Det ska vi göra nu i helgen. Vi har två 45-åringar i närmaste släkten: min äldste son och min lillasyster. Hon är äldst, hela tolv dagar äldre än min son. Det skedde en katastrof när hon var ett år, vår mamma dog och vi blev tvungna att lämna bort henne.
Hon hamnade i fosterhem och vi förlorade kontakten med henne. Men hon kom ihåg, hade för sig, att hon hade haft en tvilling. Min son och hon växte upp tillsammans det första året av deras liv. Vi bodde tillsammans.
Men vi blev tvungna att lämna bort henne och jag återupptog inte kontakten förrän hon var arton år och kunde bestämma själv. Men då fick hon veta att hon hade syskon, halvsyskon.
Nu ska vi fira att de båda fyller 90 år tillsammans. Vi blir ett 20-tal släkt och vänner som samlas hemma hos min lillasyster. Det blir bra. Släkten är värst och bäst. Det är den vi behöver. Det är där vi har våra djupaste rötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar