De flesta människor är goda. I går dog en god människa. Det var min andrapappa, som gick bort vid halvtre natten till söndag. Han somnade in lugnt och stilla på Danvikshem i Nacka där han tillbringade sin sista tid på korttidsboendet.
Han bröt bäckenet, lårbenshalsen i våras och sedan orkade han aldrig riktigt komma tillbaka. Det hände när han var och tankade sin bil, som han då fortfarande körde. Efter sjukhus, korttidsboende, hemmet i Älta och korttidsboende igen så var han färdig med livet. Han blev 89 år gammal.
Tyvärr så visste jag inte att han hade dött, så jag stolpade in där med min sambo och skulle ge honom julköttbullar och julkort. Och vi hade med lite bilder för att påminna honom om de glada stunderna i hans liv. Men när vi öppnade dörren till hans rum, så var det helt uppenbart att han var borta.
De hade redan gjort i ordning honom. Tagit på honom en vit skjorta och lagt lakan upp och över bröstet. Jag stolpade tillbaka till vårdarna (bara kvinnor det här skiftet enbart blonda, förra skiftet när vi var där nästan enbart mörka) och brast ut på mitt burdusa sätt: Men Tore är ju död.
Gissa om jag fick tyst på det mötet eller vad det var de hade. Så sedan fick jag säga att det inte var deras fel och lirka ur dem en smula om hur han hade haft det den natten. Han hade varit helt klar och inte velat ha smärtstillande. Han mådde bra helt enkelt.
Söndagen innan var vi där och hade med oss Gammeldansk, som han fick en dos av. Det gjorde nog honom gott. Och sedan vandrade vi omkring i hans liv genom årtiondena. Lite förvirrad var han, men ändå ville han rekapitulera vad som hade hänt. Under sista veckan så var han dålig, men piggnade till och när ingen trodde han skulle dö så gjorde han det. Känt mönster.
En död kropp är bara ett skal. Det vet alla som har sett en sådan. Människan som levde i den är borta. Verkligen borta.
Vila i frid Tore Martini! Vi glömmer dig aldrig. Här kan ni hitta honom i sensationslaget i handboll från 1949. Inte den första bilden, men den andra på sidan. Han är uppsnofsad i kostym, andre från höger.
Han tillbringade det mesta av sin yrkestid på resor runt om i världen i tjänst hos Atlas Copco. Han var stolt över att jobba åt wallenbergarna och stolt över att hjälpa Schweiz att få sin Mont Blanc-tunnel, att hjälpa Sydafrika med gruvorna, att hjälpa Kina med att bli ett bättre gruvland. Han var således bergsingenjör.
Och glöm nu inte att det finns inte något annat än kärlek. Den övervinner allt.
"Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag intet."
Paulus första brev till korintierna Kap 13 Kärlekens lov vers 1 och 2.
Han bröt bäckenet, lårbenshalsen i våras och sedan orkade han aldrig riktigt komma tillbaka. Det hände när han var och tankade sin bil, som han då fortfarande körde. Efter sjukhus, korttidsboende, hemmet i Älta och korttidsboende igen så var han färdig med livet. Han blev 89 år gammal.
Tyvärr så visste jag inte att han hade dött, så jag stolpade in där med min sambo och skulle ge honom julköttbullar och julkort. Och vi hade med lite bilder för att påminna honom om de glada stunderna i hans liv. Men när vi öppnade dörren till hans rum, så var det helt uppenbart att han var borta.
De hade redan gjort i ordning honom. Tagit på honom en vit skjorta och lagt lakan upp och över bröstet. Jag stolpade tillbaka till vårdarna (bara kvinnor det här skiftet enbart blonda, förra skiftet när vi var där nästan enbart mörka) och brast ut på mitt burdusa sätt: Men Tore är ju död.
Gissa om jag fick tyst på det mötet eller vad det var de hade. Så sedan fick jag säga att det inte var deras fel och lirka ur dem en smula om hur han hade haft det den natten. Han hade varit helt klar och inte velat ha smärtstillande. Han mådde bra helt enkelt.
Söndagen innan var vi där och hade med oss Gammeldansk, som han fick en dos av. Det gjorde nog honom gott. Och sedan vandrade vi omkring i hans liv genom årtiondena. Lite förvirrad var han, men ändå ville han rekapitulera vad som hade hänt. Under sista veckan så var han dålig, men piggnade till och när ingen trodde han skulle dö så gjorde han det. Känt mönster.
En död kropp är bara ett skal. Det vet alla som har sett en sådan. Människan som levde i den är borta. Verkligen borta.
Vila i frid Tore Martini! Vi glömmer dig aldrig. Här kan ni hitta honom i sensationslaget i handboll från 1949. Inte den första bilden, men den andra på sidan. Han är uppsnofsad i kostym, andre från höger.
Han tillbringade det mesta av sin yrkestid på resor runt om i världen i tjänst hos Atlas Copco. Han var stolt över att jobba åt wallenbergarna och stolt över att hjälpa Schweiz att få sin Mont Blanc-tunnel, att hjälpa Sydafrika med gruvorna, att hjälpa Kina med att bli ett bättre gruvland. Han var således bergsingenjör.
Och glöm nu inte att det finns inte något annat än kärlek. Den övervinner allt.
"Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag intet."
Paulus första brev till korintierna Kap 13 Kärlekens lov vers 1 och 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar