lördag 13 februari 2010

Den eviga olympiska eldens låga


Copyright Ann Helena Rudberg

Jag var i Berlin på 60-talet och hoppade upp och tog tag i den metallskål, där den eviga olympiska elden hade brunnit år 1936 under sommar-OS.

Det var inne på stadion där Adolf Hitler hade invigt och leende åsett propagandaspektaklet. Där Jesse Owens, den svarte mannen blev en symbol och stjärna genom sitt rekordlängdhopp på 8.13, men det bortsåg Hitler ifrån.

Nu ville jag att min tyske pojkvän skulle ta ett kort när jag hängde där i metallskålen, som var rostig och rätt ful efter så många år, men han blev lite störd och såg sig räddhågad omkring, ifall det fanns någon vakt i närheten. Men sedan tog han ändå kortet.

Symbolerna från den tiden var fortfarande heliga. Varför då? Jo de var heliga av samma anledning, som statyerna av Stalin och Sadam Hussein var det. För att de symboliserade dessa ledare, som förkroppsligade något som hade nedstigit från himlen. Denna elit som bara kunde göra rätt. Vare sig de hette Hitler, Stalin eller Sadam.

Vi lider fortfarande och ständigt av detta synsätt att någon stor kvinna eller man ska hjälpa oss och bära oss över alla vatten, över alla hinder. Att vi själva är för små och obetydliga för att kunna ordna våra liv i någon större utsträckning.

Skiljelinjen har alltid gått mellan de ytterligheter, som säger att vi ska bli omhändertagna från vaggan till graven, att staten ska ordna allt, vare sig den kallas nationalsocialistisk eller kommunistisk och de friare synsätten på människor, som varelser som har inbyggd förmåga att tänka själva, att ta hand om sig själva.

Om ni trycker på de blå bokstäverna där uppe så ser ni den där eldskålen av metall, som numera ingår i den ombyggda Olympiastadion i Berlin. Den byggdes om till VM i fotboll i Tyskland 2006. Skålen är densamma, men på den här bilden är den fotograferad nedifrån mot den blå himlen.

Hitler är sedan länge borta, men skålen står där fortfarande som symbol för något mer evigt än diktatur. Men ändå finns propagandan kvar i själva sättet som skålen är fotograferad. Allt som ses nedifrån uppfattas som stort och viktigt av den som ser bilden. Men tro mig. Den är inte särskilt stor och imponerande i verkligheten. Jag är en normallång kvinna på 1.67 cm och jag kunde hoppa upp och få tag i kanten, som 20-åring.

PS. Jag har kvar kortet där jag hänger i metallskålen. Ska se om jag kan få hjälp att lägga in det här i bloggen. DS.

PSPS. Min snälle yngste son hjälpte mig att lägga in bilden.. sepiabrunt blev det.. mmm rätt passande... gud vad smal jag var! DSDS.

PSPSPS. Jag var drygt 20 på bilden... jag var där den 29 juli 1967 (har jag ordentligt antecknat på baksidan) så jag var 21 år gammal. Och hade fått min förste son den 14 april det året. Min yngste son är 21 nu. DSDSDS.

Copyright på bilden har Ann Helena Rudberg

9 kommentarer:

  1. Aha ingen vågar kommentera... det betyder att ni faller ned på knä framför någon som ni anser är för stor för er.. eller också att ni inte kan hitta på något mer att häckla mig för.. intressant... jag är dock fortfarande en människa, vilket jag alltid kommer att förbli... likvärdig med er alla och varken mer eller mindre...precis som vi alla är.. det gäller bara att inse det :)

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar bild!
    Ja, oj vad smal du var!
    Och rolig kommentar av Dej ovan!

    SvaraRadera
  3. Oerhört läcker bild!

    SvaraRadera
  4. Herregud. Du är verkligen bindgalen.

    SvaraRadera
  5. Tack Gitta! Tack Anonym! Tack Bror Duktig! Min sambo sa när jag "livebloggade" som han kallar det, dvs pratade med honom... att "vem var det som blåste ut elden?" kunde vara bildtext ;)

    SvaraRadera
  6. Vilken klassisk bild! Sepiabrunt. Snyggt. Kul att du lagt in en bild. Det är ett jävla pulande. Ibland skiter jag också i det. Skönt.

    Synd att inte bilden publicerades i media för länge sedan. Då hade den blivit klassisk. På den tiden var man smal. Fast du var nog smalare än mig (än Tord - ha, ha, ha...).

    Nu har OS startat och tv:n blir ockuperad. Min man glor. Jag vill inte titta. Tur att man har lilla internet. Skriv copyright på bilden annars kommer någon att sno den.

    SvaraRadera
  7. Helena: Jovisst är den... bara ett snapshot så där med en mycket enkel kamera... skrev en artikel till Newsmill nu också om olympiska spelen och tog med bilden, som illustration, fast då blev det bara mitten för dom har ju ett sånt format... men blev bra ändå...

    Josef: Hur menar du då?

    SvaraRadera
  8. Wåra dagars "hitlar" (video ca 10 min) är ju minst lika förödande för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder, tyvärr tyvärr... :cry: - tycker Josef B.

    SvaraRadera