onsdag 19 augusti 2009

Jag var förlovad med Jan Guillou



Jag måste skratta åt drömmarna, som sänds till mig ibland. I natt till exempel drömde jag att jag var förlovad med Jan Guillou. Han hade gett mig en ring med en stor diamant.

Jag vaknade ur drömmen och undrade vad sjutton detta kunde betyda. Med drömmar är det så att man vet aldrig. Det enda man kan säga sig till att börja med är att jag fattar inte. Vad betyder nu detta?

Och så kan man börja att associera fritt kring drömmen. Jag vet att jag tyckte inte att jag skulle gå omkring med den där ringen, utan tog av mig den, men sedan hoppade drömmen som drömmar gör och jag hade den på mig ändå.

Och förlovningar har varit på tapeten rätt mycket den sista tiden. Kungliga sådana. Jag har ännu inte riktigt klurat ut vad drömmen betyder, för inte vill jag vara förlovad med Jan Guillou. Det är då säkert. Det är därför jag måste skratta när jag tänker på det.

Men symboliskt sett är det en bra dröm... på 80-talet innan jag träffade min nuvarande sambo så drömde jag hemska drömmar om farliga män... en gång drömde jag att en man kom in i min lägenhet, där jag bodde då och sade: om du håller dig lugn så händer ingenting farligt.

De orden fick mig att ta den största kniv jag hittade och kasta mig över honom. I den lägenheten i drömmen fanns ett rum, som inte fanns i den verkliga lägenheten och där fanns två små barn, som inte heller fanns i verkligheten då.

Nu så där snart trettio år senare kan jag tolka drömmen, som att detta handlade om min egen inneboende farliga och aggressiva manliga sida, som stod mellan mig och de barn jag borde ha fått. De barn, som jag har nu, som båda är vuxna. Vilket i sin tur betyder att något hände under de där åren, som gjorde att jag och min sambo till slut träffades.

Att jag gjorde upp med den inre mansbild jag hade fått med mig från min barndom och ungdom, som visade upp dessa drag av våldsamhet och farlighet.

Det inre och yttre samverkar, men det är mycket svårt för människor - inklusive mig själv - att se detta i vardagen när vi rusar omkring. Vi tror att det som syns runt omkring oss i den fysiska verkligheten är den verkliga verkligheten. Men om vi tar ett steg tillbaka och synar detta, så kanske det symboliska framträder också där ute.

Det finns en film som heter Solaris, som ryssen Andrej Tarkovskij har gjort och den handlar om detta. Jag såg den när den var ny på 70-talet och det var en början till mitt eget uppvaknande inför sådana här fenomen.

Och vad betyder då min dröm från i natt? Jag vet inte. Det är det allra klokaste man kan säga om drömmar. Och sedan kan man som sagt köra med C G Jungs metod och gå igenom alla associationer man får. Men det gör jag nog på egen hand... tror jag.

Dock så är det en positiv dröm på så vis, att den manliga inre bild jag har numera, vill ge mig en så stor och fin ring. En värdefull sak. Men själv är jag kluven inför detta, för ringar betyder också bundenhet. Och bundenhet är ingenting för en människa som mig själv. Frihet är det jag behöver.

Så drömmen kan framställa något, som verkar lockande rent ekonomiskt - för det var inte Guillou själv, som hade gett mig ringen utan någon mellanhand - men som jag är kluven till för det betyder att gå in för mycket i något. Kanske. Framtiden kan möjligen utvisa vad detta betyder.

Diamonds are a girl´s best friend...?


7 kommentarer:

  1. Kanske ingen förklaring till din dröm. Men jag undrar över ett par av dina rader.

    "Nu så där snart trettio år senare kan jag tolka drömmen, som att detta handlade om min egen inneboende farliga och aggressiva manliga sida, som stod mellan mig och de barn jag borde ha fått."

    Är det riktigt att mannen står för det farliga, aggressiva?

    SvaraRadera
  2. Sune: Jo för mig gjorde det så då... för min mamma hade bråkat med min pappa när jag var liten och tog ut skilsmässa till slut... själv blev jag överfallen på väg från skolan av en pedofil och en annan gång av ett gäng pojkar och min mamma blev svårt misshandlad i sitt tredje långa förhållande - av en man förstås - och hon dog av det.

    Som liten upplevde jag alltid att det var jag som var föräldern gentemot min mamma... jag såg till att hon träffade en bra och snäll man efter sitt misslyckade äktenskap och de höll ihop tills jag var vuxen... men tyvärr när jag var i Frankrike ett år, så träffade hon den man, som till sist tog död på henne... tyvärr... deras relation gjorde det. Hon sade till mig innan hon dog att hon inte längre ville vara tillsammans med honom...

