Till Eva Leksell

Det här är ett inlägg som jag tillägnar journalisten Eva Leksell. Om hon visste om det skulle hon säga: äsch jag gjorde väl inte så mycket. Hon är en av de som inte märktes speciellt, som inte tog så stor plats när hon levde. Jo, hon är död.

Vi började samtidigt på DN på 70-talet och hon var kvar där tills hon dog (i cancer tror jag) för några år sedan. Jag hittar ingenting om henne på nätet.

Men Eva Leksell var insändarredaktör på DN och utan henne hade förmodligen inte min första bok kommit ut. För jag skrev ned min själ i en insändare i ett sista desperat försök att få ut min dagbok Ett Sekel av Tystnad genom ett bokförlag. Jag skrev helt enkelt på slutet efter att ha utgjutit min själ: är det ingen som vill ge ut min dagbok?

Jag hade skrivit ned min tragiska historia och tänkte att hon fick väl stryka och publicera resten, men hon publicerade varenda bokstav och tog till hela Läsarnas DN för att göra det!

Jag hade vänt mig till alla förlag jag kunde tänka mig då 2005 och ingen ville ha med min bok att göra. En del skrev att de inte gav ut en bok i den "genren". Genren var en dagbok. Och varför kunde de inte tänka sig att ge ut en dagbok? När jag frågade fick jag inget svar på det.

Jag fick svar genom insändaren i DN från pappan till Torbjörn Ring, som kontaktade mig. Han kunde inte ens mejla så det fick sonen göra. Jag svarade mycket misstänksam, för vad var det här för gubbe? Dock så träffades vi så småningom Valdemar och jag och kontakten gjorde att min bok blev den första som kom ut på Sivart Förlag i mars 2006.

Att Eva Leksell publicerade hela min långa insändare gjorde att jag fick två böcker utgivna hos Sivart Förlag. Den andra heter Marilyn Monroe Min Berättelse och handlar helt och hållet om filmstjärnan och kom på hösten 2006.

På omslagsbilden till min första bok Ett Sekel av Tystnad finns en bit av min insändare i DN och över den finns ett stiliserat tecknat björklöv, ett vårligt löv, som Torbjörns mamma har tecknat. Det lövet lovar att efter vintern kommer det alltid en vår. En symbol för att i den mörkaste natten så är det alltid värst före gryningen... det gäller bara att hålla ut.

Tack till journalisten och redaktören Eva Leksell, som hjälpte till så att min första bok kom ut. Och ha det så gott i himlen!

PS. Har bett Lilian Öhrström om hjälp att reda ut när Eva dog och av vad. Hoppas få svar snart.DS.

PSPS. Jag fick svar i går den 4 november. Hon skrev till mig att Eva hade upptäckt en knöl i bröstet, men inte gått till doktorn. Lilian tjatade på henne och när hon såg henne nästa gång var Eva väldigt mager. Till slut kom hon iväg till doktorn och då var det redan för sent. Tumören hade spritt sig i kroppen. Och hon var döende. DSDS.