"Jag anser att sex är något som är värt att dö för. Jag tror på att det konst primärt handlar om är skönhet, och att det skönhet handlar om är döden." Så talar en man som är begravd i sex upp till halsen. Åtminstone. Och som inte begriper något av den helhet som finns i livet.
Edmund White gillar anonymt sex, särskilt i Paris, där han befinner sig på 80-talet. Kvinnor kan inte förstå detta menar han för att detta kön inte begriper romantiken i snabba möten eftersom de inte tänder lika fort, fast de säkerligen brinner med en stor låga när det väl hänt och sakta slocknar. Så menar han.
Det är det knapplösa knullet han hyllar precis som Erica Jong på 70-talet, som såg detta sex som ett platonskt ideal, där allt bara flyter och ingenting finns i vägen. Och sexet är totalt fulländat just för att parterna inte känner varandra.
Whites familj var märklig eftersom hans mor hade känslor för honom och han själv ville ha sex med sin far. Men fadern låg med hans syster. Det är en sjuk och obegriplig värd där hans far är medelpunkten och härskaren, som lätt förför alla kvinnor och lämnar modern för en mycket yngre kvinna. Alla har fastnat i en parodi på mänsklig värld.
Numera är Edmund White ganska fet och han undviker speglar för han tycker inte om att se hur gammal han är. Särskilt när han har umgåtts med yngre vänner. Så sorgligt för honom att vara 70plus och inte längre den där muskulöse unge mannen han ville förbli. Han har ett lite flottigt utseende och lite av en narraktig framtoning när själen mer lyser igenom. Ungefär som avdankade skådespelare från porrfilmer kan få.
Det skiner säkerligen igenom att jag inte tycker det är värt att betona sex så mycket. Inte som ett livsvärde i sig. Men som en del av livet är det absolut värdefullt. Dock är vår tid för sexfixerad, men allt går ju i perioder. Edmund White borde få leva sitt liv en gång till för att få insikt i vad livet egentligen handlar om. Nästa gång utan en incestuös barndomsfamilj. Konst handlar inte om skönhet och skönhet handlar inte om döden. Vilket bisarrt uttalande. Allt blir i detta till glansig yta, vilket bokens omslag fångar.
Edmund White gillar anonymt sex, särskilt i Paris, där han befinner sig på 80-talet. Kvinnor kan inte förstå detta menar han för att detta kön inte begriper romantiken i snabba möten eftersom de inte tänder lika fort, fast de säkerligen brinner med en stor låga när det väl hänt och sakta slocknar. Så menar han.
Det är det knapplösa knullet han hyllar precis som Erica Jong på 70-talet, som såg detta sex som ett platonskt ideal, där allt bara flyter och ingenting finns i vägen. Och sexet är totalt fulländat just för att parterna inte känner varandra.
Whites familj var märklig eftersom hans mor hade känslor för honom och han själv ville ha sex med sin far. Men fadern låg med hans syster. Det är en sjuk och obegriplig värd där hans far är medelpunkten och härskaren, som lätt förför alla kvinnor och lämnar modern för en mycket yngre kvinna. Alla har fastnat i en parodi på mänsklig värld.
Numera är Edmund White ganska fet och han undviker speglar för han tycker inte om att se hur gammal han är. Särskilt när han har umgåtts med yngre vänner. Så sorgligt för honom att vara 70plus och inte längre den där muskulöse unge mannen han ville förbli. Han har ett lite flottigt utseende och lite av en narraktig framtoning när själen mer lyser igenom. Ungefär som avdankade skådespelare från porrfilmer kan få.
Det skiner säkerligen igenom att jag inte tycker det är värt att betona sex så mycket. Inte som ett livsvärde i sig. Men som en del av livet är det absolut värdefullt. Dock är vår tid för sexfixerad, men allt går ju i perioder. Edmund White borde få leva sitt liv en gång till för att få insikt i vad livet egentligen handlar om. Nästa gång utan en incestuös barndomsfamilj. Konst handlar inte om skönhet och skönhet handlar inte om döden. Vilket bisarrt uttalande. Allt blir i detta till glansig yta, vilket bokens omslag fångar.
Hmmm... - Ann Helena - att bejaka naturlig sexualitet är LivsViktigt - som jag ser det.
SvaraRadera