    Så där tror jag att det ser ut inuti många flickor, kvinnor nuförtiden. För vi har inte längre den där mansbilden, den gamla där män skulle vara beskyddande mot kvinnor och barn... och kvinnorna skulle bestämma hemma enbart och stå bakom sin man.

    Det blandas friskt mellan manligt och kvinnligt och detta skapar naturligtvis osäkerhet att vi inte vet vad som är vad.

    Mannen i allmänhet står för det beskyddande, som en positiv bild, men som aggressiv och farlig som en negativ bild. Liksom det kvinnliga också har dessa två sidor, det beskyddande kvinnliga, men också det aggressiva farliga kvinnliga, som har visat sig i de båda massmördare som världsnyheterna avslöjade i går.

    Gudinnan Kali är mera rättvisande som gudinna än den jungfru Maria vi har.. som bara ska stå för den goda modern... kali kan stå för både liv och död.

    Det är feminismen, som försöker att ge männen allt det farliga och aggressiva och låtsas som att de själva är offer och förfördelade hela tiden. Och om du läser mer av det jag har skrivit så får du bl a veta att vi - min sambo och jag - råkade ut för Gudrun Schyman år 1987 och såg redan då vad hon gick för... men det tar lång tid för resten av världen att upptäcka sånt, för hon gick in i det skikt som fanns då av att kvinnor minsann skulle ha det som män.

    Under tiden glömdes barnen bort. Vem skulle ta hand om dom? Och vi ser väl en del av detta nuförtiden med dessa tonårsmord...

    Så svaret på din fråga är: ja mannen kan stå för det farliga och aggressiva, men också det beskyddande och goda precis som kvinnor. Vad vi lägger i våra könsroller beror på hur vi ser det. Allting finns där ute och det är vi som väljer - så långt vi är medvetna förstås.

    Försökte titta på SVT:s Debatt i går, men det var så urbota tråkigt så jag lyckades inte... det som skulle handla om tonårsmord... fel form att ta upp detta svåra i tycker jag.

    Nu fick du ett långt svar :)

    SvaraRadera
  3. ... och jag har också blivit avlurad alla mina ägodelar av en man... och samhället försökte ta resten på 90-talet (övergripande strukturer - icke kvinnliga eller manliga utan organisatoriska och negativa ur maktsynvinkel) men vi som man och kvinna överlevde också detta plus att vi har tagit hand om våra barn... vi har kompletterat varandra som jag har berättat också på annat håll... men vi har som samhälle och mänsklighet inte fattat vad som hände på 90-talet så därför går det i snabbrepris nu... som en liten vänlig vink om att något är fel... på samhällelig världsnivå...

    SvaraRadera
  4. ... fråga gärna mera om du vill veta nåt... annars ha en bra dag :)

    SvaraRadera
  5. I sammanhanget kan jag rekommendera Richard Swartz i Svenskan i dag

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3373765

    Han är en klok man (även om jag inte alltid tycker som han) i nästan exakt samma ålder som jag själv...

    SvaraRadera
  6. Leroy tänkte:

    Jan kanske ville ge dig en belöning. Funderade på det du skrev. Han ville kanske sträcka ut en hand, han har kanske undersökt vad som fanns på vinden och läst vad som stod skrivet.

    Vad vet man. Kanske surrealistiskt men kanske sannt.

    Ångra kostar inget.

    Tänkte på Mayaindianerna. Kopplingen till Hopi och 2012. Möjligheten att överskrida gränser.

    :
    http://www.youtube.com/watch?v=LrJLRBxQA-k

    Man talar om the Shift och att see al as related.
    Don Alejandro och Hopi- Oren Lyon och Onendaga klanen har mycket gemensamt. Så även med Lakotah Mitakuye Oyasin och Dalai Lama:
    http://www.youtube.com/watch?v=URoujimXIyI

    When you decide try to think 7 generations ahead.

    Tänk att ursprungsbefolkningen insett att vi alla är släkt och att vi måste värna om grundläggande saker och värderingar över hela världen.



    Leroy

    Mitakuye Oyasin

    SvaraRadera
  7. Jo Leroy så har jag alltid tänkt... att vi alla är släkt... och naturligtvis måste det bli ett skifte i vårt sätt att tänka, men det känns som det ligger långt bort, men kanske ändå inte... vi får se

    SvaraRadera