Ännu en ansökan om att få dö har kommit in till Socialstyrelsen. Det är ingen ingen kämpaglöd i människorna nuförtiden. Eller ska man se det tvärtom? Som att det är en riktig karl, som vill ta livet av sig själv?
Han tänker göra det vare sig han får hjälp eller inte inom de närmaste dagarna säger han. Varför då inte gå bort i stillhet? Varför göra det till en principfråga?
Lars-Olov Hammergård har ALS. Det är samma sjukdom som journalisten och nyhetsuppläsaren Ulla-Carin Lindquist hade. Hon skrev en bok om denna sjukdom.
Hon levde tills hon dog och gav sig ut på den sista färden liggande på durken, så skrev hon. Hon älskade att segla.
Är detta två sätt att leva och dö? Det ena manligt och det andra kvinnligt?
Självmord tycker jag är förkastligt. Och att leva tills man dör är det enda riktiga tycker jag. Passiv dödshjälp, att inte sätta in lönlös behandling är däremot medmänskligt och är till för att inte skapa mer lidande.
Hej Ann Helena,
SvaraRaderaÄr det bättre allt Lars Olov sätter en gevärspipa i sin mun och trycker av?
Vad kommer det att vålla för lidande för honom, hans familj och räddningstjänsten som måste städa upp den soppan.
Passiv dödshjälp är väl mer förkastligt och ökar lidandet och ångesten mycket mer, har du sett en människa svälta/törsta ihjäl i sjuksängen? Det har jag och det var inte så roligt.
//Gammal arbetskollega till Lars Olov
Hej gamle arbetskollegan till Lars Olov. Jag förstår att du är upprörd. Det skulle jag också vara i den situationen. Precis som att jag alltid kommer att undra hur det kom sig att min pappa dog så fort, så att jag inte hann ta farväl av honom. Han fick morfin förstås. Hans njurar hade slutat fungera, men även så kan man leva ett tag har jag förstått. Men det var väl hans fru som beslutade och hon frågade inte oss - hans barn.
SvaraRaderaAlltså det behöver inte vara så att man tar livet av sig med gevär. Om man nu vill det. Det är också ett manligt tänkesätt. Eller att man gör som min jobbarkompis (man han också), häller i sig en massa sprit och sedan går och dränker sig. Det är desperat att göra så. Visst. Och han hade försökt tidigare...
Det finns massor med mindre blodiga sätt att dö på och varför ska man ha myndigheternas godkännande till detta undrar jag?
Alla som dör påverkar oss. Särskilt de som är nära och hur de gör det påverkar också. Den unge Werthers lidande satte ju igång en självmordsvåg över Europa på 1700-talet sägs det.
Detta är ett samhällsproblem hur vi ska förhålla oss, självklart. Skrev om det här:
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/03/sjalvmord-ett-samhallsproblem.html
Men på individnivå så undrar jag fortfarande varför Socialstyrelsen måste bli inblandad. Det är min nyfikenhet på människor som gör det. Jag är intresserad av varför människor gör som de gör. Varför tror du att din jobbarkompis gör så?
Om man vill dö och inte kan ta livet av sig själv tycker jag man ska få hjälp. Om man nu vill det.
SvaraRaderaUlla-Carins bok läste jag innan jag for till Teneriffa. Herregud vilket öde! Hon satt där i TV:n kväll efter kväll och såg så blond och oberörd ut. Jag minns att jag alltid reagerade på hennes min och mun. Hon hade en drös med barn och en karl som var läkare och gjorde karriär han också. En dag berättade en av sönerna att han pussade sin mamma godnatt på tv-rutan. Men hon pussade inte tillbaka.
Ett stressat modernt par där ingen hade tid med barnen. Ulla-Carins kropp slutade fungera. Hon brände sina ljus i alla ändar man kan. För vad?
Helena: Ja vete sjutton... men allas våra liv är olika och ibland tror jag att vi verkligen har bestämt hur de ska se ut (åtminstone i stort) innan vi kommer hit. Och vad ska man säga om det? Den här mannen som vill dö nu är född den 22 november, alltså skytt som jag, men en 22:a. Enligt numerologin så betyder det att man har något särskilt krävande att uträtta. Kanske han gör det på sitt sätt nu. Vem vet?
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaHammergård är en föredetta granne till mig, understryck föredetta för idag såg jag honom bli utbure i en kista till en silvrig minibuss med tonaderutor. Han tog antagligen saken i egna händer som han sagt att han ska göra om han inte skulle få hjälp att dö. Han ville inte bli bunden till hjälp med precis allt utan han bestämmde att han inte ville vara en börda och när han själv ansåg att han var det så tog han sitt liv. Han blev då inte heller en börda för familjen socialstyrelsen eller någon annan men han gjorde någonting olagligt.
Han tog upp frågan liksom många anda har gjort den senaste tiden om just dödshjälp. Det var antagligen det som var det krävande han var tvungen att göra som du nämnde.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTypiskt manligt att vara så rädd att bli hjälplös och beroende av medmänniskor och hellre ta livet av sig. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/als-sjuk-tog-sitt-liv_4468989.svd)
SvaraRaderaVad han bevisade var att han vare sig var särskilt modig eller ödmjuk. Han var rädd för att konfrontera smärtan i livet.
Purusha: Ha lite respekt för döden. Det här blev hans val. Varje människa har en fri vilja. Och det är trist att du säger så om honom när han är död.
SvaraRaderaJa, det var ingen särskilt ödmjuk inställning av Purusha. "Han var rädd för att konfrontera smärtan i livet". Han (L-O Hammergård) hade redan konfronterat smärtan i livet i flera år och stod inte ut med ytterligare lidande. Detta är inget som är typiskt manligt. Jag har sett flera dokumentärer om aktiv dödshjälp i Schweiz i Frankrike och de flesta av de obotligt sjuka som man följde i programmen var kvinnor. För övrigt är jag fast övertygad om att alla som står i begrepp att begå självmord eller som lyckas genomföra det är människor som lider något otroligt. Det är lidandet man vill slippa, inte livet i sig.
SvaraRaderaMaria: Så rätt jag vet hur det känns... för så kände jag när min mamma hade dött. Smärtan kändes som om kroppen bokstavligen var kluven mitt itu av en yxa... inte lätt att överleva det. Men det gick, vilket jag förstås är glad för eftersom jag bara var 22 år då.
SvaraRaderaVar finns papperskorgen?
SvaraRaderaHelena: Du stirrar på den om du tittar bredvid datumet och klockslaget :)
SvaraRaderaNej, det gör jag inte. Kanske man måste ha ett Blogger-konto?
SvaraRaderaHelena: Ja kanske...
SvaraRadera