Att sälja sig själv för pengar

Materialism, auktoritet, kontroll, ägande, sexuell attraktionskraft, erotik och drogberoende... runt dessa begrepp cirkulerar mycket i vårt samhälle.

Som individer måste vi utforska vårt förhållande till fysisk kraft och makt. Detta handlar om vår grundläggande livskraft. Men vi behöver bygga upp vår personliga makt utan att sälja oss själva.

Vi fascineras av människor som är oemottagliga för den fysiska världens dragkraft. De blir våra andliga hjältar: som Gandhi eller moder Teresa. Filmfiguren Forrest Gump hanterar makt på ett etiskt sätt. Han är oskuldsfull och har integritet rakt igenom sitt liv och han köpslår aldrig om sin själ.

Vår livskraft är nödvändig för vår hälsa och den personliga kraften vi har gör, att vi kan respektera och hedra andra. Personliga hämndeakter är ett missbruk av energin i vår livskraft. I vårt samhälle anser en del sig ha rätt att ge igen, med skjutvapen, genom att slå ihjäl eller genom att rättsligt ta ifrån någon rätten till sina barn. Allt detta är ett missbruk av den personliga kraften.

Vår personliga etik och vår moral är kopplade till denna livskraft och detta ger oss ett språk, så att vi kan förmedla vad vi godtar och inte går med på i våra relationer. Detta har en sammanbindande kraft. Vi dras till människor, som har samma uppfattning om rätt och fel som vi själva och vi utesluter ofta sådana människor ur vår vänkrets, som bryter mot sin egen etik och moral.

I vårt samhälle står rättsliga processer för denna livskraft, som handlar om att avgöra skuldfrågor och bestraffa överträdelser. Det är hedern som står på spel i våra rättsliga domar. Men för vår livskraft spelar inte millimeterrättvisa någon roll.

Människor dagtingar ibland med sin heder i utbyte mot ekonomisk trygghet. Det är detta som speglas i uppfattningen om att alla har sitt pris. Att ingen kan stå emot tillräckligt mycket pengar, utan att alla går att köpa.

Pengar i sig är ett neutralt fenomen, men de kan bli en ersättning för livskraft. I dessa fall blir varje utlägg av pengar en förlust av livskraft - det behöver inte vara medvetet. Förlust av pengar ses ofta som mycket allvarligt i vårt samhälle, för vi tror ofta på och dyrkar pengar.

När vi sätter pengarna före tron på oss själva eller våra moraliska och inre övertygelser har vi blivit ett slags prostituerade. Då faller den människan i våra ögon precis som ex-statsminister Göran Persson gjorde när han blev konsult. Eller som Johan af Donner, som drar med sig hela Röda Korset i det bedrägeri han har utfört mot organisationen. Där pengar blev det väsentliga och det organisationen stod för inte längre spelade någon roll.

Många föräldrar förstår inte att de inte ska klanka på sina barn, att detta berövar dem livskraft. Och att de därmed raserar familjen och barnens framtid. Att ständigt slå på barnen med ord är psykisk misshandel och minst lika allvarligt som fysisk sådan.

Inte heller begriper många vuxna att varenda gång de ger sig på någon annan verbalt, så förgriper de sig på livskraften. De försöker beröva den personen makt, vilket slår tillbaka på dem själva. Att klaga på motparten i ett nära förhållande är att beröva både sig själv och denne livskraft.

Vår energibalans i kroppen är känslig för sådant. Och i ett samhälle, där allt ständigt handlar om brist på pengar, vilket i sin tur har blivit detsamma som livskraft, så uppkommer också många sjukdomar. Människor mår dåligt när allt koncentreras till detta, istället för att det ska handla om deras egen inneboende positiva livskraft, som kan utveckla förhållandet mellan människor och hjälpa samhället.

PS. Ett näraliggande exempel verkar vara Lars Kepler, dvs makarna Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. De har haft Stieg Larsson som inspiration, enligt dem själva, för att åstadkomma en deckare i tomheten efter hans död. De ser ut att ha sålt sig för ett antal miljoner. DS.