Ifall en familj med två barn, en tonåring och en vuxen hemmaboende, inte har några inkomster alls så får de gå till socialen. Under förutsättning förstås att de inte äger någonting.
De får då 11 600 att leva av per månad plus hyresbidrag. Exemplet kommer från Uppsala kommun. Alltså kring 3 000 per person.
Naturligtvis är det förkastligt att behöva att gå till socialen och exemplet jag ger är säkerligen inte vanligt, att alla i en familj på fyra skulle vara utslagna ur samhället. Att gå till socialen är det närmaste skampåle vi har kvar i vårt land.
För kan man inte ens försörja sig själv så har man ju ramlat ur den där trappan som sattes upp som norm på 50-talet och som levde kvar inom fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna ända in på 90-talet. Eller den kanske fortfarande tas som exempel?
Jag menar Maslows trappa, där man i botten bara har de allra nödvändigaste behoven, som mat och vatten och ju längre upp i trappan man kommer desto finare behov får man. En utbildare på arbetsförmedlingen tog den trappan som exempel på en kurs, där jag satt.
Hon sade att vi, som satt där, hade ramlat ur trappan helt och hållet för vi kunde inte ens få ihop till mat och hyra längre. Det var så, att ifall vi inte kunde gå med på hennes beskrivning så hade vi inte där att göra.
Jag tog mitt pick och pack och gick från kursen. Detta var på en kurs för journalister och vi skulle inte ens få invända mot denna beskrivning av oss.
Alla mänskliga behov ligger på samma plan. De mest andliga människorna fanns i koncentrationslägren under andra världskriget. Det har Viktor E Frankl berättat om. Han satt själv i dessa läger. Och har skrivit om det.
Människor är inga djur med behov, som kan graderas i en trappa. Så att vi får finare och finare behov. Det är en syn på människor, som upprätthåller en konstlad hierarki, som de som betraktar sig som finare trivs med.
Men så där har fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna piskat sig själva i över ett århundrade. De skulle leva upp till de förmögna och "finare" människornas ideal.
Och fortfarande ser vi på sjuka och utanförstående som en sämre sorts människor. Det är tydligen deras eget fel att de är där de är. Ta er i kragen! Börja helt enkelt ett nytt liv utan sjukdom.
PS. Nuförtiden går det tydligen inte ens att lita på Riksdag & Departement för det de skrev i rubriken stämmer inte med det som står i artikeln. Där står att det kommer att ta två år för att nå upp till siffran 50 000 utstötta sjuka. DS.
Ja, det luktar skunk! Jag vet inte hur ofta jag påminner mig själv och andra att det kan gå på ett ögonblick att förvandlas från frisk och arbetsför till invalid.
SvaraRaderaAllt som behövs kan vara att man snubblar på trottoaren och ramlar galet.
Om vi i Sverige inte kan ta vara på de som är sjuka och ge dem ett anständigt och livsgivande liv är det skit med vårt samhälle!
Släng alla bonusgiriga och andra gamar ombord på en nybyggd Ra, ge dem en paddel så får vi se hur bra det går.
Jo du och jag Ramona vi vet... :)
SvaraRadera