Maria Sveland är 37 år och bor i bostadsrätt på Söder i Stockholm, ensamstående kvinna. Hon befinner sig på 1970-talet när hon beskriver var feminismen är någonstans. I sitt nya inlägg i DN där hon ska beskriva motståndet mot henne använder hon ordet hat ganska frekvent.
En människa, som inte har kommit längre i sin utveckling vid denna ålder, borde inte skriva långa artiklar om hat. Utan hon borde utvecklas själv en smula.
Det var relevant år 1970 att skapa en ny slags feminism, vilket gjordes inom Grupp 8, där jag själv var medlem. Tiden var mogen då för en förändring. Men sedan dess har världen ändrats radikalt. Det är ändå drygt fyrtio år sedan.
Att den teoretiska feminismen i bland annat Maria Svelands skepnad nu har tillåtits att backa till denna tid är kanske nyttigt, för att retirera och ta en ny avstamp, där man inser att det går inte att utesluta halva befolkningen. Och där man eventuellt äntligen inser att det är vi själva som väljer. Både män och kvinnor.
Rent jämställdhetsmässigt finns ingen skillnad mellan män och kvinnor i vårt samhälle. Ifall man vill göra karriär är det inte så smart att skaffa barn. De där barnen tar en massa tid och behöver både fysisk och känslomässig omvårdnad. Både av män och kvinnor. Att göra karriär är i jämförelse med att uppfostra barn enklare.
Jag hoppas att feminister snart kan inse att Gudrun Schyman inte var ute efter annat än sin egen vinning. Men förmodligen är det hoppet fåfängt. För i hennes efterföljd finns yngre karriärister som Maria Sveland, som själva vill ha den makt, som hon en gång hade. Bara för att de är kvinnor. Inte för att de har utvecklats och studerat, utan för att de alltid har varit nedtryckta. De ska ha kompensation.
Rent jämställdhetsmässigt finns ingen skillnad mellan män och kvinnor i vårt samhälle. Ifall man vill göra karriär är det inte så smart att skaffa barn. De där barnen tar en massa tid och behöver både fysisk och känslomässig omvårdnad. Både av män och kvinnor. Att göra karriär är i jämförelse med att uppfostra barn enklare.
Jag hoppas att feminister snart kan inse att Gudrun Schyman inte var ute efter annat än sin egen vinning. Men förmodligen är det hoppet fåfängt. För i hennes efterföljd finns yngre karriärister som Maria Sveland, som själva vill ha den makt, som hon en gång hade. Bara för att de är kvinnor. Inte för att de har utvecklats och studerat, utan för att de alltid har varit nedtryckta. De ska ha kompensation.
Maria Sveland har två barn, precis som Gudrun Schyman. Ta ett gott råd och hyr in dem hos ett "kollektiv", som Gudrun Schyman gjorde, så slipper du klaga så mycket över all tid det tar att ta hand om dem. Men det är också enklare ifall man håller ihop med pappan att sköta om dem.
Maria Sveland har varit gift och fött Leo, som är nio år och Max, som är fem år. Äktenskapet med Olof höll i femton år, men längre än så är inte nyttigt att vara gift tror hon. Jo då det är det. Om man kan utvecklas själv tillsammans med den andre. Ifall att kärleken bor hos båda och ingen av dem ständigt kämpar och hatar, som utvecklingsmodell. Eller ser sig som ett nedtryckt offer. Det är inte hållbart. Inte för någon.
Aj aj aj, Ann Helena.
SvaraRaderaDu har genom detta inlägg utsatt Maria Sveland för s.k. näthat, och det går aldrig obemärkt förbi. Förbered dig på att associeras med Breivik, rasism, antifeminism och antiintellekt.
Vigge: Okej jag är beredd! :)
SvaraRaderaBra poänger Ann-Helena.
SvaraRaderaTack Sofia och Rickard!
SvaraRaderaväldigt bra skrivet, hoppas hon läser och försöker ta till sig något av vad du skriver
SvaraRaderahar inga stora förhoppningar men undan för undan kanske det sås ett frö
mullis: Nä tror inte det.. det är en karriärsväg och böckerna om detta blir väl mottagna. Hon är instängd i denna värld både av sig själv och andra.
SvaraRaderaInom feminististrörelsen finns både högerfeminster och vänsterfeminister och dessa olika grupper har haft olika mål när det gäller att uppnå jämställdhet. Högerfeministerna vann rätt starkt när klassperspektivet försvann till förmån till könsperspektivet, de frågorna som de drev hårt hade mindre att göra med att ändra ekonomiska förhållanden för kvinnorna i samhället utan koncentrerade sig mera på "50% kvinnor som chefer etc" (alltså kosmetiska frågor). Det är därför inte konstigt att många kvinnor inom arbetsklassen känner sig främmande för feministernas paroller som handlar om annat än de frågor som borde vara aktuella, t ex kommunalarbetarna (där de flesta är kvinnor) och sjuksköterskornas löner. De procent av cheferna som är kvinnor är inte bättre än sina manliga kollegor (det är en fråga om maktmänniskor vilket inte har med kön att göra).
SvaraRaderaMånga korkade extremfeminister undrar ofta varför män inte kan ta kritik mot mansrollen och kritik mot alla män i "mäns våld mot kvinnor". Precis som att även även invandrare tar det personligt om man påstår sig kritisera "invandrarkultur och inte alla invandrare" om man diskuterar "invandrares brottbenägenhet". De allra flesta män är inte våldsbenägna och har ingen negativ maskulinitet eller mansroll, precis som de allra flesta invandrare aldrig begår brott. De ror i samma båt som t ex Sverigedemokraterna, men skyller på olika grupper.