Extremister kostar

Det konstaterar en ny utredning, vars syfte verkar vara att få människor att ingå i konsensussamhället och skapa sig ett liv, i Svenssonstil. Extremister och kriminella kostar mest naturligtvis.

Detta är inte något nytt, men det gäller att få kommuner att satsa på sådana hus som Fryshuset i Stockholm, för att få in snedvridna personligheter i samhället igen.

Det är två nationalekonomer, som undersökt kostnaden för dessa människor: de kostar i snitt en miljon per år för samhället. Det är bara högerextremism som undersöks. Vänsterextremism kostar kanske ingenting?

Det allra bästa samhället borde vara ett där det inte finns demokrati eller valfrihet om man bara räknar pengar. Så Nordkorea borde vara det bästa samhället, men det tycker ju inte vi människor för det mesta.

Inte heller vill vi ha det som de militanta muslimerna predikar: ett samhälle där religionen bestämmer vad vi ska göra och tycka. Ett sådant samhälle som Iran.

När det gäller tex Breivik, så är det uppenbart för den, som inte är indragen i hans märkliga världsbild, att han helt omedvetet har hatat sin mammas och pappas socialdemokratiska övertygelser så mycket, att han därför har velat förstöra den regeringen, plus de ungdomar, som hyste samma åsikter.

I Sverige lever vi numera i ett mångkulturellt samhälle. Om man vill ändra på det så att alla blir laglydiga kostar det inte så mycket enligt den här undersökningen. Det låter ju bra, men lite naivt.

Anders Behring Breivik hade dessutom en bra barndom. Det säger han också nu i rätten. Han led ingen nöd och hade inga sociala problem, vilket är vad denna nationalekonomiska utredning utgår ifrån.

I går såg jag Brad Pitt på TV. Han berättade om sitt liv. När han var liten grabb, sju år, fick han sitt första skjutvapen. Familjen tillhörde en konservativ kristen kyrka. Det gjorde inte att han blev massmördare.