Jan Guillou som mobboffer

Jag satt på ett party i går med en del av medieeliten och där fanns en person, som hade vuxit upp med Jan Guillou. De gick i samma klass ända till internattiden och enligt denna person var det synd om grabben, för han var ofta borta från skolan utan att kunna ge någon rimlig förklaring till det.

Hans styvpappa utövade terror mot honom, vilket mamman senare har förnekat, för hon var av den förtryckta sorten i denna fina förort. Enligt min sagesman.

Jan Guillou blev nog både hotad och slagen, menade denne, men en stolt grabb ur överklassen på den tiden skulle inte låtsas om något. Då var det också kutym att man brottades på skolgården, vilket denne man ofta gjorde med Jan.

Och när de spelade hockey så slog Jan Guillou de andra på händerna med klubban. Men när kompisarna sade åt honom, att så fick man inte göra, så tyckte Guillou att så kunde de göra med honom också. Fast haken var, att det bara var han som hade riktiga hockeyhandskar, som kunde stå emot slag. De andra hade vanliga lovikavantar...

Och i högre klasser gjorde Jan Guillou revolt på så sätt att han tvingade andra grabbar med i en liga han hade. De hade till uppgift att gå runt i affärer och stjäla LP-skivor. Det var alltså själva det lilla embryot till Piratförlaget då? Nä, det sade min sagesman faktiskt inte. Han skrattade bara.

Men hur är det med Ondskan? Blev förstås frågan till denne man. Är den sann? Var han mobbad? Nja, blev svaret så långt hade denne man inte följt sin kompis. De tappade kontakten då när Guillou fick sluta i den vanliga realskolan på grund av sina brott och istället fick börja på internat.

Men precis som för andra författare så är väl dessa romanfigurer den som skriver... både mobbaren och den mobbade. För allt finns inom oss alla. Det gäller bara att välja vad vi vill bli och mycket kan användas till att skriva romaner. Det är bara att blanda och ge.

Och ränderna från barndomen eller födseln går aldrig ur. Det blev vi överens om vi som satt runt bordet i den ljuva sommarkvällen.

Och det bästa citatet av Jan Guillou finns i Expressen i en artikel om honom:

Det hon har skrivit är en roman som är påhittad från början till slut. Utformat som journalistik. Om inte familjen existerat hade det varit okej. Men nu tvingas familjen ta följderna av en västkvinnas romanfantasi, och det är ett grovt press-etiskt brott.

Nä det handlar inte om Liza Marklund. Gissa vem? Ni får svaret här. Citatet är från den 28 augusti 2003. Förargligt det där att det finns arkiv och att gamla citat lever kvar. Piratförlaget släppte den "sanna" historien Gömda år 2000.

Jo den betecknas fortfarande som sann. Denna påhittade historia. Det är det första som finns på internet när man slår upp titeln Gömda: en sann historia. Så vi lever med den offentliga lögnen.

PS. Men Piratförlaget självt har ändrat sig. DS.