Jan Guillou blev förbannad

Nu såg jag på Agenda, där Lars Vilks, Nyamko Sabuni och Jan Guillou diskuterade rondellhundar. Och specifikt förstås den rondellhund med profetens huvud och turban, som också visades i början av programmet.

Jan Guillou såg gammal och sjuk ut i början, men en bit in i debatten tände han till och blev förbannad över att Lars Vilks inte kunde utmana lite bättre. Ifall han hade gett sig på kristendomen hade det minsann blivit liv, men nu gav sig Lars Vilks på något ofarligt i Sverige. Påstod Guillou.

Lars Vilks har själv skrivit om den där debatten i Agenda på Newsmill. Och han menar att Guillou inte har hängt med i konstens utveckling. Jo, det kan jag hålla med om för han gick tillbaka till 60-talet när han skulle ta något exempel.

Guillou menade att detta blev politik istället för konst och att det var ofarligt för att till och med Dagens Nyheters ledarsida höll med Vilks.

Ja det både Nyamko Sabuni och ledarsidan höll med Vilks om var att han har rätt att uttrycka detta. Ledarsidan i DN står alltså för yttrandefrihet och det gjorde genomgående också integrationsminister Nyamko Sabuni. Men för Guillou står kampen mellan nazister och kommunister. Det är där konsten ska befinna sig.

Vad skulle DN:s ledarsida ha skrivit ifall de skulle ha stått på Jan Guillous sida? Att det var fel åsikt att uttrycka? Att Lars Vilks skulle ha retat nazister istället? Men vi befinner oss inte i 30-talet, då det verkligen var farligt att reta nazister. Då de hade makt i Tyskland och i världen.

Jag känner igen blicken som Jan Guillou fick när han blev förbannad. Så ser människor ut som är fångna i sina -ismer. Det spelar ingen roll vilken sort det är. Det är den blicken som någon som är trängd får. En iskallt förbannad blick, som skulle kunna mörda. Ifall nu blickar kunde det.

Och Guillou har uppenbarligen, som Lars Vilks också menar, inte hängt med i vad som har hänt i konsten under det senaste decenniet. Eller decennierna. Han var inte insatt när han ställde upp i Agenda. Han visste ingenting om i vilket sammanhang denna rondellhund först hade presenterats. Eller låtsades inte veta det.

Han känner sig puttad åt sidan den gamle Guillou och han framstod verkligen som gammal bredvid Lars Vilks fast det bara skiljer två år i ålder mellan dem och båda är vithåriga - eller näst intill. Men Lars Vilks framstår som den ungdomlige busige provokatören, där Jan Guillou bara är en trött företrädare för ett gammalt kommunistiskt ex-land.

PS. Och här kan ni läsa Aftonbladets skildring av debatten och efterspelet. DS.