I mitt nästa liv eller så. Nä, jag skojar bara. Jag har aldrig haft någon lust att sitta som VD eller i en styrelse för pengarnas skull. Jag begriper mig helt enkelt inte på den sortens människor. Som gör allt för pengar.
Bonus för utfört jobb kan också minska motivationen. Den bästa drivkraften kommer ifrån. Detta som är så självklart, att det är när man gör något man älskar som det går bra. Inte när man enbart är ute efter att få ihop så många miljoner som möjligt.
Själv har jag konsekvent följt denna glädjelinje i mitt liv, för den innefattade också en sammansmältning av mitt arv och mina gener. Det är lätt att se i backspegeln.
Ändå så öser vi pengar över de, som anses stå i spetsen för vår utveckling. De som befinner sig i stora företag. Det är en felsyn hos människor, som måste förändras. Men det går trögt. Många tycker att vi ska kvotera in kvinnor i styrelser, så att de också kan få del av makten och härligheten.
Men som sagt det är inte där livets mening finns. Om det nu inte är så att det företagen har som verksamhet är det kvinnor brinner för. Pengarna kommer aldrig först.
Det finns inte mer lycka i att ha miljarder än att ha så att man klarar sig, kring 25 000 i månaden räcker för alla. Många i vårt land lever på mindre än så. En människa som har otur kan jobba i 40 år och ändå få lägre pension än någon som aldrig har jobbat en sk fattigpensionär. Där har utjämningen gått för långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar