Redan våren 2009 skrev jag en artikel på Newsmill om att jag inte tänkte vaccinera mig mot svininfluensan, inte heller gjorde mina barn detta. Denna influensa orsakade hysteri, vilket myndigheterna åstadkom.
Jag tyckte det var förskräckligt när föräldrar stod i kö med sina barn på parkeringsplatser i kylan här ute på Värmdö, bara för att få en kölapp till vårdcentralen och den frälsande sprutan.
Det var en massiv propagandaapparat som drog igång då och skrämde livet ur alla föräldrar. Tänk om de inte skyddade sina barn! Vad skulle hända. Som jag skrev den gången, så hade jag redan smittats av ett virus från fåglar: 1957 fick jag Asiaten och stannade hemma i ett par veckor. På den tiden fick vi vara sjuka.
Större delen av min klass insjuknade och undervisningen ställdes in. Men enligt vad professor Björn Olsen skriver i dag, så hade Sverige inte råd att avstå från ett massinköp av vaccin och att propagera fullt ut för detta vaccin då år 2009. Han hade inte facit.
I Sverige har vi alltid litat på myndigheterna och snällt gått och vaccinerat oss om det har sagts så åt oss. I skolorna har jag och andra fått olika sorters vaccin. Det har inneburit att skolbarn har sluppit många av de sjukdomar, som tidigare ansågs vara nödvändiga att gå igenom.
Men massvaccinering mot en influensa hade aldrig tidigare förekommit. Folket var klokare än både professorer och politiker den här gången, när de valde att inte massvaccinera sig.
Det var på hösten 2009 som massvaccineringen började. Då hade 18 miljoner doser köpts in för att ge två sprutor till hela befolkningen. Detta till en kostnad om ca 1,5 miljarder kronor. Men människorna var som sagt klokare än till och med professorerna. Trots den massiva propagandan.Två miljoner doser hade gått åt våren 2010.
Dessutom hjälpte inte denna massvaccinering.
PS. Katten som omtalas i artikeln på Newsmill, vår svarta hankatt med fästingar lever än och har hälsan. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar