Men nu när Anna Odell - den fejkande psykpatienten - ska upp i rätten så säger Agneta Lindblom Hulthén ,journalistförbundets ordförande, att facket noga måste följa denna rättegång för det kan "drabba journalister".
En gång för alla skulle jag då vilja fastslå att det Anna Odell gjorde var inte att wallraffa. Kalla det fejka, kalla det att luras, kalla det teater, kalla det konst men dra inte Günter Wallraff i smutsen genom att säga att han bröt mot lagar och spelade teater.
Hans syfte med sin förklädnad - för han gjorde om sig till turkisk gästarbetare också till utseendet - var inte att bryta mot lagar, utan att sätta fingret på att människor behandlades olika beroende på hur de såg ut och vad de hette och varifrån de kom.
Och det är en stor skillnad på vad Anna Odell gjorde och vad en journalist gör. Hon ville ha uppmärksamhet på sin egen situation. Vad som hade hänt henne i hennes unga liv när hon mådde dåligt. Och hon fick inspirationen när hon precis hade kommit in på Konstfack och gick över samma bro - där hon själv hade tänkt hoppa - och såg en flicka, som ville hoppa.
Istället för att tolka det, som att här kunde hon hjälpa till, för här fanns någon i samma situation som hon själv hade varit, så går hon därifrån och fattar beslutet att göra show av sig själv. Det är inte att wallraffa.
Hon hade kunnat jobba som vårdare på en psykavdelning. Hon hade kunnat undersöka detta på ett sådant sätt, att det hade gjort att man uppmärksammade hur dåligt vården funkade. Inte för henne själv, men för andra.
Men en konstnär gör allt för sin egen skull. Och det gjorde Anna Odell också. I ren egocentricitet genomförde hon detta projekt och gör det fortfarande. Hon själv blev känd för detta, som konstfackselev och hon kommer antagligen att vara känd resten av sitt liv. Fast då får hon väl ta till fler utomlagliga aktioner.
Men kalla det inte att wallraffa och jag tror inte att journalistfacket har ett enda dugg att försvara. Ingen journalist har någonsin kommit på den dumma idén att spela psyksjuk och sedan beskriva detta i media. Inte heller att utföra något annat brott och sedan säga "jag wallraffade bara".
Den journalist som rånar eller slår ihjäl någon under beskrivningen wallraffa, för att se hur han blir behandlad av polisen, har totalt missuppfattat sitt uppdrag. Men det blir väl nästa steg för nästa Konstfackselev. Eller för Anna Odell. Det måste ju finnas någon upptrappning i det konstnärliga verket, så att det egocentriska fokuset består.
Men hallå, Günter Wallraff blev ju VÄRLDSKÄNDIS på sina metoder och jag kan inte se så där himla stor skillnad rent moraliskt. Men Walraff kanske hade en bättre plan än Odell och lyckades hemlighålla sin fejk tills artiklarna var skrivna och publicerade.Det finns många andra sätt att utnyttja samhället och jag kan nog inte tycka att Odells tilltag var så särskilt grovt i jämförelse med annat.
SvaraRadera