Han bodde på Koppargården i Landskrona och blev antagligen 87 år. Ingen vet riktigt, men en adresslapp på en ej uppackad resväska med datum antyder när han dog.
Vilhelm Hansen hittades när ett TV-urtag skulle bytas. Polisen blev tillkallad och upptäckte Vilhelm Hansen på golvet.
Han bodde i ett hus där hälften har invandrarbakgrund och hälften är infödda svenskar. Mittemot hans lägenhet bor fortfarande Mariam Moussa 22 år och Omar Direya 27 år, som inte hade märkt något alls.
Jo det luktade lite konstigt, men de förknippade inte detta med att någon låg död bakom dörren mittemot.
Ingen har saknat honom och giro har gjort att hans hyror betalades ordentligt och att han fick sin pension till sitt konto. Uppenbarligen.
Är detta då sorgligt? Jag vet inte vad jag ska säga om detta. För honom själv var det väl inte det om han bara ramlade ihop och dog.
Men det säger en del om vilken värld vi lever i när ingen begriper att en liklukt är något onaturligt och ingen bryr sig om att säga till om den.
Jag skriver hans namn här så att ni åtminstone ska minnas honom. Vila i frid Vilhelm! Wherever you are.
Jag tycker det är sorgligt. Att ingen saknar en liksom känns... ...ja sorgligt...
SvaraRaderaJerry: Jo men nu så gör vi ju det ändå. Vi som åtminstone vet hans namn och att han dog ensam. Om man ska gå efter allt som vissa berättar om livet efter detta så känns det åtminstone bättre. Och kanske hjälper anden till andra sidan? Så han slipper irra omkring i mörkret. Ljus önskas alla människor nu när det snart är jul!
SvaraRaderaSå sorgligt. Det finns inte ord. Vila i frid Vilhelm. Jag tänker på dej! Hoppas han har hamnat i paradiset.
SvaraRaderaHelena Parnassen: Han gör det säkert nu när vi tänker på honom. Vi hänger alla samman.
SvaraRaderaJa, det är sorgligt.
SvaraRaderaOch det är precis samma öde som väntar även på mig.
Divage: Hur vet du det? Har du fixat det redan? Vet du hur du ska dö? I så fall är du nog bland de få människorna på jorden, som gör det. Och så ensam är ingen människa, som inte själv har ordnat det så. På något sätt. Hej förresten Antonia! Jag tror inte ett ögonblick att du är så ensam.
SvaraRadera