Jag har bett Leo Lagercrantz att inte ta bort deras kommentarer, som bara går ut på att hacka. Och ibland tror jag de hackar på varandra också. Har inte läst vad de har skrivit. Det känns rätt onödigt.
Jag visste inte att jag var immun mot deras bråkiga lekar, men uppenbarligen är jag det. Någon måste ha vaccinerat mig mot dylikt. Vet inte riktigt när det hände, men troligen hänger det samman med att jag är förankrad i mig själv och inte i något enklare yttre.
Att jag alltså är förankrad både i himlen och jorden skulle man kunna säga, vilket inte är alla förunnat (det är därför jag heter I på engelska säger mina esoteriska källor). Jo, nu skrev jag fel. Det är alla förunnat att vara sådana, men många inser det inte utan piskar sig själva till allt möjligt istället för att inse att de är allt, som de någonsin har velat vara från början.
Det går inte heller att överföra sådan kunskap till andra, utan det är något man själv måste uppleva. I teorin finns inte detta. Det är därför vi behöver leva ett antal år här på jorden, för att kanske ha en chans att inse något djupare. För som sagt det behövs erfarenhet för att begripa.
En rolig bok jag brukar läsa om ibland som handlar om sådana här ting är Robin Skinner och John Cleese författare till: Livet och hur man överlever det. De har bägge fattat vad det handlar om.
Boken börjar med att beskriva de faktorer, som leder till hälsa hos familjen och individerna, hur välfungerande familjer är (istället för att fokusera på det sjuka). Sedan går de igenom hur vi fungerar på jobbet, hur företag och organisationer gör och hur samhällen och sociala grupper fungerar.
Till sist kommer de in på de profana och andliga värden, som binder ihop mänskligheten med sin omvärld. De går från barndom till ålderdom och från lågt till högt. Och understryker hela tiden att de inte alls vet något, precis som mästarna brukar säga: nej inte jag men min mästare han visste...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar