Är det okej att ljuga för att driva politiska projekt?

Fortfarande har inte vanliga människor riktigt begripit vad som hände i Liza Marklund-debatten. En del tror att det var någon slags kulturdebatt, som gick högt ovanför huvudet på vanligt folk. Och att de inte förstod vad det handlade om.

Eller också tror de att Liza Marklund hade en aning fel och att förlaget och hon själv numera har rättat till detta och att det är frid och fröjd.

Ännu har det inte gått upp för vanligt folk att det hon gjorde var att skriva en bok Gömda, som handlade om att en kvinna och hennes barn förföljdes av araber, så att hon blev tvungen att fly landet. Och att våra etablerade politiska kvinnoorganisationer köpte detta med hull och hår för författaren sade hela tiden att detta var sanningen och ingenting annat än sanningen.

Och detta i sin tur medförde att vår lagstiftning ändrades, så att det blev enklare för mammor att anklaga sina ex-män för vad som helst och bli trodda. Att de kunde beröva barnen deras pappor genom förtal och falska anklagelser och klara sig undan.

Att de inte riskerade ett enda dugg när de ljög i domstol. Det som annars kallas mened. Men det var det inte när de själva trodde på vad de sade. Då var det en partsinlaga.

Att domstolen istället var i händerna på dessa mammor. Och att de sociala myndigheterna runt om i landet hjälpte till genom att hålla barnen borta från papporna också när de hade förklarats oskyldiga och hade rätt att träffa barnen.

Liza Marklund och Piratförlaget red helt enkelt på en våg av kvinnohat mot män och särskilt mörka utländska arabiska män, som under 2000-talet urartade till en förföljelse av alla män. Förlaget har fortfarande inte tagit avstånd från detta utan boken marknadsförs fortfarande som sanning.

Liza Marklund författade tillsammans med pseudonymen Mia Eriksson en bok, som sades vara sanning och som marknadsfördes som detta när det i själva verket var en rätt usel roman.

Att det är viktigt att prata och skriva om detta också nu beror på att denna Liza Marklund är ett symptom på hur det står till i landet Sverige.

Är det okej att ljuga för att driva politiska projekt? Är det okej för maktens kvinnor att strunta i om det är sant vad som står i en bok och istället tycka att den är ett bra exempel även om det som står där är lögn, som marknadsförs som sanning.

Är det okej att ändra vårt samhälle genom att journalister och politiker slår sig samman och ljuger? Eller genom att de undanhåller sanningen?