Offret Maja Lundgren

Medkännande pappagestalten Lasse Bengtsson lotsade författaren Maja Lundgren genom en direktsänd intervju i morse på TV4. Hon framstod som den massakrerade författaren, som helt enkelt har tagits av daga av kulturetablissemanget. Detta hände för tre år sedan efter hennes skandalbok Myggor och Tigrar.

Hon gör nu en liten och försiktig återkomst med sina nya bok Mäktig Tussilago, som handlar om Oskar som får ett sammanbrott. Den är väldigt initierat skriven, sade Lasse Bengtsson och fiskade efter om den handlade om henne själv. Nä, hon har aldrig varit intagen eller psykotisk, men hon har gått i terapi och alltid faktiskt blivit friskförklarad.

Dock känner hon till gränstillstånd och kan höra röster i huvudet. Repliker som kommer. Och hon har sagt att tidens trauma har valt henne till spelplats. Hon är en hyperkänslig författare tyckte Lasse Bengtsson. Är det inte svårt? Då försökte Maja Lundgren spotta upp sig och sade att det är härligt och att ett rikt inre liv är en tillgång för en författare.

Men dock kan hon inte längre gå på middagsbjudningar för hon hör så mycket mellan raderna, eller hos undertexten, som Lasse Bengtsson kallade det. Dolda budskap och hon tycker nog att myggor är värre än tigrar. Små stick, som osynliggör, subtila saker. Det som kallas glastaket i feminismen.

Ja och så var det det där med brottningarna mellan sömn och vaka, som hon har upplevt. Ett slags ångesttillstånd, som är ett hypnagogt tillstånd... alltså när man inte sover, men heller inte är vaken. Som om en mara sitter på bröstet.. eller en katt.

Stackars Maja Lundgren. Hon såg verkligen skör och förtvivlad ut mest hela tiden, fast hon stundtals försökte skoja bort allt. Men när de kom in på camorraförfattaren Robert Saviano, så ansåg hon att det inte gick att jämföra med henne, för han skulle aldrig kunna leva ett normalt liv, utan vara jagad hela livet. Och något dödshot var inte hon utsatt för. Trodde hon, sade hon och avslutade intervjun med att blinka med båda ögonen och dra ihop ansiktet i en grimas.

Ja hon och förlaget vill väl tas till nåder igen i kulturkretsarna och få lite recensioner, trots att hon säger att hon inte bryr sig om recensenter och sådant. Men det bidrar ju ändå till att nya boken säljs. Så fungerar vårt Sverige.

Själv tycker hon att det är fantastiskt att hon kan ha direktkontakt med läsarna genom sin blogg. Ja, visst vore det, i fall den handlade om någonting och inte bara var "en tebjudning" där ingenting uttalas klart. Som någon har kallat den. Och ifall det var något verkligt som det pratades om och allt inte bara försvann in i den hypnagoga dimman ständigt och jämt.

Som sagt inte lätt att vara Maja Lundgren. Stackars lilla katta. De får ofta rivet skinn. Och det varken hon eller Lasse Bengtsson kunde upptäcka var att de ingick i de gamla rollerna vi har för män och kvinnor. Han som medkännande pappagestalt och hon som den lilla flickan, som behövde skyddas.