Våldtäkten präglade Stieg Larsson

Läs den här artikeln, som Kurdo Baksi har skrivit. Där berättar han om en händelse, som inträffade när Stieg Larsson var 15 år. Hur han bevittnade en våldtäkt, som tre av hans vänner genomförde och att han inte ingrep och att det är därför som kvinnorna i Stieg Larssons deckare gör som de gör.

Han tar alltså ut den hämnd, som han tror att kvinnor skulle ta ut, i sina böcker. Problemet med detta är bara att ett sådant förhållningssätt, som också den extrema feminismen har, inte gör världen bättre. Utan tvärtom gör att halva mänskligheten ställs mot den andra halvan.

Stieg Larssons dåliga samvete gjorde alltså att han skrev de deckare, som har gjort honom världsberömd efter hans död. Men det kvinnor och män behöver är inte skuldkänslor, synen på sig själva som offer eller synen på sig som våldtäktsmän. Utan ett nytt synsätt, som innefattar tilltron både till sig själv och andra. Att inse att alla är jämställda.

Män är inte födda våldsamma som Roks hävdar och män kan inte plötsligt slå ihjäl sina kvinnor, som Roks säger. Att dra alla kvinnor eller alla män över en kam är alltid förkastligt. Kvinnor är heller inte födda offer, enligt den logik, som denna syn på människor innefattar.

Det säger en hel del om Stieg Larsson som ung tonåring och de kretsar han umgicks i, att han inte vågade ingripa fast denna kvinnas hemska skrik bet sig fast i honom. Han skulle hela livet sedan arbeta för att komma över detta, genom att själv gå in i den extrema vänstern.

Stieg Larsson, som först skickade sina deckarmanus till Piratförlaget därför att Liza Marklund var delägare där, men som begrep att detta förlag inte var något för honom. De brydde sig inte.

"Stiegs tilltro till Liza Marklund försämrades ännu mer när han inbjöd henne att författa ett kapitel om kvinnoförtryck i antologin ”Debatten om hedersmord”. Hon svarade inte ens på hans förfrågan." skriver Stieg Larssons vän Kurdo Baksi i DN i dag.