söndag 14 november 2010

Asperger eller ADHD skapar inte mördare

Ett exempel på motsatsen till den misstänkte och häktade Malmömördaren Peter Mangs är Tommy Mäkelä, som är 26 år och chef för Olivia föreläsning i Borås.

Han lever i dag med diagnoserna Asperger, ADHD och dyslexi, men har ändå lyckats i livet: han har fru och barn och har fått det han behöver i livet genom att be om hjälp.

När han var liten hade han för mycket energi. Det passar inte in i skolan. Han hade svårt att koncentrera sig, var impulsstyrd och överaktiv. Han är likadan än i dag, men har fått lära sig att det behövs en paus då och då.

Han hade en mamma och en pappa, som trodde på honom och stöttade honom. Det är en viktig förklaring till att han har klarat sig. Eftersom han känner till sina svagheter och styrkor, så kan han använda detta i arbetslivet och kompensera för det som inte funkar så bra för honom.

Den misstänkte och häktade Malmömördaren har inte bett om hjälp förrän det blev alldeles nödvändigt. Han har ingen riktig diagnos, utan fick den för ett par år sedan eftersom han själv hade läst sig till den.

När en psykolog tyckte att han nog hade misstänkt Asperger så avslutade han den relationen, för han ville inte bli ett offer och tas in i denna sfär.

Inte heller har han haft stöttande föräldrar. Pappan var frånvarande under större delen av hans liv och har bott i USA i tjugo år. Mamman vet vi inte så mycket om. Hans äldre syster dog när han själv var 18 år.

Och han har delat upp världen i uppe och nere. Det bottnar alltid i ett dåligt självförtroende, som i värsta fall leder till narcissism, idéer om den egna storheten och megalomani. Allt som egentligen finns inuti den människan läggs utanför. Världen blir svart-vit.

Varje människa är en egen värld, men har också del i allt i världen utanför. Och var och en av oss är viktig på så vis. Vad var och en av oss gör spelar roll, vilket kan vara svårt att begripa som ung.

Det är så enkla saker, som betyder något om vem som klarar sig och vem som inte gör det. Grunden är viktigast att föräldrarna själva inser vilka de är. Att de inte själva har en massa svårt bagage, utan kan stötta barnen och att varje barn får ha tillgång till båda sina föräldrar.

Tommy Mäkelä råkade ofta i konflikt med sin omgivning, lärare och elever, när han var liten för att han hade problem med det sociala samspelet. Men som vuxen finns det alltid jobb där detta inte behövs i lika stor omfattning. Han är verksamhetschef, men har inte personalansvar.

2 kommentarer:

  1. jag undrar vad ni grundar alla dessa uttalande i, då verkligenheten inte talar för att ni har rätt i något av era uttalanden. Dessutom kan inte undvikas att era uttalanden i mångt och mycket talar för att ni om någon målar upp människor som offer. och ingenting annat.

    SvaraRadera
  2. Anonym: Hur i helsike har du tagit dig in här... jag har spärrat kommentarerna för anonyma? Och vilka är ni som du vänder dig till? Den som skriver här är jag: Ann Helena Rudberg heter jag. Och jag tyckte det var kul med en sån här artikel också. Efter att jag hade skrivit om aspergermördaren i Härnosand:

    http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/05/trippelmordaren-har-asperger-syndrom.html

    Du verkar inte ens ha fattat vad det står i ovanstående inlägg. Det är självklart att sjukdomar spelar in i hur människor mår. Och att de behöver kompensera för detta. Något annat vore väl mycket underligt. Men offer är de ändå inte. Det är som att säga att alla som blir äldre är offer. Nä så är det inte. Det är en etikett som klistras på människor av andra och som de själva kan gå in i, men det behövs inte.

    Läs här om du vill veta mer:

    http://www.newsmill.se/user/annhelenarudberg/artiklar

    SvaraRadera