Det känns lite så. För jag ska få ett personbevis där det står vem som är min mamma och min pappa. Detta ingår i min utforskning av min släkt.
Jag behöver detta personbevis, för att bevisa att jag är min mors dotter och så har jag en släktutredning, som visar att mamma är släkt med sin bror.
Så lite känner vi varandra på den nivån, att jag måste bevisa detta, för att få veta något mer om min morbrors sjukdom. Den som kommer från indianerna och som kallas stenmage.
Två släktingar till, som lever, har den antagligen. En av mina kusiner och ett kusinbarnbarn.
Vi började skoja om att jag kanske får veta, att jag inte alls är min mors dotter, för det finns så många bortlämnade barn i min släkt, så mycket övergivenhet och sorg.
Av de fem systrar som föddes av min mormor så övergav tre av dem barn. På olika sätt.
Allt det där håller jag på att gräva upp på nytt. För historierna känns välbekanta när jag stöter på dem. Kanske har min mamma berättat när jag var liten, men jag har glömt som barn gör.
Från början var det ett skämt att jag inte kanske var min mammas barn, men sedan började jag fundera. Vad skulle det betyda?
Nog skulle det rasera allt som jag dittills hade vuxit upp med. Alla föreställningar som jag hade byggt omkring mig och den jag är. Eller skulle det?
Nej, jag vet i grunden vem jag är. Känn dig själv stod det på Apollotemplet i Delfi. Det är en djup visdom i dessa ord, som många människor i dag inte begriper.
Men den yttersta grunden för vårt liv finns där. Vi behöver veta vilka vi är. I grunden. Också utan allt det yttre. Utan våra band till andra.
Människor har i alla tider förstått och insett vilka de är, men vi går ständigt fel. Och 1900-talet var en tid när människor gick fel en gång till i form av hela länder.
En del är fortfarande bortkollrade av alla återvändsgränder, som upptäcktes då.
Som gjorde att man tog det sjuka och studerade det i detalj och detta fick bestämma vilken väg mänskligheten skulle gå. I två världskrig fick människor lära sig att det nog inte var rätt väg det här.
Men för oss som inte har haft de bittra läxorna i vårt land, så begriper många inte vad som skedde. Än i denna dag.
Även om du "vet" vem du är, är det intressant att veta "varifrån" du kommer. Det kan man se på programmet i TV4 som handlar om hur adoptivbarn söker sina rötter.
SvaraRaderaVad är "stenmage"? Kan du käka plåt,eller:)))
Ramona: Jo, själv kan jag nog käka plåt.. ;) men hunden blev magsjuk i går... han spydde ned min säng den rackarn, men idag är han svag, men friskare... tror jag. Alltså jag vet inte vad stenmage är riktigt, men som sagt jag håller på att ta reda på det... får se om jag fattar något av det när jag får läsa min morbrors sjukhusjournaler (om jag nu får det).
SvaraRaderaMen läkarna tror i ingångsskedet att det är cancer och det är det inte eftersom min kusin har levt med det i 40-talet år eller nåt... De har till slut upptäckt - någon gång på 80-talet tror jag att denna sjukdom är genetisk och kommer från nån indian... enligt släkten en mayaindian från Guatemala (för bara 300 indianer där hade haft den sägs det).
Som sagt jag undersöker detta för att så småningom få veta allt som går och ge det vidare till barn och barnbarn (bland andra).
Och visst är det kul att få veta varifrån man kommer... alla förgreningar över jordklotet.