fredag 31 juli 2009

Vi svenskar fuskar inte



I Sverige lever en myt om att vi fuskar. Särskilt med sjukförsäkringen. Nästan alla svenskar är med i sjukförsäkringssystemet. I maj 2009 var 126 135 svenskar sjukskrivna. Av dem var omkring 113 000 sådana som hade varit sjukskrivna mer än 30 dagar.

Det är den lägsta siffran för långtidssjukskrivna sedan 1982. Alltså fuskar vi inte. Tvärtom är det helt säkert så att folk går till jobbet när de är sjuka. Jag har själv gjort det och min familj gör det.

Men ändå kommer det ständigt undersökningar som visar att vi är fuskare. Hur skulle det vara om en enda enkät någon gång ställde frågan: Har du gått till jobbet fast du har varit sjuk?

Attityden är en helt annan än jag var liten då det inte fanns mediciner i samma utsträckning. En gång i mitt liv har jag legat på sjukhus. Det var för halsfluss och jag var så sjuk med hög feber och nästan medvetslös, att min mamma blev mycket orolig och kallade på ambulans.

På sjukhuset blev jag isolerad från omvärlden och mina anhöriga fick stå bakom en glasruta och vinka. Jag var så sjuk att jag började göra i sängen fast jag var sju-åtta år och då fick jag skäll av en sjuksköterska, som tyckte jag skulle ha orkat säga till. Det var 50-talets sjukvård.

Nu när min tjugoårige son fick halsfluss så åkte vi till vårdcentralen och han fick antibiotika och kunde återvända hem. Men inte anmäler han sig sjuk inte. Och inte jag heller. Vi är inte med i systemet. Ingen av oss är berättigad till sjukpenning.

I min värld och i många andra svenskars värld har det varit så att stat och regering har stött ut människor genom regler och bestämmelser i samhället. Det hände med förfärande hastighet på 90-talet.

Det var då sjuktalen gick i höjden för människor pressades så hårt att de inte orkade längre. Jag vet för jag var en av de, som till slut gav upp. Från 1997 ökade sjukskrivningarna oavbrutet för då hade 90-talskrisen varat i ungefär fyra år. Så länge håller människor emot. Men när det inte blir bättre så bryts människors motståndskraft både fysiskt och psykiskt.

Riksdagen bestämde i mitten av 90-talet att försäkringskassan inte längre fick hjälpa till med att deltidspensionera människor, som inte längre orka jobba heltid. Detta drabbade särskilt kommunerna hårt. De hade ofta inte råd med människor, som inte kunde jobba full tid. Alltså sjukskrevs dessa på heltid och förblev sjukskrivna. Då slapp kommunerna kostnaderna för dem. Detta konstaterade forskaren Tor Larsson år 2005.

Dessa människor stöttes ut ur arbetslivet och blev så småningom förtidspensionärer och då steg naturligtvis också de talen.

Men nu har alltså de höga sjuktalen sjunkit till samma nivå som för snart trettio år sedan. De som skulle stötas ut ur arbetslivet har blivit det. Alla organisationer är slimmade. Myten om vår sjuklighet behöver inte längre drivas av medier eller försäkringskassan.

Vi fuskar inte och vi är inte särskilt sjuka i Sverige. De enstaka fall av storfusk, som förekommer handlar helt enkelt om brottslingar, som försöker sko sig. Sådana finns överallt i alla samhällen i alla tider.


PS. Många arbetslösa/sjuka göms undan i sjuk- och aktivitetsersättningen, där omkring en halv miljon fick ersättning under samma tid (maj 2009). Där är också ersättningarna betydligt lägre än i den vanliga sjukersättningen med sjukpenning. Det finns alltså en A- och en B-klass mycket tydligt utpekad i samhället.DS.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar