Att sluta se sig som offer

Bo Rothstein skriver i dag i DN om offersynen på sig själva, som vänstern odlar, att de måste lägga bort detta och granska sig själva. Enligt min mening är det mycket svårt. De kommer aldrig att begripa vad som händer i vårt samhälle. De har helt enkelt för länge sedan tappat kontakten med verkligheten och skulle helst kämpa till sista man/kvinna, precis som vänstern önskade och gjorde i Spanien på 30-talet.

Bo Rothstein, som är professor i statskunskap i Göteborg, anser att vänstern borde dra lärdom av det som hände på 30-talet, då konfrontationer i Ådalen och annorstädes till slut gick över i en samförståndspolitik i Sverige, där socialdemokraterna lyssnade till folket. Ungefär som president Roosevelt i USA gjorde på samma sätt med New Deal, vilket innebar bidrag för bostäder och jobb till folket.

Det professor Rothstein glömmer eller inte fick med är att Sverige på 30-talet ändå hade relativt små problem eftersom landet då fortfarande var ett jordbrukarland. Det var först under detta årtionde, som de arbetande i industrin, blev fler än de i jordbruket och det skulle ta ännu ett par årtionden innan antalet lantbruksarbetare hade reducerats med tre fjärdedelar och istället gått in i industrin och tjänstesektorn. 

På 50-talet behövdes kvinnorna i produktionen, eftersom Sverige växte fort i tillverkning. Kvinnorna behövdes överallt, också inom tjänstesektorn. Och därmed så blev kvinnligt arbete vanligare. Denna utveckling har sedan fortsatt och för de ungdomar, som gick ut skolan på 60-talet var det självklart att var och en skulle försörja sig själv. Samhället fick rätta sig efter detta.

Den vänster som professor Rothstein nu talar om, innefattar tydligen också socialdemokratin. Men de mest högljudda i den här debatten är inte socialdemokrater i den mening, som fanns för 50 eller 60 år sedan. De har istället blivit ett slags maktfullkomliga kravmaskiner, besvikna över att inte också de fick sitta vid köttgrytorna, som de tror att tidigare generationer har gjort, utan större insatser.

Fortfarande var synen i partiet att Håkan Juholt skulle bli en bra partiledare och han valdes för att han lät som någon på 30-talet i sina paroller. Men detta försök att återvända till gamla tider misslyckades.

Jag tror att det kräver alldeles för mycket av vänstern att sluta se sig som offer och vägen till ett ansvarsfullt liv, där inte allt blir serverat, är lång. Detta särskilt som nuvarande regering med statsminister Fredrik Reinfeldt inte heller begriper problemet, utan också tror att kvinnor är ett särskilt slags utvalda offer vi har i vårt samhälle. Dessa stackare är ständigt utsatta för den andra halvans - männens - bödelfasoner. En bild av världen, som aldrig har stämt. 

Och de män - och ve den som inte bekänner sig till feminismen inom politiken -  som vill hålla sig väl med vänsterkvinnor stämmer in i den falska bilden. Och därmed är befolkningen indelad i två jämnstora grupper, som står mot varandra. Vilket scenario för ett inbördeskrig!