjugoett år senare står jag ungefär likadant på ett svart-vitt foto med en randig klänning och klappar en katt. Jag har en likadan frisyr och ett hårspänne i håret i Blekinge. Jag är tolv år. Det är utanför grinden till det hus vi barn bodde i på somrarna hos en bonde - hos mor och far - som sommarbarn.
Jag upprepar utan att veta det en generation senare samma sak. Randig klänning, katt, hårspänne. Mammas påverkan. Men jag har skor på fötterna. Billiga tygskor, som hade gjorts i den nya industrin, så att också sådana barn som jag kunde få dem.
Andra världskriget hade inte börjat än den sommaren när bilden ovan togs, men Adolf Hitler hade makten i Tyskland. Framtiden ligger framför dessa människor på bilden, precis som den gör för oss i dag. Ingen vet vad morgondagen kan föra med sig. Lev som om du skulle dö i morgon och som om du skulle leva hundra år till. Det är den paradoxala livskonsten.
Ebba är 89 år i år. Och hon lever medan min mamma har varit död i 42 år. Olika falla ödets lotter.
Va´härligt det är med gamla bilder. Söt mamma. Hon ser äldre ut än vad hon är. Ebba hette min svärmor och min ena dotter heter Ebba Johanna.
SvaraRaderaSå vuxen man blev fort förr. Idag bor ungarna hemma tills dom är 35. Inte bra. Den måste vända någon gång. Pendeln har slagit över för långt. Det är för bortskämt och övermaga. Det var faktiskt på sätt och vis bättre förr.
Bättre förr? Nä tror inte det. Mamma växte upp med råttor i huset och fick gå och lägga sig hungrig bland när det inte fanns mat. Hon hade början till engelska sjukan som liten och det syntes på hennes tänder också i vuxen ålder. Dom var fårade. Jag tror hon var en gammal själ som hade kommit hit en sista gång och av någon anledning skulle hon dö så tidigt. Jag tror hon ser så vuxen ut för hon har redan gått igenom så mycket.
SvaraRaderaÅskvädret slog ut vår förbindelse med internet. Enorm åska i går kväll. Blixt och dunder. Men nu har min sambo skaffat nya prylar!
Du har nog rätt. Så bra som vi har det nu har inga andra haft. Visst var det eländigt och fattigt förr.
SvaraRaderaDet här med åska och att bo på landet är tärande. Jag drar ut kontakterna titt som tätt. Har fått en fax utslagen för länge sedan. Det är känsliga saker och åskan kan gå i ledningar flera kilomter bort och slå ner i ens kontakter. Klockan är tjugo i nio och det är mörkt på himlen. Det drar ihop och snart börjar det nog ladda ur igen skulle jag tro.
I går kom vi med bussen lagom till blixtar över hela himlen och knall och blixt samtidigt när vi klev av. Strömmen gick ett tag också. Hade vi varit hemma hade vi förstås dragit ur alla kontakter. Får vara glada att resten av grejerna inte också gick åt pipsvängen. Ha det gott!
SvaraRadera