Men å andra sidan har jag kallats tant sedan jag var 18 år ungefär. Det var helt enkelt det tilltal som barn hade till folk, som de uppfattade som äldre, men inte bekanta. Killarna fick heta farbror.
Så 17-åriga fjuniga killar fick höra: Kan farbror säga vad klockan är? Det behövs absolut ingen tantrevolution, som de tror på Umeå universitet. Det är bara att fortsätta leva. De flesta, som inte känner mig personligen, tror att jag är i 30-årsåldern.
Och så känner jag mig också. Min yngste son har nyss flyttat hemifrån och jag är farmor, kan blicka hundra år bakåt minst eftersom jag har träffat släktingar som var födda på 1800-talet. Personligen.
Man har alla åldrar om man vill i min ålder. Allt finns kvar inom oss. Också spädbarnet och dess upplevelser. Den erfarenhet jag har är absolut oslagbar. Och kommer att vara det också i framtiden.
Det är så roligt att bli gammal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar