Författaren Stieg Larsson blev själv vittne till hur en flicka blev våldtagen när han var 15 år. Ingenting hände med gärningsmännen den gången vad jag förstår. Men själv präglades författaren av händelsen och den påverkade honom så djupt att han skapade den våldsamma dominerande, men ändå handikappade figuren Lisbeth Salander i sina romaner.
Stieg Larsson bad flickan om ursäkt efteråt, men borde han inte ha gjort mer?
Stieg Larsson föddes 1954 så detta hände på 60-talet, men uppenbarligen har inte något alls hänt sedan dess. Åtminstone inte i Bjästa, där en pojke kan våldta flickor och få menigheten på sin egen sida. Han är dömd för brotten. Och hovrätten har fastställt domarna.
Det påminner mig själv om, att jag har blivit överfallen två gånger på väg från skolan i Björkhagen när jag var liten. Men jag var väl en liten Lisbeth Salander, för jag skrek och grät mig fri från båda gångerna. Den första gången var det en vuxen pedofil och den andra var det ett pojkgäng.
Naturligtvis sade jag ingenting om detta, för det var något, som inte skulle finnas där. Inte i min värld. Men efteråt kan jag undra vad som hände mer i Björkhagen, som vi aldrig någonsin fick reda på.
Detta var alltså 50-talet och nu visar det sig att vi som samhälle inte har utvecklats ett endaste dugg sedan dess. Eller att det till och med har blivit värre genom att de vuxna inte begriper sitt ansvar.
För mig på 50-talet var detta som hände mig skamligt och bäst att tiga om. Men tack och lov så tiger inte människor numera utan det diskuteras i TV och i tidningar.
Men varför ska tiden tillåtas att stå stilla i samhällen som Bjästa? Vi skulle antagligen aldrig ha fått veta något om det nu heller om inte internet hade funnits och pojkens mamma hade startat en Facebookgrupp. Mammor kan gå över lik för sina barn. Det vet vi.
Men i det här fallet har hon gjort med skada än nytta både för sig själv och pojken, när hon har vänt sitt mammavärnande mot flickan. Dock så fick hennes agerande och att orten ställde sig på pojkens sida också media att reagera till sist.
Jag tror det plågade honom hela livet. Att han inte ingrep när han hörde hennes skrik. Att han ens berättade om det var bra kan jag tycka. Men han var ju kille och dom behöver inte knipa käft på samma sätt som skam- och skuldbelagda flickor. Redan på dagis tar ju små flickor hand om pojkarna.
SvaraRaderaBjästa är som en miniatyr av hela Sverige. Av hela världen. Läs mitt inlägg på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/26/bjasta-kvinnosynen-i-bibeln-bibelns-diktat-man-rader-over-kvinna-stackars-linnea
Bra Helena! Undrade just när det skulle komma en riktig artikel... själv har jag tappat lusten att skriva där märker jag. Vet inte riktigt varför. Har väl skrivit för mycket. Kan tänka.
SvaraRaderaFunderade just på om jag skulle skriva ett inlägg till, har namn och adress på hela familjen plus personnummer. Alltså våldtäktsmannen och hans mamma och bror. Undrar var pappan är? Han bor inte där. Ska nog inte skriva något, räcker med det oväsen, som är redan.
Ann Helena: Jag har inte skrivit en artikel där sen i 30 otkober. Ibland passar det in. Som nu. Det här med Gud och kvinnosynen som dom flesta inte har en aning om. Men så är det väl inte! Och så står det väl inte! Nähä. Men läs själv då för helvete! Läs innantill.
SvaraRaderaDu vet mycket väl att rätt vad det är så skriver du på Newsmill igen. När det passar dig.
Oskars mamma sitter i Aftonbladet med superflätat hår och tar parti för sin son. Det finns säkert en tragedi i den familjen också. Men det primära i hela soppan är inte den familjen. Det är prominensernas hyllningar av pojkens dåd. Med prominenser menar jag rektorn, prästen & Co som sitter på bild i AB och nu ångrar sig. Kyss mig i arslet och adjö!
Helena: NU tog du i... ;)
SvaraRadera