fredag 5 februari 2010

Religion kontra andlighet

Vi försöker alltid som människor att förnya oss både materiellt och själsligt. Och människor är intresserade av andlighet, men inte längre så mycket av religion.

Jag läser just nu en bok som heter Örnen och Kondoren av Jonette Crowley. Denna kvinna (som jag tror är 50+) har varit en sökare av andlighet länge och hon beskriver i boken hur hon gör en andlig resa till Anderna och Machu Picchu, inkaindianernas gamla stad i Peru.

Hennes sökande blir en sammanslagning av den nordamerikanska örnen och den sydamerikanska kondoren. Det finns en gammal myt bland många indianfolk att när detta sker så kommer "fredens ande att vakna på jorden". Hon gjorde den här resan 2004-2005 och menar att detta, som hon har upplevt, är något som sprider sig bland oss andra.

Jonette Crowley har gjort en andlig resa, men hon är på gränsen till religion när hon nu sprider sitt budskap över världen. Själv är jag förtjust i andlighet och har gått både sådana kurser och varit med i en liten samtalsgrupp inom svenska kyrkan.

Jag tycker verkligen att var och en får bli salig på sin fason, som det sades förr i tiden. Så om någon vill leva kvar i en religion så får den det för mig. Tyvärr får detta ibland konsekvenser för omgivningen, som att Carola, när "barnflickan" hade blivit utsatt för övergrepp av operasångaren Tito Beltran, så sätter sig Carola och ber med henne istället för att anmäla honom till polisen.

Så gör maktlösa människor. De ber och hoppas på det bästa. Men Carola är ingen maktlös människa. I den här situationen så gjorde hon sig maktlös gentemot sina kollegor, gentemot tillställningen hon var med i och hon försatte "barnflickan" i samma maktlösa situation. Tillsammans med bland andra "barnflickans" arbetsgivare.

I bästa fall så står vi inför en sådan "domedag" världen över, så att vi inser att var och en av oss är kapabla och resursfyllda människor, som kan ta våra egna öden i våra händer. Och att vi klarar oss utan fördömande gudar, stora pappagudar, eller dito mammagudar.

Inom kyrkan (den katolska) så fick inte Maria bli en helig kvinna (upphöjd till himlen) förrän på 1950-talet, för man var så rädd för tidigare religioner (hedendom) där tex Isis var en modergudinna i den egyptiska religionen.

Kristendomen är en patriarkalisk religion, som underordnar kvinnor och det har vi verkligen lidit av länge. Och särskilt i Sydamerika och Mellanamerika, där spanjorerna gick in och där människor är katoliker.

I den lutherska religionen har vi inga heliga kvinnor alls. Kanske är det därför vi istället har fått feminismen, som motreaktion.

Nu reser alltså sådana västerländska människor som Jonette Crowley till de gamla inkastäderna för att hitta något. De finner också ibland något som går att skriva en bok om. Och jag läser gärna sådant, för något ger det också mig.

Men att dyrka Jonette Crowley för att hon har upplevt detta ligger mig fjärran. Eller att dyrka det hon har upptäckt. Då börjar jag gapskratta vid bara tanken. Vi behöver inte präster, shamaner eller prästinnor längre. Vi har förmågan var och en att ta del av allt vi själva är.

Och -ismer och religioner är ett gift för människor. Både de religiösa och politiska.

4 kommentarer:

  1. Varför skulle man dyrka en författare? Men det kan förstås vara intressant att ta del av någons upplevelser, idéer och tankar. Kanske kan man få en "puff" till ett utvecklande av de egna funderingarna.
    Man behöver aldrig någonsin köpa något som någon uttrycker rakt av. Rättare sagt, man BÖR aldrig köpa något rakt av utan att syna det ordentligt först. T ex läsa väldigt kritiskt vilket inte alla kan.

    Religion är ett otyg som har använts för att förtrycka människor och framförallt för att förtrycka kvinnor.
    Däremot tror jag att människor har andliga behov men att en del väljer bort den delen och koncentrerar sig på ytligheten istället.
    En rostfri frys och en inbyggd varmluftsugn är viktigare än frågan om vilken syn man har på sin omvärld och hur man vill förhålla sig till den.

    SvaraRadera
  2. Anonym: Jovisst en rostfri frys som Alexandra Johansson (se längre ned i bloggen) hade (?). Hon som nu lär ha tvingats att flytta ihop med barnens far... kära nån. Och hon som inte fick vara sjukskriven fast hon tyckte att det var hennes rättighet...

    Jaha inbyggd varmluftsugn har vi aldrig kommit till... kanske vore nåt ;)

    SvaraRadera
  3. Det är just vårt behov av andlighet som maktens män använt. Jag är min egen kyrka och tempel. Det är härligt. Men det är inte meningen att vi ska vara självgående. Vi ska fösas som en flock. Såg att en 16-årig flicka begravdes levande. Det finns inte ord. Det är bara kunskap och upplysning som kan frälsa oss. Punkt. Slut.

    SvaraRadera
  4. Helena: Ja Turkiet lever på medeltiden.. i vissa fall. Fadime var också offer för detta. Hedersmord. Dom är fan inte kloka.

    SvaraRadera